fredag 21 mars 2014

Mormor, min mormor

I dag för exakt 15 år sedan satt vi ett gäng och kollade på Sleepers i vår studentlägenhet i Malung. Mitt i filmen ringer mamma och säger att mormor är död.

Mormor är död. 
Död.

Bara så där, ett dödsbud, mitt i filmkvällen. Har sett Sleepers hundra gånger efter det och mår lika dåligt varje gång. Jag har skrivit om mormor förr och kopierar in texten här igen, det känns ändå precis likadant nu som 2008. Och alla andra år före dess. 

...

Åh, min mormor. Mormor som kom till Sverige under andra världskriget som krigsflykting från Riga, min sjuka mormor som aldrig någonsin blev en tant.
Som bara hade en halv lunga och var tvungen att gå jättelångsamt för att inte bli för andfådd, som lämnades av morfar – ensam med mamma som bara var åtta år – i en lägenhet på Sorgenfri i Malmö när morfar stack till Paris med sin sekreterare.
Som aldrig träffade någon ny, utan levde ett liv själv, men absolut inte ensam.

Som självklart gjorde de godaste köttbullarna, den godaste varma chokladen och som alltid ställde ett litet glas saft bredvid sängen när jag skulle sova, fast jag redan borstat tänderna. Som läste Stora Vänliga Jätten högt för mig och spelade Kåldolmar & kalsipper på sin gamla LP-spelare.

Som blev allt sjukare och fick använda syrgas dygnet runt och flytta från stora lägenheten i Dalby till en liten etta i Lund. Och så sista flytten, till ett sjukhem i Malmö. Det Malmö som hon hatade och bara påminde henne om en sviken kärlek och ett evigt regnande.

Där dog hon, strax före sin 72-årsdag 1999.

I dödsannonsen citerade vi Winnerbäck.

"Jag genar själv genom slyn och kan hända vet du rakare spår. Men någonstans mellan botten och skyn där svänger livet upp och ner och det är därför det är där som jag går".

Åh mormor. Jag saknar henne så jävla mycket. 

9 kommentarer:

  1. Åh kära du, jag vet precis hur du känner det. Jag har också en mormor som saknas mig nå¨got så enormt, hon fattas mig så attt det gör ont och ofta, ofta sedan w kom så ligger jag vaken om nätterna och tänker på henne och på hur livet skulle ha varit om hon fortfarande fanns. Kärlek till dig. Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken fin text om din mormor.

    SvaraRadera
  3. Så fint, men sorgligt! Kram

    SvaraRadera
  4. Så fint skrivet, och du är väldigt lik din mormor. Hon lever vidare genom dig. <3

    SvaraRadera
  5. Och kolla Sigge går bredvid sin mormorsmor. Kram älskling

    SvaraRadera
  6. Gråter nu. Saknar min mormor så enormt, hon gick bort förra hösten och jag hade så gärna velat att hon fått träffa Alexis.

    SvaraRadera
  7. Mormorar alltså. Som man saknar dem.

    SvaraRadera