tisdag 21 oktober 2014

Plötsligt händer det!

Alltså, ni skulle sett Sigge på lämningen i morse! Så fort jag tagit av honom kläderna så gick han rakt in i en av pedagogernas öppna famn och så vinkade vi, hon bar honom till stora fönstret så vi kunde vinka när jag gick till bilen (har alltid parkerat så han ska slippa se mig utanför huset annars) och sen blev han nersläppt på golvet och sprang iväg och började leka.

INTE EN TÅR! INTE EN SUR MIN!

Åh. Mammahjärtat nu alltså. Mushimushi.

2 kommentarer:

  1. Åh minns den lättnaden. Så skönt. Även om man vet de har det bra så skär det i en att lämna ett gråtande barn. Vår pedagog sa en gång förra hösten när vi kämpade varje morgon att de barn som har en jobbig inskolning oftast blir de ungar som älskar förskolan mest sen. :) För oss verkar det ha stämt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag hoppas inte det är sant, för han älskar förskolan, och är glad hela dagen efter att han kommit förbi lämningen. :)

      Radera