fredag 16 maj 2014

Tack för all kärlek!

Alltså, hjälp vad ni är bra! Alla kommentarer här på bloggen, på Insta och via sms, det är som sockervadd i hjärtat!

Och nu då? Jo, det känns faktiskt ganska okej. Alltså, den här ångesten jag burit på det senaste halvåret är ju helt borta, den som handlade om dåligt samvete och att egentligen veta vad som är rätt men inte göra det av rent egoistiska skäl.

Och - han lever ju. Det är inte så att han är död och att jag aldrig mer kommer få se honom, vi har ju första tjing på att vara hundvakter och vi kommer ses på fallskärmsklubben och så, så det är klart att han fortfarande kommer finnas med i mitt liv, bara väldigt mycket mer sällan.

Det blir bra det här. Och det är tusen gånger lättare att bära sin egen sorg och saknad, än att bära det dåliga samvetet över att ens älskade djur inte mår som han förtjänar.

3 kommentarer:

  1. Jag förstår ditt beslut. Du är enorm som sätter hans bästa framför allt. Samtidigt vill jag gråta för jag kan bara tänka mig saknaden för dig. <3

    SvaraRadera
  2. Du är stark och han mår bra, "alla" vinner! Jag saknade min kisse de sista åren också när hon bodde på landet, men jag fick bilder då och då när hon låg vid poolen (bokstavligen) och latade sig i solen var och varannan dag, så jag visste ju att hon inte hade det ett dugg dåligt där hon var. Sen glömde hon bort mig (pga inte sett henne på över ett år) och det gjorde ju ont, men hon var ju lycklig. Det viktigaste.

    SvaraRadera
  3. Ämäfyfanisatan vad jobbigt alltihop (läste först nu!) men åh åh åh vad bra att det känns lättare <3 Allt blir ju inte som en tänkt sig jämt. Men å, jag blir helt tårögd. Jag vet vad Alfie betyder för dig. Men det är grymt skönt att han inte blir helt omplacerad utan.. ah precis. Men åh. Kram helt enkelt. Kram!

    SvaraRadera