torsdag 30 maj 2013

Och jag ba växer och växer och växer

Alltså, hallå? Jag tyckte att jag var ENORM i vecka 21.
Ibland när jag vaknar så känns det som att magen är helt platt och jag ba: OMG, vad har hänt? Sen kollar jag mig i spegeln och inser att, nja – hjärnan kan tydligen vänja sig vid att ha en sån här kagge. För, platt? Inte direkt va?

onsdag 29 maj 2013

Home sweet home osv i all oändlighet!

Är ej gjord för att ligga på sjukhus, varit inlagd i ganska prick 48 timmar och är verkligen helt SALIG över att få vara hemma igen. Herregud. Blir jobbigt om Baby Kenneth trotsar sitt utegångsförbud och vi blir tvungna att ligga på neo i några månader, kommer väl hamna i upplösningstillstånd på riktigt då.

Ser väldans mycket fram emot att få vakna hemma i morgon, dricka världens godaste kaffe med världens finaste kille och världens finaste hund och dessutom ska det bli världens finaste sommarväder, YEY! Nä men märks det att jag är peppad eller?

Och i morgon ska vi dessutom på den första av tre träffar med föräldragruppen, jag ska be dom plocka fram jättemycket info på kort tid ifall Kenta vill komma ut innan kursen är klar. Kan nämligen INGENTING om att vara förälder, så det vore ju trevligt för alla inblandade – speciellt Kenneth – om vi fick lära oss något som är värt att veta innan det är dags. Hehe.

Nu: Ska sova i världens skönaste säng som INTE har plastad madrass! Hurra!

Två dåliga nyheter - och en god

Dåligt ett: Det här var min lunch.
Dåligt två: Jag har samma frisyr som kvinnan som stod för min lunchunderhållning

Bra nyhet: JAG FICK ÅKA HEM! Oförändrat läge dock, så jag är sjukskriven juni ut med tabletter som ska hålla cervix i chack och beordrad att vila vila vila. Men jag måste inte ligga ner hela tiden, vilket dom trodde först, så det är ju asgött.

Nu ska jag bryta ihop över det faktum att jag alltså jobbat min sista dag på jobbet, samt gråta en skvätt över hur synd det är om Tobbe som måste styra upp ALLT med flytten själv, men sen ska jag bara njuta av att Baby Kenneth håller sig på plats och att jag fick byta ut de ljusgula sjukhusväggarna mot den här sängutsikten.

Tacksamheten nu alltså. Obeskrivlig.

Inget filter i världen kan göra den här frukostbrickan värdig en Instagram-like

Håll tummarna för att jag får åka hem i dag, okej? Nu ska jag googla fram massa bra argument för att jag lika gärna kan ligga och glo i mitt eget tak istället för sjukhusets.

Läkaren ba: Vi tycker du ska stanna på grund av blablabla

Och jag ba: Men jag läste på Familjeliv att...

Jorå! Det kommer nog gå jättebra det här!

tisdag 28 maj 2013

Hashtag: milf

När saker inte blir som man tänkt...

Jaha ja, från att ha gått runt och skrutit om min exemplariska graviditet ligger jag nu inlagd och riskerar att föda en yttepytteliten bäbis om saker och ting inte styr upp sig.

Det började med att jag kände en stickande känsla runt naveln i förrgår och eftersom min moderkaka ligger i framvägg ringde jag förlossningen i går, mest för att bli lugnad med att det var normal, men dom tyckte att vi skulle komma in och kolla det. Baby Kenneth visade sig må bra och ett ultraljud visade inga konstigheter med moderkakan. Läkaren tyckte att vi skulle göra ett vaginalt ultraljud också, något jag tyckte vi kunde strunta i eftersom den där andra känslan var uppe i magen. Men Tobbe tyckte vi kunde göra det när vi ändå var där och det hade han ju rätt i. Det visade sig att livmodertappen bara är 22 mm lång (ska vara typ det dubbla) och medan jag balanserade på ett ben och försökte dra på mig strumpbyxorna förklarade läkaren snabbt att jag skulle bli inlagd direkt, att det kunde bli aktuellt med att sätta in åtgärder för att graviditeten skulle fortsätta, och kanske ge något för att snabbutveckla Baby Kenneths lungor om det är så att han vill komma ut lite tidigt.

Snacka om snopet, vi ville bara ha en klapp på axeln och lugnande ord om att det inte var någon fara - och nu ligger jag här med en liten heads up på att jag kan bli sjukskriven och ordinerad sängläge resten av graviditeten.

Trodde jag skulle få lämna sjukhuset idag, men icke. Har fått pregosteron och får kanske åka hem imorgon om det inte blivit sämre. Det knäppa är att både jag och Kenty mår hur bra som helst, vilket gör att det känns helt menlöst att ligga här istället för hemma. Har lite småsammandragningar, vilket ju är helt normalt så här i vecka 30 (29+2) så vi blev minst sagt ganska chockade att jag riskerar att föda för tidigt...

Läkaren vill att Kenneth håller sig på plats till i alla fall vecka 31, helst 33. Men jag har efter lite googlande förstått att man mycket väl kan gå tiden ut - och till och med över - även om ursprungsläget ser ut så här, och eftersom Kenta mår bra är jag inte jätteorolig, även om det så klart känns läskigt att ens behöva stanna kvar på sjukhuset.

Summan av kardemumman är alltså att jag ligger här på BB och suckar och pustar och dör stora uttråkningsdöden medan Tobbe får styra upp allt med hem och hund och flytt och lägenhetsförsäljning och skit och mög.

Sååååå... Någon som har något kul att del med sig av? Kanske någon solskenshistoria om hur en livmodertapp växt till sig? Eller en videosnutt på ett gulligt djur? Eller tips på något trevligt att läsa? Allt mottages tacksamt!

/Världens mest uttråkade preggo

söndag 26 maj 2013

Jag hjärta min mamma!

Helt länge sedan. Helt likadana hon och jag.
Så här på mors dag suger det ju lite extra att det skiljer 111 mil mellan mig och min familj. Men tänk vad fantastiskt att det bara är en månad kvar tills min mamma kommer till Skåne så vi får träffas! Då ska vi äta budapestare och dricka kaffsla och prata om hur gullig Kenneth är.

Morsan alltså – lite för högljudd, lite för säker på vad hon tycker, lite för mycket nästan hela tiden. Precis som jag alltså. Herregud som jag älskar henne.

lördag 25 maj 2013

Kolla in detta – Baby Kenneth finns!

Like father like son. Han är sjukt lik Tobbe!
Det var INTE bättre förr, för förr kunde man inte få se sitt ofödda barn i 3D. Är fortfarande helt peppad efter gårdagens besök på Emma ultraljudsklinik i Malmö, för även om man ju VET att det är en bäbis där inne så blir det tusen gånger mer verkligt när man får se det paw riktight. 

Och det var ju inte bara en tjuvtitt på vårt ofödda barn, det var ett tillväxtultraljud som visade att allt (fortfarande) såg jättebra ut och han växer som han ska. Lätt värt varenda spänn!

fredag 24 maj 2013

Typiskt bra dag detta alltså

Woohooo! Solsken! Fredag! Löning! Malmöhäng!

Det krävs någon spektakulärt för att den här dagen ska vända över och bli dålig, det är ett som är säkert.

torsdag 23 maj 2013

#envanligdagpåkontoret

Sveriges mästerkock Jennie Walldén gav nyss min lunchlåda 5+ av 10. Och då fick alltså hennes mästerverks-gös en 9:a när hon var med och tävlade i TV4. 

*nöjd*

onsdag 22 maj 2013

Med vänlig hälsning/ naturbildsbloggar'n

Well HELLO små blommorna! #nofilter
Jag vet, det är mycket naturbilder här för tillfället, men allvarligt – svensk försommar är liksom något alldeles extra och 2013 går allting tydligen i expressfart så det gäller att slita upp iPhonen ur fickan innan allt bara är normalgrönt och överblommat! Tiden mellan hägg och syrén till exempel, hur lång var den i år? En kvart? Plus att jag missade typ hela förra årets syrénblommning och ämnar ta igen detta i år, så bara förbered er! 

Men jaja, jag kanske missade syrénerna förra året FÖR ATT JAG VAR PÅ HAWAII, så det är kanske inte übersynd om mig, men ändå... Bästa blomman, bästa årstiden. Synd att missa den liksom, oavsett.

tisdag 21 maj 2013

Jag hjärta Skåne!

Jag har sagt det förut...

...och jag säger det igen: Någonstans på Svensk adressändring jobbar en människa vars anställning finansieras enbart av mig.

Och jag börjar misstänka att det även finns en deltidsarbetare på något flyttkartongsföretag som har mig att tacka för att hen har mat på bordet.

Majsan - alltid steget före. #husby

Angående upploppen i Husby och att polisen försvarar rasistiska uttalanden med att "det är mänskligt". Känns det igen kanske? Jag minns minsann att jag skrev något på temat redan för fyra år sedan.

söndag 19 maj 2013

I går och i dag. Same same but different.




I går morse: Kaffe på altanen, hunden redan halvdäckad i värmen, en sol som sken så intensivt att det inte gick att sitta i lä eftersom man då smälte bort till en liten pöl.

I dag samma tid: Blixtar och åska och tunga regnmoln som gör att det är helt mörkt inomhus. En hund som efter 1.5 år på Dublins bakgator hatar regn så innerligt att han kommer få fösas ut med våld senare för att inte implodera av kissnödighet. 

Och i dag går jag in i vecka 29, bara elva veckor kvar tills Baby Kenneth beräknas komma. Hur kan tiden gå så här himla fort, jag hinner inte med riktigt.

Okej, ett (sista) inlägg om ESC

Bloody HELL vad alla europeiska poänglevererare suger på att snacka engelska. Alltså på allvar, man hör ju knappt vad folk säger? Och han som plötsligt började sjunga när han skulle ge poäng? Och Yohio som började svamla om Stockholm? Och Norge som plötsligt gav Sverige en tolva när alla andra gett oss typ noll eller tre? Och varför har inte Saade lärt sig sina säg utantill istället för att glo på sina kort hela tiden?

OCH VARFÖR ÄR JAG ENS VAKEN OCH TITTAR?

Hashtag: jagärdumihuvudet

lördag 18 maj 2013

Mitt enda inlägg om ESC...

...kommer från The guardians liverapportering och handlar om Robins framträdande:

"This might be my favourite song so far. I like it a lot. A lot. But remember Craig from Big Brother? The one from the Makosi series? The singer reminds me of him, if he'd just been Hunger Gamesing for a year in a forest made of bronzer".

Åh herregud. A forest made of bronzer.

Kan. 
Inte. 
Sluta. 
Skratta. 

Om kärleken och det som är ännu större

Vad konstigt det är ändå. Jag går runt med min stora mage, jag känner att baby Kenneth sysslar med någon väldigt avancerad form av vattengympa typ hela tiden, jag vet att det bara är 84 dagar kvar tills han är beräknad att komma, jag vet att han skulle kunna andas själv om han föddes nu och jag vet att han har ögonfransar, väger 1.2 kilo och och att hans fötter är 5 centimeter långa.

Ändå, trots att jag vet allt detta, kan jag nästan tappa andan ibland och verkligen inse vad som är på gång. På riktigt. Inse att Baby Kenneth faktiskt finns – och att han ska bo med oss. Vi ska bli hans mamma och pappa. Det är så stort och fint och galet att det inte går att ta in nästan.

Spara, slänga, skänka osv. IGEN!

Tre veckor kvar till flytt och ganska mycket ligger redan nerpackat i lådor. Och jag är så jävla nöjd med mig själv som har lite framförhållning och tänker att det här inte alls kommer bli en panikflytt som börjar strukturerat – men slutar med att man har 17 kartonger märkta med "blandat skit" och sen inte hittar någonting när man är på det nya stället.

Ni som har läst här sedan bloggen startade 2007 (jo, vissa har faktiskt hängt med hela tiden!), ni har fått följa mig i fyra olika hem. Det vi flyttar till nu blir nummer fem i ordningen och jag är så satans TRÖTT på att packa i och ur lådor så ni anar inte. Försöker dock se det som någon form av feng shui-träning och inte vara så jävla nostalgiskt med allt jag samlat på mig genom åren.  

Om ett och ett halvt år är Tobbe klar med sin utbildning, då vet vi inte vad som händer. Östersund/Åre-planen är fortfarande i alla högsta grad levande, men får Tobbe jobb här så kan vi ju inte flytta hundra mil norrut hur som helst. Och det lär han ju få. Såååå, jag vet inte. Jag får väl försöka hitta något som gör att Kristianstad känns som ett ställe jag kan bo på på riktigt, och inte bara som en slags mellanlandning, vilket det var tänkt att bli från början i och med att jobbet på radion bara var en visstidstjänst.

Men alltså, hur gör man när man som 33-åring kommer till ett nytt ställe och ska börja bygga upp en vardag? När man dessutom ska vara mammaledig och inte har något jobb att träffa folk på? Buuhuu, jag saknar mitt Malmö.

Ni trodde att jag skämtade? I did not.

fredag 17 maj 2013

Strandhäng med glad vövve

torsdag 16 maj 2013

Världens Bästa Present™


Min kompis Caisa gav oss Kakmonstret i ett blommigt paket för några månader sedan, förmodligen i tron att vi skulle lägga undan honom i en låda någonstans för att invänta Baby Kenneths ankoms. Men nej!

Inte någonstans på denna jord har väl ett vuxet par använt ett kakmonster så flitigt för sitt eget höga nöjes skull. Man vet aldrig var man hittar honom, ligger han inte gömd i sängen när man ska gå och lägga sig så sitter han och vinkar i termosmuggen när man kliver upp. Eller så bjuder han på tuggpinnar och photobombar hunden.

Herregud. Aldrig har väl en bit luddigt tyg haft så högt underhållningsvärde!

Ledtråd: Att folk är dumma i huvudet

Om det inte var bevisat tidigare så är det klarlagt nu: mänskligheten är ju helt dum i huvudet. Och oavsett om du hängt med i debatten om det som förälder är okej eller inte att röka så borde du läsa vad jag tycker på min och Kattas preggoblogg.

För jag har – som ni vet – alltid rätt.

Helt vanlig soluppgång här i Åhus bara

onsdag 15 maj 2013

Den stora bocken Bruce, BILDBOMB!








tisdag 14 maj 2013

Status: typ avis på mig själv!

Vet ni vad vi ska göra i dag? Jo, vi ska köra söderut hela vägen genom Sverige ner till grannlandet Danmark och kolla in den stora bocken Bruce. SJUKT PEPPAD! Kan typ texten till kanske fem låtar och hans konserter brukar vara fyra timmar långa, men what evvah, det här blir fett!

måndag 13 maj 2013

Minnesbilder att ta fram i februari

Jaha, är det här också hormonerna eller?

Har i natt drömt att jag har vaknat hela tiden och inte kunnat somna om. Tror jag. Eller så HAR jag vaknat hela tiden och inte kunnat somna om. Elller så är det en blanding av båda delarna.

Känslan just nu oavsett vad som är dröm eller verklighet: Zzzzzzz.

söndag 12 maj 2013

God morgon världen!

Det här med att ta med sig morgonkaffet ut på trappan och bara sitta där i solen och götta sig med hund och man och bäbismage, det är det jag kommer sakna mest med att flytta in till stan. Och att det är så tyst. Samtidigt blir det ju förjävla fräsigt att ha nära till allt, slippa skotta och inte sitta isolerad ute i ingenstans under sin föräldraledighet.

Åh. Börjar mer och känna att lägenhet i stan och sommarstuga på landet är den ultimata bo-kombon. Har alltid tänkt att jag aldrig skulle släppa ett eventuellt sommarhus, utan bli en sån som aldrig vill vara i stan längre om jag har ett alternativ, men det bästa av två världar är ju just det, det bästa av två världar. Och hus är ju roligast från typ maj till september sen kan man gott sitta inne och njuta av sin okrävande hyresrätt resten av året. Ni vet, äta kakan och ha den kvar etc.
Hm. Tål att tänkas på detta.

lördag 11 maj 2013

Dagens kamphund - spring edition

fredag 10 maj 2013

Säg inget till Tobbe om det här, okej?


Jag KAN eventuellt ha råkat låta mitt ena pekfinger planlöst vandra iväg och klicka hem lite grejer till nya lägenheten redan nu, trots att det kanske känns intelligentare att vänta tills vi faktiskt är på plats. Hoppsan svejsan, men jag hittade ju så mycket FINT!? 
Som till exempel det här påslakansetet. Och det här kuddfodralet. Och den här helt fan-tas-tiska mattan som jag spanat in på Instagram och misstänker kommer försvinna illa kvickt och aldrig komma tillbaks om man inte är på hugget. In på Ellos och kolla vettja, de har till och med 20% rabatt på allt från hemavdelningen i helgen. 

Om detta är ett sponsrat inlägg? HAHAHAHAHA. I wish. 

Försommar, kanske den bästa årstiden?

Det här måste ju vara den bästa delen av året egentligen? Man har fortfarande vintern i så färskt minne att hjärtat slår en frivolt bara man ser ett grönt blad, det är varmt men inte för varmt och det finns fortfarande en chans att sommaren som är på ingång inte kommer regna bort.

Eftersom jag börjar jobbet sjukt tidigt så slutar jag även sjukt tidigt, och efter att ha krånglat av mig mc-stället (det börjar bli tight nu) så placerade jag mig och Alfie på altanen för lite gött lunchhäng. Aaaahh. Sämre fredagar har man ju haft!

Ps: Läser förresten en mycket spännande bok nu som ni kanske ser, recension på andra gravidböcker finns på PreggoPreggo för den nyfikne!

torsdag 9 maj 2013

Lite mer på Insta-temat #färgförfan

Så mycket för all den zen-träningen!

Var hos barnmorskan i går för att ta immuniceringsprov pga att jag har superhjälteblod = är RH-negativ = kan utveckla antikroppar mot Baby Kenneth om Kenta råkar vara RH-positiv. I alla fall, helt plötsligt så visar det sig att jag har högt blodtryck (!). Fast bara första testet, sen när hon tog igen så var det normalt. Men ändå, detta i kombination med att jag fått lite ögonflimmer ett par gånger gjorde att jag nu ska in och kolla trycket varje vecka för att se att det håller sig i schack.

Hallå?!? Jag som liksom haft en freakin' P E R F E K T graviditet fram tills nu? Jag som till och med bett om extrakontroller på mvc för att lyssna på Kenneths hjärta eftersom jag varit övertygad om att det har varit något fel eftersom jag har mått så bra. Nu blev jag plötslig beordrad vila och att inte stressa upp mig och "om du får minsta ögonflimmer igen så åker du direkt till förlossningen".

Vafalls? Förlossningen? Nä, vet du vad, dit ska jag ju inte förrän lill-Kenta ska ut i augusti. Hyfsat typiskt va, så fort man börjar tänka på att chilla och skriver långa blogginlägg om hur oerhört zen man tränar sig på att bli, då stiger trycket.

Har dessutom börjat få foglossning, det ilar och isar ner genom bäckenet om jag går för fort, och så får jag ont i efterhand om jag gjort något extra rörligt, vilket ledde till att barnmorskan även gav mig rundpingisförbud. Hå hå jaja. Baby Kenneth däremot mådde prima, magen ligger EXAKT på sin lilla datorkurva och hjärtat bankar på i peppiga 140 slag i minuten. Klass 1-bäbis detta alltså! Synd att hans morsa börjar rasa neråt i klassindelningen bara.

Jag HAR ju iof världens kortaste ben

Kollar lite på min bloggstatistik, och ser att om man googlar "motorcykel lektioner för kortväxta i Malmö" så är min blogg träff nummer ett. Är mycket stolt.

onsdag 8 maj 2013

Så blev det visst försommar ändå!

Öl, hund, kille. Alla goda ting är tre osv.
I går: 20 grader varmt, kall öl, trött hund och halvnaken kille vid grillen på altanen. Ahhhh, gött liv detta alltså. Och i dag har vi kurs så jag fick sovmorgon, och i morgon är det ännu en röd dag = helledig. Ja, och sen är det fredag och helg. IGEN!
Och innan vi vet ordet av sitter vi i vår nya lägenhet med en liten bäbis i knät och försommaren har blivit sensommar. Herregud, man får ju hålla i sig för att hänga med när tiden gör sådana här ryck!

En till undran, nu på temat frukost

Har det forskats något på varför rostade mackor är så inihelvitti mycket godare än orostade? Det borde det ju rimligtvis ha gjorts, ett sådant fenomen kan ju inte bara passera vetenskapens ögon hur som helst utan att bli undersökt.

Mvh/ inne på min tredje, and counting.

tisdag 7 maj 2013

En undran från generation X

Är det någon som vet ifall körsbärsträden i Kungsan börjat blomma än?

Med vänlig hälsning, ironiker'n

Vad Frida med flera har lärt mig

Två av tre hål. Rätt heta ben ändå kan jag tycka så här 20 år senare.
När jag var tonåring läste jag någonstans att man ska ha tre hål mellan benen. Och nej, inte dom hålen, utan hål mellan höger och vänster ben. Lite som ett slags benfettets penntest, man skulle genom en enkel besiktning av sin underkropp se om den dög.

(Det gjorde den såklart inte)

Hur "testet" går till? Ställ dig med fötterna ihop och kolla dig i spegeln. Du ska nu ha ett hål vid fotknölarna (check!) sen ska vaderna gå ihop, sen ska du ha ett hål över vadmuskeln/vid knät (check!) och så ett mellan låren. Oooops. Ej check.

Jag är gammal snowboardtjej, jag har grymma vadmuskler. Det blir liksom per automatik två hål där ner. Men hur mycket jag än har tränat, hur många mil jag än har sprungit, hur många berg jag än åkt utför så kommer aldrig det där tredje hålet. Har jag jagat det? Inte direkt? Men jag har aldrig någonsin kollat mig i en helkroppsspegel utan att tänka på de där tre hålen - och att jag saknar ett.

Har ni missat #fridagate? Då ska ni läsa ikapp er här.

måndag 6 maj 2013

Har ni sett vem som är här?!

lördag 4 maj 2013

Åh vad jag vill flytta NU

Sju (7!) barn springer runt och skriker inne i grannens trädgård. Och inte glatt lekskriker alltså, utan vrålar så där galet så man med jämna mellanrum måste lyssna lite extra för att höra efter om det faktiskt inte var någon som precis råkade knivhugga/näsknäcka/skalpera sin kompis.

Lät man så här mycket när man var liten? Jag kan inte minnas det. Jag hör inte ens ord, jag hör bara vrål. Ursinniga, hysteriska, skära-genom-ben-och-märg-vrål. Och tro mig, dom är gamla nog att kunna kommunicera via ord. Klockan är 20:55 nu, när får man gå dit och ringa på och säga att NU FÅR DET VÄL FÖR FA-AN VARA NOG?

*håller för öronen och sittvaggar*

Good morning, friends of the internet


Att ladda kaffebryggaren innan man går och lägger sig kan ju vara bland det absolut mest intelligenta man kan göra. Hade det gått att klargöra vem som var först i världen med detta så hade nobelpriset inte varit långt borta för hen, det är ett som är säkert. Grymt nöjd med mig själv varje morgon jag kommit ihåg detta, det ligger en obegripbar tillfredsställelse i att kliva upp och ba *klick* trycka på on.

Lägg till att kaffet avnjöts på en solig altan med en god bok och fågelkvitter som enda sällskap så får ni lite känslan av hur otroligt zeeeeen jag känner mig just nu!
Livin' the good life etc.

fredag 3 maj 2013

Gravid: vad jag saknar mest

Jajaja, man går upp i vikt och får lite ont i fogarna och får halsbränna och sover dåligt och yadayada, men det enda som på riktigt stör mig alla dagar i veckan är att jag inte kan springa. Jag vet att jag är en riktig periodare vad gäller löpningen men när jag behöver den så behöver jag den så himla himla mycket!

I går var det Vårruset i Malmö och jag kunde inte vara med. Linnéa sprang på personbästa (precis som jag gjorde förra året) och jag är lika delar sjukt stolt över henne/avis för att jag inte kunde vara med. Alltså verkligen riktigt riktigt avundsjuk på ett sätt som jag inte känt för något annat sen jag blev gravid. 

Bilder på första fallskärmshoppen på Fejjan – jaja, det blir en sommar nästa år också.
Folk diskuterar helgens mögelostbonanza på Twitter – äh, det kommer tid för ost även för mig! 
Folk lägger ut svettiga bilder på pulsklockor i gyllengul kvällssol på Insta– jag scrollar snabbt vidare och känner riktig högstadiediscosvartsjuka i bröstet. 

Löpningen gör mig pigg, stark och tar bort mycket av det onda i ryggen. Den låter mig tänka färdigt på grejer om jag springer sakta och långt, och den låter mig tömma hjärnan helt när jag istället väljer att springa kort och snabbt. Den är min meditation och min bästa avstressare och jag kan inte förstå hur folk kan börja knarka när man kan springa istället. 









Ser ni hur GLAD jag är på de här bilderna? Hur NÖJD jag är? Om vi förutsätter att jag kommer föda på exakt datum – 10 augusti – och får en helt "normal" förlossning (vad nu DET innebär) med en cirka helt vanlig efterföljande... ehhh, läkperiod (?), när skulle ni säga att jag kan lägga upp en sån här löp-glad-nöjd-bild igen då?