fredag 24 oktober 2014

Att vara gravid för andra gången

Stackars lilla bebisen utan namn, så himla åsidosatt utan att ens vara född. Med Sigge var det high life från start, ett eget namn (Baby Kenneth), en egen preggoblogg (PreggoPreggo) och konstanta googlingar på vad som hände i just den veckan jag var i. Med Sigge vaknade jag varje morgon och tänkte OMG! JAG ÄR GRAVID! Nu tänker jag knappt ens på det, förutom när jag ska klä på mig och inget riktigt passar. Men när kläderna är på och dagen igång så upptar det extremt lite av min tankeverksamhet.

Snälla, säg att detta är helt normalt och att jag kommer bli störtkär även i Sigges lillasyskon?

Ps: gick in i vecka 16 i dag och tyckte att jag kände bebisen?

10 kommentarer:

  1. Hahaha och det fortsätter så... :)

    SvaraRadera
  2. Du kommer lätt bli kär i lillasyskonet och ännu mer kär i båda när du ser Syskonkärleken. Den är underbar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett hur mycket de slåss? *minns min egen barndom*

      Radera
  3. Du kommer älska lillasyskonet lika mycket. Med min andra fick jag påminna mig själv hela tiden om att jag var gravid. För det var så mycket annat att tänka på. Sorgligt att inte lägga märke till de små förändringarna som hände, men fy så skönt att inte hinna tänka på alla krämpor på samma sätt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den biten tycker jag mest är skön, är ju inget fan av att vara preggo som bekant :)

      Radera