tisdag 22 december 2015

Hipp hipp hurra för mig idag!



Fick sol, julgransköpspromenad och middag på lokal med Carolina. Mycket bra dag, bring it on 36!

söndag 20 december 2015

Dom här jävla nätterna förstör mitt liv

Saker sömnlöshet gör med mig:

Jag kan inte tänka ordentligt så jag glömmer saker jämt 
Jag är alltid arg
Jag är lättirriterad
Jag har noll tålamod
Jag blir osocial 
Jag är ful

Det är helt ORIMLIGT att aldrig få sova! Och de nätter Tobbe tar barnen måste jag ändå upp tidigt för att han sticker, så jag kan inte med ord förklara hur skönt det ska bli att han går på föräldraledighet i januari så att jag åtminstone slipper kliva up med dubbelbarn kl 06. Frågan är bara hur många sådana sovmorgnar som krävs för att kompensera för den här sömnbristen. En miljard? Hoppas Tobbe har så många föräldradagar kvar att ta ut. Kanske på lägstanivå?

lördag 19 december 2015

Dan före dan!

Jesus, vem bryr sig om honom? Det är ju JAG som är viktigast så här i juletider eftersom jag kom med ljuset den 21 december för ganska exakt 36 år sedan. Så i dag är det dan före dan för mig!

Jag har ofta väldigt svårt att förlika mig med min ålder. Känner mig oftare som en omogen 23-åring än en 36-årig tvåbarnsmamma med körkort och lägenhet och cykel med barnsits. I mina 20-någonting så tänkte jag att det skulle gå över, hela den här känslan av att ABSOLUT INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER känna sig vuxen. Att det skulle gå av sig själv, bara jag slutade säsonga, började betala räkningar i tid, skaffade en fast partner och gick en utbildning för att liksom vara något på riktigt, inte bara råka ha ett jobb vilket som helst.

Men så hamnade jag där och ba: Nähäpp. Jag känner mig inte alls vuxnare nu. Och mamma har alltid skrattat rått och sagt att hon känner precis likadant men jag har tänkt att det ju är helt omöjligt att en liten femtioplustant (förlåt mamma) inte heller skulle tycka sig vara vuxen än. Men just nu känner jag fortfarande noll vuxenskap när jag tänker på min personlighet, och kan inte se varför det skulle ändras i det närmsta!

Däremot så får jag inte längre panik av att tänka på det. Jag är den jag är liksom. Och så är det med det.

Igenkänning någon?

fredag 18 december 2015

Var så goda – min sista krönika någonsin!




Det här är min sista krönika och jag tänkte fira det med att inte vara arg. I stället bjuder jag på en kavalkad av visdomsord och vägledande livsråd i en kall och snårig värld. Tack för allt, och god jul.


Skratta mycket. Skämta om allt men vid rätt tillfälle och med rätt människor. Spar lite till en sämre dag men dela med er till de vars dagar alltid är sämre än era. Gråt om ni behöver, skrik om ni måste, be om hjälp innan ni kraschar.

Dansa er svettyra i skenet av tusen lampor på ett dansgolv och känn basen pulsera i blodet. Stå still i mörkret i en isig skog och se röken från era andetag sväva bortåt i natten. Le. Le inte. Ta körkort, köp en bil och kör ert snabbaste när ingen ser, trampa gasen i botten och känn hur det rusar i kroppen när ett ton metall accelererar över asfalten. Låna en cykel och vingla långsamt fram på en sandig stig mot ett hav.

Orka vara arga.

Var obekväma. Ifrågasätt normer och strukturer. Ha alltid svar på tal, ha aldrig för bråttom. Vet saker. Läs på. Förstå. Inse hur strukturer hänger ihop med reella problem och hur det går att motverka detta.

Sparka aldrig någonsin neråt.

Ät. Drick. Spring så snabbt ni kan tills ni känner hur pulsen dunkar i öronen och blodsmaken ligger tung på tungan. Sitt helt still och känn inåt. Lär er lite om många olika ämnen så att ni aldrig känner er utanför i nya sammanhang. Doktorera i läran om en liten centralamerikansk skalbagge som ingen någonsin hört talas om och strunta i allt annat.

Utbilda er länge, skaffa er tusen högskolepoäng och mängder av diplom till era väggar. Hoppa av skolan, flytta ut i skogen och lev på vad ni själva kan odla. Känn efter långt ner i djupet av själen vad ni vill göra av era liv. Tacka ja till allt. Säg nej till alla.

Lyssna alltid på magkänslan.

Skit i hur ni ser ut. Förstå att kroppen har tusen miljarders uppgifter varav exakt ingen är att vara snygg för någon annan. Kramas. Skaffa en partner, bilda familj, köp en hund och lev ett svennigt familjeliv i förorten. Bo ensam med en leguan på en husbåt i Amsterdam.

Jobba på Ica. Gör karriär som bergsguide i alperna. Vet era styrkor, känn era svagheter och låt aldrig någonsin någon trampa på er. Var medkännande. Lär er när det är läge att lyssna noga, lär er när det är bättre att hålla för öronen. Tro inte på allt du läser. Tro inte på allt du hör.

Minns dina rötter.

Var snälla. Ta ingen skit. Vet ert värde, behandla er själva därefter och omge er enbart med människor som också gör det. Tillåt er att bli vansinnigt kära och att känna hjärtat bulta hårt i bröstet av en ny förälskelse. Våga bli sårade. Lägg er ner och gråt. Res er upp och skrik. Andas.

Lita på er förmåga.

Stå kvar.

Och minns att ni aldrig någonsin är ensamma.

torsdag 17 december 2015

Bättre hår, bättre humör!

onsdag 16 december 2015

Om ungarna. Som driver mig till vansinne och fyller mitt hjärta av så otroligt mycket kärlek om vartannat.

Jag ska torka deras tårar
Jag ska kamma deras hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada deras fötter
Jag ska tvätta deras sår
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

Jag ska lyfta deras fötter
De ska flyttas tills de går
Den ena efter den andra
tills de trampat upp ett spår
jag ska gå i deras skugga
Om de faller finns jag där
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själva hur starka ni är

Jag ska köpa dem pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sådana jag vill skaffa
Sådana som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som ni
sen ska jag lyfta deras händer och säga
ni ska va' rädda om er nu

Jag ska lyfta deras kronor
de av törne som de bär
Jag befriar deras huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge dem varsin gloria
som lyser upp vart än de går
sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

tisdag 15 december 2015

Plingelipling, ur vägen!


Jag har köpt en cykel idag! En röd tantvariant med tre växlar och cykelkorg OCH BARNSITS! Hann inte prova den med Sigge idag men imorgon så! Pling pling! Är helt orimligt peppad på detta ska ni veta! Ska bara fixa hjälm till Sigge, sen kommer vi ha staden för våra fötter (eller ja, hjul) som ingenting, wooopidoo! 

Ignorerar tjuvvarnarligan på insta och ska nu sova gott! Och imorgon ska jag cykla!!

måndag 14 december 2015

Om att byta penna mot laser

På fredag går min sista krönika i Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda och sen är det slutjournalistat för min del. Känns konstigt men mest otroligt skönt. Läs Lukas Ernryds hej då-text här!

söndag 13 december 2015

Tror ni trollmor har Instagram?

När Trollmor har bundit fast dom små trollen i svansen och sjungit de vackraste orden osv tills alla de små trollen somnat - vad gör hon då? 

1) Somnar hon också under läggningen och vaknar någon timme senare med kuddränder i ansiktet och försöker få något gjort på den lilla lilla bit kväll som är kvar av dagen?
X) Kliver hon upp, borstar tänderna och kryper sedan ner bland trollen igen? 
2) Somnar hon också och vaknar någon timme senare men väljer att fortsätta sova eftersom hon inte orkar knyta upp alla svansar? 

Jodå, sånt här funderar jag över på nattningen. O aj aj aj aj buff. 

lördag 12 december 2015

Olaplex = mirakelmedel!



Den här bilden kommer egentligen från instagram där jag skulle visa vilken ful kakelremsa vi har i badrummet (varpå 80% av kommentarerna var NÄ VADÅ DEN ÄR JÄTTEFIN!?! och jag ba: eh nej?) men alltså kolla in mitt hår!

Det är... okej, inte långt, men inte kort heller. Och det mår helt okej. Bättre än okej till och med, det ljusa till trots. Så himla glad att jag köpt hem och börjat använda Olaplex no.3 hemma mellan mina blekningar, det ger verkligen resultat på mitt sorgliga skämt till halmhår. Läs mer om hur det funkar här (och nej, är TYVÄRR inte sponsrad det alla minsta)!

fredag 11 december 2015

Hemläxa i helgen: baka den här!


Har tipsat om denna typ fyra jular i rad MEN DEN ÄR SÅ AWESOME ATT DET FINNS INTE! Och nu börjar liksom mina vänner servera den på sina tillställningar = dubbelwin! 

Saffranskladdkaka med mandelmassa och vit choklad. 

Tips är att hacka chokladen istället för att riva, och att servera med någon slags syrlig grädde typ citron/lime och så jäkligt starkt beskt kaffe för den sö-hö-hööööt. Så kör igång - baka, bjud, bli populärare än tomten. 

torsdag 10 december 2015

Tjatar ganska mycket om tatueringsborttagning nu, men alltså?!

Jag vet inte om ni såg på SVT Plus för några veckor sedan, om en kvinna som fått allvarliga brännskador efter en laserbehandling? Kolla här annars, varning för känsliga bilder bara. Jag bloggade på A Bushel & a Peck-bloggen efter det avsnittet och är så klart ute mycket överlag på nätet och kollar vad som händer i branschen och kan ge ett extra tips också: Gå inte på något som heter "ny metod".

En ny metod är just ny och man vet därför inte vad det innebär i längden för kroppen att till exempel spruta in medel som löser upp färgen och gör att den tränger upp genom huden. Laser har inte heller funnits hur länge som helst, och skulle man lasra en helrygg på endast en sittning så är det så klart inte heller nyttigt, men färgen som lossnar från en normalstor tatuering vid en behandling har kroppen inga problem att ta hand om, förutsatt att man är frisk i övrigt och har ett normalfungerande immunsystem så klart.

Att överhuvudtaget injicera en vätska som ska lösa upp färgen, det låter ju helt befängt? En tatuering är inget slutet system, den där vätskan måste ju försvinna ut i blod och vävnad och om den kan lösa upp färg – vad kan den då mer lösa upp? Uuuuh.

onsdag 9 december 2015

Bloggvärlden = bäst!


Förra veckan stod jag på jobbet i godan ro när det plingade till bland mina Facebookmeddelanden och Colombialiv-Annika frågade om jag ville ses en sväng eftersom hon var nere i Malmö på jobb. MEN JA!

Hon mötte upp mig i studion, vi köpte falafel och sen gick vi hem till flyttkaoset och åt och nattade ungarna ihop. Aldrig träffats innan, ändå bara: Ska jag byta hennes blöja och ta på pyjamas? och jag ba: Ja tack, här är en flaska mjölk om du vill mata henne medan jag lägger Sigge.

Inga konstigheter, men så är hon ju en awesome människa också.

tisdag 8 december 2015

Utvcklingskurvan går rätt upp genom taket

Saker bebisen lärt sig sedan vi flyttade till stan:
1) sitta
2) stå

Tur att jag sänkte botten i spjälsängen i förrgår. He he. 

måndag 7 december 2015

Finfin dag på A Bushel & a Peck!



Alltså, detta att vakna och ba: TJOHO! MÅNDAG! JOBBA! Trodde liksom inte att det gick att vara så här nöjd med sitt jobb. Men så har jag sjukt skojiga kunder och en helt awesome lokal också, och det är ju så klart gött att komma bort från flyttkaos och småbarnsliv i några timmar. Gäller ju att ha tålamod kvar för kvällens mammamammamammamammma-maraton bland ouppackade lådor, golvpapp och inplastade möbler (obs älskar mina barn, ring ej soc).

Ps: Ni följer väl A Bushel & a Peck på Facebook? Och på Instagram? Klart ni gör.

En Malmövecka i nio bilder



1. Båda hundarna är hissproffs
2. Stjärna uppe, nästa sista krönikan skriven under en sen kväll i köket (läs här!)
3. Tidningen levererad till hallmattan = lyx!
4. Gla skit på väg till...
5. ...dop i Bjuv.
6. Hallen fördigmålad i vitaste vitt.
7. Besök av Laura, Sigges äldsta kompis från föräldragruppen på bvc i Kwansta (ni minns onsdagsklubben va?)
8 & 9. Julfeeling med karusellpremiär (!) och ljustjosan på Gustaf Adolfs torg. Intryck overload för ungarna från vildsvinsdungen ute i Häckeberga.

Sammanfattning: Jag ÄLSKAR att bo i stan igen. Hurra!

tisdag 1 december 2015

Att de ens har våra gener?


De här två - såna troopers de varit de senaste dagarna/veckorna. Avsaknaden av släkt som kan släppa allt de har för händer och ta kidsen över en helg märks extra tydligt gånger som denna, trots att vi lyxat till det med både flyttfirma och flyttstäd. För jävlar vad mycket grejer vi har kört till återvinningen/tippen/Erikshjälpen. Plus att det ska fixas en hel del i övrigt inför lämning av ett hyreshus.

Men ungarna alltså, så himla tålmodigt har de väntat och behållt lugnet på ett helt överväldigade sätt medan jag och Tobbe snarare varit i flyttkaosrelaterat upplösningstillstånd och kört hit och dit och släpar och kånkat och burit och svurit.

Men i dag blev allt klart med besiktning och överlämning av huset, och Tobbe och Sigge firade med att mata ankorna i parken. Bra fir. 

Och: Fy fan vad trött jag är. De senaste veckorna har tagit väldigt stora tuggor av mitt tålamodskonto. Nu ska jag chilla lite. 

fredag 27 november 2015

Sänker takten sista... kvarten? Veckorna?


I onsdags fick vi nycklarna. I dag ska vi köra dit lite småkrafs vi är extra rädda om, och i morgon går stora flyttlasset. 

SEN kommer jag återuppstå från de bloggdöda. 

(Dom förra hyresgästerna ba: vill ni ha böcker? Och vi ba: Ja tack! Älskar böcker.) 

torsdag 19 november 2015

Kompisreklam – Satin of Sweden

Jag är ju som bekant vansinnigt restriktiv med reklam här på blöggy, men när jag känner folk som gör bra saker så skriker jag ohämmat om det, så here it goes: Kolla in Satin of Sweden som min vän Tina har varit mer och skapat!

Det är en superfin webshop där man kan köpa massa kul för kidsen, speciellt vill jag slå ett slag för deras printar, och speciellt detta roliga, Art on Demand – en poster där dom har pillat in just din unge i bilden! Eller ja, vems unge du nu väljer att stoppa in i bilden. Eller dig själv, din mormor, ditt husdjur eller vem du nu vill hänga på väggen.

Barnet förvandlas till ett tecknat barn...


...som går på lina! Eller varför inte beställa nåt på temat "Vilda västern: ökenråttor och boots", "Monster: kryp och zombies", eller "Godisland: geléhallon och bubbelgum", det finns massa olika kul teman att välja mellan.

HUR BRA JULKLAPP!?! In och beställ omedelbums så tomten hinner fram före jul!

Alla som heter Miriam är bäst!

måndag 16 november 2015

Lifegoal: check!



Eller ja, life och life, men kolla detta! Efter månader av halmhår, morgonrufs oavsett tid på dygnet och fulhet från morgon till kväll - NU KAN JAG SÄTTA UPP HÅRET! Påminn mig om att jag aldrig aldrig aldrig någonsin i hela universums framtida historia ska ha:

1) Lugg
2) Kort hår

Och inte mörkt hår heller för den delen. Uppsatt hår med luggen i sån där kulle bakåt, det är det jag är snyggast i och det jag ska fortsätta ha forever and ever oavsett hur uttråkad jag är. Påminn mig om detta ifall det börjar mumlas om förändring framöver, för mitt hår ska då icke förändras ett endaste dugg. Punkt slut. 

söndag 15 november 2015

Fokuserar på detta i en galen värld


Bildkälla. Läs kommentarerna. Vi som är goda är flest.

onsdag 11 november 2015

Skingra er, här finns ingenting att se!

En gång i tiden kunde jag utan problem klämma ur mig tre inlägg per dag, men det var ju när jag var ung och rask och badade i oceaner av tid och kreativitet, typ 2012 någon gång.

Just nu är det ganska mycket kaos och även lite av kulmen på den här sommarens och höstens stress och de få dagar jag inte har öppet i studion plöjer jag fram bland högarna hemma och mumlar tvåveckorochtvådagarkvar tvåveckorochtvådagarkvar tvåveckorochtvådagarkvar tvåveckorochtvådagarkvar tvåveckorochtvådagarkvar. 

Två veckor och två dagar kvar. Sedan är det slut på pendling och hattande mellan huset och stan. Har eventuellt aldrig längtat så mycket efter något i hela mitt liv (jo det har jag, men ni fattar).

Vad händer annars då? Kan ni inte sammanfatta er senaste bloggmånad i en mening och skriva in den i kommentarsfältet? Har inte besökt internetz nåt vidare i det sista så det vore schysst, vill ju inte tappa greppet helt.

lördag 7 november 2015

Fredagskrönika! På en lördag!


Här kommer den här veckans krönika, in och läs!

tisdag 3 november 2015

Aaaaand the winner is...

... KATARINA!


Jag trodde att jag gjorde en jätterolig film när Stefan drog vinnaren, men jag tryckte tydligen inte på starta-knappen så ni får tyvärr inte se hur det ser ut när en 43-kiloshund fnyser på en massa papperslappar och blir rädd när dom flyger iväg. Men jag lovar att det var jätteskoj!

Katarina: maila mig på mirijam.geyerhofer (at) gmail.com så skickar jag skallran!

lördag 31 oktober 2015

Kollade på kofilmen ändå – ska aldrig mer äta kött

Efter att flera av varandra oberoende källor lovat att Cowspiracy inte innehöll typ liveslakt och sjuka skadade djur som åt på varandra så kollade jag. Och alltså?

Visste ni till exempel detta?: 


Det här är hur mycket vatten och mat vi människor konsumerar, jämfört med djuren. Tänk om allt det vattnet och all den maten skulle gå till människor istället, vi skulle på allvar kunna stoppa världssvälten genom en annan resursfördelning. Tanken är ju svindlande.

Ingen i hela världen skulle behöva svälta om vi slutade äta djur. 
   
Det är ju självklart inte gjort i en handvändning, men det är en svindlande tanke att det finns en lösning på ett problem som alltid har funnits men ingen har kunnat förhindra. Eller ja, velat förhindra då, om vi ska vara mer exakta.

Så många siffror som snurrar i huvudet på mig just nu, men mest av allt: fy fan för oss som gör så här mot planeten. Övergöder, överfiskar, utarmar, utnyttjar och skövlar. Vilka idioter vi är!

Och varför är det så otroligt laddat att påpeka att kött är dåligt och att vi borde sluta med det? Jag tänker på alla enorma reaktioner mot exempelvis köttfria måndagar i skolor och liknande. Föräldrar går man ur huse för att deras barn tvingas äta grönsaker en (1) dag i veckan. Varför är folk så jävla rädda om sitt kött? Eller mjölk? Är det rimligt att få mord- och våldtäktshot för att man påpekar att mjölkindustrin är fruktansvärd? Ska på allvar sätta mig in i veganvärlden för jag vill inte vara en del av detta längre.

Och: VÅGA SE KOFILMEN! Så jäkla viktig. 

fredag 30 oktober 2015

Något medium som läser min blogg?

I så fall skulle jag gärna vilja ha svar på följande:

1) När ska bebisen sluta kräkas hela tiden?
2) När ska bebisen få någon form av sovrutiner?
3) När ska bebisen sluta äta tre gånger per natt?

Alltså allvarligt talat, jag pallar inte mer! Eller jo, det är klart jag gör, men det tär något enormt på psyket att ha blivit nerspydd tio gånger om dagen i snart sju månader. Och eftersom hon inte kräks på nätterna när hon ligger still så säger bvc-sköterskan att det är magmunnen som är omogen och att det bara är att vänta.

Så, alla Saidor där ute – hur länge måste vi vänta?

Giveaway - vill din bebis ha en skallra från Lamaze?

Omnomnom.
Det kom ett paket till Juno med en skallra från Lamaze – och i paketet låg det en extra som någon annan bebis kan få glädjen att tugga på! Den plingar, har ett gummilöv som är skönt att gnaga på och är lite prasslig = allt en liten dregglande tandsprickningsbebis som Juno vill ha för tillfället. Till bebisar från 6 månader noll månader enligt förpackningen (kan tydligen inte läsa).

Skriv en kommentar om hur ditt barn påverkats av vintertiden (vi klev upp 05:17 i dag) så slumpar jag fram en vinnare på måndag morgon!

torsdag 29 oktober 2015

Inget ont som inte har något gott med sig #2

Antingen så kan man tycka att det är trist att det blir mörkt så tidigt nu med hösten och vintertiden och allt – eller så kan man se det som en högvinst att det inte syns hur skitigt det är hemma efter klockan 17!

tisdag 27 oktober 2015

Majsan goes vego!

Kossa 1109. Den gulligaste. Kan även vara en tjur?
Har ni sett Cowspiracy? Det har inte jag. Det räcker med att folk skriver om hur de känner efter att de har sett den för att jag ska känna att det får vara slut på kött nu. Det är inget jättesteg, vi äter inte särskilt mycket kött som det är, och jag har fått mer och mer dåligt samvete över vårt (alltså människans, inte specifikt vår familjs) utnyttjande av djur den senaste tiden.

Jag har dessutom fått en himla pepp på att laga god mat nu när jag är klar med skolan och har tid över, och efter att ha slängt ut en efterlysning på Instagram så har jag har fått massa kul tips på bra vego/vegan-konton där. Vi får väl se hur det blir framöver, den hemska sanningen är att jag nog är för lat för att orka vara vegan (ni hör ju hur dum i huvudet jag/människan är). Jag gillar ju förvisso fisk och tycker att detta verkar vara ett schysst sätt att odla fisk på – men annars är ju fiskeindustrin också en jäkla skitbusiness när man börjar kolla noggrannare. Ni vet, utfiskade hav och fel fisk i fel nät osv.

Hur tänker ni om det här? Äter ni kött och varför? Hittills har mitt enda svar på den frågan varit "för att det är gott" och ja, det är väl en anledning så god som någon när alla anledningar egentligen är dåliga. Precis som man säger "för att de är snygga" om H&M-kläder, trots att man vet att det är kvinnor och barn med värdelösa arbetsförhållanden som syr dem, eller "för att det är kul" om diverse tv-serier trots att man plötsligt märker att man sitter och skrattar åt en serie som är full av tjockis-, trans- och kvinnoförnedrande skämt (ja, Friends, jag tittar på er). 

Nä fy fan. Tänk vad lätt allt vore om man: 
1) inte visste något om omvärlden och hur vi här i den rika västvärlden utnyttjar och exploaterar resten av klotet

alternativt 

2) visste, men bara sket i det. 

Pest eller kolera att välja mellan alternativ ett och två kanske, men det är ju ännu jobbigare att upptäcka att allt man tycker är gott och snyggt och kul bara är skit. 

måndag 26 oktober 2015

Vintertid med småbarn - the flip side



Om Sigge inte hade vaknat klockan 05:22 så hade jag missat detta. Inget ont som inte har något gott med sig osv.

lördag 24 oktober 2015

Ny krönika: "Vardagsrasismen ger syre åt bränderna"


När rasister får stå oemotsagda på nätet tror de till slut att deras åsikter är norm, så det är upp till oss andra att orka ta diskussionen igen och igen och igen. Annars brinner hela landet snart.

Först tänkte jag skriva om vad ett krig innebär. Som om ni inte redan visste det. Som om ni hade missat att kolla på nyheterna och inte läst några tidningar. Som om ni inte hade sett bilderna på svältande människor i tältläger och livlösa barn på stränder. Klart ni har sett det. Ni vet mycket väl hur det ser ut på plats, och ni vet hur det ser ut under vägen därifrån.

Men ändå.

När Kristianstadsbladet skriver att ”två skollokaler, tre gymnastiksalar, två större idrottshallar och en dagverksamhet i Bromölla kommun kan bli övernattningslokaler för flyktingar”, då ser reaktionerna ut så här på Facebook:
”Över min döda kropp!”
 ”I helvete heller!”
”Är ni helt jävla korkade eller?!?!?! Våra barn då??? Hur ska dom kunna utföra sin gymnastik?!?”

Och det enda jag tänker är, ”hur kan man vara så otroligt dum i huvudet?”.

Visst, för att komma från någon som lever av att sätta ihop ord snyggt är det ett riktigt bottenskrap till citat, men allvarligt talat – det bor alltså människor i Bromölla som tycker att det är viktigare att deras barn har gympa inomhus än att människor på flykt undan döden ska få tak över huvudet några nätter? Det skrämmer mig något otroligt att det tydligen inte är det minsta pinsamt att uttrycka sig öppet rasistiskt längre, och det är än mer skrämmande att så få orkar säga ifrån när någon gör det.

Vi måste orka ta debatten. Om de här människorna får stå oemotsagda så kommer de tro att deras åsikter är norm. När rasisterna sätter standarden i internetdiskussionerna måste vi andra gå in och upplysa dem om att vi – den stora massan – tycker att deras åsikter är förkastliga.

Och – vi i den stora massan måste få känna att vi är just en stor massa och inte en minoritet. Vi som vill väl, vi som förstår att den ökade flyktingströmmen innebär massor av svårlösta problem men att det finns människor bakom siffrorna som måste få hjälp och skydd. Vi är flest. Vi är det. Med god marginal.

Men varför syns det inte på nätet?

Det brann i ett föreslaget asylboende i Perstorp i går. Det brinner från norr till söder och jag är övertygad om att det finns en koppling mellan det och att allt för många får stå oemotsagda allt för ofta. Vardagsrasismen kanske inte håller i tändstickan, men den ger gott om syre åt bränderna.

Det är krig i världen. Oskyldiga män, kvinnor och barn mördas, torteras, våldtas och flyr för sina liv. Man är en väldigt ynklig ursäkt till människa om man inte ens vill låna dem ett svettigt gymnastikgolv att vila på innan de slussas vidare.  

torsdag 22 oktober 2015

This just in - JAG KLARADE DET!



Jag rekommenderar exakt ingen att hålla på som jag har gjort under de första halvåret av Junos liv, men nu är det klart och jag kan återgå till att pussa på mjuka bebiskinder all min lediga tid istället för att läsa om strålskyddslagar, fagocytos och langerhanska celler. Det blir ju gött.

I dag ska jag få en mentor!

Jag har haft kontakt med Nyföretagarcentrum ända sedan starten av företaget, och från och med i dag och tolv månader framåt (!) kommer jag ha en mentor som är aktiv inom näringslivet i regionen. Jag fick själv välja vilken sorts person jag ville vara adept åt och skrev typ "Kvinna med koll på marknadsföring och kontakter på andra sidan sundet" och nu har jag fått en sån. SÅ SPÄNNANDE!

I eftermiddag ska vi träffas och gå igenom vad tanken är med mentorskapet och hur vi ska lägga upp det, och jag känner mig lite tom på idéer. Jag har en verksamhet med ett stort kundunderlag och vill få kunderna att hitta mig, det är liksom basic. Vad kan man mer ha en mentor till?

Om någon har erfarenhet så tar jag tacksamt emot lite tips och råd på vägen!

onsdag 21 oktober 2015

Är instagram bloggarnas död?

Såna här bloggar som min, som inte handlar om något specifikt ämne men som en gång i tiden hade ganska många läsare och väldigt många kommentarer, är det meningen att dom bloggarna ska självdö nu när alla hänger på Insta?

Eller är det bara för att jag bloggat så dåligt under året som bloggen sakta men säkert dalar neråt i allt från inläggsfrekvens till besökssiffror och kommentarer? Jag fattar ju att det så klart hänger ihop supermycket, men ni som fortsatt blogga som vanligt, märker ni också skillnad?

Edit: Mhhmm, jättekul blogginlägg detta som endast består av tre frågor, inte konstigt att mina läsare flyr.

fredag 16 oktober 2015

Får skäll av min frisör SOM ÄNTLIGEN LÄMNAT HALMSTAD!



Jag har tre frisörer som kan mitt hår och aldrig skäller på mig (typ) när jag besökt #salongskylldigsjälv utan fattar att ibland så bara ÄR man för snål för att gå till salong. Eller befinner sig för långt bort, som i mitt fall. 

Mina braiga frisörer finns i Kungsbacka, Kristianstad och (till nyss) i Halmstad. Anna på bilden har fixat mitt hår i massa år, men för nåt år sedan (2010?) så flyttade hon och hennes snubbe till Nya Zeeland. Har ni hört så dumt? Helt utan respekt för min utväxt så bara drog hon, och när hon kom hem så hamnade hon i Halmstad. Och jag kan absolut köra en bit för att bli fin i håret, men tiden räcker liksom inte till för så många timmar på motorvägen i samband med hårfix.

I alla fall, nu är hon tillbaka i Landskrona och det känns mer än överkomligt att ta sig dit för en dos fredagslyx, jag sitter till exempel i massagestol och skriver detta medan små bollar knådar mig i svanken och blekningen fräter på utväxten, WIN-WIN-WIN! 

Lite skäll fick jag förvisso, men jag ska även få olaplex, så det jämnar ut sig. HURRA! 

tisdag 13 oktober 2015

Jag och Gilla tävlar om vem av oss det är mest synd om och jag vinner väl antar jag, ELLER?

Gilla har skurit sig i ena trampdynan. Inget djupt så att det är synd om henne på riktigt, utan mer som ett... skrapsår typ. Och i väntan på att jag ska ta mig iväg till ett apotek och köpa sån där gummibinda som man lindar med så försöker jag tejpa fast små Siggestrumpor på hennes hala lilla tass för att minska risken för slickande.

Det går skitdåligt. Dom ramlar av efter fem sekunder. Och hon slickar och slickar och slickar och är det något som är störigt när man försöker koncentrera sig så är det ljudet av släbbiga slafsiga slick.

SOM. ALDRIG. TAR. SLUT.

Tiotusen gånger har jag sagt GILLA! och då tittar hon på mig med sina rådjursögon och spelar dum, som att hon inte alls fattar varför jag säger åt henne. Och sen är det tyst i femton sekunder innan det börjar igen. Och så har vi suttit nu i snart två timmar medan jag har skrivit det sista på mitt fördjupningsarbete.

Slafs. Slafs. Slafs. Slafs.

GILLA!

.......

Slafs. Slafs. Slafs. Slafs.


GILLA! LÄGG AV!

........

Slafs. Slafs. Slafs. Slafs.


GILLA!? SLUTA!

.....

osv osv osv



Tro mig, jag hugger av den där tassen snart alltså.

Öppningshelgen avklarad!

Hur fint?!
FREDAG: Micke på 04Noll Skyltmontage drog bort det megastora klistermärket som täckte hela fönstret och satte dit de riktiga skyltarna. Plötsligt såg man in! Det blev ljust! Helt ÅSM att det plötsligt förvandlades till en riktig studio och att det dessutom såg ut exakt som i min fantasi när jag satte igång det här projektet i somras.

Hur fint?! #2
LÖRDAG: Full fräs i alla timmar jag hade planerat att ha öppet, förutom de sista 45 minuterna när vi kanske bara var sex stycken kvar och började plocka ihop. Fick så många fina blommor och presenter och hurrarop att jag höll på att smälla av!

Hur fint?! #3
SÖNDAG: Första dagen jag hade öppet på riktigt, fick in ett gäng bokningar, fixade med bokföringen och stod och luktade på blommorna och åt överblivet bjudgodis hela dagen. I MIN ALLDELES EGNA STUDIO!

Har fått så mycket hjälp att det är helt otroligt, förutom allt med logga och skyltar och tips och råd om allt från ekonomi till hur man behandlar ett golv innan det ska målas, så har jag fått så mycket handfast hjälp. Folk som har delat företagets inlägg på Facebook, Ikeasällskap som skruvat ihop skåp till mig, brorsan och hans tjej som kom ner och hjälpte mig att placera ut kaktusar med millimeterprecision och alla som bara rent allmänt kommit förbi och lyft eller slängt eller tejpat fast nåt.

Jag är så obeskrivligt tacksam för all hjälp, och så himla himla glad för att jag vågade dra på stora trumman och ba: OKEJ NU KÖR JAG! från dag ett. Utan att tveka, och utan att fega. Det här kommer bli så bra!

lördag 3 oktober 2015

EN VECKA TILL ÖPPNING!


Om en vecka slår jag upp portarna till A Bushel & a Peck och vill så klart fira detta med alla som har vägarna förbi Stortorget i Malmö! Här är eventet på Facebook, tipsa gärna alla ni känner som är i krokarna! 

onsdag 30 september 2015

Vi har hittat lägenhet! Världens finaste!



Om vi i dag skrev kontrakt på en freakin' ETAGELÄGENHET på våning 6 och 7 (!) med utsikt över Slottsstadens trädkronor och Turning Torso? HELL TO THE YES att vi gjorde! 

Fort gick det, fick mail med en fråga om vi var intresserade igår eftermiddag, kollade på den på kvällen och skrev kontrakt i morse. Nu kan vi andas ut och det känns som ett ordentligt uppsving att flytta till något så ÅSM som detta! 

Ska skriva ett inlägg om att hitta lägenhet i Malmö så småningom, att jaga rätt på mindre hyresvärdar som inte har något kösystem kräver ju sin beskärda del av tid framför datorn men det kan ju uppenbarligen löna sig?! 

söndag 27 september 2015

Nycklar - I haz them


Kan inte helt beskriva känslan i magen av att komma till en tom lokal och få nyckelknippa, lås- och larmkoder - men det känns ju lite så som Sigge illustrerar det på bilden. Som dans!

Nycklar i handen och sockerdricka i bröstet, jag vågade! Jag gjorde det verkligen. 

fredag 25 september 2015

Alkoholförbud och mansskatt är lösningen



Jaså, du vill inte betala för tjocka människors sjukvård? Själv vill jag inte betala för att fulla män slår varandra på käften för att de är oense om vilket fotbollslag som är bäst, men tyvärr så går det inte att välja vad ens skattepengar ska gå till.


I veckan har det förts en hetsig debatt om kroppsformers vara eller icke vara, en debatt grundad i Malou von Sivers temavecka om kroppspositivism i TV4. Åsikternas som vädrades i soffan hos Malou har skapat höga debattvågor och föraktet mot tjocka människor har ogenerat tagit plats i sociala medier. Intet nytt under solen där, att kränka och uttala sig nedvärderande om människor som befinner sig på fel sida av samhällets normvikt är tydligen helt accepterat, men det börjar bli tjatigt med argumentet som gör ämnet till en kostnadsfråga i form av ”Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till att bekosta din sjukvård!”

Förutom det motbjudande i att tro sig kunna bedöma andra människors hälsa baserat på deras utseende (ledtråd: det går inte) så är hänvisningen till skattepengarna helt oväsentlig eftersom man faktiskt inte får välja. Och hade man fått välja så hade det varit enkelt att spara in på skattemedlen, så länge det hade riktats mot rätt målgrupp.

För om vi verkligen ska prata om detta i ett ekonomiskt perspektiv, om vi verkligen ska tala om en reell belastning för landets ekonomi, då kan jag berätta att det som helt i onödan belastar samhällskassan allra mest, det är alkohol och det är män.

Gärna i kombination.

För totalt så ligger de här två faktorerna – mäns brottslighet och samhällets kostnader för skador orsakade av alkohol – bakom 31 respektive 45 miljarder kronor per år. Det är pengar som vi alla måste vara med och betala oavsett vi vill eller inte. Det betyder dock inte att vi riktar föraktfulla blickar mot de presumtiva samhällsförstörarna som sitter på var och varannan uteservering med sina öl och sina drinkar. Det betyder inte heller att vi skriver hatiska kommentarer om vilken ekonomisk belastning alla snubbar är för samhället så fort det dyker upp en man i rutan.

Så klart. För det hade ju varit helt orimligt.

Helt orimligt eftersom det som bekant inte är alla män som är brottslingar, och helt orimligt eftersom merparten av alla som dricker alkohol gör det utan att sparka sönder skyltfönster, misshandla folk och köra ihjäl sig.

Frågan är då varför det skulle vara rimligt att utgå från att alla över normvikt är så sjuka att de kräver skattefinansierad vård, och att man då i förlängningen även anser att alla som ligger under den vikten skulle vara hälsan själv.

Nej, de människor som jublar över förslagen på höjd fett- och sockerskatt borde istället skriva ihop en motion om att förbjuda alkohol och börja extrabeskatta män.

Där kan vi snacka om en ekonomisk vinst som verkligen hade gynnat samhället.

onsdag 23 september 2015

Kollektivt boende - på ett mer modernt vis

En utsikt att dela.
Var på Sofielunds kollektivhus och gjorde en intervju i en av lägenheterna i dag, och förutom att det är ett så himla fint hus så gillar jag verkligen tanken med att sociala människor som inte har familj slipper bo ensamma. En av de boende i lägenheten sa en så himla bra grej om att bo kollektivt vs att bo ensam i en lägenhet (vilket hon hade gjort i 8-9 år innan hon flyttade dit):

"Det är ju överdrivet resurskrävande att ha ett helt utrustat hem för mig ensam, när jag inte har ett privat behov av att leva själv. Väldigt ofta stod lägenheten dessutom tom eftersom jag inte var hemma så mycket". 

Jag tänkte på det där i bilen på vägen hem, hur mycket resurser de här tre människorna spar genom att leva ihop, de tar ju dels upp mindre plats = mindre energi går åt till att värma upp hemmet (de delar en fyra på 76 kvadrat, jämfört med att leva ensam på 47 kvadrat som den ena hade gjort tidigare) och de behöver bara en brödrost, en spis, en kaffebryggare osv. 

Och så då att äga allt detta, men knappt vara hemma eftersom det sociala finns någon annanstans och ändå ha allt det där som man äger bara ståendes. Helt orimligt ju. Jag hoppas verkligen att fler fastighetsägare kan se potentialen i att bygga nya hus på det här viset, det spar ju dessutom väldigt mycket plats i städer som redan lider av bostadbrist, och så gör det att människor mår bättre genom att de får vara en del av ett socialt sammanhang. Så himla härligt! 

tisdag 22 september 2015

Att ens barn dör. Min hjärna kan inte ens tänka tanken fullt ut.

I dag har jag suttit med sex andra mammor och gjort HLR på små dockor och pratat om det helt igenom vidriga i att ett litet barn kan dö av något så simpelt som en bit grillkorv. Kände mig plötsligt väldigt lättad över att Sigge är en sådan matvägrare och att Juno hittills nästan uteslutande dricker mjölk.

Nu ska jag bara hitta ett sätt att få Sigge att återgå till enbart flytande föda, och rensa leksakslådan på allt som är mindre än en normalstor LP-skiva, så kan jag vara lugn sen.

Fy fan alltså. Det går ju liksom inte att blunda för det heller, men det är väl bara att barnsäkra så gott det går och hoppas på det bästa. Att vara konstant rädd känns också helt orimligt.

måndag 21 september 2015

Först får man en superfin logga till sitt företag och behöver bara betala i kladdkaka och nu detta?

"Men då har ni ingen familj alls på nära håll som kan hjälpa till?" sa den nya förskolepedagogen i dag när jag berättade att mormorn och morfarn på bilden i Sigges fotobok bor i Ångermanland.

"Är inte det jobbigt?"

Jo. Fy fan vad jobbigt det är ibland. Det här med att aldrig få spontan avlastning utan istället behöva tajma in barnvakt med vänner som också har hundra barn och jobb och fullt upp jämt. Och det är ju inte så att vi inte har kompisar som så klart kan ställa upp, men man vill ju inte använda upp sina barnvaktsdagar (alltså, jag fattar ju att det inte är så det funkar, men ändå) på något oviktigt, utan istället så spar man liksom på det och så går veckorna och månaderna och åren och så blir det ändå inget av det. Tror vi haft barnvakt till Sigge... fem gånger? Till Juno noll.


Och så kommer ett sådant här sms och min första tanke är direkt att nej men inte ska hon sätta sig och köra från freakin' Köpenhamn (utomlands ju!) för att komma hit och äta kladdkaka och vika trehundra kräklappar och tolvtusen bodys i storlek 74, men så kom jag på vad jag skrev i det där instagraminlägget i augusti och så tackade jag ja. Det kändes mycket mycket bra.


Ett foto publicerat av Suck it up, cupcake! (@mirijam_geyerhofer)

Denna lilla duon, som jag älskar den!

söndag 20 september 2015

På begäran av min terapeut: ett astråkigt blogginlägg

Eller ja, det var kanske inte specifikt blogginlägg hon syftade på, men hon uppmanade mig att börja göra mer halvdana saker istället för att invänta att det plötsligt och överraskande kommer ett stort sjok tid flygande, eftersom... ja, det aldrig kommer att komma, helt enkelt.

För ont om tid är det gott om, som det heter. Och eftersom jag helst gör saker ordentligt och ogärna påbörjar något som jag inte kan göra färdigt direkt så blir det istället väldigt lite gjort pga tidsbrist. Ja ni vet, papper som aldrig sorteras, klädhögar som inte viks etc.

Måste du vika alla kläder på en gång? frågad hon till exempel och jag fick panik och ville skrika att DET ÄR VÄL KLART, JAG KAN VÄL INTE BARA VIKA TRE TRÖJOR OCH TVÅ BODYS OCH SEDAN ÅTERGÅ TILL VILKET BARN DET NU ÄR SOM VILL HA UPPMÄRKSAMHET?

Jag skrek inte, men jag ställde frågan. Och hon svarade: Varför inte?

Ja. Varför inte? Det är ju fem plagg mer än att inte vika några alls och Rom byggdes som bekant inte på en dag (även om vårt tvättberg gör det). Så här kommer ett blogginlägg som liksom är klädvikningens motsvarighet, jag bara skriver nåt tråkigt utan bilder och bryr mig inte det minsta om huruvida den som läser tycker att det ät halvdant eller inte. För det är ju ändå ett blogginlägg mer än vad det varit de senaste fem dagarna och det är ju alltid nåt.

onsdag 16 september 2015

...

Nyfödd bebis, nystartat AB, påbörjad utbildning och så ba: "Jo men vaffan, vi är ju inte helt körda i botten enregimässigt in, vi säger upp huset och flyttar in till stan".

Kanske inte vårt smartaste drag direkt, speciellt inte eftersom hyresvärden ba: "Tack för er uppsägning, jag har folk som vill komma och kolla på huset torsdag och fredag nästa vecka om det går bra? och vi ba: "Mmmhhmm. Du menar kolla som i "komma och kolla på hur det ser ut när en tvåbarnsfamilj påbörjar projekt utrensning av 175 kvadrat på sjuttioelva ställen samtidigt"?

Jo men det går väl bra.

Mvh/har städat i 13.5 timmar nu och det är ingen större skillnad tror jag? Och nu vaknade bebisen och Tobbe jobbar kväll.

*segerteckenemoji fast tvärt om*

måndag 14 september 2015

Det finns en hemsida!


Woop woop – välkommen till A Bushel & A Peck

söndag 13 september 2015

Eller så kanske Maja tyckte att han var en dryg idiot som kunde lämna henne ifred med sitt gräs och sin sten?

Lånad med tillåtelse av @Kvitterpinnen på Instagram.
I dag körde vi förbi den här reklambilden (typ, jag fick låna just denna av en snäll tjej på instagram eftersom jag inte hann fota och den inte finns på nätet) och jag blev så vansinnigt provocerad eftersom det är så sjukt tröttsamt med den här stereotypa bilden om att brudar som inte svarar som önskat på inviter skulle spela svårflörtade.

Jag VET att det bara är en "skojig" reklam, jag vet att det bara är två kor på en bild, men jag vet också alla jävla gånger som någon snubbe vägrat sluta prata med mig, tafsat på mig och vägrat fatta att han ska gå, snubbar som gång på gång besvarat tusen nej med ett sluddrigt "ähmen sluta spela svårflörtad nu".

Jag känner inte Maja, men jag är hundra procent säker på att hon bett den där tjuren dra så långt bort i hagen han kan komma och bara LEAVE HER THE FUCK ALONE hundra gånger, men att han inte fattar ett mu om det så råmas rakt ut.

No means no. Mu means mu. Fatta det någon gång.

fredag 11 september 2015

Det är inte vårt jobb att hjälpa flyktingarna


Nu är jag arg igen, välkommen att läsa om varför (uppdaterad länk, läsbar till 11:45 den 16 september)!

tisdag 8 september 2015

Bye bye Assmountain!

Nej men hörrni, det här med att bo i hus, det är ju inte optimalt för oss har vi märkt. Vi sa när vi flyttade hit att vi skulle ta ett provår och bo här igenom alla årstider för att se om det var vår grej och nu, snart ett och ett halvt år efter att vi glädjeskuttande bar in våra möbler i huset, så känner vi att... nä.

Vi kan ta en plus och minus-lista som förklaring.

PLUS
  • Det är tyst och finns inga störiga grannar så långt ögat kan nå.
  • Det är jättefint. Bildbevis: 

MINUS
  • Vi kör överallt hela tiden. Förvisso ingen överraskning eftersom vi bor där vi bor, men vi är mer trötta på det än vad vi trodde att vi skulle vara efter så här kort tid. Och jag kan få panik på att jag inte får någon vardagsmotion eftersom det liksom är ut, in i bilen, köra till förskolan, parkera vid förskolan, köra till affären, parkera vid affären osv. Och det är nästan en mil enkel väg in till byn, så det är inte rimligt att cykla heller. 
  • Det är väldigt mörkt. Alltså verkligen VÄLDIGT mörkt. Inte just nu kanske, men snart börjar det mörkna vid fyrasnåret och det är utan att överdriva över åtta kilometer till närmsta gatlykta. Det betyder att all utomhusaktivitet eftermiddag- och kvällstid under hälften av året blir näst intill omöjlig eftersom...
  • ...VILDSVINEN KOMMER OCH TAR EN. Eller ja, det kanske dom inte gör, men det är inte omöjligt. Över tio stycken bor det i den där idylliska dungen på bilden ovan och med det gänget som grannar går man inte ut och hundpowerwalkar med en trevlig pod i öronen direkt. 
  • Också på minuslistan: resten av bo på landet-djuren, som fästingar, mördarsniglar och husspindlar stora som kastruller till exempel.
  • Trädgården. Jajaja, det är jättekul att bo i hus och att åka på växtloppis och plantera nya blommor och odla i pallkragar och yadayada, men det är inte bara nöje kan jag lova. Det är så jäkla mycket jobb att jag blir utbränd bara av att tänka på det. Och hade det varit ens största intresse här i livet så hade det ju varit all good, men vi har cirka en miljon andra saker som vi hellre vill göra och då blir trädgårdsfixet bara en jobbig stressfaktor. Lägg till att väder och vind och mördarsniglar har dödat ALLT som jag planterat (förutom några gängliga luktärtor på framsidan) och inse irritationen över detta. 
  • Det är ensam. Oooootroligt ensamt. Det tar i och för sig bara en halvtimme att köra hit från stan, men mentalt är det jättelångt. Och har man inget körkort (jag kollar på dig Lotta!) så går det liksom inte att åka ut eftersom bussen inte går hela vägen och då ska man ha skjuts och så ska alla barn och barnstolar släpas med på bussen och nä. Det är inte så att folk dyker förbi objudna direkt. 
  • Jag kan inte träna. Eller jo, det kan jag ju så klart, men jag vill ju inte bara ligga och svettas bland duploklossar på ett hundhårigt vardagsrumsgolv eller springa för livet i vildsvinsskogen, jag vill träna pass också. Träffa folk och ta i och sporras av andra utan att bli slickad i ansiktet av sällskapssjuka hundar.
  • Hundarna måste vara kopplade utanför gården eftersom det är naturvårdsområde. Det är dom ju också 99 % av tiden men det känns trist att dom inte får springa omkring särskilt mycket, går vi ut nu så ställer dom sig ju bara och äter gräs eller ligger och solar.
  • Det är förjävla dyrt. Eller ja, själva huset är inte så farligt dyrt med tanke på storlek, läge osv, men med två bilar och pendlingen så stannar boendekostnaden på drygt 20 000 i månaden. GULP. När vi flyttade hit var tanken att Tobbe skulle jobba i Ystad och att jag skulle frilansa och jobba lite i Malmö, så då bodde vi ju perfekt mitt emellan, men nu kommer båda ha heltidssysselsättning i Malmö och då blir det ju löjligt att bo kvar. Och så har vi snackat om att det ju så klart är härligt för ungarna att växa upp så här men det slutar alltid i detta: Vi kommer aldrig ha råd att gå ner i arbetstid. Och då är det ju inte bäst för barnen att bo så här om det innebär långa dagar på förskolan fem dagar i veckan. Dom kommer ju inte ens märka att dom bor här eftersom eftermiddagarna kommer bestå av att åka hem och äta fiskpinnar och kolla på bollibompa och sen gå bums i säng.

Någon (jag minns inte vem, upplys mig gärna) skrev något så himla bra på instagram häromdagen, nämligen att det är märkligt att folk flyttar till hus när de bildar familj, för är det någon gång i livet som man inte direkt har något överflöd av tid så är det ju under småbarnsåren. Och precis så är det ju. Vi älskar tanken med hus och trädgård men det ligger liksom inte särskilt högt på vår prio-lista och det tänkte jag kanske inte på innan, att verklighet och intentioner kan krocka ganska mycket. Och ja, vi fick ju ett barn till medan vi bodde här, så tiden blev plötsligt ännu mer dyrbar.

Och det har känts ganska mycket som ett nederlag att känna att vi "inte klarar av" att bo i hus, men när vi insåg att det inte handlar om att kunna, utan om att vilja, så kändes det mindre loser-aktigt. Och det var ju det som var tanken, att hyra ett hus för att se om det var vår grej. Vilket det tydligen inte var. 

Så efter att ha pratat om för- och nackdelar och vägt fram och tillbaka så insåg vi att det som är rätt för oss, det är en fyra inne i stan och om några år en sommarstuga som komplement. En liten rackare då, med pytteträdgård som inte ger gröna fingrar-ångest och panik, utan bara blir ett göttigt ställe att åka och slappa på. 

Så sagt och gjort, förra måndagen sa vi upp huset och om någon undrar var vi ska bo sen så är svaret att vi inte vet. Däremot så vet vi var vi vill bo, och det är på Ribban. Nära till havet, nära till hundfältet som är ett jättestort fält med egen strand för hundarna att kuta runt på och nära till både mitt och Tobbes jobb. Och ja, allt det där andra som man som barnfamilj gillar – minimalt med sprängdåd, lugnt och fint och nära till stranden.

Vi söker lägenheter som galningar och hoppas ju innerligt att vi får napp innan vi måste flytta i november, men har en plan B med en jätteliten lägenhet vi kan bo i så länge om det kniper, men vi hoppas ju att vi får slippa det och gå direkt på plan A.

Så ligger det till alltså, den 1 december bor vi inte här längre och även om det känns aningens sorgligt så känns det mest helt himla otroligt fantastiskt att få bli Malmöbo igen! Sen är det fanimig slutflyttat för alltid.

söndag 6 september 2015

Inreda en studio = helt igenom skitkul!

Fantastiska bilder från lisalove.se
Jag håller på för fullt med att fixa inför skapandet av studion, i alla fall så mycket det nu går innan jag fått tillgång till lokalen. Men eftersom allt som bekant alltid tar en halv evighet längre tid än man trott så är det lika bra att sätta igång. Förutom huvudverksamheten ska jag ha lite försäljning av bland annat printar, dessa tre kommer från Lisa Love (länk i bildtexten) och är helt underbara! Förutom dessa kommer man kunna titta på (och köpa) printar från Karins Konstgrepp, BahKadisch och Kollijox. Girls only.

Och bara att köra till Ikea och köpa ramar för att rama in printarna tar ju typ en heldag i anspråk och det är ju bättre att anspråka på den dagen nu istället för sedan. Men vad kul det är! Och vad fint det kommer bli! I går köpte jag till exempel tio liter turkos golvfärg, bara en sån sak?!? 

Skit i september, tycker vi kan hoppa direkt till 1 oktober nu!

fredag 4 september 2015

Sorg- frustrations- och glädjekrock i hjärnan

Så många känslor nu alltså, overklig sorg över bilder på gråtande familjer som motas bort av militärpolis med höjda batonger, det fullständigt vidriga twitterinlägget från Sverigedemokraternas Erik Almqvist men också alla underbara medmänskliga nyheter som kommer. Som att #vigörvadvikan fått in över fem miljoner kronor, att det rullar in miljoner även till Radiohjälpen och att den här snubben skippar en planerad Rom-resa för de anställda och skänker 400 000 kronor till en hjälporganisation istället (ja han får väl reklam nu värt mer än de 400k men ändå...).

Det finns krig, sorg och hat – men det finns även pengar i överflöd, kärlek och omtanke och det gör mig så himla glad. Som jag skrev på facebook i går: Hade världen sett ut som mitt Facebookflöde så hade snart alla problem varit lösta.

Och mitt i allt detta hemska så är jag så otroligt glad för allt roligt som händer i mitt liv. I mitt trygga, rika och fullständigt överflödsfyllda liv där mina barn skrattar så de kiknar och vi alla somnar varma och i säkerhet på kvällen. För det livet pågår ju också och även om jag gråter flera gånger om dagen så är jag megaglad över mina vardagliga ickekrigsrelaterade saker också. Som man ju är.

Men känsloregistret alltså. Fullkomligt utmattat.

tisdag 1 september 2015

Tisdagsnöje: kolla på tio personer som hoppar från Turning Torso för att fira husets 10-årsjubileum



Gissa om det var ett gäng glada basehoppare som landade på den lilla gräsplätten de fått tilldelat sig nedanför Turning Torso på tisdagseftermiddagen? Det har snackats mycket om detta huset i fallskärmskretsar kan jag meddela och på TT:s 10-årsdag fick en hoppare per födelsedag helt lagligt skutta ut i det blå (eller ja, grå) för att fira. Läs mer i Sydis här.

söndag 30 augusti 2015

Tuffi-tuffi-tuff TUUUUT TUUUUT



Kexbuffé och tågtårta, den här söndagen bara skriker MOTHER OF THE YEAR-AWARD, eller hur! 

Tack ni som kom för kalashäng och tack för alla roliga Sigge-presenter! Lyllos den ungen som har massa fina vuxna som gillar honom! ❤️

fredag 28 augusti 2015

FRIIIII-YAY!!!



I dag har jag skrivit kontrakt på den här lokalen! Det känns helt jäkla fantastiskt svindlande underbart! Ni vet när man dagdrömmer om något – man har en plan A och en idé om hur man skulle vilja ha det om det var perfekt. Precis så är det med det här stället, jag bara skrek rakt ut när jag såg annonsen på Blocket för ganska precis en månad sedan. Och nu är alla papper skickade fram och tillbaks, UC tagen och deposition inbetald och äntligen har jag kontraktet i min hand.

På Kyrkogatan, precis vid Stortorget i Malmö, endast 500 små korta meter från Centralen ligger den. Den 1 oktober får jag nycklarna och den 10 oktober är det grand opening! Vi ses väl?

Nu hade jag velat fira med bubbel, klänning, konfetti och dans, men får nöja mig med kaffe i nedkräkt tröja, förskolehämtning och storhandling slash ensamtid på Willys senare i eftermiddag. Livet va!

torsdag 27 augusti 2015

onsdag 26 augusti 2015

Så. Sjukt. Trött.


Vill inte höra någonting från er som har det värre och  få kommentarer av typen "min tvååring sover fortfarande inte". Jag vill antingen höra att bebisen alldeles snart slutar äta 2-3 gånger per natt, eller få tips på hur jag 1) överlever sömnbristen 2) får bebisen att förstå att på natten sover man, punkt slut. 

//4.5 månader utan sömn and counting