söndag 23 november 2014

Barn nummer två – spelar könet något roll?

Nej men hörni, ska vi fortsätta lite på temat kön, det var ju så intressant att höra vad ni tyckte sist! I morgon har prick halva graviditeten gått och i veckan ska vi gå på ultraljud och SJÄLVKLART ta reda på vad det blir. Förgås av nyfikenhet annars.

Och så klart när det är andra barnet så diskuteras ju det här med kön. För visst är det så att vi verkligen verkligen VERKLIGEN vill ha en flicka nu? Njae, är svaret på den. Jag hävdade redan innan Sigge kom att jag kommer se honom som ett barn och inte som en flicka eller pojke, och så tror jag nog att vi tänker mycket fortfarande, hela biten om att lära känna honom som han är och uppmuntra vissa grejer och tona ner andra för att få honom att bli en schysst unge, inte få honom att bli en typisk kille eller tjej.

Men nu var det inte det jag ville prata om, utan det här med föräldrars förväntningar på barn nummer tvås (tres, fyras, fems osv) kön. Är det så himla praktiskt att ha två av samma? Missar man massor när man inte har en av varje?


Och just det, nu tänker jag alltså bara kön utifrån snopp och snippa, alltså vad som går att se när bebisen är en bebis. Jag är fullt medveten om att det kanske inte stämmer överens med hur hen kommer se på sig själv när hen blir äldre. Och det gäller ju så klart Siggan också. 


I alla fall, jag tänker att jag kanske helst vill att det ska vara en tjej av rent personliga orsaker, alltså mest för min egen hjärnas skull. Ni vet – se om det faktiskt är så att jag inte tänker kön utan barn (svårt att veta när vi bara har det ena) eller om det är så som vissa hävdar (men jag inte tror på) – att det finns ett särskilt mamma/dotter-band som aaaabsooooluuuut inte går att få med en son.

Men – mest vill jag nog få en dotter enbart för att aldrig kunna förlora en diskussion med att få ett "men du har ju bara söner så du kan inte veta hur det är" slängt i ansiktet. Hatar när folk ska dra det kortet.

Hur har ni det där hemma i barnrummen? Har ni en av varje eller två av samma (eller ännu fler) och vad har ni för tankar om det? Skulle vara superintressant att höra!

12 kommentarer:

  1. Hmm. Inser att jag nog är lite bakom i genusdiskussionerna. Men ändå, mina två - ärliga - cent.

    Jag önskade mig en flicka första barnet för att jag har två storasyrror och det äger. En storebrorsa hade säkert ägt också men det har jag ingen erfarenhet av. Sen önskade jag mig en flicka till för att systrar äger och jag ville att min dotter skulle få en syster. Brorsor äger också, jag har faktiskt en. Men tre systrar så de vinner på majoritet.

    Nu önskar jag mig en flicka till för att systrar äger. Och för att mina favvoböcker liksom är en massa systrar. Unga kvinnor. Lilla huset på prärien. Stolthet och fördom. Också för att små pojkar är urläskiga och har snoppar.

    Så. Mina önskemål grundar sig på totalt subjektiva upplevelser och litterära referenser från min uppväxt. Och för att jag har massa systrar. Och för att snoppar är läskiga. Det har inget att göra med hur jag uppfostrar mina barn, eller hur jag blev uppfostrad. Eller så har det det för vi är alla produkter av vår uppväxt och gör förstås en massa omedvetna val... Änniväj. Jag har ingen aning om nånting och bör hålla tyst och tänka innan jag pratar (skriver).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste fråga en sak också. Mina barn är barn, förstås. Men de är också flickebarn. Är det fel att "se" könet om du förstår vad jag menar. Jag vill att flickor och pojkar ska uppfostras och behandlas lika. Precis som jag förutsätter att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Men jämlikhet mellan könen betyder väl inye utrotning av könen? Säger inte att du säger så. Inser bara att jag inte förstår de här bitarna tillräckligt bra och därför inte kan diskutera tillräckligt bra. Vet inte vad jag tycker själv. Help!

      Radera
    2. Nej jag tänker väl mer på den biten om att man uppfostrar barn till att bli schyssta människor, inte till att bli (stereotypa) killar eller tjejer. Till exempel så skulle jag aldrig säga till Sigge att han skulle skärpa sig och bita ihop och inte gråta "för så gör väl inte stora killar?" eller säga åt dina döttrar att det inte passar sig att springa runt och stoja "för så gör inte fina flickor". Hänger du med?

      Och jag tror att jag fattar hur du tänker om döttrarna, ibland hoppas man och tror på saker utan att veta varför men du hade ju så klart älskat ett par eventuella söner trots deras läskiga snoppar :)

      Radera
    3. Då år jag helt med och självklart fostrar jag mina döttrar så (och omvärlden med, eftersom de allt som oftast faller i stereotypa fällor...). Och visst vore en liten pojk lila Välkommen. Tänker dessutom att det vore kul att få fostra en son till feminist lika självklart som mina döttrar. Har hört att pojkar med två storasystrar blir mer jämställda men be mig inte ange källan för det kan vara helt ovetenskapligt. Min lillebror, som har fyra storasystrar (eller fem mammor som han säger själv) har iaf blivit rätt bra :-)

      Radera
  2. Jag ville ha bara pojkar, gillar lixom killar och är själv pojkflicka med en storebror så jag är bäst på pojklekar. Fick en son och sen en dotter. Tyckte det var konstigt att alla säger att vi inte behöver fler barn eftersom vi har en av varje. Men senast förra veckan frågade dottern när "den" ska växa, när kommer snoppen? Hon har kort hår på egen begäran och vägrar klänning. På årets skolfoto har hon skjorta och slips. Så även om du får en av varje kan det bli två av samma :)

    Men jag har ett speciellt band till min dotter men det beror nog på att hon är en kopia av mig. Har ett speciellt band till min son också, han är så klok för att vara en liten människa!

    Fast det kändes mycket jobbigare än vad jag trodde att klippa av dotterns långa hår, hon var så söt. Nu är hon mest cool!!

    SvaraRadera
  3. Här har vi ju kört varannan och fått pojke-flicka-pojke-flicka och vi uppfostrar dem precis likadant allihop och inget av barnen är stereotypt "flicka" eller "pojke" på det sättet utan barn- som vi älskar lika villkorslöst, har samma förväntningar & förhoppningar på osv...

    MEN, ja jag tyckte det var kul när andra ungen kom och visade sig ha snippa. Fråga mig inte varför, för det är ju egentligen helt ointressant men vi hade tänkt stanna vid två barn (ooops!) och då var det kul med "en av varje" tyckte vi och inte minst omgivningen.
    Man får tänka till så jädrans mycket mer när man har barn av olika kön tror jag och det är bra.
    Fast samtidigt jobbigt ibland... men det är ju världen som är asjobbig, inte kidsen...

    SvaraRadera
  4. Jag fick en kille först och det var inget jag tänkte så mycket på då. Med första barnet spelade kön verkligen ingen stor roll, jag var bara glad över att vi skulle få en bebis! Men med barn nummer två ville jag verkligen ha en tjej, mest för att jag ville ha "en av varje". Det låter ju urfånigt och jag behandlar mina ungar precis likadant men det var så jag kände. Jag tror att jag ville ha det där speciella mor-dotter förhållandet jag med, men det kan jag ju få med min son också!

    SvaraRadera
  5. Vi har en av varje och tänker såklart ge båda barnen samma möjligheter/leksaker/uppfostran osv. Därför gjorde vi så nu när vi flyttade till radhus att vi har ett gemensamt sovrum samt ett gemensamt lekrum. Då blir det naturligt att båda barnen kan leka med samma leksaker (åtminstone framöver, nu är ju äldsta snart 3 år och yngsta bara 7 månader så de vill ju ha olika prylar ändå). När någon vill ha ett eget rum så får vi ju såklart ändra på detta då, men tills dess känns det självklart att ungarna har samma leksaker och det gör också att man (förhoppningsvis) inte snubblar in i någon gammal genusfälla och ställer bilarna i pojkens rum och dockor i tjejens...

    SvaraRadera
  6. Det är väl både ock det där. Jag har själv fyra tjejer, och är väldigt nöjd med det (så klart!). Men visst har jag haft en känslomässig önskan. Löjligt kanske, men alla vill väl olika saker av olika anledningar. Jag har själv en syster, min mamma med (min syster med ;)), mina kusiner är flickor osv.

    När jag väntade tvillingarna (första barnen) så blev jag besviken när läkaren sa att det var killar. Jättelöjligt så klart! Och självklart skäms jag för det, men samtidigt så rår man ju inte för sina känslor (eller HORMONER!), för min tanke då var att då blir jag ju farmor och inte mormor, värdelöst (du hör ju... hormoner).
    Men i slutändan så blev det alltså fyra flickor, vågar dock inte riktigt tänka på hur det blivit om läkaren sagt att det var två flickor och det skulle kommit två pojkar. Igen, hormoner.
    Alla kombinationer av kön har väl för och nackdelar, vilka väljer man ju själv.

    Självklart kändes det "praktiskt" att barn nummer fyra också var en tjej. Har ju liksom gjort det förr ;) Plus att alla skulle ha 3 systrar, kul!
    Men visst hade det varit spännande med en pojke! Speciellt yngsta kanske, för då hade det känt lite mer som om att han skulle bli lite coolare med tjejer och inte tycka mens och sådant var något konstigt alls (menar ju inte att de som inte har några systrar skulle tycka det, men det skulle ju helt klart komma av bara farten. Eller inte.. Vem vet!)

    SvaraRadera
  7. Vi vill tydligen ha en pojke också. Ja, det sägs så iaf...

    SvaraRadera
  8. Jag har ju två pojkar och det kändes som om folk fokuserade mer på det när de var mindre - att jag bara hade söner. Det var liksom TVÅ POJKAR och ändå lite öppet för att jag säkert ville ha en flicka också? Nu är mina så stora (10 och 12) och jag tänker liksom inte på att de är pojkar (eller det är ju obvious att de ÄR det) utan de är verkligen sina egna personer. Punkt slut. Jag "saknar" ingen dotter. Och jag tycker att det är skönt att veta att jag inte kan RÅKA undermedvetet behandla dem olika pga kön (som man kanske råkar göra om man har en av varje? förväntar sig mer hjälp av tjejen, osv...). Jag kände mig på att båda var pojkar när jag väntade dem. Så när de kom och var pojkar bekräftade det bara min känsla.

    SvaraRadera
  9. Har två snippebarn och väntar en tredje som vi ej vet kön på än men kommer att ta reda på. Har ingen önskan efter ett snoppebarn, men det har däremot sambon. Jag kan det här med att torka blöjsnippor nu, en pung fullsmetad med bajs känns mest läskigt. :D

    SvaraRadera