måndag 20 oktober 2014

Mus i hus. Del 2.

Musmannen var ju här i fredags som ni kanske vet, i alla fall om ni läste det här inlägget. Och nu vill jag att vi har en liten konsultation här, för så här i efterhand vet jag inte om den där planen med fällor istället för gift var så himla strålande.

Eller jo, det vet jag. Den var inte strålande, den sög.

När musmannen installerade fällorna (vanliga såna där pang över nacken-fällor) under diskbänken så sa han "okej, och sen när de smällt så trycker ni bara här så lyfts den och så kan ni släppa ner musen i soppåsen, så ni behöver inte ta i den".

So far, so good.

"Jaha du", sa jag aningens skeptiskt.
"Och dom dör verkligen av de där fällorna så de inte sitter helt skadade och sprattlar när man öppnar sopskåpet?"

Men nej då, det var ingenting att oroa sig för, för dö – det skulle dom AB-SO-LUT göra. Nemas problemas.

Status en timme senare: två smällar under diskbänken och när vi tittar efter så ser vi en tom fälla med massa blod runt omkring och en skadad mus i ett hörn, plus en sprattlande mus med huvudet fast i fällan.

Här kan ni spela upp en liten film i ett huvud där jag och Tobbe står och studsar framför diskbänken och ba VADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVIVADGÖRVI? Det slutade med att Tobbe fick slå ihjäl den som satt i fällan, men den skadade musen hann smita ner under diskbänken igen och vi smällde igen de andra två fällorna så de inte kunde skada fler stackare.

Så. Gissningsvis har vi nu två möss mindre i huset (eftersom den skadade väl ligger och självdör någonstans) men frågan är om det gör till eller från. Förmodligen inte. Och vi är verkligen inga musdödare så jag vet inte riktigt vad nästa steg blir. Vill inte använda gift på grund av känns taskigt och rätt ickekompatibelt med barn och valp, plus att det väl kommer lukta i väggarna? Fick tips om någon grej med högfrekvent ljud som skrämmer dom, det kan ju vara något?

Livet på landet alltså. Inget för klena storstadshjärtan tydligen.

8 kommentarer:

  1. Ni får lära Stefan att ta möss. Zingo var jätte duktig. Skrek jag mus med pipig röst visste hon precis vad hon skulle göra. Hon tog en i köket och en i källaren.

    SvaraRadera
  2. Dom säger ju att gifterna gör att mössen blir törstiga och att de därför tar sig ut för att dricka/dö, alternativt att det torkar ut mössen så att de inte ligger och ruttnar i väggarna. Om de nu skulle lukta så går det ju över på ett par två veckor eller så ;) Jag förstår känslan, det är exakt det som gör att jag inte vill ha fällor. Att bryta ett ben på en mus och låta den svälta ihjäl eller att den äter gift och sen dör av inre blödningar, jag vet inte. Same same? Ska ju kräla runt hela husgrunden och titta efter vart dom kommer in, men eftersom det bara krävs hål på typ 3-4 mm så blir det ju knepigt.

    SvaraRadera
  3. Problemet med gift är att ja, mössen torkar ut inifrån och söker sig till vatten. Var finns det mest vatten vintertid? Exakt. I era vattenledningar. Så risken att mössen ligger och dör i väggar och under golv är enorm. Plus att gift-barn-hund ÄR en kass kombo.

    Men det finns bättre fällor! Som den här: http://www.malco.se/giljotto-musfalla-p-311.aspx?gclid=CJX7t5_husECFYPNcgodiFMA4w

    Ultraljudsmaskiner minskar problemet, men tar inte bort det helt, är min erfarenhet med gammalt hus.

    SvaraRadera
  4. INTE GIFT! Det luktar verkligen AS i väggarna! Länge.


    MVH provat

    Sånna fällor de kryper in i då? Eller giljotinfällor? Eller lägenhet?

    SvaraRadera
  5. Vi har fångat möss med fällor som de går in i och sen får man köra iväg långt och släppa musen. Humant men rätt drygt. Katt funkar bättre.

    SvaraRadera
  6. Vi använde gift som låg i små lådor där mössen kröp in, blev törstiga, kröp ut. Luktade ingenting och mössen försvann., och eftersom det ligger i lådor är det kanske någorlunda barn och hundsäkert.

    SvaraRadera
  7. Född och uppväxt på landet. Har sedan sju år eget hus i bushen. Här är mina erfarenheter:

    Råttgift genererar allt som oftast att mössen lägger sig och dör i väggarna och luktar illa. Ibland har en tur och slipper detta, men inte alltid. Det finns matningsstationer som skall minska risken att andra djur (och förmodligen barn) äter av giftet, men det går nog inte att vara säker på det. Min erfarenhet: fett ovärt och blir oftast att en får bo i en stinkhåla (och ruttnande muslik luktar apilla!!). Jag icke-rekommenderar detta.

    En ultraljudssändare minskar ofta problemet, men brukar inte ta bort det helt. Men de kan ändå vara värda att ha i kombination med annat. Och vissa år kan de räcka (det är olika från år till år hur mycket möss det finns och är det ett så kallat "mus-år" så kommer en ha massor av möss trots ultraljudssändare), men andra inte.

    Så kallade "humana fällor", det vill säga fällor där musen kryper in och blir fast och en måste åka ut och tömma den, är oftast ganska meckigt. För det räcker liksom inte med att ta en liten promenad och tömma buren, en måste typ åka iväg en mil och hoppas att det räcker (och ibland kan det gå bra med mindre och ibland behöver en åka längre bort, men det vet en ju inte förrän efteråt!). Och hur humana de är kan diskuteras. Om en nu fångar en mus i en sådan fälla och pyser iväg med den och släpper ut den så har en alltså ryckt bort musen från sitt varma hem och ihopsamlade matförråd. Den kastas alltså ut till kyla och svält och kommer högst antagligen dö en utdragen och plågsam död. Visst, den har ju en chans att klara sig i alla fall. Men antagligen dör den långsamt. (Men då jag har fångat en mus och åkt iväg med den så tänker jag ju att jag ger den en ny chans! Så klart!)

    "Klassiska fällor", alltså sådana som slår ner på mössen suger röv, enligt min mening. Mössen dör inte alltid, de kan skadas och/eller leva vidare i fällan och det blir allt som oftast en massa blod och kladd på och kring fällan! Fett ovärd och äcklig!

    Mitt bästa tips är "giljotinfällor" (googla "giljotti"). En agnar i den och "laddar" den genom att trycka ner "giljotinen". När en mus går i fällan drar fällan liksom åt underifrån och knäcker musens nacke. Jag bor i ett väldigt mus/sork/rått-rikt område och mina fällor har lyckats att ta både möss och sorkar liksom råttor! Och det har aldrig varit någon som legat levande och kämpat. Aldrig varit någon som skadats. Några få gånger har en liten mus lyckats sno betet utan att fällan har slagit igen - men det har ju bara resulterat i en glad och mätt liten mus. Och då är det ju bara att agna om! Och det har aldrig varit något blodstänk eller kladd! Och när en skall tömma fällan trycker en liksom ner "giljotinen" igen och häller ut musen/sorken/råttan. En behöver inte ta i liket! Och allt går fort, så en behöver inte oroa sig för skadade eller levande möss i fällan. Sen finns de ju i olika storlekar (och därmed olika styrkor) och en måste ju ha en som är tillräckligt kraftfull! Men jag har inga monsterfällor, och de har ändå lyckats ta död på både sorkar, möss och råttor! Så dessa rekommenderar jag. Mina fällor har fått arbeta flitigt vissa år och det har aldrig varit några problem med dem (förutom någon lycklig liten mus som haft turen att lyckas sno åt sig betet då)!

    Kan hålla med om att livet på landet inte är något för klena hjärtan. Men en hårdnar med tiden... Efter tillräcklig förstörelse av egendom falnar ens empati för de där små gnagarna och en börjar verkligen förstå detta med att de kallas "skadedjur"... Och vem hade trott det om mig för några år sen? (Svar: ingen...)

    SvaraRadera
  8. Jag som varken gillar gift eller fällor slår ett hejdundrandes slag för KATT! Det enda som har funkat här, och kattan jagar inte ens.

    SvaraRadera