torsdag 31 oktober 2013

Kommentarsutmaning!

Hörrni, är det inte dags att den här kommentarsdöden får ett slut? Brukade vi inte skriva mer till varandra förut? Jag vet inte hur många bloggar jag kollar in på varje dag men det är oerhört sällan jag lämnar en kommentar. Så himla tråkigt beteende så jag borde ge mig själv stryk faktiskt. Men nu har jag lovat mig själv att jag under hela november inte ska läsa några bloggar utan att också skriva någonting i kommentarsfältet.

Haka på vettja, det blir asball! Ungefär som när man var liten och gjorde kedjebrev och skickade ett bugg till fem personer och sen fick hela postlådan full och tuggade tills man hade träningsvärk i käkarna. Hur fräsigt som helst. Vi kör hela november, hepp hepp!

Antal nya vänner jag fått idag: 1

Ojojoj, toppendejt med föräldragruppstjejen idag! Först lång barnvagnspromenad och sen fika hos mig. Fem timmar senare gick hon hem och ba "Oj jag hoppas att du inte kände att jag aldrig gick hem" och jag ba "HOPPAS DET INTE GJORDE NÅGOT ATT DU INTE FICK EN SYL I VÄDRET PÅ HELA DAGEN".

Joförfan. Det blir bra det här.

Babygymmet saved my life


Herregud vad jag vill rekommendera alla föräldrar att prova om ett babygym är något som faller ens unge i smaken! Kan meddela att min livskvalitet har förbättrats med ungefär en miljard procent sedan Sigge fick sitt av sin mormor för typ en månad sen.

Upp till en halvtimme kan han ligga där och liksom... ha roligt?! Han drar i djuren och skrattar och låter helt överförtjust - och jag hinner klä på mig riktiga kläder, sätta upp håret, sminka mig (ska träffa folk idag!), bädda sängen, plocka ur och i diskmaskinen, röja upp i vardagsrummet, göra en snabb avtorkning av handfatet och toaletten och ladda kaffebryggaren.
Ni förstår ju skillnaden mot när han låg konstant klistrad på mig och direkt började uttråkningsskrika efter två minuter när jag försökte lägga bort honom för att åtminstone komma ur pyjamasen.

Och det här med att chefer drar sig för att anställa småbarnsföräldrar på grund av risk för vab - med tanke på hur SJUKT effektiv man tvingas bli med en bäbis i hemmet så är det konstigt att det inte är tvärtom.

onsdag 30 oktober 2013

Jag ska bli en svettig friskis!

Whoop whoop, nu har jag skaffat träningskort! F&S vann på att man fick ta med sig sin bäbis till gymmet mellan klockan 9-12 och på att dom har gruppträningspass hela dagen, de andra ställena hade först på kvällstid. Tobbe är ju hemma och pluggar vissa dagar och då är det ju schysst om jag slipper vänta till klockan 17 med att gå och träna. Synd på bassängen som fanns på ett annat ställe bara, men frågan är ju hur ofta man hade slängt på sig baddräkten och simmat några längder, förmodligen inte superofta. Jag gillar ju inte att bli blöt heller.

Och eftersom man kan boka via nätet har jag nu gått helt bananas och bokat in skivstång intervall på fredag, yoga på söndag och cirkelgym på måndag. 

(Och avlivning på tisdag).

Vad är det värsta som kan hända?

Vet ni vad jag måste bli bättre på? Att ringa så kallade viktiga samtal när jag är ensam med Siggan. Nu går jag och skjuter på det tills Tobbe kommer hem på eftermiddagarna, men när han kommer hem är jag istället så exalterad över att jag kan prata med någon som kommer med mer input än aaaiiihh och hooouuu, så då går tiden och plötsligt är alla telefontider stängda och så får jag vänta tills dagen efter. Oerhört enerverande.

På sista tiden har jag börjat tänka "vad är det värsta som kan hända?" när det gäller sånt som är lite krångligare efter att man fick barn, och ofta är svaret "han börjar skrika". Nu har ju vi turen att ha fått ett väldigt o-skrikigt barn som bara skriker av en anledning, så om jag byter på honom och matar honom och sen lägger honom i gymet så kommer han till 99 procents säkerhet inte börja gapa, och skulle han göra det så får jag väl ta upp honom och skulle han fortfarande skrika så får man väl bara säga till den viktiga samtals-människan att "Du, jag är hemskt ledsen, men min bäbis började skrika här, har du ett direktnummer så kan jag återkomma när han lugnat sig?" eller liknande. Det är ju liksom inte hela världen.

Nu är det jag som skärper mig.

tisdag 29 oktober 2013

Jag förstår ju varför ni läser bloggen

Jag är ju en på alla sätt fantastisk människa, men ibland blir jag till och med lite impad av mig själv. Som när jag googlar på något och råkar hitta min egen historia om den trasiga duvan till exempel. Tur att man bloggar, annars hade man ju glömt bort allt sånt här skoj! Ja, om en pestsmittad duva på den inglasade balkongen kan räknas som skoj alltså.

Plötsligt händer det!

Det är inte ofta planeterna linjerar så att det plötsligt finns både
1) betongkrokar
2) lust
3) tid
4) ramar
och
5) tålamod
för att börja hänga en tavelvägg, men i dag hände det. Till och med klockan 9 på morgonen. Kanske har det något med stormen att göra? Tack Simone i så fall.

måndag 28 oktober 2013

Är lugn i stormen osv


Dra år helvete vad det blåser! Det knastrar i fönstren och visslar i persiennerna. Alltså på allvar. Vet dock inte om det säger mest om stormen eller om skicket på huset vi bor i. Hade strömavbrott nyss och gjorde det bästa av saken = åt chips och dipp och spelade yatzy. Tobbe vann. Skitstorm.

Nä, måste jag fixa mer mat till Sigge ifall strömmen går igen! Hur har ni det annars runt om i södra Sverige, har ni el? Mat på bordet? Träd över hustaken? Hoppas allt är bra, puss!

Jag vet att jag har rätt

Jovisst, det är fantastiskt att föda barn, bilda familj, bli mamma, få uppleva den enorma moderskärleken och allt sånt där, det är det. Absolut.
Men den som inte håller med om att något av det roligaste med att få barn är att klä dom i söta kläder ljuger.

söndag 27 oktober 2013

*gråter en liten skvätt*

Jag hade en riktig all time low på besöksstatistiken i går, alltså verkligen sämsta sedan... jag vet inte när. Inte på den här sidan årsskiftet i alla fall. Kanske för att det var lönelördag, kanske för att det var fint väder i stora delar av landet, KANSKE FÖR ATT NI HATAR MIG? Inga vänner i verkliga livet och nu ska ni överge mig också. Kul.

Vad har jag gjort? Vad kan jag göra bättre? Vad vill ni läsa om?

/lesen mama

Jag vill också skriva kontaktannons!

Att jag inte vill bo i Kristianstad är väl ingen hemlighet direkt, men det är inte jätteofta jag skriver om det på blöggy. Nu bor vi ju här och Tobbe har 1.5 år kvar i skolan och så är det med det liksom, det blir ju inte bättre av att gnälla om det. Men, det är jävligt ensamt om dagarna, det är det ju. Så det är tur att det finns internet.

Och så läste jag Blogghens kontaktannons i dag och tänkte att det var väl själv fan att jag skulle flytta från Majorsgatan den där jobbiga vintern 2004, annars hade jag och Siggan suttit och ätit pannkakor i hennes kök varje dag. Och om Blogghen kanske skulle ha något annat för sig någon dag så hade jag kunnat umgås med exempelvis Fifi, Johanna L, Josefine och Maria. Eller, varför inte mina blogglösa gymnasiebästisar som jag faktiskt lärt känna IRL en gång i forntiden?

Eller en Stockholmsflytt, tänk vilka enorma möjligheter till samkväm det hade gett, ibland ångrar jag nästan att vi inte följde med till den kungliga hufvudstaden när min tjänst flyttades till Expressen. Katta, Karin, Nova, Linn, Emster, JennyLina, Linda, Sofia och Anna är ju några jag hade kunnat tänka mig att umgås med till exempel. Plus en hel hög gamla barndomsvänner som flytt Norrland för Stockholm.

Oh well. Jag har försökt stalka upp några Kristianstadsmammor över nätet, men jag hittar faktiskt inga som jag känner att jag skulle kunna umgås med. Fast jag kanske googlar för dåligt? Och tro det eller ej, men det är ju faktiskt så det finns människor i det här landet som inte har en blogg och således inte går att hitta på nätet.

Och visst, jag känner ju en del folk här i nordöstra Skåne OCKSÅ, men inga här i stan. Och det vore ju trevligt att slippa meck med logistiken, att bara stoppa ner Siggan i en barnvagn och möta upp någon på stan för en kaffe känns en miljon gånger enklare och mindre tidskrävande än att behöva köra bil/åka tåg/ta bussen runt halva länet.
Så, här kommer min (något spartanska) kontaktannons:



*lutar mig tillbaks och inväntar brevskörden*

lördag 26 oktober 2013

Bra start på lördagen!

Världens bästa kombo alla kategorier: morgonkaffe och träningsvärk. Sidoplanka med rotation är verkligen att rekommendera!

Bubblare på listan: übergulliga bäbisljud. Alltså shit vad mitt hjärta bubblar över när Sigge ligger och är glad i sitt babygym. Svårt att återge i text, men det är många förtjusta biioouuuhh och määäiiihh kan jag meddela.

torsdag 24 oktober 2013

Sigge Scott – 2 månader i dag!

Mormor har varit här också, himla poppis, och jag och Tobbe var på bio!
Herregud! Tiden går fort när man har roligt heter det ju – och det är fan skitkul att ha en liten unge! Fast så himla liten är han inte längre, han har mer än dubblat (!) sin vikt från när han vägde som minst. 2970 gram då, 5980 gram på dagens bvc-besök. 59 stolta centimetrar har han lyckas bli och det är bara några få av plaggen i storlek 56 som fortfarande funkar, nu är det 62 som gäller.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som sötast i landet är.
Och det är inte bara den lilla kroppen som växer, det verkar hända en del i hjärnan också. Från att bara ha legat och... ja, legat, så är han nu mycket mer med i vad som händer. Babygymmet är skitroligt, där kan han ligga och skratta och göra förtjusta bäbisljud i upp till en halvtimme om han är på det humöret, men annars är favoriten att hänga i min eller Tobbes famn och bli runtburen i lägenheten och titta på grejer. Lampor mest, och fönster om det är ljust ute. Eller kolla på sig själv i spegeln, då blir han jätteglad.

Titty twist!
Men allra allra gladast blir han när får ligga i sin pappas knä när pappan tramsar sig. Egenkomponerade små sånger, ramsor, ett POOOOP på näsan – hysteriskt roligt, enligt Siggan. Att lyssna på musik och dansa med Tobbe är också en favorit, då ligger han helt tyst i famnen och bara ser sig storögt omkring.

Sova sked med räven – en klar favvo!
Han vill gärna hålla i något när han sover, hans små armar vevar runt en del, så allra bäst sover han om man lägger honom på sidan och han får skeda sin räv. Den är alltid med när han ska sova, tänker att det blir en bra trygghet när han ska somna någon annanstans i framtiden (och ja, jag ska köpa hundra till ifall den kommer bort).

Han sover superbra på nätterna! Somnar vid klockan 20-21 (i sin säng!) och sover till runt 04, sen tar blöjbyte och matning (125 ml) cirka 20 minuter. Ibland somnar han på axeln när jag ska rapa honom, men oftast liggammar jag honom i någon minut tills han somnar, sedan sover vi ihop till ungefär klockan 7-8. Helt fantastiskt skönt.

Sover räv i vagnen...
Sedan sover han å andra sidan typ ing-en-ting på dagarna, men det gör inte så mycket eftersom han alltid är glad, om han gråter så är det för att 1) han är hungrig 2) han vill byta blöja eller 3) han är trött. Klängiga dagar är lite jobbiga och han är fortfarande kungen av powernaps men han har mer och mer accepterat vagnen nu. En timme kan man gå ungefär, sedan börjar det gnölas där under mopsarna.

Ute vid sjön i höstrusket.
ErgoBabyn är ju en stor favvo fortfarande, men det är inte som tidigare att han somnar så fort man sätter ner honom i den, utan nu sitter han och tittar intresserat på himlen och träden och löven. En gång när jag gick till Ica och handlade så somnade han först när jag stod i kön till kassan, så det var mycket spännande grejer att kolla på där inne tydligen.

Mina två fina killar.
Men allra allra mysigast – om man ska sova på dagtid – är att få sova nerbäddad med pappa eller mamma i sängen. För om någon håller om en och snusar en i håret kan man lätt sova i mer än en timme, tycker Sigge. 

De här två månaderna alltså – SWOOOSCH har det bara sagt. Alltså på riktigt så känns det kanske som... två veckor. Och om ännu ett swooosch är det julafton och han kan börja äta lite vanlig mat? Ett till swooosch och han kanske kryper? Ytterligare fem swooosch och han kan gå?

Jag vet inte vad som hände med tidsuppfattningen sedan han föddes, men jag vet att jag älskar den här ungen oändligt mycket mer än jag någonsin kunde ana.

Matdiagnos på det, någon?

Jag har rest över nästan hela världen och ätit delikatesser från jordens alla hörn. Suttit på en strand i Malaysia och ätit nyfångad fisk, ätit gudomlig guacamole i Mexiko och fått serverat helt fantastiskt grillat kött i en kåkstad utanför Kapstaden.

Hur kan det då komma sig att SMULDEG finns på min sista måltiden-lista? Det har reptilhjärnan gjort bra.

onsdag 23 oktober 2013

Bira bira bira – bärs bärs bärs!


Ni var några som frågade efter tips på god alkoholfri öl, här är ett öl-inlägg som jag och KattaKvack skrev på PreggoPreggo när vi båda var i välsignat tillstånd men ändå – så klart – sugna på öl. Nu för tiden finns ju allt i närmsta välsorterade matvaruaffär så det är lätt att klunka sig igenom sortimentet, men om ni tycker att det är jobbigt/dyrt/tidskrävande att prova sig fram så köp Störtebeker, för den är godast.

Inte okej med rosa på pojkar?

Från senaste Vi Föräldrar, nummer 12/2013
Detta, mina vänner, är bland det mest efterblivna jag läst på sista tiden. Visst att man vet att de här åsikterna finns – men att en tredjedel (EN TREDJEDEL) av alla mammor och hälften (HÄLFTEN!) av alla pappor vägrar klä sönerna i rosa är ju helt ofattbart. Nu framgår det inte om människorna i Vi Föräldrar-rapporten* faktiskt gillar rosa som färg men ändå väljer bort det (jag är till exempel inte särskilt förtjust i blått så Sigge har inga blå kläder) men man får väl utgå ifrån att valet görs på grund av kön. 

*Vi Föräldrar-rapporten 2013 baseras på ett slumpmässigt urval i Novus Sverigepanel bland föräldrar med barn som är 0-3 år. 1114 webintervjuer genomfördes.

Gulligast av alla.
Om ni ursäktar mig nu så ska jag gå och skrika lite i en kudde och sen klicka hem lite fler "klädpaket för flicka" från Tradera, det är nämligen så Sigge har fått det mesta i sin garderob. Och hans pappa tycker att han är finast i hela världen. Så klart.

Vad tänker ni om det här?

Ja det är väl det man får hoppas på...

Jag (med väldigt bitter röst): Jag har aldrig fått blommor av min kille.
Tobbe (glatt): Du kanske får några av din nästa?

tisdag 22 oktober 2013

Jaha, är jag nykterist nu eller?

När man är gravid så dricker man ju av förklarliga skäl inte alkohol. Och kanske inte när man ammar heller (därom tvistar de lärda osv) men jag som inte ammar då, ska jag börja dricka alkohol nu igen? Jag vet faktiskt inte.

En anledning till att jag dricker alkohol över huvud taget är att öl är så förbannat gott, men nu har jag ju hittat massa jättesmaskiga alkoholfria ölar under graviditeten, och det klarar jag mig på. Speciellt eftersom jag under årens lopp ofta lyckas bli helt spy-hela-dagen-efter-bakis på typ fem stora stark (obs, ej överdrift) och det är ju mindre kul.

Dessutom så är fördelen med alkoholfritt att det är fritt fram att hälla i sig några öl och sen sticka ut och köra både bil och motorcykel, gå till gymmet eller springa en mil. Och det är ju verkligen en riktig win-win/äta kakan och ha den kvar-situation osv. Plus att man aldrig någonsin behöver riskera att bli bakfull.

Så... jag kanske inte dricker längre då? Vad konstigt. Och skönt.

Kolla in min fina Honduras-Helena!

Ni vet Helena? Min San Diego-bästis? Här kan ni läsa lite om vad hon har för sig nu för tiden! Och vill ni hänga med på närmare håll så ska ni läsa hennes blogg (obs, varning för bilder med solsken och palmer och sånt som man kanske inte vill se i samma veva som man ställer om klockan till vintertid).

Synd att man inte dricker rödvin


Och i morgon ba:
HEROIN HJÄLPER
MOT FARLIG
BUKFETMA
Experten: "Mycket
bättre än hash"

Prosit!

Ni vet YouTube-klippet där babypandan nyser och mammapandan blir rädd? Det händer tio gånger om dagen här hemma, fast tvärtom. Stackars barn. Men om man ska se något positivt med det så kommer han i alla fall vara härdad tills allergisäsongen drar igång.

måndag 21 oktober 2013

Skogshäng med bästa ungen

Smågnällig bäbis, mörka moln och ösregn till trots, vi tog oss ut en sväng och fick andas lite frisk luft i alla fall. Att bära i sele är verkligen the shit dagar som denna när Sigge bara vill vara nära. Har provat ErgoBaby-modellen som heter Performance ett tag nu, inlägg med utvärdering kommer snart!

Och så fick vi ju invigt rävmössan också, GOLLIG va?! Vi älskar rävar i den här familjen tydligen.

söndag 20 oktober 2013

Same same but different även inomhus

Ni vet när man är sjuk? Man går hemma och slöar, spenderar ovärdigt mycket tid i soffan och tar inte på sig normala kläder/kammar håret/sminkar sig. Och sen kanske någon kommer hem till en och ba TA EN DUSCH! KLÄ DIG! ANVÄND LITE BALSAM FÖR GUDS SKULL! och plötsligt är man som genom ett trollslag nästan frisk.

Att vara mammaledig är lite samma sak. Ett himla skrotande i bekväma mjukisar och någon slapp top som är lätt att dra upp till hakan när bäbisen vill tutta. Men så ska man få besök och ser plötsligt sin sorgliga nedkräkta uppenbarelse med en utomståendes ögon och gör en liten insats. Inget avancerat, bara plockar undan det värsta på vardagsrumsbordet, byter ut de sladdriga brallorna mot ett par leggings och en trikåkjol (lika bekvämt, MYCKET mer besöksvänligt) och sätter upp håret. Kanske slänger på lite mascara till och med – och vips så är man en ny människa och känner sig mycket piggare hela vägen in i hjärnan, till och med krångliga telefonsamtal känns lättare att ringa när man inte ser ut som Gollum i mjukisbyxor.

Borde prova detta även när jag inte ska få besök känner jag.

lördag 19 oktober 2013

Same same but different

I måndags var det den 14 oktober, min lillebrors födelsedag. Under hela vår uppväxt har den första snön kommit samma vecka som han fyllt år. Så även i år, enligt Instagram. Men eftersom jag nu bor drygt hundra mil söderut så är många träd fortfarande ganska gröna och jag svettas ihjäl mig när jag går för att möta en kompis på stationen.
Sverige alltså. Knasigt land.

Lövlördag med finbesök!



Vissa dagar är lite extra bra, som till exempel i dag när Cajo tog tåget upp till Kristianstad för att hänga med mig och Siggan över dagen. YEY TÅG! YEY CAJO!

Sprang på en till tjej från mammagruppen och bytte nummer med henne, så snart kanske jag kan samla på mig en liten trevlig umgängeskrets som slipper åka tåg i en timme för att träffas. Det vore ju ball.

Sigge Scott - åtta veckor idag!

Älskade älskade unge. Fan vad glad jag är för dig.

fredag 18 oktober 2013

Breaking news – ny blogg på www!

Nej men! PreggoPreggo förvandlades visst till en mammaträningsblogg istället, VILKEN GREJ VA? Jag är peppad, KattaKvack är peppad och vår nya bloggkollega Sofia är också mycket peppad. Så då sätter vi väl igång nu då?


torsdag 17 oktober 2013

Löpning efter graviditet - svårt!

Från dagens runda, men det blev bara powerwalk i dag.
Men det var väl själva fan vad många olika åsikter det finns om detta alltså! En snabb googling ger en miljard olika svar, varav de mest återkommande är "vänta sex månader" samt "lyssna på kroppen och känn efter själv". Det sistnämnda kan alltså betyda exakt vad som helst.

Om vi tar två riktiga mammaträningsgurus så tycker Olga Rönnberg sex månader medan Lofsan är lite mer svävande på just tidsperspektivet och kommer med bättre förklaringar till vad man ska tänka på. Jag slängde ut frågan på ett träningsforum på Facebook och där var man inte heller helt överens. Och så googlade jag lite till, fast på "framfall + löpning" och insåg snabbt att det inte var något jag ville riskera. Har dock svårt att tro att hela tjidevippen plötsligt skulle åka ut nu typ två månader efter förlossning om det har känts helt normalt tidigare, men vad vet jag. 

Jag tror att jag kör på. Fast superlungt, springer några hundra meter, går lite osv. Känner efter, fokuserar på teknik, fortsätter knipa och tränar core. Jag kan ju min kropp och jag kan mitt psyke. Måste få kuta.

Läs om världens fräsigaste Lotta

Klickeliklick in på Sydis och läs!
Kolla in detta då, min fina Lotta – en av världens bästa människor och den i Malmö som jag saknar mest efter flytten – är med och pratar om utseende på Sydsvenskan! Och ser du också för jävlig ut (obs, citat från artikeln) så kan du tagga dig själv på Instagram med #mittutseende och hitta likasinnade.

Men allvarligt?!?

Okej, jag sa ju att jag skulle sluta kolla på Malou, men det regnar så jag skjuter upp promenaden lite... Och nu pratas det om ifall det är riskfritt att tatuera sig angående allergier mot färgen, och vem har dom som exempel? Jo, en kvinna som har spontantatuerat sig i Turkiet. Hon blev inte nöjd med gaddningen och året efter på semestern så GICK HON TILLBAKS för att få den ifylld, fick en allergisk reaktion och tvingades till slut skära bort sin tatuering och göra en hudtransplantation.

Ordföranden i Sveriges registrerade tatuerare sitter nu bredvid henne i soffan och försöker förgäves försvara den svenska branschen och lagstiftningen som gäller för färgerna här, men det biter inte på Malou och hennes gäst som vill få fram hur o-er-hört illa det kan gå.

"Hur ofta ser du det här?" frågar Malou och den stackars ordföranden ba: "Ehhh, aldrig?"

Tips: Strunta i att spontantatuera dig under en solsemester i Turkiet.
Bonustips: Blir det fel, gå till en duktig tatuerare i Sverige och få det fixat, gå inte tillbaks till samma snubbe som gjorde fel från början.

onsdag 16 oktober 2013

tisdag 15 oktober 2013

#färgförfan #mönsterförfan



Stor dag i dag – jag och Siggan har varit på föräldragrupp! Det var jättetrevligt och alla verkade fullkomligt normala och jag bytte till och med nummer med en tjej. Nu är jag lite som en tramsig tonåring som är rädd för att verka för på/få nobben och ba "Jag väntar två dagar och har hon inte hört av sig då så skickar jag ett sms". Herregud. Jag är så omogen.

Sigge aka Den Lille Vagnvägraren somnade faktiskt i vagnen på vägen hem, han och räven behöver nog bara ha det extremt trångt har jag kommit fram till, då sover dom som bäst. Och i natt låg de sked i babynestet och sov först från 21 till 04:45 (ÅTTA TIMMAR I EGEN SÄNG!?!) och sen i vår säng från 05:15 till 8:15. Men det vågade jag inte säga på föräldragruppen, för då hade jag nog inte fått några kompisar. 

måndag 14 oktober 2013

I dag ba - KUTADE EN SVÄNG!

Min powerwalk utvecklades tydligen till en blandning av pw och lätt jogging, och det var så GÖTT! Ni vet minen som folk har i filmer där de varit förlamade och sen plötsligt kan gå igen? Den minen hade jag hela rundan!

Fokus låg på teknik och jag koncentrerade mig på att hålla bålen och bäckenbotten stark hela tiden. Jag tog sikte på lyktstolparna och sprang/gick mellan varannan för att mjukstarta ordentligt. Enligt Runkeepern tog jag mig runt 3.7 km på 34.44 minuter, vilket ger en medelhastighet på 6.55 min/km. Helt klart godkänt för en första runda, och jag varken dog av överansträngning eller kissade på mig, vilket ju får ses som två stora win i sammanhanget så här sju veckor efter förlossningen.

Åh.Varför kollar jag ens?!?

Finns det på allvar fortfarande människor som tror att tatuerade människor är "kriminella eller sjömän"? Det var nämligen så snacket gick hos Malou idag, där temat var Märkt för livet.

De pratade bland annat om huruvida det gick att få ett "vanligt jobb" om man hade många tatueringar, vilket kändes...
1) ... som någonting som man slutade diskutera på 90-talet.
2) ... som en fråga som kanske kunde ha ställts till en väldigt tatuerad människa med just "ett vanligt jobb " och inte till tre personer som jobbade som tatuerare.

Det talades även om åldersgräns, bland annat ställdes den ej så intelligenta frågan "och då säger väl du så klart nej?" till tatueraren från Sundsvall angående att hans 10-åriga son börjat snacka om att han vill tatuera sig.

Allt detta ackompanjerat av idel fördomsfulla kommentarer från programmets Facebooksida, de flesta i stil med att tatueringar enkom var något som samhällets bottenskrap sysslade med, och att alla som gaddat sig minsann skulle ångra sig när de växt upp litegrann. Jeeeez.

Nej, hädanefter är det jag som schemalägger en göttig långpromenad varje vardag mellan 10 och 11:30, det kan inte vara nyttigt för mitt psyke/blodtryck/intellekt att titta på det här skräpet varje dag.

söndag 13 oktober 2013

Någon som vet?

Hade väl gissningsvis en svag tvåa eller nåt i fysik, så ni får får hjälpa mig här:

Varför blir bäbisen tyngre när den somnar?

Om jag går runt och vaggar Sigge så känner jag ju när han börjar bli sovtrött, hela kroppen blir som en liten tung klump i famnen på mig. Visst att han håller upp delar av kroppen själv när han är vaken, men jag bär ju honom lika mycket oavsett? Herregud. Jag får ont i hjärnan av att försöka tänka ut varför.

Vad gör ni en regnig söndag?

Jag lyssnar på Christer i P3 och röjer upp i gästrummet som fortfarande ser ut som kriget efter vattenläckan/golvbytet/ommålningen. Siggan? Han sover sked med sin räv i babygymmet.

lördag 12 oktober 2013

Up up and away!

Ny header som ni kanske ser, kände att Siggan behövde få synas lite där också. Fick mig dessutom världens nostalgitripp av att scrolla igenom Instaflödet för att hitta bilder, tänk vad mycket som har hänt på bara drygt ett år! Två flyttar, nytt jobb, ett mc-kort, en bäbis OCH ny hårfärg är ju ganska bra jobbat måste jag säga!

Samt – fan vad jag saknar min pre-preggo-kropp! Visst, jag har burit ett barn, jag fick något underbart, det var värt allting, tänk vad naturen är fantastisk och BLABLABLABLA men så är det. Men jag saknar inte bara att vara smal (även om jag saknar 90 procent av kläderna i min garderob som jag inte kommer i) utan jag saknar att vara stark. Pigg. Peppad i kroppen liksom. Nu känner jag mig mest som Hemulen i Mumindalen när jag släpar mig runt här hemma. Jag går förvisso ut och går varje dag och följer MammaMage-appen (SOM ÄR SVINTRÅKIG!) men nu känner jag verkligen att det är läge att steppa upp lite grann, för det här funkar inte längre.

Jag vill svettas, få mjölksyra, kramp och blodsmak i munnen, inte sitta hemma i soffan och göra knipövningar. Hur fan börjar jag?

Ambassadör för ErgoBaby!


För någon vecka sedan meddelade ErgoBaby via sin Facebooksida att de sökte ambassadörer och jag ba: "JAG VILL! JAG VILL! TA MIG!"

Och det gjorde dom, till min stora glädje. För jag ÄLSKAR Ergon, eftersom Sigge älskar den. Ni kanske minns min eufori när han blivit stor nog att sitta i den, snacka om lifesaver alltså! Visst, soffan i all ära, men eftersom jag var sjukskriven och ordinerad vila de sista tre månaderna av min graviditet så är jag extremt trött på att bara sitta stilla, och att kunna laga lunch eller gå en promenad med vagnskeptisk bäbis är inget annat än en befrielse!


Och jag är inte ensam, det är många som hyllar Ergon när lägger upp bilder på till exempel Insta (@mirijam_geyerhofer heter jag där), och nu ska alla ni som fortfarande tvekar också bli övertygade om att ni måste ha en. För det måste ni!

Som ambassadör kommer jag prova och utvärdera deras nya produkter så att ni får kolla in det senaste och få fräsiga recensioner från mig, Sigge och Tobbe. Hittils har vi provat eko-selen och modellen som heter Performance, och medan ni väntar på ett lite mer detaljerat utlåtande än "lifesaver" så kan ni läsa mer om Ergon här.


Kolla - så här glad blir man av att ha sin bäbis på magen! Alla ska med!

fredag 11 oktober 2013

Typisk toppenfredag detta alltså!

Bilen gick igenom besiktningen, vi kollade på de två sista avsnitten av Breaking bad (OMG!), jag hittade rävkläder till Sigge, vi började kolla på OITNB - och eftersom det är helg tar Tobbe Sigge i natt så jag får sova. Eller ja, sova och sova, men jag slipper lämna sängen i alla fall. Whoop whoop!

Snabb enkät i Nobels anda

1) Hur många av er har läst något av Alice Munro?
2) Hur många av er tänkte "opcw-vaddåförnåt?" när fredspriset avslöjades?

torsdag 10 oktober 2013

Man vet att...

...man har suttit hemma ensam lite för mycket när man blir skitglad av att upptäcka att internetbanken fått ett nytt och snyggare utseende.

Jösses, hösten alltså! #nofilter



tisdag 8 oktober 2013

Need for speed!



Har ni sett Arla-, Viasat och ComHem-reklamerna som hajpar inför OS? JAG ÄLSKAR DOM! På allvar, jag ryser på armarna varje gång de kommer upp. Är dock varken sugen på mjölk eller att skaffa Tivo, men vill verkligen springa snabbt uppför steniga fjäll och börja köra enduro.

Alltså VERKLIGEN. 

Drottningen av ledande frågor

Så här låter det alldeles för ofta när klockan slår 10:

- Och sen utvecklade ni ett band och blev väldigt nära vänner, det blev nästan som en far och son-relation?
- Ja.
- Mmm, och du har ju lärt honom mycket såklart, men han kanske också har lärt dig massor under de här åren?
- Ja, vi...
- För ni blev ju lite som en familj allihop, eftersom han inte hade så bra stöd hemifrån?
- Jo.

Eller så här:

- Och det här är alltså något som du har drömt om ända sedan du var liten flicka?
- Ja.
- Redan när du började med dansen kanske du hade någon form av målbild, för hur det skulle bli sedan?
- Ja, jag...
- Mmm, det är ju vanligt att man uppträder hemma mycket redan som barn.

Alltså, jag vet inte om hon bara borde gå en kurs i intervjuteknik eller om hon är så bra på att göra sin research och gärna vill få fram att hon vet allt om storyn hon ska berätta. Oavsett vilket så är det skitjobbigt att lyssna på.

Whoop whoop, barnvaktspremiär!

Siggan fick bli passad första gången när han var sex veckor och två dagar gammal. Eller ja, ung. Och det var han igår. Jag och pappan traskade iväg till bion klockan 18, och vid 21 var vi hemma igen. Siggan hade sovit, vaknat och ätit lite och sedan sovit igen. Alla nöjda och glada, och filmen var - några fåniga scener till trots - riktigt rolig.
Synd att mormorn bor 110 mil härifrån, det här hade man ju kunnat göra om.

söndag 6 oktober 2013

En skånsk hösthelg i fyra bilder






Jahaja, vad har ni för er där ute på internet då? Jag bloggar i vart fall inte, men det kanske ni har märkt. Fattar inte vad som stjäl all min tid, men jag hinner ju inte vakna innan det är dags att gå och lägga sig igen, helt otroligt! Senaste nytt är väl att jag kört bil mellan Malmö och Kristianstad ensam med Siggan (det är alltså en timme och en kvart), HUR MODIG ÄR INTE JAG? Men han bara sov och jag åt lösgodis, så det gick ju bra. 

Annat nytt? Öööh, löven börjar bli rätt fina även här nere och i dag var jag på samlarmarknad som nog bara var ett finare ord för "krimskrams till överpris". Sigge har fått ett babygym som han fullkomligt älskar, han kan ligga där i en halvtimme och glatt glo på djungeldjuren som dinglar ovanför hans lilla fluffiga huvud. Och så ler han jätteofta. Mer då? Jo, Tigerkorven är hos sin husse den här månaden och mamma/mormor är kvar till på tisdag, sen är allt som vanligt igen och jag kanske råka blogga åtminstone varje dag. 

torsdag 3 oktober 2013

Svar ja

Om jag har färgat håret? Det som var kritvitt innan och är knallorange nu? 
Ja, jag har färgat det.

Höstsol deluxe i Kristianstad!

Högklassig underhållning på Nymo

Det pratas onani på Nyhetsmorgon och Steffo säger förvånat att det väl är skadligt för män att aldrig få utlösning, varpå Jenny irriterad snäser "Mäh, nu låter det som att du suttit instängd i någon patriarkal garderob de senaste åren".

"Patriarkal garderob". Hehe.

tisdag 1 oktober 2013

Hjälp vad tomt det är i kalendern!

En rad för Tobbe, en för Sigge och en för mig. Hittills har jag noll (0) grejer inplanerade i oktober. Två bvc-tider ska jag (vi) passa, det är allt. När börjar man hitta på saker med sin unge, typ babysim, öppna förskolan och sånt?
Sigge ligger mest bara och glor nu, så han får ju inte ut så mycket av det, men hans mamma skulle verkligen behöva ha något att göra under veckorna, annars finns det en överhängande risk att hon blir galen.

Hon har ju uppenbarligen redan börjat skriva om sig själv i tredje person, och bara det måste väl vara ett varningstecken.