torsdagen den 31:e januari 2013

*säger upp min Glossybox*

Fick min fjärde (?) Glossybox idag och även om en del grejer varit bra tidigare så är det tyvärr alltid för många saker som hamnar längst in i badrumsskåpet för att aldrig plockas fram. Och i dag låg det tandkräm i lådan.

T A N D K R Ä M

Förvisso en dyrare variant än en sketen Pepsodent, men ändå, en tub tandkräm liksom. Känslan av "lyx", "det lilla extra" och "guldkant på vardagen" ville inte riktigt infinna sig om jag säger så.

Det här med att vara skilsmässobarn...

Pratade precis med min biologiska pappa för första gången på typ fyra månader. Han har ringt ett par gånger och jag har slagit nytt rekord i "jag ska bara". Men nu ringde jag honom till slut och han lät minsann lite besviken över att det tog så lång tid för mig att höra av mig.

Svårt också när vi har två olika modersmål och måste mötas halvvägs på engelska, misstänker att ironin i mitt "Well, before I found you on Facebook you didn't make any efforts to call me i 17 years" inte gick hela vägen fram.

Viktigt meddelande till allmänheten:

Det är januaris sista dag i dag. Jag upprepar: januari är snart slut!

(insert vårskrik)

Håll ut i några timmar till, när du vaknar i morgon är det februari - som förvisso är en jävla skitmånad men ändå några dagar kortare än andra månader - och sedan är det mars.

MARS!

Mars som (i Skåne) betyder uteserveringskaffe (okej, insvept i pläd), krokusar, snödroppar, tussilago och vintergäck. Älskar mars, älskar vår. Är mycket nöjd hest.

Alltså, hur gullig är inte Kenneth?


Allt gick jättebra på kub-testet i går, fick toppensiffror och hade en allmänt välskapt liten unge i magen. Alltså, overklighetskänslan när man ligger där och kollar på en skärm FAST BÄBISEN ÄR I ENS EGEN MAGE. När kommer man fatta att det är på riktigt?

Och hur mycket har inte hänt sedan sist? Då var Kenneth en liten kidneyböna, nu har hen pussmun, en liten näsa och kickar loss med världens gulligaste fot (obs, hen har alltså två fötter, bad barnmorskan kolla detta mycket noggrant). Blev framflyttad också eftersom lillbäbisen var en storbäbis och hela 65 mm lång och inte runt 50 som hen borde vara. Ny vecka på måndagar nu (ordning och reda - det är vår bäbis det!) och redan vecka 14 på måndag alltså.

Och - jag ÄR gravid! Att jag inte mår som sju svåra år beror inte på att halten av hcg har sjunkit pga onämnbara anledningar, utan på att min graviditet är en piece of cake!
Nu ska jag fanimig njuta!

onsdagen den 30:e januari 2013

#färgförfan kommer trenda på Insta idag

Ni glömmer väl inte att det är färgparty på Instagram? Vi ses på #färgförfan

Lite lyssnaråsikter så här på morgonen

Exempel på två mail som jag fått från lyssnare i dag:

"Kan du inte behärska dig så var tyst istället", från en man som ursäktade sitt låååånga mail med att det var "konstruktiv kritik".

samt,

"Tack för Din spontana, naturella stil!", från en fransktalande kvinna som på ett vänligt och roligt sätt ville rätta mina kunskaper om Moules frites.

Det här jobbet alltså, man måste ju älska det?! Känner mig dock lite splittrad nu.

Känslan i går ba: 0_0 ???

Vad i HELVETE hände i Farmen i går? Varför gick Rimon och Dolores bara därifrån för att aldrig återvända och VARFÖR fick Linda det att låta som att det andra - de snälla - hade varit dumma mot dom, när det var DOM som utsatte de andra för den värsta typ av vuxenmobbing jag någonsin sett på tv?

Så. Jävla. Konstigt. (Klippt?)

Tur att det i mitt jobb ingår att vi ringer till Maria Anderberg varannan onsdag. Okej, för att få en rapport från Österlen förvisso, inte för att prata om Farmen, men alltså, SOM jag ska fråga ut henne om detta. Herregud.

tisdagen den 29:e januari 2013

Ni hittar mig på #färgförfan

Men herregud Jan-Olov!

Minns ni när Aftonbladets Jan-Olov Andersson recenserade The Sounds-Majas trosor och jag svarade med en trosguide för nybörjare? Jag trodde att jag skulle ramla av stolen när jag läste hans senste verklighetsfrånvända uttalande "Hur mycket hjälp hon än har bakom kulisserna, kan det nog onekligen ge vissa koncentrationssvårigheter om hennes lilla dotter vaknar med fel humör".

Kan tänka mig att Mattias Günter inte tyckte att det var så kul att höra. "Mattias who?" undrar kanske någon nu. Svar: den lilla dotterns pappa, som i Aftonbladet - Årets dagstidning digitalt och Årets nyhetssajt - alltså pekas ut som oförmögen att ta hand om sin dotter ifall hon råkat vakna på fel sida spjälsängen.

Ett ord på vägen Jan-Olov:

måndagen den 28:e januari 2013

Nu är det krig!

Men det var väl ända in åt helvete vad mörkt det är! Mörkt och grått och tråkigt och jävligt. Nu är det jag som startar färguppror, varje dag fram till den 1 mars är det jag som glider omkring som en kulört solstråle/regnbåge/My Little Pony-spya. Är ni med mig?
Jag satsar på att instagramtagga med #färgförfan. Ses där!

På allvar? PÅ ALLVAR?

"Företagsledaren Johan är beredd att ge utredarna namnet på polisen som bad honom skjuta Olof ­Palme – om de kontaktar honom".

Jaha, NU kan han tänka sig att träda fram och berätta? Nu är Johan "beredd". Fast, ja det är ju sju-u-hukt jobbigt att ringa själv, så om polisen ringer honom, DÅ kan han tänka sig att berätta.

Alltså, är det inte brottsligt att undanhålla sån här information?

söndagen den 27:e januari 2013

Plötsligt händer det!

För första gången i vårt 3-åriga förhållande har vi nu gjort veckomatsedel och ska åka och storhandla ALLT som behövs inför de kommande fem dagarna. Kan vecka 5 2013 bli den första veckan någonsin där vi inte kommer sitta hålögt och stirra på varandra och ba "Vad ska vi äta idag?" och sen köra sten-sax-påse om vem som får köra och handla? Jag tror fan det!

Samt: Tobbe tränar på att bli en bra framtida pappa vilket innebär att vi idag ska äta fisk. FISK! Och alltså riktigt fisk, inte små pinnar gjorda av slaktavfall som någon trött svensk sommarjobbare sopat upp från fabriksgolvet på en norsk fiskfabrik. Äkta fin färsk fisk, alltså LYCKAN! 

Edit: Mäh, fiskdisken på Ica var stängd! Återkommer med framtida fiskrapporter.

lördagen den 26:e januari 2013

Preppar för våren, börjar med skor!


Kan eventuellt ha tröstshoppat en liten sko i dag.
Tänker att den kommer passa finfint om några veckor när jag ska dansa fram på nysopade vårgator och sjunga de små gröna lövens sköna lov. Dessutom på rea, så det fanns ju inte mycket att be för.

Den randige och ishavet

fredagen den 25:e januari 2013

Majsan – ingen härlig urmoder, tyvärr

Alltså, det här här med graviditet. Jag har redan insett och accepterat att jag förmodligen inte är en av alla dessa... urmödrar (?) som tycker att det välsignade tillståndet är särskilt välsignat. Det är ju fan skitdrygt att vara preggo.

Varför? Därför:

Men TRÖTTHETEN. Ända sedan vi kissade på den stickan i slutet av november har jag velat sova. Eller sova och sova, inte så att jag somnar stående om jag inte passar mig, mer att jag varit så oerhört slutkörd. Har sedan jul tränat sammanlagt en (1) gång och det var när jag gjorde första plankan i plankutmaningen, och det tog tre (3) dagar att få det gjort. TRE DAGAR för att orka lägga sig ner på golvet, kan ni fatta? Bara tanken på att behöva gå ut till bilen, köra till affären, handla och sedan köra hem igen har känts ungefär som att behöva göra en ensamsegling över Atlanten i optimistjolle. Vet dock inte om det är enbart är preggotröttma eller om det är någon kombinerad d-vitaminbrist/midvintermörkerdepression, men det suger.

Men HUMÖRET. Blödig och arg, det är jag det. Min stubin är ju inte i det längsta laget i vanliga fall, men nu? Kan bli helt orimligt irriterad över småsaker och känna att folk är helt jävla överdumma i huvet och typ borde döden dö för att de går för sakta/nyser för högt/röker utanför affären. Och så lägger vi till det där med att man är lite känsligare. Lite? Exempel på händelse som fått mig att gråta på sista tiden: När Tobbe tyckte att jag borde köpt hem mjölk ("Buuuhhuu du SKÄLLDE på mig!"). Eller i går när de skulle slakta lammet på Farmen. Eller häromkvällen för att Alfie var så söt när han sov att jag fick tårar i ögonen. *pSyKo*

Men KROPPEN. Visst, det blir säkert jättebra om några veckor med andra trimestern och en fin liten kalaskula som man stolt kan visa upp för omvärlden. Nu ba: hej jag är en spolformad säl med Dolly parton-tuttar. Gött att det är januari så man kan rota rätt på sin fladdrigaste viskos och dölja det värsta. Hela garderoben känns stram, illasittande och konstig. Övrigt: min hy är förjävlig och mitt hår är plattare än någonsin. And don't get me started på fortsättningen, att pressa ut en bäbis från ett ställe som inte direkt storleksanpassat sig i takt med resten av evolutionen känns föga lockande. PLUS att man ska få ännu större tuttar, vara en matmaskin dygnet runt, få bristningar över hela kroppen, aldrig mer komma i form och inte få en ostörd natt förrän barnen flyttat hemifrån (källa: en miljard martyrmammor på internet).

Men MATEN. Jag får inte äta och dricka vad jag vill. Frågor på detta?

Men LIVET. Jag får inte hoppa fallskärm, jag får inte köra motorcykel (iof delade meningar på internet, ska forska vidare på detta), jag kommer inte kunna löpträna. VAD SKA JAG GÖRA I SOMMAR EGENTLIGEN?

Missförstå mig inte, det är såklart helt jävla fantastiskt att vi ska bli en familj och att kroppen verkar funka som den ska och vi är svinlyckliga och yadayada, men om jag hade haft valet att få hem en bäbis i en låda istället för att baka den själv så hade jag gladeligen kryssat i det alternativet.

torsdagen den 24:e januari 2013

Åh, den sjuka kärleken till dessa två

Två tankar om den här bilden:
1) måste klippa kamphundsklorna pronto
2) hoppas bäbisen ärver sin pappas ögonfransar

Viktigt meddelande till allmänheten:

Det är inte längre mörkt klockan halv fyra, först vid 17-tiden är det helt svart ute, KAN MAN FÅ EN GILLA PÅ DEN ELLER?!?!?!

Samt: vad är det staten gör med våra hjärnor som får oss att gå bananas varje år när det vänder, men sedan förtränga helt att det kommer en vinter igen? NÅGOT måste det ju vara som de häller ner i skolmaten eller så. Eller är man så här dum i huvudet på riktigt?

onsdagen den 23:e januari 2013

Typisk vanlig kvällspromenad

Antal gånger jag ångrat att vi flyttade hit: noll.

Åh, men danskjävlar!

Minns ni Genusfotografens reklambildslista som jag länkade till för ett tag sedan? Varning för blodtryckshöjande kokilska om ni klickar på länken men det här är tusen resor värre.
*säger genast upp min prenumeration på Fisk & Fri*

tisdagen den 22:e januari 2013

Jag hjärta Dr Oetker!

Okej, så här va: Om man ska äta fryspizza hemma någon gång (och det ska man ju) så vet väl varenda människa att Dr Oetker har de bästa? Men fram till nu så har det funnits ett problem varje gång man ska inhandla denna delikatess, nämligen att salamipizzan och mozarella/pesto-pizzan är exakt lika goda. EXAKT!
Det blir alltså helt sjukt svårt att välja vilken man ska ha när man står där vid frysdisken med akut blodsockerfall och måste handla mat nu nu nu.

MEN, i dag så upptäckte vi himmelriket. Dr Oetker har nämligen på något oförklarligt sätt hört bön och nu börjat tillverka en KOMBINERAD salami/mozarella/pesto-pizza.

[insert avsevärd mängd utropstecken här]

Jag förstår om ni inte tror mig, "när något verkar vara för bra för att vara sant... osv" men jovisst, det är dagens sanning. Kärlek i form av en frösen liten bit deg med pålägg är alltså dagens middagstips.

måndagen den 21:e januari 2013

Typiskt bra måndag!

Dropkick Murphys på Vega med Frank Turner som förband, ALLTSÅ KOMBON! Det enda tradiga var att de inte hade alkoholfri öl, alltså SOM jag hade peppat för att gå på konsert och dricka öl, men tji fick jag. Hrrmmpf. Är det så här det ska vara nu?

Pax för att inte bli ihop med honom!

Du jobbar 50 gånger mer och hårdare än din personal, har du sagt. Hur går familjelivet med fyra småbarn ihop?
– Min fru jobbade på bank när vi träffades, men nu är hon hemma med barnen på heltid. Jag älskar att jobba, och ingen pappa vill ju vara hemmapappa egentligen. Jag tror dessutom att kvinnor, generellt, är bättre på att vara föräldrar än män. De har bättre gener för sånt. Om jag måste välja mellan jobbet och barnen så väljer jag jobbet före dem.

Ryanairs vd Michael O’Leary alltså, vilken fin kille va?

Alla dessa dagar man ska hålla reda på

Tredje måndagen i januari = blue monday = årets deppigaste dag. Nja, jag känner nog ändå att året levererat ganska bra hittills, så om det här är den deppigaste dagen så ligger resten av 2013 rätt bra till. Men alla anledningar som ger fri lejd till choklad före frukost välkomnas tacksamt.

Övrig viktig info: Det är även kramens dag. Ut och kläm på varandra!

söndagen den 20:e januari 2013

Solsken! D-vitamin! Livslust!

En snabb fråga

Ni som sett Hobbit: Från scenen i Bilbos hus när dom sjunger den där lugna sången, till dess att dom hamnar i berget med alla orcher - hände det något viktigt då?

lördagen den 19:e januari 2013

Får man sova på bion?

Vi ska se Hobbit, den är alltså tre timmar lång och Tobbe har bokat den till KLOCKAN NIO! Alltså en timme senare än jag normalt går och lägger mig. Plus preggotröttman nu då. My god.

Om ni hör någon snarka i salong 2 om 20 minuter så är det jag.

fredagen den 18:e januari 2013

Tack tack tack åh TACK!

Alltså TACK SNÄLLA för alla gratulationer här och på andra sociala medier!
Är helt överväldigad och det känns så sjukt att nyheten är ute nu, liksom PÅ RIKTIGT och inte bara två små ul-bilder och lite smålöjligt "Wiiii, vi ska bli en familj!"-fnissande här hemma.

Är i vecka 11 och vi kände att vi är alldeles för peppade för att försöka vänta på någon himla oskriven vecka 12-regel. Vi har ju redan varit på tidigt ultraljud och har fått en A-barns-stämpel på vår lilla unge som den här veckan är samma storlek som en lime.
En lime som kan sparka, hicka och vifta på sina små fingrar och tår. Hur ska man kunna vara tyst om det? HUR?

Och en sak är säker, den som säger att det är roligare att fylla år sedan Facebook kom har aldrig outat en graviditet på Instagram.

torsdagen den 17:e januari 2013

Hallå bloggen, säg hej till Kenneth!

onsdagen den 16:e januari 2013

Hashtag: #älskarmittjobb

Brainstormar fram ja/nej-frågor för en tävling riktad till mellanstadielever. Favoriten so far: "Har vargar snabel?" Ingen av kollegorna har några invändningar. *fortsätter "jobba"*

tisdagen den 15:e januari 2013

Dagens kamphund - en kvartett

måndagen den 14:e januari 2013

Men så skickar min kille den här videon till mig på fejjan (fast vi sitter bredvid varandra) och allt känns genast lite bättre

On the flip side:

Tulpanerna hade återhämtat sig från mitt mordförsök. Man får vara glad för det lilla osv.

Just nu:

Mitt hår är fult
Alla mina kläder är fula
Min hy är ful
Mina fötter är ledsna och torra
Det är jetemörkt
Jag är jetetrött
Jag har glömt hur solen ser ut
Mänskligheten i allmänhet

Har ni något uppiggande på lager så dela mer än gärna av er. Jag går och letar efter pallen och repet så länge.

Senaste nytt på vårkänslofronten

Tulpanerna var döda i morse, jag hade vissta missat den lilla detaljen att hälla vatten i vasen. Dessutom stod dom på bordet rakt nedanför luftvärmepumpen så dom hade verkligen fått en tuff start. Fyllde på med isvatten och ställde dem kallt i hallen, får se om de gaskat upp sig tills jag kommer hem från jobb.
Skit också.

söndagen den 13:e januari 2013

Ljus i mörkret: TULPANPREMIÄR!

*har gått i ide*

Alltså, vad ska man blogga om egentligen? Det är grått ute, det har kommit tre centimeter töntig snö vilket kort och gott förstör mitt liv.

Varför? Därför:

1) Det känns inte längre som snart-vår men inte heller som vinter = tråkigt ingenting
2) Det är lite lite under nollan vilket innebär polarkyla för den irländska före detta gatuhunden = han vill inte gå långpromenad. Och jag kan väl inte gå långpromenad ensam när hunden vill att vi kollar på tv tillsammans under en filt istället?
3) Se 1 och 2.

lördagen den 12:e januari 2013

Månggifte, jaha?

Men herregud, så länge ingen mår dåligt kan man väl få vara gift med hur många man vill? Jag har också suttit och gapat framför någon Fråga Olle-dokumentär på temat "Fler i förhållandet", men hur mycket bryr jag mig om huruvida någon bor med/ligger med/älskar fler än en? Cirka noll.

Och om de sedan har en ring på fingret och några juridiska dokument i en pärm i bokhyllan, so what? Det finns tusen andra saker i världen som är värre än att tre personer är kära i varandra samtidigt.

fredagen den 11:e januari 2013

Alltså, GÖLLE-VÖVVEN!

tisdagen den 8:e januari 2013

Man ba: "Mhm. Jättegärna".

Fick nyss frågan: "Baby, vill du se en SJUKT SMAL framgaffel?"

Exempel på saker som inte intresserar mig:
1) Framgafflar
2) Förgasare
3) Oljetankar

Ändå kan jag SJUKT mycket om just de här tre mc-delarna just nu. Verkligen överdrivet mycket faktiskt. Är inte det lite konstigt?

Middagstips: (typ gratis) pizza!

Ni vet när man frågar sin sambo vad som finns att äta, han kollar kylen och ba "inget".

TRAMS!

Har man "inget" att äta så gör man pizza av alla de där sorgliga sakerna som ligger i kylskåpet och bara väntar på att förpassas till sopkorgen efter sitt bäst före-datum. En ensam chorizo. Fyra ledsna körsbärstomater. Två deciliter tacofärs från helgmyset. En halv röd lök. En banan. Ja, ni fattar!

Nu väntar en hel plåt kombinerad taco-banan/curry-korv/lök-pizza i ugnen. Eller ja, inte kombinerad, mer uppdelad i rutor. Nomnomnom! Middag och kylskåpsrensning i ett alltså, NOBELPRISET TACK!

Fast jo, det är klart, utan ost hemma så hade svaret faktiskt blivit "inget" här också. Ännu ett exempel på att ost är meningen med livet alltså.

På schemat nu: nap med Tigerkorven

måndagen den 7:e januari 2013

Nattklubb endast för snygga

Erkänn att man blir åtminstone LITE sugen på att åka över sundet och se om man kommer in. Lite? Pyttelite?
 
Edit: Aha, det var en "fup" (BRA ORD!)

söndagen den 6:e januari 2013

SÅ tröttsamt att alltid ha rätt!

Hade en diskussion med en vän i morse. Vi snackade om ditten och datten och jag sa att med sex plus och regn är det dåliga odds för att eventuell snö ska kunna lägga sig ordentligt den närmsta tiden och sen är det mars och vår. VÅR!
Hon hävdade dock att "vintern kan ofta komma så sent som i mars" varpå jag hånskrattade och författade ett vad som gick ut på att den som förlorade vadet skulle ge den andra massage. Hon hånskrattade och bara "DU SKA MASSERA MINA MOUNT EVEREST-FÖTTER!" eftersom hon i april ska traska den nätta vägen upp till basecamp där, men alltså – det kommer inte hända. Mars är inte vinter, inte i Skåne – mars är vår.
Källa: min blogg de senaste sex åren.

 Bilder från mars 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012.
*har rätt*
*är redo för massage*

fredagen den 4:e januari 2013

Ögonblicksbild från morgonpromenad

När man talar (skriver) till en vägg

Fick några rektioner på mitt inlägg om Astrahundarna på Djurrättsalliansens fejjansida i går. Åh herregud. Spontan tanke: om "Ställ upp du själv då om test är så bra" är deras bästa argument i den här debatten så tycker jag väldigt synd om hundarna, samt förstår om Djurrättsalliansen inte lyckas få bättre gensvar från AstraZeneca. Vad tror ni Astras kommunikatör tänker när hen får ett liknande mail i sin inkorg? Ba: *delete*
  1. En fråga ! Om nu Hundsrna har de så bra ? Så varför testar vi inte på människor då ? Ditt inlägg är ju patetiskt försöker " lugna människor " med en syn du inte har sett, du har la inte varit inne på Labbe delen va ? Och skrivna ett inlägg försvara djur test är fan pinsamt ! Ställ upp du själv då om test är så bra ! Djuren ska inte betala priset för människan framgång gör du de i stället
  2. - "Jag ska också påpeka att jag inte kan någonting om kenneln i Örkelljunga
    - "hundarna som används för försök på Astra Zeneca i Mölndal lider inte på det sätt som många verkar tro. Hur jag vet det? Jag har jobbat där. Inte på labbet, men som ronderande kvälls-/nattväktare i över ett år
    - "det är många år sedan jag jobbade där"
    Med andra ord så vet du inget om hur hundarna har det idag och har du aldrig vetat något om hur de används i forskning, vilka tester som utförs, hur detta går till och hur detta påverkar hundarna. Bättre att inte skriva alls då.
  3. Jag har också lite svårt att se hur man kan bilda sig en uppfattning när man inte ens har minsta insyn i hur djur behandlas i dessa medicinska experiment, utan ser dem ute på natten..
  4. Ibland är faktiskt det bästa att inte uttala sig om saker som man inte vet om eller har insikt i.
  5. Det är precis de ja menar ! Tjejen som skriver inlägget är ju dagens " geni " som litar på vad någon säger fast inte sett de själv. Du förästen månen den finns inte, eller den är lila visst du va? Hundsrna " mår bra " men du har inte sett labratoret? Du ör ju helt väck! Eller vänta hur mycket sålde du dig för prata väl om asta.? Din själ? Du jobbade som vältar och verkar tro du kan göra en slutsatss på de ? Gå lägg dig va fan! Vill du se mot fakta ? Så kan ja lägga upp en ligg om vad du skriver sen visa morfakta, men då får du stå för de nu

Övriga spontana tankar: Ehh, va? Månen är lila? Jobbade som vältar? Lägga upp en ligg? Det är ganska mycket i den här diskussionen som går mig helt förbi.
Kommentar nummer 1 och 5 kommer för övrigt från en tjej som på sin olåsta fejjansida har en diskussion om att frita hundarna från AZ i Mölndal. Man ba: "Gör det. Jättebra idé. Hundhusen ligger 100 meter från E6:an, ta med en skyffel bara så du kan skotta upp beaglarna från motorvägen sen".

torsdagen den 3:e januari 2013

Avslutade dagen med ett blodbad


Lyckades skära mig på TRE ställen när jag diskade. Dags att leta diskmaskin nu kanske, innan jag har ihjäl mig själv? Tur att jag har en privat sjuksköterska hemma i alla fall!

Seriestatus vintern 2013:

Är på s3e18 och kan bara konstatera att Meredith Grey är en jävla kossa.

Vad får Christina ut av hennes vänskap egentligen, hon är ju utan tvekan den mest egocentriska människan i hela världen? Nej, hade Meredith Grey varit "my person" så hade jag låst in mig i medicinrummet och gjort processen kort med närmsta skalpell.

Mitt år med de glada Astrahundarna

"Det här är livet de lever. Varje dag är den andra lik. Det enda som väntar är lidande och död i Astra Zenecas djurförsökslaboratorium". 

Så står det i förtexten på Djurrättsalliansens film om Astrahundarna.

Först av allt: jag är INTE för djurförsök, men jag är verkligen för källkritik. Jag ska också påpeka att jag inte kan någonting om kenneln i Örkelljunga så den lämnar jag utanför, MEN jag kan berätta det här: hundarna som används för försök på Astra Zeneca i Mölndal lider inte på det sätt som många verkar tro.

Hur jag vet det? Jag har jobbat där.

Inte på labbet, men som ronderande kvälls-/nattväktare i över ett år, och eftersom jag tyckte att situationen med djuren var väldigt jobbig så fick jag prata med de ansvariga för att få veta hur det funkar. För det första: hundarna är glada. De används (i alla fall då, 2003/2004) för att testa magsårsmedicin, och en ledsen och stressad hund hade inte funkat att ta tester på eftersom de då hade blivit missvisande. Och alla som någon gång har träffat en hund vet att dom inte direkt är kända för att spela några spel. En hund låtsas aldrig vara glad för att göra en människa nöjd.

Jag skulle uppskatta antalet hundar till dryga hundratalet kanske? De bor åtta och åtta i stora inomhusgårdar som har direkt anslutning till rastgårdar där de kan kuta in och ut dagarna i ända fram till klockan 21. Då kollade man att alla hundarna var inne och stängde luckan till rampen ut. De ligger alltså INTE ensamma i små burar och lider för sig själva, utan har gott om plats och sällskap.

På anläggningen i Mölndal finns välutbildad hundpersonal, jättestora rastgårdar och agilitybanor som hundarna får leka av sig på. När jag gick eftermiddagsronderingen var hundarna glada och ville hälsa, slickades i ansiktet och lekte med varandra. När jag gick nattronderingen sov hundarna ihop i små varma snarkande högar, det var rent och fint och kändes aldrig som en jobbig eller stressig miljö.

Jag försvarar inte det som görs på AZ och har för dålig insyn i den medicinska forskningen för att kunna uttala mig på ett mer politiskt plan, men jag vill ändå berätta om min erfarenhet från hundhusen, ifall det kan få någon att känna sig lite bättre till mods. SJÄLVKLART skulle hundarna må bättre av att bo i en egen familj som sällskapshund (okej, nu är ju beagle en jakthund, men ändå), men folk verkar trissa upp varandra till att tro att hundarna plågas med otäcka experiment och ligger fastspända i sin egen avföring under hela sina liv, men så är det alltså inte. 

Avslutningvis: det är många år sedan jag jobbade där, och det här är mina erfarenheter från den tiden, men jag tvivlar på att AZ skulle ha sänkt sin standard för djurhållning sedan dess. Dessutom undrar jag om detta inte stämmer, för i så fall är det ju inga hundar som ska avlivas? Skärmdump från Astras hemsida:

onsdagen den 2:e januari 2013

Dagens kamphund - en peppad

Nu ska det jävlarimig plankas!

Nytt år nya tag, del 2 – satsar på stark mage och rygg! Startar med att hänga på Upp&hoppa:s plank-tävling, hur bra låter inte det här?: Utmaningen heter alltså Plankan i procent. Den som förbättrar sin maxtid i plankan mest, från utgångsläget idag 2 januari till slutdatum sista januari vinner. Vi tävlar om att göra plankan längst, men inte i minuter, utan i förhållande från vårt startläge. Vi tävlar alltså i förbättringsprocent!
 
Och – de tio som förbättrar sig mest får pris. TIO! Här ska förbättras, det tar ju inte många minuter om dagen liksom. All info här.

Stör ej – utrensning pågår!

Jag startar – som så många andra – det nya året med förändring. Jag tänker utrensning. Ut med det gamla, in med det nya osv. Och jag startade med Facebook.

HERR-E-GUD så många människor man har addat/godkänt vänförfrågningar ifrån under åren, närmare 700 stycken faktiskt. Men efter ett tag så inser man ju att rätt många har man exakt noll kontakt med – varken på Facebook eller i sin vardag,  eller så har de tvivelaktiga åsikter om allt från invandring till hundträning och genus, eller så visar det sig att de rätt och slätt bara är ganska dumma i huvudet överlag.

Antal vänner nu: 480. I skrivande stund har alltså typ 200 pers raderats från vännerlistan. Det var ganska svårt till en början men efterhand började jag fatta hur jag skulle tänka och då blev det plötsligt inte lika mycket grubblande. Tankegången löd typ så här:

Punkt ett: Gillar jag den här människan?
Om svaret är ett självklart "JA!", så får personen vara kvar. Och det behöver inte grundas på att man varit bff:s i hundra år, det kan bara vara en bra magkänsla angående en kompis från gymnasiet som man hade roligt ihop med. Förvånansvärt ofta var dock svaret "Jag vet inte". Ni vet, folk man jobbade med för hundra år sedan på något fjällhotell i Norge, den där tjejen som var en av två värdinnor på en kräftskiva för fyra år sedan, killen som ens kompis var ihop med ganska länge men som varit ihop med någon helt annan de senaste tre åren. Då kommer man till punkt två.

Punkt två: Vad får jag ut av den här människan?
Ja, man FÅR vara egoistisk. Jag kanske inte har jättestort utbyte av Karolina som jag jobbade med i Kanada 2001, men hon bor i Prag och är sjukt trevlig, lätt att hon ska kontaktas om jag behöver bra insidertips inför en eventuell Pragresa. Och så alla dom som man kände en gång i forntiden men har noll koll på nu. Är hen kanske en jätteduktig fotograf som tar fina bilder som du ofta blir glad av? Lämna kvar. Är hen en duktig skribent som du jobbat ihop med tidigare eller kan vara bra att ha för andra framtida jobbrelaterade saker? Lämna kvar. Är hen någon som upprörts å det grövsta över att den svarta dockan togs bort i Kalle Anka? Ta bort.

Punkt tre: Bara gör det!
"Hen kanske blir ledsen?" Men herregud, om ni varken hörts på Facebook eller irl på flera år så är det nog ingen överhängande risk för att personen i fråga loggar in och ba "Buuhhhuu, Mirijam har tagit bort mig som ko-ho-hompis på fejjan!"

Sen, när man fått in flytet så går det av sig självt. Poff poff poff ba, borta! Om det är skönt? Skoja inte, som att ligga i ett reningsbad typ. 2013 kommer bli ett mycket rent år.

tisdagen den 1:e januari 2013

Gott nytt 2013!

När andra hundar och djur låg och darrade av skräck vid tolvslaget hängde Alfie med oss ute på balkongen. Bli lämnad ensam inomhus när alla andra var glada och kramades utomhus? Glöm det, sa korven.