måndag 16 juni 2014

Lopprapport Malmömilen 2014

Dagen började sisådär med att jag inte hittade min pulsklocka. Jag har visst satt in fel batteri (alltså, hur många olika platta klockbatterier kan det finnas? Och vet folk att det är skillnad på dom?) så den har nog bara slutat funka på grund av det. Tanken var därför att byta batteri på väg till loppet så jag kunde använda den där, men icke. Jag kollade i bilen, jag kollade igenom hela huset men fick kapitulera och åka utan. Linnéa tog med en liten löpväska som jag kunde låna och ha telefonen i så jag iaf kunde ha lite koll på tiden via RunKeeper. 

Vi laddade upp genom att äta lunch hos våra vänner som skulle på bröllop och lämna sitt hus och sitt barn i våra händer. Eller ja, i Tobbes händer, för en halvtimme efter att dom åkt så vinkade jag också hej då och lämnade Tobbe ensam med tvåbarnschocken. Hehe. 



Jag parkerade i Trinagelns parkeringsgarage och småsprang upp till Linnéa och dom andra. Så här såg vi ut före start när vi hängde med Suz och lite folk från hennes löpgäng Coach K Runners. Jag slängde ut frågan "shorts eller långa löptights?" på Insta på morgonen och alla svarade shorts, något jag inte ångrar att jag lydde eftersom det var rätt varmt. 



Efter att ha kissat två gånger och hoppat lite upp och ner på stället så delade vi upp oss i våra respektive startgrupper innan startskottet gick. Det var över 7000 anmälda så det var riktigt trångt i starten jämfört med tidigare år. Det var också det första året som jag varit med om att folk står precis utanför avspärrningsbanden längs med startfållan och RÖKER, vad är det egentligen för fel i huvudet på vissa människor? 


Malmömilen har egna fotografer som står och fotar längs med banan, sedan får man ett gäng bilder hemskickade någon dag efter loppet, fria att sprida för världen (dom ingår i startavgiften). Så himla bra service! Här ser ni mig i den första (och enda) lilla nedförsbacken precis i början när man springer ner under viadukten och in i slottsparken. 

Min plan var att kolla RunKeepern vid 3, 5 och 7 kilometer men jag kollade första gången redan vid 1 kilometer för att se om jag låg ens i närheten av den tiden jag tänkt (under 7 min/km) och jag pinnade tydligen på på 05:52 så jag saktade ner lite och peppboostade hjärnan med att jag var så himla snabb, att det kändes bra i benen, att vädret var fint och att jag kände mig stark. 


Vid 3.5-kilometer fick vi vatten och jag tog två små klunkar och kollade Runkeepern igen och låg på 6:22, vilket jag blev ganska förvånad över – jag trodde att jag var långsammare eftersom det kändes så lugnt trots massiv motvind nere vid Ribban innan vi kom in till den gassande solen nere i Västra Hamnen. Dom hade gjort en skitbra ändring i banan också, så istället för att springa hela vägen längs med Dockan så vek man av upp och sprang förbi Stapelbäddsparken och Högskolan och sedan in på Gamla Väster. 

Och – vid Stapel smet jag faktiskt in jättesnabbt och kissade på deras toalett precis efter 5-kilometersskylten. Mest som en mental grej, har ju inte sprungit längre än 7.5 km sedan förlossningen och lite nervös blir man ju att knipmusklerna ska lägga av om man blir för trött runt 8-kilometersmarkeringen. För är det något man INTE vill tänka på när man närmar sig målet så är det risken att kissa på sig, oavsett hur oddsen för det faktiskt ser ut i verkligheten.

Kollade RunKeepern också och låg på ungefär samma takt – 6:41 – och med tömd blåsa och peppat psyke fortsatte jag min lilla löptur genom staden. Efter Stortorget och Gustav så går banan en bit upp på Södra Förstadsgatan och där börjar det bli uppförsbacke. Inte mycket, men det sluttar liksom liiiite liiiite med så pass jämna mellanrum att det verkligen känns skillnad i benen. Och här blir det tungt. 

Jag missar 8-kilometersmarkeringen men hör plötsligt någon ropa KOM IGEN, BARA EN OCH EN HALV KILOMETER KVAR NU! Jag börjar få lite håll i högersidan ungefär där och inser att jag måste hitta någon att ta rygg på för att inte sloka helt. Ser två peppiga tjejer med blå tröjor (från en löpklubb i Ystad?) och håller mig bredvid dom och lyssnar på deras peptalk till varandra. "Minns du den första kilometern, den som gick så himla snabbt? Nu är det bara en sådan kort liten bit kvar!" säger den ena och jag tänker på starten och skuggan i parken och det känns som hundra år sedan jag började springa. 


Den här bilden illustrerar hur jag kände mig de sista hundra metrarna. Min kompis Carolina stod några hundra meter före mål och skrek SPRING SOM EN TIGER SOM TROTSAR TYNGDLAGEN (jag har Don't stop me now med Queen som pepplåt i hjärnan när jag kutar och där sjunger han like a tiger defying the laws of gravity och det vet Carolina). Och jag vet inte om jag var en tiger som struntade i tyngdlagen direkt, men jag lade i alla fall in en liten extra växel den sista biten. 



KOLLA! VI KLARADE DET! Jag hade ju tre mål och fixade alla genom att springa över mållinjen på 1.07.29 vilket betyder att det var mitt tredje snabbaste millopp någonsin! Så sjukt nöjd! Och för att citera Linnéa: "För ett år sedan fick du knappt röra dig och nu springer du ett millopp" och jag har faktiskt inte tänkt på det så, utan mest sett det som att jag varit gravid och fött barn och sedan inte löptränat så jättemycket på sista tiden, men det är ju faktiskt mer än så. Heja mig! Heja kroppen! 

Och – heja Linnéa som satte personbästa! In och gratta!

Och sedan fick vi medalj så klart (jag springer ju bara lopp där man får medalj), och så en goodiebag som Suz hade ordnat och OH MY LORD vilken finfin påse! Den innehöll ett par kompressionssleeves och rabattkupong från Gococo, strödadlar från Persgårdens myslifabrik, dryck från Vitamin Well, bar från Reztart, kylgel från Ice Power, proteinpulver, chiafrön och linfröolja från Holistic, rabattkupong från Oatly samt bönchips från Öländska Bönchips och dessutom var det tre personer i laget som vann varsitt anhörigarmband från ICE112.com. Så jäkla lyxigt! 

Så – första post preggo-milen avklarad, nu ska jag tokträna inför SM-milen, är så sjukt pepp! Ska ni med eller? Klart ni ska! Sommaren 2014 är sommaren när jag springer milen på under timmen, sanna mina ord! 

5 kommentarer:

  1. Fy fasiken vad du är BRA!!!

    SvaraRadera
  2. Åh vilken härlig lopprapport! Älskar att få det så utförligt! Du är grym och presterade sjukt bra, ser fram emot SM-milen nu!! Tack för gulliga ord om mig oxå. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är kul att läsa inför andra lopp sedan, hur man tänkte och hur det kändes. Alltid lär man sig nåt!

      Radera
  3. Hej!
    Tyckte också loppet var kul och mer på allvar är 5k Lundalopp.

    Grattis till en bra prestation!
    Funderar på Midnattsloppet i Malmö eller iFormloppet. Men Midnattsloppet känns mer spännande. I november blir det TunnelRun i Stockholm.

    Nu är jag löpsugen, så ikväll kommer jag snöra på mig skorna och bara mysjogga lite för att på söndag försöka få till en långrunda igen. Men hu vad det är svårt att hitta motivationen att springa hela vägen hemma.

    Vi hörs!

    SvaraRadera