torsdag 2 januari 2014

End of an era...

I dag sålde jag min Malmölägenhet till killen som hyrt den i andra hand det senaste året. Körde till mäklaren, skrev under en bunt med papper och tog en fika med Cajo efteråt, helt utan någon som helst nostalgi. Men lite konstigt känns det allt – min första egna lägenhet som en snäll SEB-kvinna lät mig belåna till hundra procent så att jag kunde köpa den. 53 kvadrat som varit mitt hem och min borg sedan början av 2009 och det enda ställe någonsin (!) som har känts som hemma.

Mitt rosa kök. Min skogsvägg. Min strandvägg. Mitt parkettgolv. Åh.
Min lägenhet. Som inte längre är min. Okej, blev eventuellt lite nostalgisk nu.

*fulgråter en skvätt*

5 kommentarer:

  1. Okej, känner att jag fick en ohälsosam reaktion på det där köket. Jag började hoppa upp och ner, iiii-skrika och gno händerna av vill-ha-frenesi... Jag hoppar aldrig upp och ner. Jag nickar som högst lite gillande. Om ens det. Så - ett av de coolaste kök jag sett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja jag är själv väldigt förtjust i det!

      Radera
  2. Men ändå! Allt slut är början på något nytt och det där nya är ju tusen gånger bättre, även om det inte innehåller någon bostadsrätt (ännu)...

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo så klart, och det är ju något år sedan jag bodde där eftersom den har varit uthyrd, så det är ingen fara egentligen, men ändå. Lite nostalgisk är jag allt!

      Radera
  3. Mmm, en gång i tiden ägde jag ett rosa badrum i Lund. Målat själv, det var tider det! Men vi hade nog haft det lite trångt i den där ettan nu. Hellre att femmannafamiljen får sprida ut sig på de hundraåriga parkettgolven här i Hannover.

    SvaraRadera