måndag 12 januari 2015

Att vara journalist 2015 är lite som att vara en råtta på ett sjunkande och brinnande skepp. Så sök en annan utbildning om ni vill ha pengar, trygghet och respektfulla chefer.

Jag har haft en väldig tur rent jobbmässigt sedan jag blev klar med min journalistutbildning. Jag har jobbat mer än 100 procent ända sedan dörren till J-salen i Skurup stängdes bakom mig 2007, och jag har haft tur att tajma mina inhopp med vakanta tjänster så att jag sluppit hoppa omkring via KIS som den här killen har gjort.

Två tillsvidareanställningar har jag haft, och båda två har sagts upp på grund av arbetsbrist. När jag jobbade som redigerare på Kvällsposten och Expressen valde att flytta all sidlayout till Stockholm fick jag reda på det genom en artikel i Resumé. Jag minns att jag gick över gården inne i Malmö, jag var på väg till Ica och läste mailen i telefonen och gick långsammare och långsammare ju längre ner i texten jag scrollade. "Vadå 'Expressens lokala sidlayout flyttas till Stockholm', vaffan, är det inte där jag jobbar? Varför vet jag ingenting om det här?".

Och så blev vi uppsagda (om vi inte ville veckopendla till Stockholm, det ville inte jag) och plötsligt satt det en massa stackars vilsna stockholmare och redigerade sydsvenska sidor – i rubrikerna kallades Rosengård och Hyllie för förorter till Malmö och det var tragikomisk skrattfest varje gång man öppnade en Kvällsposten. Inte för att det blev så många gånger efter det. Hehe. Bitter much? Kan tillägga att jag under mina tre heltidsår på Kvällan jobbade ihop med en kille som FORTFARANDE är kvar där utan att ha fått en tillsvidareanställning. Herregud. Det finns många tidningar där ute som inte är i närheten av att förtjäna sina kompetenta medarbetare.

Det jag skulle komma fram till var att jag tycker att Axel Jönsson sätter huvudet på spiken med den här kommentaren om hur redaktionernas bemanningskarusell ser ut nu: Journalistiken blir lidande, den blir lika feg som en själv. Du kan inte vara kritiskt granskande om du ska vara på plats på ett ställe i två dagar. I stället för att göra riktig journalistik släcker du bara eldar.

Och på tal om eld så skrev en före detta kollega och chef så här på Facebook efter att han fått lämna sin tjänst och börjat fundera på att skola om sig: Det här skeppet inte bara sjunker, det brinner också. 

Om drygt två månader går jag på föräldraledighet, sedan har jag till den 1 januari 2016 på mig att bestämma mig för om jag försöka hålla mig kvar på det brinnande sjunkande skeppet eller om jag ska ta min kompetens och göra nytta i en annan bransch istället. Synd bara att jag är så jävla bra på det jag gör, vet inte vad jag skulle intressera mig för istället.

9 kommentarer:

  1. Så då kan jag alltså ta credd för exakt femtio procent av dina fasta anställningar någonsin? Och jag behöver inte ens ta skit för att du blev av med den anställningen också eftersom det beslutet fattades trots mina protester.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt korrekt! Ser fram emot att bli nyanställd när du listat ut vad du ska göra i din nästa bransch och startar eget där!

      Radera
  2. Ja den här branschen alltså, herregud... Min lösning - som jag dessutom trivs asbra med ju - är att vara frilans istället. Inte alltid en dans på rosor heller i alla avseenden, men som det ser ut nu är det ju minst lika "tryggt" som att vara anställd på tidning (där folk ju som du beskriver sägs upp hela tiden). Snarare tryggare, som frilans kan man ju inte bli arbetslös! Och man får bestämma ALLT själv, tex när man ska ha semester, hur länge osv osv osv. Än så länge tjänar jag mer som frilans än jag hade gjort på tidning, även om jag ständigt är smärtsamt medveten om att det kan ändras om tidningarnas frilansbudgetar simultant minskar. Det är hemskt och ganska förjävligt att utvecklingen går mot lägre arvoden snarare än högre.

    Men hur som, jag röstar för att du ska köra frilans fullt ut efter mammaledigheten, allt sammanvägt är det himla awesome faktiskt! (Vet ju att du frilansat nu med, men osäker på om du blandat upp det med annat eller kört heltid?)

    Hur som - lycka till med allt, och tur att vi alla kan stötta varandra i denna knäppa och sannerligen vingliga bransch. Du är grym och behövs i journalistiken ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är ju en lösning, och de gånger jag frilansat på heltid (pluggar nu i väntan på bebisen) så har jag också tjänat mycket mer än när jag jobbat fast, och det är ju trevligt! Har ju bra förhandlingsläge eftersom jag dessutom är en jäkel på att redigera så jag har ju i stort sett alltid blandat layoutjobb med skrivandet och det är det inte lika många som kan göra! Ser tyvärr precis som du säger att det är minskade budgetar för frilansare också, har faktiskt ingen aning om var det här ska sluta.

      Vi får se vad som händer 2016, jag har ju ett år på mig att hitta på nåt, men tusen tack för pepp och boost, det kan behövas!

      Radera
    2. Ah, det är ju asgrymt att kunna layouta också! Det kan jag verkligen inte, inte mer än att jag rent tekniskt vet hur man gör (typ) i inDesign...hehe. Men har inte gjort det på många år så är sannolikt kass på det. Dock fotar jag ju litegrann - ibland är det himla smidigt att kunna både skriva och fota själv, inte minst arvodesmässigt (även om jag generellt sett och av många anledningar mkt hellre jobbar med fotograf).

      Hur som helst - du kommer komma på någon grym plan innan 2016, det är jag SÄKER på! Perfekt att få ett helt år att klura! :)

      Radera
  3. Tänker lite så här: att du haft jobb sedan du gick ut har inte med tur att göra. Du är uppenbarligen bra på det du gör och då tror jag (hoppas jag!) att det finns jobb att få.

    Sen är det lite läskigt i största allmänhet med medias framtid. Ju färre journalister desto större utrymme för publicister som kan få in sina releaser ogranskade i större utsträckning. Lite dubbelt det där, eftersom jag gärna ser att mina (få) pressreleaser lättare hamnar i tryck ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej självklart inte bara tur, men lite ändå som att jag gjort ett inhopp och sen ska någon hux flux vara mammaledig/tjänstledig osv och så har jag fått långtidsvik. Nu har jag ju varit borta från tidningsvärlden ett par år (först något år på radion och sen mammaledig) och bara på den tiden så har ju... hundratals journalister blivit uppsagda bara här i söder, och de står ju också i kö när det annonseras ut nåt. Och även om jag är duktig så är det ju fler som är det och frågan är hur länge man orkar slåss med tanke på att villkoren bara blir sämre också. Jag får hoppa över på din sida istället! :)

      Radera
    2. Det är en trevlig sida (fast jag har aldrig varit på din), rekommenderas!

      Radera
  4. Intressant att läsa, tyvärr känner jag väl igen mig från modebranschen där det är ungefär samma visa. Noll kreativitet kommer ur osäkerhet. Konstigt nog verkar företagen tycka det är ok att flytta om människor hejvilt, säga upp och be nån komma tillbaka allt för att undvika fasta kontrakt.

    Heja dig!
    Mitt mål är också nytt jobb till jan 2016, någonting med formgivning och layout i inDesign.

    SvaraRadera