lördag 22 november 2014

I dag: dagen när Stefan trillade ut genom ett fönster på andra våningen. Tydligen.

Kan vi prata lite om det här med att Stefan i dag trodde att han var en fågel och bara klev ut genom vårt sovrumsfönster? Vi håller på att byta rum på ovanvåningen så jag, Sigge och hundarna var där uppe och jag gick mellan två av rummen medan Sigge och hundarna lekte på golvet. Vi hade ett fönster öppet och Stefan hoppade upp i fåtöljen som står nedanför fönstret och tittade ut.

Lite snabbt gick en tanke genom huvudet på mig att han kanske kunde hoppa ut men sen tänkte jag bara att "nej det är ju klart att han inte är så dum i huvudet". Men jo det var han tydligen för i nästa sekund så hör jag ljudet av hasande klor mot tegelpannor, vänder mig om och hinner precis se hans randiga röv försvinna ut genom fönstret.

Ja, jag har jobbat på kvällstidning. 
Ni vet uttrycket "jag hör någon skrika och inser att det är jag"? Så skrek jag. Jag har aldrig hört mig själv låta så skräckslagen i hela mitt liv. Tobbe som var nere på gården blev livrädd och innan han hann vända sig om så tänkte han först att hundarna attackerat Sigge. Tänk er synen när han vänder sig om, tittar upp mot vårt sovrum och ser Stefan hasa ner för takpannorna och sen rasa ner i gruset.

Han landade som en mjuk katt på alla fyra. Sen ställde han sig upp och gick fram till Tobbe som chockad kände igenom honom och eftersom han inte verkade ha ont så sprang de runt lite på gården för att se om han rörde sig som vanligt och sen fick Stefan gå in och lägga sig.

Och ja, nu har det gått drygt åtta timmar och han varit sitt vanliga knasiga jag hela dagen. Sovit, ätit, kissat/bajsat, lekt och tramsat sig. Vi har klämt och känt igenom honom flera gånger och det är noll fel på honom, om jag inte hade sett att han trillade ut så hade jag inte trott på det. Så sjukt många hundar som man träffat under sitt liv och ingen har väl varit dum nog att klättra ut genom ett fönster? Herregud, mina nerver.

6 kommentarer:

  1. Sånt händer tyvärr. När jag var liten kastade min pappa ut en boll från balkongen och trodde att vår cocker spaniel skulle springa ner för trapporna och ut i trädgården för att hämta den. Men nej. Han hoppade ner från balkongen på andra våningen i stället... Allt gick bra och när pappa kom ut med hjärtat i halsgropen för att se hur det gått, stod hunden där - glatt viftande på svansen - och undrade om de inte skulle fortsätta med den skojiga leken! Skönt att det gick bra med Stefan också, förstår att du blev rädd.
    / Anna
    http://nisseochlaban.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Nå huj!! Skräckscenario! Min förra hund klämde ur sig genom ett litet fönster på första våningen och landa i en rosenbuske.. Bröt benet på köpet. Tur att han mår bra!

    SvaraRadera
  3. Är Stefan en hund? Hm. Ändå läskigt!

    SvaraRadera
  4. Älskar hundar men de är ju dumma.

    SvaraRadera
  5. Så SKÖNT att det gick bra, skulle jag också skriva.

    SvaraRadera
  6. Herregud, förstår skräcken, men tur att det gick bra!
    Tror Elsa är för feg för att göra något liknande men gissningsvis tillräckligt dum :)

    SvaraRadera