tisdag 23 september 2014

Man ska inte ropa hej osv

Jag har ju mått lite... sisådär, kanske vi kan kalla det, i typ sex veckor. Men de senaste tre, fyra dagarna har det vänt lite. Baksmällekänslan har inte varit lika påtaglig, huvudvärken inte lika intensiv, illamåendet lite mer dämpat. Till och från så har jag faktiskt känt mig pigg (!).

ÄNTLIGEN MÅR JAG BÄTTRE! gapade jag till höger och vänster under helgens alla besök och utflykter. Men så kom gårdagen. Uuuuh.

Det kändes som att jag nyss var hemkommen efter en lagom avancerad spritfestival. Så otroligt bakis. fast utan att vara bakis då, vilket känns som ett ännu värre straff på sätt och vis. Buuhuuu, jag har ju inte ens druckit, låg jag och ynkade mig i soffan i går innan jag gick och lade mig med Sigge klockan 20. Stackars mig.

I dag är det bättre igen, vilket är tur eftersom vi är inne på dag två av det största som hänt i Sigges liv sedan han föddes, nämligen INSKOLNING PÅ FÖRSKOLAN! Han är så satans söt när han står med sin lilla putmage och tittar storögt på de andra barnen och sen bara sätter av in i rummet och börjar rota i lådan med bilar. Ambulansen är bäst, så den går han runt med i ett fast grepp när han inspekterar lokalerna.



När vi kommer hem efter två timmar där är han så trött att han inte ens vaknar när jag bär in honom från bilen, han bara hänger som en mycket liten säck potatis över min axel och snarkar. Gölle. Det kommer bli skitbra det här.

Fast det började lite sådär, med detta:


1 kommentar:

  1. Jag körde också gravidillamående + inskolning på förskola förra hösten. Rätt svettig kombo. I synnerhet när vanliga jobbet (är gymnasielärare) också är rätt intensivt den tidsperioden. Var en blöt, trött och illamående säck på kvällarna.

    SvaraRadera