måndag 26 maj 2014

Senaste nytt!

Har inte internet i huset och telefonen tramsar med någon himla E-uppkoppling. GAAAH, livet på landet liksom, inte bara idyll!

Återkommer när det skärper till sig, bjuder på en husbild så länge:

Okej då, ganska idylliskt. Och där bilden är tagen har jag faktiskt både fyra pluppar och 3G-uppkoppling, men jag kan ju inte gå till postlådan varje gång jag ska ut på nätet.

Ps: Så jävla besviken på valet också men orkar ej skriva om all ilska på iPhonen. Får återkomma med den.

lördag 24 maj 2014

Liten rapport från gårdagen









Det här med att vara konferencier, det är ju inget annat än precis asroligt. Tyvärr har jag så klart tajmat denna helgen med att vara dödsförkyld, så jag knaprade strepsils och snortade nässpray som om det fanns någon morgondag. Och det funkade nog, rösten höll ganska okej ända tills jag gick upp klockan 01:45 för att säga god natt och meddela att nej, Rebecca&Fiona kommer inte spela mer hur mycket ni än skriker.

Och hur gick det då? Jo, ganska bra tror jag? Det gick ju bättre andra halvan av kvällen än första för då hade jag hunnit bli lite mer varm i kläderna, och förutom några blickar ner på manuskorten så skötte jag mig nog. Tror jag. På kommunen sa dom att dom var nöjda så jag får väl lita på dom.

Och - jävlar i min lilla låda vilket åskoväder det blev en halvtimme in i Rebecca&Fionas spelning. Det blixtrade lika mycket från himlen som från scenen typ, och regnet bara forsade ner från himlen. Alltså VERKLIGEN forsade, alla blev genomblöta på bara några minuter.

Efter att vi haft lite summeringsmöte gick jag hem genom en helt vindstilla och nyregnad stad som var helt tom på folk. Det hade slutat regna och jag bara gick där och kände hur kroppen varvade ner och var så glad att jag vågade tacka ja. Ska bli bättre på att ta några steg ut ur bekvämlighetszonen framöver, jag klarar ju uppenbarligen mer än vad jag tror.

fredag 23 maj 2014

Fredagskrönika



Dagens krönika, in och läs, dela, tweeta, rekommendera unt so weiter. Lär ju inte slå förra rekordet på över 65 000 (!) delningar på fejjan, men en gör ju så gott en kan. 

torsdag 22 maj 2014

Inuti mitt huvud just nu

Sitter och pillar lite på manuset för morgondagens konferencierjobb på Kulturnatten på stadens 400-årskalas och det här är de två enda tankegångarna som cirkulerar i skallen just nu:

1) HUR I HELVETE kunde jag tacka ja till det här, jag kommer ju göra bort mig totalt, den där freakin' scenen är ju helt jävla ENORM, hur ska jag kunna göra det här rättvisa, varför ÅH VARFÖR frågade dom mig?

2) SÅ SJUKT KUL detta ska bli, det är så otroligt häftigt att dom hört mig på radion och läst mina krönikor och anser att jag är en bra representant för stan för kulturnatten, alltså fatta att dom valde mig! MIG!? Och jag har ju babblat bort timvis av gaptime på radion så att påa och ava band och snacka lite goja däremellan kommer ju bli en piece of cake och asroligt!

onsdag 21 maj 2014

Roadtrip! Vattenfall! Solsken!









I dag ba: ledsnade på den halvtomma lägenheten, packade in oss i bilen och körde söderut. Vi hamnade vid Hallamölla kvarn och tog en liten promme i solen innan vi drog hemåt igen. Spontanutflykter ftw, speciellt dagar som denna. 

måndag 19 maj 2014

Som utlovat - en fulsnygg räv!

söndag 18 maj 2014

Det finns inget dåligt väder osv

Om fredagen och lördagen var en orgie i sol och ljumma vindar så var dagens väder raka motsatsen. Jag körde hem till min mammakompis i förmiddags och seden körde vi till Degeberga för att gå på något skojigt familjetjosan på hembygdsparken. Men nej, allt var utomhus och det fullkomligt öste ner, så vi körde upp bilarna bredvid varandra på parkeringen, vevade ner rutorna och tog ett klokt beslut om att åka hit och fika i väntan på att klockan skulle bli 13 och det var dags för loppis på idrottsplatsen.

Lax, sparris och tantkaka. Heaven.
Efter lax och tantfika (och noll bilder på sällskapet, vafalls?) så körde vi till loppisen som PRAISE THE LORD var inomhus. Sällskapets bebis tacklade dock av, så jag och Sigge fick flanera bland grejerna själva och oj vilket schysst ställe! Idrottsloppisar överlag är ju fantastiska, det här var ett typiskt bra fyndställe och jag såg inte en enda människa som såg ut att ha samma smak som jag. Älskar också ställen som prissätter saker i grupp, typ "krukor 5 kronor" och sedan är det skit samma vad det är för krukor.

Bild på fynden kommer i framtiden, men en cliffhanger är att Sigge hittade en keramikräv för en tia som jag är vansinnigt nöjd med. Det kan eventuellt vara den räven som är som upphov till begreppet "fulsnygg" och jag älskar som bekant fulsnygga grejer. Och rävar.

Idyll idyll, här var det mer idyll!



Sommardagar som i går är ju även Kwansta ett riktigt göttigt ställe att bo på! Började som nästan alla andra dagar med att gå min 6-kilometersrunda medan Sigge sov middag. Och i går var det minsann shortspremiär, tjoohoo!



Så här fint är det vid Hammarsjön! Det är väl det enda jag saknar på nya stället, riktiga promenadvägar. Landsvägen utanför är sjukt smal och där vågar man inte ge sig ut med barnvagn direkt. Men jag får nosa rätt på någon skogsstig när vi flyttat. 



På vägen hem såg vi hästar. Black beauty sprang ut med mulen ur bild, annars var väl det här en tjusig ruta svensk sommar?



Sigge vaknade när hästarna kom dönande, och han var sjukt peppad på de enorma djuren. Kollade lite nervöst på mig när de gnäggade i tusen decibel men jag låtsades som ingenting och då brydde han sig inte heller.



Och nu fattar jag vad uttrycket "äta som en häst" kommer ifrån. Hel-ve-te vad de här kusarna tryckte i sig gräs, det var som att de aldrig sett mat förut. Riktigt imponerande, det var väl en åtta miljoner maskrosor som strök med bara under den tiden vi stod där. 

lördag 17 maj 2014

Bildbomb på temat idyll!

Utsikten från Sigges rum.
Utsikten från gästrummet. 
Jag och Siggan!
Gräsinspektör'n.
Siggen och pappan. 
Vi har såklart ägnat även delar av denna helg åt att flytta saker till huset, och i går körde vi dessutom inom Malmö och köpte tvätt- och diskmaskin och två fåtöljer också. Älskar Blocket. Men det blev en ganska dryg heldag i bilen, med undantag för en timme under äppelträdet i vår nya trädgård. 

Jag kan inte nog poängtera hur tacksam jag är över att vi har möjlighet att låta Sigge växa upp i den här idyllen. Så otroligt tacksam. 

fredag 16 maj 2014

Tack för all kärlek!

Alltså, hjälp vad ni är bra! Alla kommentarer här på bloggen, på Insta och via sms, det är som sockervadd i hjärtat!

Och nu då? Jo, det känns faktiskt ganska okej. Alltså, den här ångesten jag burit på det senaste halvåret är ju helt borta, den som handlade om dåligt samvete och att egentligen veta vad som är rätt men inte göra det av rent egoistiska skäl.

Och - han lever ju. Det är inte så att han är död och att jag aldrig mer kommer få se honom, vi har ju första tjing på att vara hundvakter och vi kommer ses på fallskärmsklubben och så, så det är klart att han fortfarande kommer finnas med i mitt liv, bara väldigt mycket mer sällan.

Det blir bra det här. Och det är tusen gånger lättare att bära sin egen sorg och saknad, än att bära det dåliga samvetet över att ens älskade djur inte mår som han förtjänar.

torsdag 15 maj 2014

Dagens kamphund – för sista gången


Redan när veterinären ringde i höstas och berättade att knölarna de opererat bort var elakakartade tumörer och att Alfie skulle behöva strålas för att få bort det sista så började jag tänka på hur vi skulle göra under hans sista månader i livet. Jag var ju övertygad om att han skulle dö.

Under drygt fyra år har jag och mitt ex haft Alfie varannan månad. Hos husse på Öland har livet varit samma sedan vi tog hem honom från Irland för snart sex år sedan, ett stort hus, en enorm trädgård och 50 meter till sandstranden och havet. Hos oss har de senaste två åren inneburit tre flyttar och en bäbis.

Han har det bra hos oss. Jättebra. Men han har det superjättebra hos sin husse. Och då när jag tänkte att jag ville att han skulle ha det så bra som möjligt under sina sista månader i livet så erkände jag för mig själv att jo, visst skulle han ha det bättre om han fick vara heltid på Öland under sin sista tid här på jorden. Självklart ville jag det.

Och så blev han frisk.


Och ända sedan han blev friskförklarad i julas så har det här gnagt i mig, för har man en gång erkänt en tanke fullt ut så går den inte att ta tillbaks. Han har det bättre på Öland tänker jag flera gånger varje dag. Visst, han blir jätteglad när det är min tur att ha honom, men han blir superjätteglad när han får komma till sin husse. Visst, han är jätteglad när han är här hos oss, men han är superjätteglad när han är på Öland.

Och den här mattemånaden har det varit annorlunda. Han hänger inte med i svängarna när Sigge växer, ena månaden är den där nya familjemedlemmen ett kolli som bara ligger i sitt babygym, nästa gång kan han kräla omkring och en tredje gång kommer han krypandes som en vessla och ställer sig upp mot soffan och ba HEEEEJ ALFIIEEE typ hela tiden. Alfie gillar inte det. Han blir stressad av att inte få vara ifred, och så går han iväg och lägger sig i sovrummet eftersom den sängen är för hög för Sigge. Men då blir han istället ledsen över att ligga ensam där inne (pga Världens Mest Sociala Hund) och jag har märkt de senaste veckorna att något är fel.

Han mår inte jättebra här längre. Visst, han mår bra, men bra är inte jättebra och det är verkligen inte superjättebra.


I drygt fyra år har Alfie körts fram och tillbaks mellan Skåne och Öland och vi har hämtat och lämnat honom på macken i Jämjö. I eftermiddag kommer jag köra dit med honom för sista gången. Jag vill att han ska må superjättebra. Jag vill att han ska vara superjätteglad. Och det är han inte här längre. Och det hade varit så jävla taskigt av mig att inte göra det som jag vet är bäst för honom.


Min älskade älskade tigerkorv. Förlåt. Och varsågod. Du kommer bli superjätteglad igen. Hur jag ska göra med min superledsenhet har jag ingen aning om. 

onsdag 14 maj 2014

Heja naturen!

Såg på nyheterna att det är så få älgar nu att vissa jaktlag är inne på att slopa årets älgjakt eftersom det inte finns tillräckligt med älgar att jaga. Varför? På grund av den växande vargstammen.

Spontan tanke ett: Gött! Jägarna hävdar ju alltid att de mest är ute efter "naturupplevelsen" så det kan ju inte spela någon roll om vargen hann först?

Spontan tanke två: Gött! Jägarna hävdar ju alltid att de mest är ute efter att "hålla efter älgstammen för att minska viltolyckor" men då slipper dom ju det om vargen hann först? Mer tid för kaffe i kåsa och naturupplevelser alltså.

Spontan tanke tre: Naturen kicks ass. Den klarar sig själv liksom.

Jag har skrivit om mina tankar om jägare tidigare, det var så klart bäddat för missförstånd, så innan ni kommenterar det här så är ni välkomna att läsa detta först, "Varför blir normala människor jägare?"

Ja, låt oss diskutera kompetensnivå...

"Att hon sedan tycker att argumenten med finska pinnar, vitlök osv är löjliga anser jag även här visa på hennes kompetensnivå. Människor från Finland har givetvis inte varit förtryckta och diskriminerade på den nivå som mörkhyade personer har men det är fortfarande lika fel att identifiera en finsk pinne som smal, torr och tråkig då inte detta heller är särskilt schysst".

Okej. Måste nog sluta läsa kommentarer till folks delningar av krönikan nu innan mitt huvud imploderar på riktigt.

tisdag 13 maj 2014

En gång apa, alltid apa

Alltså... Det här att jag längtat efter att få gå och lägga mig ända sedan Sigge vaknade klockan 05:09 i morse, MEN ÄNDÅ LIGGER OCH SLÖSURFAR PÅ MOBILEN NU?

Att inte evolutionen har lyckats bättre än så här är fanimig skandal.

En liten guide till mina favvo-loppisar!



Det har efterfrågats loppistips på Insta vid några tillfällen, och vem är jag att sitta och hålla på alla dessa guldkorn till ställen jag besöker? Klart ni ska få veta mina favoriter! Vi börjar med Kristianstad och Åhus med omnejd!

Erikshjälpen i Kristianstad har öppet onsdagar och söndagar och därifrån kommer jag aldrig tomhänt. Förmodligen för att det finns ALLT. Ganska stort ställe och fyndläge eftersom jag aldrig känner att någon av de andra kunderna letar efter samma saker som jag. Läge att vara i tid ändå, här hänger folk på låset före öppning.

Röda korset i Kristianstad har lite mer normala öppettider, men så ligger det också mitt i stan och inte borta i ett industriområde som Erikshjälpen. Härifrån har jag nog heller aldrig gått tomhänt, det finns också allt. Mycket böcker och kläder. På Facebooksidan skriver de ut olika kampanjer och varje vecka är det halva priset på något, den här veckan på VHS och DVD, förra veckan på barnböcker.

Svensk-litauiska föreningen ute i Norra Åsum (15 km utanför stan) är jättestort! Där har jag bara varit två gånger och precis före stängning så jag vet inte hur fyndpotentialen ser ut exakt vid öppning, men det måste vara svårt att inte hitta något alls med tanke på lokalernas storlek. 

Returhuset Kretsloppsparken ligger också cirka en mil utanför stan, på återvinningsstationen. Där säljs sådant som lämnats in istället för att slängas och här kan man nog göra fynd om man är först till kvarn. 

Blå Loppan heter ett ställe som flyttat ut från stan och ligger borta vid industriområdet vid Härlöv. Hittar bara en blogg som uppdaterades senast 2010 och kan tyvärr inte nya adressen, men det är skyltat om man kör vid rondellerna åt det hållet (från Vilan mot Härlöv). I lokalen stan var det MAYHEM och saker överallt, lite sådär så man fick lite ont i huvudet av att försöka kolla på allting, men nu är det mer ordnat och fint. Och eventuellt lite dyrare, eller så har dom bara plockat russinen ur kakan och säljer det finaste där. 

I Åhus har jag två favoritställen, Åhus Horna BK och Lions, de har jag tidigare skrivit om i det här inlägget

God loppislycka om ni har vägarna förbi nordöstra Skåne, nästa gång blir det Malmöguide! 

måndag 12 maj 2014

Det SKA gå!

Ett mission jag har det här året är att lära mig att använda läppstift till vardags. Det är inte första gången jag försöker med detta, men skam den som ger sig, ni ser ju hur piffig jag ser ut trots sminklös i mysbyxor med bäbisbihang!? Kämpa Majsan!

söndag 11 maj 2014

På Facebook: vita kränkta män IRL

50 000 delningar (!) av krönikan senare och nu börjar de riktigt smarta kommentarerna trilla in. Har redan nu bestämt mig för att inte argumentera med män med SD-loggan i profilbilden, hur jag gör med de övriga har jag inte bestämt mig för än, men å andra sidan så är dom försvinnande få.

lördag 10 maj 2014

Huset, huset, huset!



Vi kör ju ner några lass per helg nu i maj innan vi flyttar in i juni. Ett i dag och ett i morgon blir det den här helgen, och i dag svängde våra kompisar förbi och fick en husesyn och sen åt vi pizza ihop innan vi körde det tomma släpet hem igen. Jag är så satans trött på E22:an så ni anar inte. 

Men alltså HUSET. Ända sedan vi fick nycklarna och fick gå runt och kolla och mäta och planera så har jag känt en sådan himla längtan dit. Inte bara för att det är världens finaste hus, utan för att det redan känns hemma, trots att det är tomt och kalt och luktar lite lite avlopp så man får spola i rören som blivit torra sedan förra familjen flyttade ut. 

Och jag längtar liksom inte bara efter "att flytta" eller efter trädgården, all extra yta, kaminen och att få inreda ett eget rum till Sigge. Det är något mer.

Jag längtar hem. 

*gör möjligtvis en extremt liten pudel*

Alltså, det här med att krönikan från i fredags har rekommenderats över 40 000 gånger på Facebook, det känns ju aningens galet! Hamnade dock i en liten klump i magen-diskussion på Twitter tidigare, men sedan ägnades dagen åt att bära kartonger och köra flyttlass så det blev inte så mycket av det, så jag utvecklar det lite här eftersom jag är precis sämst på att formulera mig på så få tecken som Twitter erbjuder.

Inser nu att det är därför jag ledsnar på det forumet varje gång jag försöker ge det en chans, det är oerhört enerverande att föra en konversation så här:

*skriva skriva skriva* enter
HOPPAS DOM INTE SVARAR JAG ÄR JU INTE KLAR ÄN
*skriva skriva skri
MEN VAFFAN NU SVARADE HEN JU, JAG VAR INTE KLAR!
*radera radera radera*
*skriva skriva skriva * enter
Jaha, hen var inte heller klar?
*skriva skriva skriva* 
MEN VAFFAN?

Lite så är Twitter för mig, det är ju tusen gånger lättare och mindre stressande med en blogg och dess kommentarsfält kan jag tycka? Skit samma, så här såg det ut i dag i alla fall, det började så här: 

Fem i form av boll, plus n-ordet en gång och n-kung en gång. Så sju gånger totalt, och endast i syfte att belysa ett problem. Dessutom måste två av n-bollarna finnas med eftersom eventet heter så. Om man äpple f:ar så får man dock upp tio eftersom det även står i rubriken (som skribenten inte har med att göra) och två gånger under olika "mest läst"-länkar på sidan.


Jag vet inte om ni sett SVT flow-serien Full patte? Jag har det inte (än, har tyvärr inte tid för nöjen under den här flytten) men jag ska. Däremot så har jag läst det här inlägget hos Amrahamra som en kompis länkade till på Facebook och tänker att jag därför åtminstone fattar vad som menas med Full patte-kritiken som dålig attityd syftar på.

Och nej, jag hinner inte kolla på avsnittet nu så jag utgår från att jag fattat rätt, och då tänker jag att det måste väl vara två helt olika saker, det som min krönika handlar om och skämten hos Full patte? Jag tycker ju att jag förklarar exakt vad som är felet, och det är svårt att diskutera om – och ja, jag kommer skriva ordet nu – negerbollar, utan att få nämna just ordet negerbollar?

Full Patte? Dom skrev så här efter kritiken:


Deras pudel-inlägg kan du läsa här och jag blir verkligen impad av deras sätt att ba: Okej, det här blev fel, skit också, sorry. Jag säger nästan samma, fast det får bli en liten pudel i så fall. En valp. Jag kan erkänna att när jag läser krönikan så här i efterhand med andra ögon så kan jag absolut se att några av de sju kunde bytts ut på ett lite snyggare sätt, och om det är så att någon på allvar tagit illa vid sig så får jag verkligen beklaga, för det har självklart inte varit min mening att göra någon ledsen.

Men, jag vill också tillägga att jag fått helt enormt fin respons på texten och att exakt noll rasifierade personer hört av sig med kritik, tvärtom, jag har fått oerhört mycket pepp och hejarop slängt över mig. Vilket så klart inte betyder att ingen tagit illa vid sig, men ändå. Jag hoppas och tror att krönikan gjort mer gott än ont, trots aningens för många n-ord. Jag kommer tänka mig för i fortsättningen, även om jag hävdar att en diskussion i stil med

– Du, det är inte så schysst att säga X?
– MEN NU SA DU DET JU SJÄLV, DÅ ÄR DU JU LIKA DUM!

känns ganska märklig.

Men som sagt, jag backar gärna snällt. Eller så här – jag tycker fortfarande att det i det här fallet är aningens överdrivet, men eftersom det inte är jag som har tolkningsföreträde så väljer jag att fortsättningsvis göra på ett annat sätt av respekt för folk som tar illa upp. Lever som jag lär alltså.

Jag vill även passa på att tacka allra ödmjukast för den enorma våg att nätkärlek som jag fått de senaste två dagarna. Hjärta er alltså!

fredag 9 maj 2014

Plötsligt händer det...

Alltså, jag JOBBADE i dag! Okej, jag varvar ju mammaledigheten med lite frilansande redan, men i morse ba: Ställde klockan på 04:50, klev upp, klädde på mig, sminkade smink och GICK HEMIFRÅN! Hur crazy?

Det var på radion alltså, på mitt gamla jobb som sidekick i P4 Kristianstads morgonprogram. Lätt det roligaste jobbet jag haft någon gång och jag är oerhört bitter över att min programanställning tog slut mitt under min föräldraledighet. Men men, hade jag fått jobba kvar så hade vi ju inte fått drömhuset så universum har säkert en plan för mitt fortsatta liv också.

Fredagskrönika!

In och läs, dela, rekommendera, tweeta – ja det gamla vanliga tjafset helt enkelt.

torsdag 8 maj 2014

Den här ungen alltså!

Först vill han mysa i soffan, men så fort tvättmaskinen drar igång centrifugeringen så hetskryper han in i badrummet och varvar att slänga ut tvätt ur tvättkorgen och stå och dansa och stirra in i tvättmaskinen. Så jävla göllig så jag orkar inte.

Jag hjärta mitt mammagäng!

Alfie vill vara i centrum trots outhärdlig ljudvolym och hårdhänta barn.
Okej, eventuellt var Sigge drivande i den här händelsen. Lilla gängledaren.
Lille O känner efter om Alfie är mjuk på magen. Det är han.
Onsdag i går innebar date med Onsdagsklubben och är det något som jag på allvar känner sorg inför att flytta ifrån så är det det här gänget. Några från föräldragruppen, en från öppna förskolan, en gammal fallskärmskompis, några från internet och en kollega från radion. Alla handplockade och sammanförda av mig. Så himla kul att få hänga med dessa underbara tjejer och sjukt kul att följa ungarnas väg från små stirrande paket till riktiga barn som kryper omkring och pussas och strimlar reklamtidningar på nolltid. 

Vi är elva stycken totalt men det brukar bli 4-6 av oss som kan ses varje gång. Vi turas om att bjuda in, den man är hos fixar lunch och så tar de andra med sig juice, bröd och något fika, allt planeras i vår låsta Facebookgrupp. Och även om vi har onsdagar som gemensamt häng så hänger jag och Sigge med många av dom på tu man hand andra dagar i veckan. Jag får svindel när jag tänker på hur oerhört tråkig min mammaledighet varit om jag inte träffat dom här människorna. Lifesavers, verkligen.