tisdag 24 juni 2014

Läsarfråga – om att välja bort alkohol

"Eftersom jag inte dricker är jag lite nyfiken på dina tankar och reflektioner kring att inte dricka alkohol", skrev Anny på mitt inlägg om bloggtorka. Och here we go!

Jag drack alkohol innan jag blev med barn. Så där som man gör, går på krogen och käkar, tar ett par öl och går hem. Eller sitter rätt upp och ner och dricker sig full på krogen och sen går hem. Fast endast öl. Det var relativt länge sedan jag drack starksprit, och vin tycker jag inte om, så jag drack öl. Mmmm, jag ÄLSKAR öl! Har altid gjort, kommer alltid göra, Brew dogs Trashy blonde var en riktig favorit. 

Fyrtal i gött!
Men så blev jag gravid och valde att inte dricka någonting alls under graviditeten. Vissa tar sig ju ett halvt glas vin eller lite öl då och då men jag ville avstå helt och började botanisera bland de alkoholfria alternativen. Och tro det eller ej, men det finns ju faktiskt riktigt smaskig öl utan alkohol (jag och Katta har recenserat ett gäng här till exempel)!

Och efter att Sigge kom så har jag inte haft lust att dricka igen. Dels för att jag inte gillar tanken på att vara onykter med honom (vill kunna köra till akuten om något händer etc) och dels för att jag de senaste åren blivit så. jävla. bakfull när jag har druckit. Det har hänt fler än en gång att jag druckit 5-6 stora öl under en helkväll (vi snackar typ 18-02) och sedan legat och kräkts som en katt hela dagen efter. PÅ FEM ÖL! Och dagen efter det har jag varit klen och orkeslös (som man blir av vätskebrist) och först i slutet av dag tre har jag varit på banan någorlunda igen. 

Och det funkar ju inte, det fattar ju vem som helst. Och det är en grej att vara en lite salongsberusad mamma medan pappa är nykter (Tobbe dricker inte heller), men det är något helt annat om mamma ligger och kräks en hel dag och inte orkar ta hand om bäbisen på grund av klen. 

Jag älskar öl, jag har hittat massa god öl som jag kan dricka utan att drabbas av tredagarsbakfylla, dessutom kan jag dricka en iskall immig öl eller två till lunchen och sedan sticka ut och köra motorcykel eller springa en mil utan problem. Win win win. Och därför dricker jag inte alkohol. Och jag kan inte direkt se att jag skulle börja igen men man ska aldrig säga aldrig. Det är liksom inget jättestatement från min sida, det bara är som det är. 

5 kommentarer:

  1. Tack! Vad intressant. Mitt val var inte helt oproblematiskt, men skönt att höra att man kan ha ett så avslappnat förhållande till det hela, det tycker jag verkar sunt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är klart att det är skillnad för alla, men det känns inte som någon direkt grej för mig. Förut har jag alltid tänkt att det har varit tråkigt att inte kunna dricka när jag varit typ chaufför eller så, men nu tänker jag inte ens på att jag faktiskt inte dricker någonsin.

      Radera
  2. Jag gillar ju vin och bubbel asmycket (och öl och portvin och typ likörgodisar... mmmm), men gillar inte heller att bli berusad längre och gillar VERKLIGEN inte att bli bakis. Det har hänt att vi har haft barnvakt nu över en hel helg, men jag vill ändå inte supa ner mig för det. Paja en helt barnfri dag med att ligga och hulka på soffan? Nej du. Så jag dricker, fast sällan och ganska lite. Hade jag bara gillat öl, hade jag gjort som du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså du skrev att du gillade öl ju? Hur ska du ha det egentligen?

      Radera
    2. Haha alltså jag menade "bara" som i "hade det bara varit öl jag gillade" men nu gillar jag ju så mycket mer!

      Radera