torsdag 15 maj 2014

Dagens kamphund – för sista gången


Redan när veterinären ringde i höstas och berättade att knölarna de opererat bort var elakakartade tumörer och att Alfie skulle behöva strålas för att få bort det sista så började jag tänka på hur vi skulle göra under hans sista månader i livet. Jag var ju övertygad om att han skulle dö.

Under drygt fyra år har jag och mitt ex haft Alfie varannan månad. Hos husse på Öland har livet varit samma sedan vi tog hem honom från Irland för snart sex år sedan, ett stort hus, en enorm trädgård och 50 meter till sandstranden och havet. Hos oss har de senaste två åren inneburit tre flyttar och en bäbis.

Han har det bra hos oss. Jättebra. Men han har det superjättebra hos sin husse. Och då när jag tänkte att jag ville att han skulle ha det så bra som möjligt under sina sista månader i livet så erkände jag för mig själv att jo, visst skulle han ha det bättre om han fick vara heltid på Öland under sin sista tid här på jorden. Självklart ville jag det.

Och så blev han frisk.


Och ända sedan han blev friskförklarad i julas så har det här gnagt i mig, för har man en gång erkänt en tanke fullt ut så går den inte att ta tillbaks. Han har det bättre på Öland tänker jag flera gånger varje dag. Visst, han blir jätteglad när det är min tur att ha honom, men han blir superjätteglad när han får komma till sin husse. Visst, han är jätteglad när han är här hos oss, men han är superjätteglad när han är på Öland.

Och den här mattemånaden har det varit annorlunda. Han hänger inte med i svängarna när Sigge växer, ena månaden är den där nya familjemedlemmen ett kolli som bara ligger i sitt babygym, nästa gång kan han kräla omkring och en tredje gång kommer han krypandes som en vessla och ställer sig upp mot soffan och ba HEEEEJ ALFIIEEE typ hela tiden. Alfie gillar inte det. Han blir stressad av att inte få vara ifred, och så går han iväg och lägger sig i sovrummet eftersom den sängen är för hög för Sigge. Men då blir han istället ledsen över att ligga ensam där inne (pga Världens Mest Sociala Hund) och jag har märkt de senaste veckorna att något är fel.

Han mår inte jättebra här längre. Visst, han mår bra, men bra är inte jättebra och det är verkligen inte superjättebra.


I drygt fyra år har Alfie körts fram och tillbaks mellan Skåne och Öland och vi har hämtat och lämnat honom på macken i Jämjö. I eftermiddag kommer jag köra dit med honom för sista gången. Jag vill att han ska må superjättebra. Jag vill att han ska vara superjätteglad. Och det är han inte här längre. Och det hade varit så jävla taskigt av mig att inte göra det som jag vet är bäst för honom.


Min älskade älskade tigerkorv. Förlåt. Och varsågod. Du kommer bli superjätteglad igen. Hur jag ska göra med min superledsenhet har jag ingen aning om. 

22 kommentarer:

  1. Jag läste igenom texten med hjärtat i halsgropen farande för att du skulle skriva om det värsta. Som att han är jättesjuk igen osv. Men det var inte det du ville berätta. Phuuu. Ändå blev en liten ledsen känsla kvar i bröstet. Men kanske du har rätt. Beslutet är rätt. Ledsamt är det, jag tycker att det är jätteledsamt. Du är världens bästa matte som VERKLIGEN tänker på vad Alfie vill. Bästaste. Många många kramar till dej Mirijam OCH till vår IDOL - Tigerkörven. Kram. <3

    SvaraRadera
  2. Usch vad ledsamt. Men så bra matte du är som tänker på tigerkorvens bästa...

    SvaraRadera
  3. KRAM! <3 Starkt av dig att ta detta beslut.

    SvaraRadera
  4. Jag grät när jag läste detta, jag har gått igenom samma sak. Så himla fint beslut, även om det känns som att hjärtat går sönde.

    SvaraRadera
  5. Det är jättefint och osjälviskt av dig. Men ledsen är man. Jag sålde min häst nyligen för att jag inte kunde ge honom det han behövde längre. Man är ledsen, men man vet ändå att man gjort rätt.

    SvaraRadera
  6. Tjuter som en stucken gris här. FY FAN VAD LEDSAMT! Och klokt, givetvis, men det visste vi ju sen gammalt, att du är en klok person.

    SvaraRadera
  7. Åh! Håller med föregående talare (i pluralis), så fint beslut men ajajaj vad ont det måste göra. :(

    SvaraRadera
  8. Fruktansväert sorgesamt att ta ett sådant beslut, bäst av Dig ATT göra det. Du är en God människa och sann Djurvän!
    Kram Josefin (som fick fulgråta lite till detta inlägget...)

    SvaraRadera
  9. Åh men du! Så sorgligt, men så himla rätt. Fan vad bra du är!

    SvaraRadera
  10. Mycket fint. The greater good osv.

    SvaraRadera
  11. Men så fin du är som sätter Alfie främst. Nu sitter jag här och fulgrinar, för jag vet hur det känns att säga hej då. Och det vette tusan om jag hade fixat att vara så osjälvisk.

    SvaraRadera
  12. Å så fint av dig och å så rörd jag blir! Hur det ens är möjligt? Men jag kommer för sjutton sakna dagens kamphund här. Lycka till med överlämnandet!

    /Anna

    SvaraRadera
  13. Starkt att ta beslutet, men fy vad jobbigt. Som tur är hittar du ju vägen till Öland och kan hälsa på om längtan blir för stor ibland. Hejja Alfie och hans nya liv!

    SvaraRadera
  14. Åh.... Så sorgligt att läsa.. Men vd bra att ta ett osjälviskt beslut och ge alfie det bästa för honom. Kram på dig!

    SvaraRadera
  15. Majsan, du förtjänar en egen jävla stjärna på himlen!
    Tänk om alla djurägare kunde sätta djuret först - alltid. Jobbigt beslut, men är det så så är det bäst för Tigerkorven...

    KRAM! Från både mig och tanthunden <3

    SvaraRadera
  16. men grin!!! heja dig, och all lycka till alfie. kommer sakna honom i bloggen!

    SvaraRadera
  17. Lipar som en gris i hela ansiktet <3

    SvaraRadera
  18. Vet hur det känns, vi lämnade ju katterna till min svärmor när Elly var bäbis, för de hade det inte lika bra här längre och jag hade inte tid och ork över för dem. Kände mig som världens sämsta kattmamma, men de fick det då bra och jag skulle inte drömma om att ta hem dem nu. Du gör ju detta för Alfies skull, det är stort och fint av dig <3

    SvaraRadera
  19. Å så sorgligt... ett djur är ju som en familjemedlem så jag förstår sorgen, men vad fint att du väljer det bästa för honom <3

    SvaraRadera
  20. Å förstår verkligen känslan :( så himla sorgligt! Men vad fint alfie kommer få det, och ni kanske kan ha honom nån gång ibland? Bara mindre än nu? Stor fet kram

    SvaraRadera
  21. Åh vad jag gråter! Fint som tusan, starkt som… jag vet inte vad, men du är en fantastisk människa! Stor kram till dig <3

    SvaraRadera