lördag 24 januari 2015

Hur mäter man jämställdhet?

Hej Blekk skriver otroligt bra på Aftonbladet Debatt i dag, om att jämställdhet inte kan mätas i minuter. Och jag känner så himla väl igen det där med att ha tusen saker i skallen och alltid vara ett steg före. Vi är väldigt duktiga på att dela lika och har alltid varit det, men efter att jag varit mammaledig är det en konstant pågående hålla koll på familjeschemat-ruljans i min hjärna och det är så sjukt svårt att stänga av!

Gravidtrött och hormonell tog jag upp det här med Tobbe i november och ba: OM JAG HADE DÖTT, HADE DET ENS FUNNITS NÅGRA ADVENSTSJUSSTAKAR HÄR DÅ? och lite den känslan har jag för typ det mesta här hemma.

Det finns två störiga saker med detta:

1) Det gör mig sjukt stressad. Ibland stressar jag upp mig till den milda grad att jag tror att världen kommer gå under om jag inte styr upp allting och förutom att stress i sig är jobbig så är det störigt eftersom...
2) ... känslan är helt ogrundad. Vi delar så lika vi kan här hemma och om jag skulle dö så hade Tobbe helt säkert sett till att det fanns både adventsljusstakar i fönstren, mat på bordet och regnkläder i Sigges hylla på förskolan.

Har därför beställt Familjens projektledare säger upp sig och hoppas att det är 48 välinvesterade kronor för min psykiska hälsa, speciellt nu när jag ska gå på mammaledighet IGEN. Vill inte riskera att bli dubbelt som jobbigt som jag är nu. Hehe.

16 kommentarer:

  1. Igenkänning på den. Ja inte att vara gravid, men punkt 1 och 2, typ!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det märkligt? Jag lovar att berätta hur jag tog mig ur träsket! :)

      Radera
  2. Jag är projektledare i högsta grad. Ibland är det en bra sak för då blir vissa saker som jag vill... Men ofta kan jag känna att det inte är en bra sak för med hus och tre barn + två katter är det RÄTT mycket att organisera. Har ingen bra lösning... men funderar ofta på det. ( Fd Miss Upseydaisy)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hojta till om du kommer på ett bra svar!

      Radera
  3. Det är enkelt för folk i kommentarstrådar hit och dit att skriva att det är väl bara att PRATA MED VARANDRA, och ja, det är en sån där sak som jag skulle kunna skriva också, men i just det här fallet funkar det inte så. Vardagsfallet. Hemmetfallet. För det är många som upplever att nej, tar jag det inte så får ungarna inte med sig någon matsäck till utflykten, extrabyxor att byta till och ingen på hans sida av släkten får några födelsedagsgratulationer. Och det är ju ändå saker som spelar roll. Vissa försöker säga att kvinnor ska tycka att allting är så mycket viktigare och hetsa upp sig över att saker ska vara -perfekta-, men så är det inte vad jag vet. De vill att det ska funka bara. Ungarna ska vara torra och mätta, släkten ska vara glad, planer som båda parter har tackat ja till ska kommas ihåg och grejer ska roddas. Det bara är så, och med tanke på hur många kvinnor som säger detta så verkar det inte direkt som att männen möter upp kvinnorna som alla klämkäcka kommentarer säger är så enkelt att uppnå. Och angående städningen. Ibland har man ju funderat över att skaffa två ettor helt enkelt, så tar jag min och du din.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså! Världens bästa kommentar! Jag blir alldeles kär. Klockrent. Tack!

      Radera
    2. Håller helt med i vartenda ord!

      Radera
  4. Ah-men! Har exakt samma känsla hos oss. Att hålla koll på hur många bananer som finns kvar, ringa och boka tider till BVC, köpa tulpaner för att göra trevligt, veta var bästa dagiset är samt exakt veta var sockorna ligger that's me. Men tror även att det skulle lösa sig om jag inte fanns. Det är ju en väldigt kompetent och fin karl man har barn me och bor med, eller hur?! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju det som är hälften av det störiga, att veta att man inte måste men att ändå tyst ta på sig jobbet!

      Radera
  5. När jag började jobba efter andra barnet fick jag just den där käftsmällen där jag insåg att det ju är jag som har koll på allt. Som vet att barnen behöver vantar och vinterskor och ska vi hinna köpa innan det blir frost måste det ske den helgen för helgen innan ska vi hit och helgen efter ska vi dit... du fattar. Planeringsarket i skallen som sträcker sig långt fram i tiden även om jag och min man delar på allt praktiskt här och nu... läste också den boken och sen tvingade jag min man att läsa den. Japp. Gav honom två veckor och sa läs den här annars säger jag upp mig på riktigt. Och även om boken (tyvärr) inte ger några lösningar så är det mycket igenkänning och min man började förstå hur det rör sig i skallen på mig. Blev iaf bra utgångspunkt för diskussioner. Sen har det varit "bra" för oss att jag är så sjuk nu, jag måste liksom släppa allt och om han inte packar gympapåsar och uppdaterar dagisschema så blir det inte gjort.

    Kan också tipsa om filmen "i don't know how she does it". Finns på netflix om ni har. Särskilt en rolig scen när mamman ligger vaken pga sin inre lista. Igenkänning. Ska tvinga min man att se den också :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kan jag förstå, jag tänker att det kommer bli lite samma här när nästa barn kommer, för då ska ju Tobbe ta "riktig" pappaledighet (han var ju hemma asmycket med Sigge eftersom det skrevs uppsats och grejades då och så sommarlov och hej och hå) och det kommer nog göra gott för oss båda. Vi har också pratat mycket kring det här de senaste dagarna och bara att han vet hur jag tänker gör att det känns mindre stressande! Får kolla in Netflix, tack för tips!

      Radera
  6. Det som diskuteras här är väl en av anledningarna till att kvinnor är mer sjukskrivna än män, särskilt efter barn nr 2. Män i jämställda familjer löper också större risk att sjukskrivas än män i mer ojämställda relationer. Man ska inte underskatta tyngden av hemarbete!
    Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Det är ju mycket som går under kategorin "obetalt arbete" i en familj.

      Radera
  7. Vi är bra på att dela det dagliga planerandet, packa ryggsäckar, komma ihåg träningar, fira släktingar. Det jag har svårt att släppa är kollen på barnens kläder och skor. Jag tycker att det är kul att rensa ut gammalt och skänka/sälja på loppis, köpa nytt, planera med rabatter när vinterkläder ska köpas etc. Jag har jättesvårt att släppa det eftersom det är så kul. /anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast där tänker jag att det inte gör så mycket, jag tycker ju också att det är skitkul att fixa bebis/barn-garderob och Tobbe tycker ju att det är rena festen att få byta olja på bilen, pumpa vinterdäck och hålla ordning i garaget och då får det ju vara så. Så länge vi ända turas om med jämna mellanrum och inte lär våra barn att mamma håller koll på galonbyxorna för att hon är kvinna och pappa håller koll på bilen för att han är man så är det väl bara bra att göra det man tycker är kul, det är ju mindre stressande att göra roliga saker än tråkiga!

      Radera
  8. Jag tycker även att det är jättebra att man uppmärksammar vikten av representation i undervisningen! Det är viktigt för att man som individ ska känna sig inkluderad. Säg gärna om du tycker att Sverige behöver mer jämställdhet i min omröstning: http://www.plusett.nu/omrostning-4746/tycker-du-att-det-svenska-samhallet-behover-okad-j

    SvaraRadera