onsdag 31 december 2014

tisdag 30 december 2014

Sökes: min eld!

"Det handlar om en passion för ost och för att få jobba med mjölk".

Så sa en fransk tjej på nyheterna angående sitt jobb på ett litet norrländskt mejeri, och jag kan känna att jag verkligen saknar det där, att ha en passion. Tobbe är tvärtom, han hittar konstant nya grejer som han brinner så mycket för att han till slut brinner upp, men då hittar han bara nåt nytt att lägga extrema mängder energi på. Själv går jag igenom livet med en inställning i stil med "jaha, det här var ju typ... kul?" gällande det mesta.

Jag tycker mycket, jag tycker OM mycket, men jag brinner egentligen inte för ett skit. Har aldrig gjort.

Är det ett personlighetsdrag tror ni, eller har jag bara inte hittat rätt passion än? Hoppas på det sistnämnda!

En sån där sammanfattning av 2014

Hur har ditt 2014 varit? 
Åh! Så himla toppenbra överlag även om det varit extremt påfrestande för både kropp och knopp att ha en nästanbebis samtidigt som man är gravid och har en sambo som läser de sista stressiga terminerna av sin utbildning. "This too shall pass" har ju passerat genom hjärnan ett antal gånger de senaste tolv månaderna om jag säger så. Och det är väl det som gjort att man pallat, att det har funnits ett datum när det är slut på stressandet. Men som sagt, övervägande jättebra ändå!

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Flyttade till ett hus! Alltså på riktigt, som i "här ska vi bo nu och har inga planer på att flytta härifrån inom så lång framtid som vi känner till". Det känns helt fantastiskt varje dag fortfarande. *petar in en till pinne i brasan*


OH MY, längtet efter denna årstid nu? Orimlig.
Höll du några av dina nyårslöften?
Minns inte att jag hade några? Har säkert inte lyckats hålla dom i vilket fall som helst så jag säger nej så framstår jag förhoppningsvis som en människa med karaktär.

Fick någon du känner barn?
JA! Fast jag tycker att alla får barn och blir gravida till höger och vänster nu för tiden? Det är väl den tiden i folks liv tror jag.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, THANK YOU LORD! Men alldeles för många av mina vänner har gått igenom den extremt tråkiga biten av livet och jag hoppas att så många som möjligt inklusive jag själv slipper sjukdom och död under 2015. Fy fan, fuck cancer så otroligt mycket.

Vilka länder besökte du?
Danmark, fast det räknas väl knappt som ett eget land när man typ ser Köpenhamn hemifrån? Det har tyvärr bara blivit färre och färre resor de senaste åren på grund av studiemedel- och föräldrapengsekonomi, men det kanske vänder nu? Hoppas! Mvh globetrotter for life.

Halloweenskyltat Tivoli.
Är det något du saknade 2014 som du vill ha 2015?
PENGAR! Herregud vad jag vill ha pengar. Och – HURRA – det kommer vi få också eftersom Tobbe går från plugghäst till helt okej betald sjuksköterska i januari, woop woop! Nu vill ju Tobbe iof att vi ska införa konsumtionsfritt år under 2015, så det blir väl inte mycket mer pengar att spendera ändå, buuuhhuu. Men ett sparkonto är väl också "kul".
Jag vill även väldigt gärna ha hår, har bestämt att kort hår inte är min grej och nu ska jag spara ut och sedan får det bli förändringar i färg när jag får tristesspanik och kräver förnyelse.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
I kronologisk ordning: Att vi fick hyra vårt drömhus och kom närmare Malmö, att jag blev gravid så snabbt efter att vi bestämt oss för att försöka skaffa syskon (och att allt ser bra ut med min livmodertapp hittills peppar peppar), att vi skaffade hundarna och att Tobbe klarade skolan utan omtentor och mög hängande efter sig.

Loppcirkusen som intog hemmet i oktober. 
Vilket var ditt största misstag?
Nej men snälla, jag är väl helt perfekt och begår inga misstag vad jag vet?

Vilket var ditt bästa inköp?
Inköp? För vilka pengar då? Eller jo, vi lämnade ju in den risiga csn-Opeln och skaffade en riktig bil, det var gött. Räknas hundarna som inköp? Även om dom driver oss till vansinne dagligen så måste jag säga dom också.

Vad gjorde dig riktigt ledsen?
Att Alfie blev husses hund på heltid efter fem års delad vårdnad. Det fanns ju inget annat alternativ, men det är ändå en stor sorg att han är så långt bort och jag saknar honom och tänker på honom varje dag. Här är mer om det beslutet.

Min älskade älskade älskade Tigerkorv! Sista bilden på oss ihop.
Vad spenderade du mest pengar på?
Olika besök på loppisar för att fylla ut de extra hundra kvadrat som vi fick i och med huset. Och hyra. Typiskt bra grejer att lägga sina surt förvärvade slantar på!

Vad gjorde dig riktigt glad?
Jobbmässigt: Att jag fick konferencierjobbet på Kristianstads 400-årsjubileum och att det ledde till ytterligare ett jobb på ABK:s kulturdag. Att en av mina Kristianstadsbladet-krönikor delades över 67 000 gånger (!), att en Ystads Allehanda-krönika delades över 32 000 gånger (!) och därigenom gav båda sajterna trafikrekord (!!!).
Privat: Att vi fått vara så himla friska i familjen – och att vi ska bli en till så klart! Att Sigge trivs så bra på förskolan. Huset med tillhörande trädgård. Och så klart att jag och Tobbe fick den stora äran att vara toastpar på våra vänners underbara septemberbröllop.


Bööööööl så vackert!
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Eftersom man inte får räkna graviditet som sjukdom, så nej. Tack universum.

Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Både bättre och sämre beroende på när under året man hade frågat. Men överlag bättre eftersom allt som går under kategorin sämre ju var något som vi visste var övergående (graviditet, fattigdom, megaplugg osv).

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Träning. Jag hade velat ha en bättre grundfysik innan jag blev gravid med barn nummer två, men det fanns ju gränser för hur mycket det går att bygga upp en kropp under de tio små månader som hann gå mellan förlossning och ny preggotet. Men jag kutade på ganska bra ett tag, sprang ju min näst snabbaste mil någonsin här till exempel, och det är ju klart godkänt.



Min bästa springpartner Linnéa som slagit PB på PB en ziljard gånger under året.
Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Hushållsarbete, men det var väl tur att jag styrde största delen av familjeskutan medan Tobbe pluggade eftersom han faktiskt blev klar med allt i tid. Ändå så glad att vi delar 50/50 nu igen.

Hur var din julafton?
Avslappnad och full av mat och familjehäng. Och helt vansinnigt regnig.

Blev du kär?
Var redan kär, vi firade femårsdag i december!

Typiskt bra kille att vara ihop med!
Vilket program har varit det bästa på tv?
Får man säga serier som inte riktigt gått på tv? I så fall Orange is the new black.

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej. Orkar inte lägga energi på hat i största allmänhet och tror ändå på att folk får vad de förtjänar the karma way utan min inblandning.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Har läst alldeles för få böcker men Bea Usmas Expeditionen: en kärlekshistoria (den illustrerade) var så sjukt spännande! Och Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman var verkligen helt fantastisk. Om ni inte har läst dom än så gört!

Islatte, sol och bra bok = superkombo! 
Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Alltså jag lyssnar typ inte på musik längre? Tipsa mig gärna om ni har något som ni själva upptäckt, för jag är helt utanför den musikaliska banan nu för tiden!

Vad gjorde du på din födelsedag?
Fick kaffe på sängen och sedan åkte jag och mamma till Ikea så jag fick födelsedagsshoppa saker jag ville ha. Sen var det tårta hemma och på kvällen hade jag och Tobbe datenight och åt massa sås på Elyssée. Bildbevis på allting finns här. 

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
MITT MAMMAGÄNG! Åh jag är så glad att jag hittade de där människorna via mvc och internet, de var verkligen mina lifesavers under mammaledigheten i Kristianstad! Har skrivit mer om våra träffar under kategorin Onsdagsklubben. Ska absolut styra upp en reunion nu när alla helger är slut!

Alltså, dessa människor!? HJÄRTÖGONEMOJI!
Hur skulle du beskriva din klädstil?
Jo det är väl som vanligt, ganska mycket färg, prickar och ränder. Tatueringar och vitt hår. Leggings och kjol och sneakers och trikå.

Vem saknade du?
Alla som inte bor i Skåne, det har inte blivit så många långresor direkt. Har abstinens efter min bästis Helena i San Diego nu när den årliga Kaliforniaresan inte blivit av två vintrar i sträck.

Vilken var din bästa månad?
Det var väl som vanligt en delad första plats till juni, juli och augusti. Jag är en sommarmänniska.

Badhäng vid Lottas strandhus!
Grillhäng i vår trädgård.
Österlenhäng på konstrundan.
Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Det tvivlar jag inte en sekund på.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Vi kommer ha ett barn till! Tobbe kommer jobba istället för att plugga! Och det är väl tillräckligt skillnad mot nu, det kommer bli förändring så det räcker. Livet alltså, så spännande va? Får svindel när jag tänker på allt som hänt i år och att jag kommer sitta och skriva en sammanfattning även nästa december.

2015 innebär en lillasyster i familjen. Så galet!

måndag 29 december 2014

Förlossning nummer två – planerat kejsarsnitt eller inte?

Obs, lite triggervarning här, ska du snart föda för första gången så ska du kanske inte läsa vidare om du inte vill höra om jobbiga förlossningsupplevelser.





För tio år sedan tog jag fallskärmscert, och en sak som i stort sett alla som hoppar fallskärm kan vittna om är att hopp nummer två är läskigare än hopp nummer ett. Inför första gången har man ingen koll alls förutom vad man lärt sig genom kursböckerna, instruktörernas information och andras upplevelser, men det är först när man gjort det själv som man vet exakt hur det blev.

Precis som en förlossning.

Jag hade en jättebra förlossning med Sigge. I alla fall om jag jämför med vad jag hört och läst om andras förlossningar. Den var snabb (drygt nio timmar från första värken), jag behövde inte sys efteråt och knappt ett år efter förlossningen sprang jag en mil på min näst snabbaste tid någonsin utan att kissa på mig en enda liten droppe.

Så långt allt väl. Och nu ska jag alltså ganska snart föda igen, 19 månader efter förlossning nummer ett, och den här gången vet jag lite mer om vad jag har att vänta. Inte för att två förlossningar är likadana, men ändå. Med Sigge gick det snabbt. Att det tog hela nio timmar var enbart för att jag hann få epidural som kunde stanna upp värkarbetet – från att jag sov till att jag var öppen tio centimeter tog det tre timmar, jag hade inga pauser mellan värkarna ALLS, och jag kräktes hela tiden.

Jag hade kollat ganska mycket på En unge i minuten där föräldrarna gick omkring med gåstol och spelade kort och kollade film under värkarbetet men för mig var det verkligen ingen tid att vila. När jag fick epiduralen kändes det som att jag kunde öppna ögonen för första gången på flera timmar och sedan lät jag dom inte sänka dosen förrän jag fått äta och vila lite och kände mig redo för steg två, krystandet.


Och del två gick lätt som en plätt jämfört med de första tre timmarna. Det var minsann inga brinnande bowlingklot eller utskitna soffor där inte, jag fick någon slags bedövningsspray och dom höll emot med varma handdukar och även om det så klart gjorde ont, så var det inte alls som jag hade befarat. Jag hade peppat inför själva värkarna och tyckte att det skulle bli ballt att ha ont utan att vara skadad eller sjuk, och därför hade jag även fasat inför krystandet och allt man hört om att spricka från Ystad till Haparanda osv. Ja, ni vet hur snacket går. Men för min del var värkarna det värsta. Här är hela förlossningsberättelsen för den som är intresserad. 

Det sägs att förlossning nummer två kan gå upp till dubbelt så snabbt som den första, och det är det som jag oroar mig för nu. Sist så bodde vi två minuters bilfärd från sjukhuset (där Tobbe dessutom jobbade), det fanns inga barn eller hundar eller annat som det skulle tas hänsyn till. Nu bor vi helt fel, först är det två mil slingrig skogsväg där man kan köra i cirka 60-70 km/h och sedan är det två mil landsväg med 80 km/h (och fem fartkameror á 2800 kronor i böter) som ska passeras innan vi når sjukhuset. Sigge ska lämnas/hämtas eller vad vi nu ska göra av honom och Tobbe kommer jobba på sjukhuset i Ystad, fyra mil åt andra hållet och alltså åtta mil från Lund där jag ska föda. Och tar det halva tiden den här gången kommer jag alltså börja krysta efter 1.5 timme från att det sätter igång.

Ni hör ju. Det är som gjort för att jag ska föda i bilen någonstans i skogen med Sigge som enda vittne. Jag vill inte föda i skogen. Jag vill inte få panikont och tokkräkas ensam hemma med Sigge i huset i väntan på att någon ska ta sig hit och hjälpa mig. Jag vill verkligen inte föda hemma med Sigge och hundarna som livrädd publik i väntan på att Tobbe ska hinna hem från jobbet. Jag vill föda i Lund.

Och det handlar främst om min och bebisens säkerhet. Jag är verkligen imponerad över folk som vill ha hemförlossningar för jag kan inte tänka mig något mer obehagligt än att ha noll tillgång till professionell sjukvård inom armlängds avstånd när jag föder barn. Jag vill ha hela paketet en klockringning bort – läkare, barnmorskor, sjuksköterskor, narkos, kirurger, medicin, kuvös, ALLT.

Så jag pratade med min läkare på specialistmödravården om snitt. Och började storböla när jag pratade om förra förlossningen, vilket förvånade mig lite eftersom jag ju hade en sådan otroligt lätt och smidigt förlossning enligt alla (inklusive mig själv). Men även om det ju gick jättebra och kändes ganska bra efteråt så var det ju många saker som var jäkligt jobbiga. Paniken över att inte få vila mellan värkarna, känslan av att kanske börja föda ut barnet utan smärtlindring – och så precis efteråt, när jag förlorade så mycket blod att jag behövde blodtransfusion, men fick 40 graders feber med tillhörande feberkramper behövde läggas in. Det var ju inte så lattjo. Och allt detta som avslut på månader av oro för att han skulle födas för tidigt, ja det är ju inte konstigt om tanken på att gå igenom alltihop en gång till känns sådär.

I alla fall – ända sedan jag läste om Sofys andra förlossning så har jag tänkt att det vore fint med ett kejsarsnitt ifall det blir en till bebis. Jag har hört så många skräckhistorier från diverse förlossningssalar sedan jag födde Sigge att det är rent löjligt. Det är väl fint att folk väntar tills man har fött innan de börjar dela med sig, men det är ju inte så kul att veta allt detta när det är dags att föda nästa gång. Och nu menar jag inte från Familjeliv och ens kompis mosters syssling utan mina vänner, folk i min direkta vänskapskrets och deras nära vänner. Mammor i föräldragruppen på mvc och bvc, alltså folk jag pratat med, inte bara hört om på omvägar.

Jag är så jävla osugen på att föda barn helt enkelt, och detta trots att jag själv är en sån som ba: "Men jo, det behöver inte alls vara jättehemskt, vi hade en superbra förlossning!" när folk är nervösa. Men jag verkar ju höra till undantagen och ha sluppit undan med blotta förskräckelsen när Sigge kom till världen, det är akuta snitt, urakuta snitt, livmödrar som spricker (!), havandeskapsförgiftning, barn som fastnar, förlossningsskador som det tar år att ens få hjälp med och kroppar som är sargade för livet.

Och det är där det landar: Jag vill inte bli sargad för livet.

Längtar hit, tills det är över.
Och mitt i alla de här tankarna kan jag bli så jävla förbannad på att Tobbe slipper undan, som om han ens kunnat bära och föda barnet för att jag skulle slippa. Men tanken på att kvinnor är de som får dras med alla de här fysiska besvären i åratal av sina liv och ändå bara blir klappade på huvudet när de pratar om förlossningsrädsla, det stör mig så enormt. Jag VET att det är så himla naaaatuuuurliiiigt att föda barn och att det föds miljoner barn i lerhyddor och kåkstäder och överallt hela tiden, men det hjälper inte. Jag hatar att vara gravid och jag hatar att föda barn och jag hatar att ha en kropp som har fött barn.

Obs: Det betyder inte att jag inte är extremt tacksam för allt jag har, det betyder bara att jag tycker att evolutionen kunde varit lite skonsammare mot oss kvinnor när våra hjärnor och huvuden växte medan vårt bäcken och allt däri inte gjorde det.

Och vad sa läkaren då? Jo, hon tyckte (så klart) inte att jag skulle snittas, däremot kunde dom erbjuda planerad igångsättning under veckan före BF så att jag fick vara med mentalt ända från start, slippa oroa mig för att inte hinna få smärtlindring, kunna planera barn- och hundvakt osv. Lite som att åka in och snittas med ändå inte. Och det känns visserligen som ett fantastiskt alternativ till att föda i skogen, men ändå.

Är. Ej. Sugen.

Alls.

Känner att det krävs mycket mer pepp den här gången än sist.

söndag 28 december 2014

!!!!!

Visste ni att en syskonvagn kostar typ tiotusen spänn? Även på Blocket? Det är ju mer än ett helt CSN! Lägger mig i fosterställning och gråter lite nu.

Mvh/ gravid student

Ps: Nån som vill sälja en Kronan Syskon med ligg- och sittdel? Obs, billigt.

Sommarlängt, här var det sommarlängt!

Håller på med den sedvanliga årssammanfattningen och fastnade lite med scrollfingret i sommarmånaderna. Just i dag är det åtta minusgrader, vita nejder och strålande sol och således en fantastisk vinterdag, men alla skåningar vet ju att det bara är en tidsfråga innan det blir plusgrader och slask och jävulskap. Och då vill man ju bara att det ska vara över och bli vår och sommar.

Mörka kvällar och eld i brasan i all ära, men vad är det emot detta?
















Vad säger ni? Är ni årstidsälskare eller hade ni föredragit om det var lite mer åt det här hållet året runt?

fredag 26 december 2014

En vit jul, i dubbel bemärkelse!




Först regnade det jättemycket i fem dagar. Alltså verkligen JÄTTEmycket. Och regnet i kombination med snålblåst och någon ynka plusgrad har i stort sett inneburit konstant inomhusväder för så väl människor som djur. Men i går – på juldagens morgon – var det som att någon hade pudrat lite florsocker över nejderna, och solen letade sig fram i någon liten timme innan den gick ner.





Och så i dag – SOL! TYP SNÖ! LJUST! MINUS NIO! Livsglädjen återvände en aning, för hur mysigt det än är att sitta inne framför brasan medan regnet smattrar mot rutan så tillför det ju något till julpsyket när man kan gå ut en runda och andas ljupa andetag frisk luft utan att drunkna på köpet.

Och på tal om vit jul – jag är så himla glad över att vi haft en helt alkoholfri jul i år. Jag och Tobbe dricker ju inte alls och varken mina föräldrar eller bröder är några stordrickare heller, och det känns så jäkla skönt att de valde att avstå helt för Sigges skull och att dryckesbordet bara bestod av julmust, bubbelvatten och alkoholfri öl. Hoppas det fortsätter så framöver!

torsdag 25 december 2014

Finbesök i Assmountain!





Vilken Cirkus-Nova har ju släkt i denna välsignade del av landet, så det är klart att hon skulle komma förbi med sin familj och äta lite saffranskladdkaka och leka med Sigges julklappsklossar på själva juldagen.

Och som hon skrev på Insta - tänk att dom här två bara var små ostbågar i våra magar första gången vi träffades! Livet va?! *hjärtögonemoji*

onsdag 24 december 2014

Let it rain, let it rain, let it rain

Julkänslan utomhus är obefintlig, inne är det som tur är lite mer av den varan, i alla fall om man stänger öronen så man inte hör regnet som slår mot rutan.

Vi ska äta klockan 14, sen kolla på Kalle med ett halvt öga och äta godis, sen blir det julklappsutdelning och resten av kvällen ska tillbringas med att ligga utspridda och fortsätta äta godis. Typ. Och fortsätta lyssna på regnet gissar jag.

Hoppas ni har en fin dag oavsett hur/var/om ni firar jul! ❤️

söndag 21 december 2014

Hipp hurra - 35 bast idag!

Startade dagen på Ikea med mamma, jag lade ner saker i kundvagnen och hon betalade. Mycket bra arbetsfördelning. Köpte bara sånt vi skulle ha, som tyg för att klä om matstolarna och en skärbräda tex, men roligare att göra på det här sättet än att önska sig en skärbräda i present!

Det var sol när jag dubbelparkerade utanför ett fullsatt Mobilia så jag tog en kisande selfie i bilen medan mamma köpte tårta! Sen stod det tårtkalas hemma på schemat.

Vid halv fem lämnade jag och Tobbe lille Siggan med mor far och bror och körde in till Malmö, gick runt i regnet och tittade lite på alla lampor innan det var dags för kvällens stora sås-happening!

Nu är jag hemma och ligger i framstupa sidoläge och flämtar pga mätt, finns tydligen inte plats fr hur mycket bebis och sås som helst i magen.

Aja, en toppendag var det i alla fall, en mycket bra start på nedräkningen mot 70!