måndag 5 maj 2014

VårRuset 2014 avklarat!



I dag var det dags för Vårruset (alltså, jag vägrar särskriva, fick ont i ögonen av att läsa informationen där loppet konstant hette Vår Ruset) och jag kände mig extremt kluven inför dagen. Mina andra springpartners in crime kutar inte så här korta distanser längre verkar det som, Suzan verkar satsa på ultra och Linnéa gör ju lite coolare grejer, typ Toughest. 



Men som den före detta Malmöbo jag är sprang jag ändå i någon jag kunde ta en kompis-selfie med i målgången, här är Mallan som gamla läsare sett förr. Ser ändå ganska fräscha ut för att nyss kutat fem kilometer va?!



Hur gick det då? Jag vet inte riktigt. Jag hade några olika mål när jag anmälde mig för hundra år sedan, det första var att kunna springa hela vägen och det klarade jag ju. Däremot var det andra som stod i "Springa snabbt"-fållan som gick ända från start. Helt otroligt, visst om man hade högre ambitioner när man anmälde sig men då får man väl ställa sig längre bak ändå så att vi andra som faktiskt har planer på att springa kan ta oss fram. Det är tight nog som det är hela vägen i det där loppet. 

Strax efter 1-kilometersmarkeringen var det två tjejer med tröjor med texten SÖDRA SKÅNSKA REGEMENTET på ryggen som gick. Dom GICK, efter drygt 1000 meter. "Oj oj oj, nu blev det jobbigt, nu ger jag upp". Är det sådana människor som ska försvara vårt land? Tydligen. 

I alla fall: Jag letade som en galning efter fotpoden till min pulsklocka förut i dag, jag har inte sprungit med den sedan före graviditeten och den är borta, jag fattar inte var jag gjort av den. Den är med den jag ser hur snabbt jag springer och kan ha koll på hur mycket jag måste öka/kan sacka för att klara mitt mål, men nu fick jag springa på känsla och jag har liksom ingen aning om hur fort jag springer längre. Jag försöker se på om dom omkring mig ser snabba eller snigliga ut, och så springer jag lite efter det. 

Och jag ska vara ärligt, det sättet att hålla koll på sin tid suger. När Linnéa frågade om tid innan i dag så skrev jag att jag helst skulle vilja springa under 30:00 så klart, och att det var svårt men inte omöjligt. Jag skrev också – citat – "en kvalificerad gissning är 32-någonting, iaf under 35 annars skjuter jag mig själv". Och enligt racetimer älgade jag över målgången på 32:58 så det får väl ses som godkänt med tanke på att det var väldigt trångt på flera ställen. Men jag var inte så jättetrött så hade jag haft koll på tiden så hade jag kanske kunnat hämta upp någon minut till under varvet. 

Nästa lopp blir Malmömilen den 14 juni, tills dess ska jag fasen springa mycket mer än vad jag gjort nu! Och jag ska ha en ordentlig klocka. Och kompisar.

8 kommentarer:

  1. Hade du sluppit alla puckon samt haft koll på tempot hade du säkert kunna kapa ett par minuter till. Grattis till ditt första pp-lopp!!! (Post-preggo alltså). På Malmömilen har du minsann kompisar, då spelar vi i samma liga igen. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hurra! Och ja, det låter kalas, ser fram emot det som fasen!

      Radera
  2. Håller med om man inte orkar att springa mer än två hundra meter kan man nog börja i dom senare fållarna. Trist när det blir stop konstant men bra jobbat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja verkligen, speciellt så där EXAKT efter start!

      Radera
  3. Hejja dig!

    Jag håller helt med det där om de som går. Alltså va?? Och när de ändå ställer sig i springa snabbt-fållan. Sist jag sprang vårruset i Göteborg fanns det de som stod i springa snabbt som hade vanliga kläder och ryggsäck. Jag blir lite aggressiv på sånt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men herregud! Ja, folk är konstiga!

      Radera
  4. Hej!
    Du har ännu en kompis på MalmöMilen i mig. Jag springer i ungefär samma tempo som du, men har inte någonsin sprungit en mil tidigare. Så det blir spännande i Juni. ;)
    //H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjoho, det kommer gå bra, Malmömilen är ett jätteroligt lopp!

      Radera