torsdag 8 januari 2015

Jag fick beviljat kejsarsnitt!

Var på kejsarsnittssamtal på specialistmödravården i Lund i dag och läkaren beviljade oss planerat kejsarsnitt! SÅ. EXTREMT. LÄTTAD. NU.

Jag hade egentligen inte tänkt ha något jättestort försvarstal men med tanke på vilka vidriga påhopp jag har sett folk få i diverse kommentarsfält i bloggvärlden så ska jag ändå skriva om hur jag tänker innan internetmobben tänder sina digitala facklor och kommer springande.

Det handlar om förlossningsskräck och det handlar om att jag föder fort som fan och att jag inte litar på eftervården. Jag är inte rädd för själva smärtan under förlossningen i sig, utan jag är rädd för att skadas och få men för livet av att föda vaginalt. Det är extremt tudelat att skriva/prata om det, inte för att det handlar om mina känslor för jag har inga problem med att stå för vad jag tycker – men jag vill inte skrämma upp någon i onödan. Vill man föda vaginalt så var så god, jag ångrar inte att jag gjorde det sist, men jag är inte beredd att riskera min framtida hälsa för att få göra det igen.

Jag har läst på extremt mycket om det här och hela mitt huvud är fyllt av statistisk och siffror, och efter att ha värderat och vägt för och emot så anser jag att snitt är den bästa utvägen för mig. Tyvärr får man inte bestämma vad som är bäst för en själv när man ska föda sitt barn (källa: internet) utan det ska alltid komma någon som berättar hur otroligt fantastiskt det är att föda vaginalt och hur egoistiskt det är att välja att göra en bukoperation istället.

"DET ÄR BÄTTRE FÖR MAMMAN OCH BARNET!" hojtar folk men det beror ju på hur man ser det. Det kan ju varenda människa räkna ut med röven att två förlossningar inte är likadana, och samma sak gäller ju för kejsarsnitt.

Exempel på kommentar på internet: Efter ett kejsarsnitt får du inte lyfta mer än bebisen i åtta veckor och blir helt handikappad, men efter en vaginal förlossning är du uppe på benen samma dag. 

Gah, jag blir så provocerad, för det är ju verkligen en sanning med modifikation. Efter ett kejsarsnitt KAN det vara så att du blir väldigt orörlig, men det kan också bli så här. Efter en vaginal förlossning KAN det hända att du är uppe på benen samma dag, men det kan också leda till att livet efteråt blir så här. Var så goda att läsa de nästan 600 kommentarerna så ser man att det inte är exceptionellt ovanligt med långvariga problem efter en vaginal förlossning. Jag fick inga bristningar utan bara vad barnmorskan kallade för "skrapsår" men har ändå haft massor av problem efteråt och det tog nog sex veckor innan jag slutade ha ont när jag satt rätt upp och ner.

De siffror jag använt mig av när jag vägt för- och nackdelar inför mitt beslut är hämtade härifrån: Indikation för kejsarsnitt på moderns önskan, vilket är Socialstyrelsens material med de nationella riktlinjer som svenska läkare ska använda som underlag för att bedöma om de ska godkänna ett kejsarsnitt av – som det heter – humana skäl (i motsats till medicinska).

Det intressanta där är att det listas risker för barnet på kort och lång sikt, risker för modern på kort och lång sikt, samt "minskade risker för barnet". Står det ETT ENDA ord om några minskade risker för modern? Njet. Detta trots att det ständigt kommer rapporter som denna: "Varannan vaginal födsel leder till skador", eller denna: "Var tjugonde får allvarliga bristningar"

Att de riskerna hamnar på noll procent står det ingenting om, medan de däremot berättar att det är minskad risk för barnet att drabbas av mekoniumaspiration (alltså att hen sväljer bajsigt fostervatten), minskad risk för allvarlig syrebrist, Plexus-brachialis-skada (nervskada i armen), intrakraniell blödning samt neonatal blodförgiftning och neonatal hjärnhinneinflammation.

Ser jag hellre att min unge har lite fostervatten kvar i lungorna när hon föds än att hon får allvarlig syrebrist och drabbas av en cp-skada? Ja. Ser jag hellre att jag tar en antibiotikakur för en eventuell infektion i snittsåret än att jag åker hem från BB med en sprucken ringmuskel och analinkontinens. Ja som fan.

Kostnaden då? Många hävdar att de inte vill att deras skatt ska betala för lata kvinnors förlossningar (ej mina ord) och jag är medveten om att det är dyrare men så här ser kostnaden ut på ett ungefär:

En vaginal förlossning kostar ca 25 000 kr, ett kejsarsnitt ca 40 000 och en svår förlossning ca 60 000 kr. Ca 15 % av alla förlossningar betraktas som svåra och ca 10 % av alla förlossningar slutar i akuta kejsarsnitt vilket innebär en kostnad för BÅDE vanlig förlossning OCH kejsarsnitt (källa här), så frågan är om det ens går att se kostnaden som ett problem. Räknar man dessutom in eftervården för kvinnor med förlossningsskador (återbesök/operationer osv) så tror jag inte att skillnaden blir så stor. 

Sedan finns det andra siffror som handlar om risker vid framtida graviditeter/förlossningar men de är inte aktuella för oss då det inte kommer bli fler barn. Det här är vår tredje planerade och efterlängtade graviditet och alla tre har kantats av konstanta sjukhusvistelser, sorg, smärta och en extrem oro. Det får vara slut på det nu. Jag tar vilken fysisk komplikation som helst så länge främmande människor slutar rota runt i mitt underliv. Jag är trött på att förknippa min kropp och framförallt mitt underliv med problem (det blir lätt så efter typ 30 vaginala ultraljud) och jag har varit livrädd för att det ska uppstå komplikationer vid den här förlossningen som gör att jag kommer tvingas fortsätta göra det. Nu kan jag sluta oroa mig för det och det känns som att jag vunnit en miljard på lotto. Så underbart! 

Dessutom fick hon en arbetsnamn efter besöket. Kejsarinnan, så klart!

77 kommentarer:

  1. Äsch, första kommentaren försvann. Heja er och grattis, gu va skönt! Det var väl andemeningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för grattis, känns jätteskönt!

      Radera
  2. Tycker att du gör helt rätt. Här i USA är det kanske lite annorlunda, men så vitt jag vet är det helt upp till mamman att välja kejsarsnitt om hon vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det INTE här, vissa läkare är stenhårda på att man ska gå i samtal och blaha blaha innan de KANSKE godkänner, och jag har läst allt för många skräckhistorier från kvinnor som har extremt traumatiska erfarenheter från sina första förlossningag, men ändå inte fått beviljat så jag är så himla lättad!

      Radera
  3. Fan vad skönt att det blev som du ville! Ett stort, fett grattis från en tvåsnittare.

    SvaraRadera
  4. Härligt Mirijam! Jag tycker att du har ALL rätt att bestämma detta själv! Och folk med pekpinnar tycker jag kan gå och hitta nåt i sitt eget liv att hytta åt istället.
    Jag har själv fött vaginalt tre gånget, sista gången var det nära ett planerat snitt eftersom lillpysen behagade ligga med huvet uppåt. Men han vände sig när det var några veckor kvar. MEN! Men, jag måste säga att de veckorna jag trodde det skulle bli snitt var jag väldigt lättad över det. Och så här i efterhand önskar jag det blivit så, inte för att jag fick stora skador eller så, utan för att det gick så hiskeligt fort och därför gjorde extremt ont... Jaja... Nu är det fördigfött iaf ;) Glad för din skull, hoppas att alla andra också har förstånd till det! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack vad glad jag blir! Här är det också färdigfött efter att Kejsarinnan kommit så det blir gött att få det avklarat!

      Radera
  5. Laste en kommentar ifran en tjej som hade fott i USA for ett tag sedan och hon skrev nagot om att det var en sadan lattnad att foda i USA just for att man inte behover sla sig sjalv blodig for att fa c-section. Och att konsekvensen av det ar att det inte finns lika manga barn har med CP skador som det gor i Sverige.. (har alltsa ingen kalla pa det)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det där är ju svårt att veta. Jag vet inte heller egentligen vad jag anser är "goda skäl" för att få ett kejsarsnitt, och egentligen bryr jag mig inte om vad andra gör, det handlar ju om mig. Har dock sett att det finns kvinnor med sjukt jobbiga förlossningar, övergreppstrauman och annat bakom sig som sjukvården ändå ska försöka "övertala" och det är ju helt bisarrt.

      Radera
  6. Vad skönt att det ordnat sig på bästa sätt, det DU ville! Men så sjukt att du behöver "försvara" dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns som man får göra det för allt som går lite utanför normen och det är mest där jag hänger så jag är van :)

      Radera
  7. Hurra!! Vilken lättnad, det blir ju asbra det här!

    SvaraRadera
  8. Gött!
    Och jag kan ju tillägga att jag förmodligen skulle ha varit på benen fortare om jag hade gjort snitt nör jag födde barn...herregud vad risig jag var och vad länge! Hade aldrig räknat med det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det går ju aldrig att förutspå liksom, varken vid vaginal förlossning eller snitt. Därför tycker jag att just det här "efter en vagninal förlossning är det så här"-attityden är så störig. JA SÅ VAR DET FÖR DIG KANSKE! vill jag bara skrika.

      Radera
  9. Bra skrivet! Detta är mitt absoluta favorit ämne ;) Tar de gärna irl men orkar inte stångas med idioter på nätet längre.

    För övrigt hade jag på mig precis samma linne den dagen jag åkte in för att föda (snittas) min dotter ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Orkar inte heller bråka på nätet, fördelen med att blogga om det är ju att man bara kan skicka länken om vad man själv tycker sen så slipper man iaf skriva ner det fler gånger än en! :)

      Radera
  10. Ja om man bara hade fått välja själv. Vet inte om du följde mig när Selma skulle komma och hur jag tampades med ångest eftersom jag fött ett barn på vardera sätt och efter fyra missfall var jag rädd för att hon inte skulle överleva vaginal förlossning och få men. Hade fött vaginalt första och hon höll på att fastna, hade navelsträngen två varv runt halsen och andades inte när hon kom ut och var mörkblå. Andra föddes med snitt och vägde 5,3. Jag sa hela tiden att nåt inte stämde, de lyssnade inte och jag höll på att stryka med i snittet av blodförlust. Visade sig att de snittat fel för de trodde inte att han var så stor. För att de inte lyssnar på mammorna. Ångesten kom tydligare ju närmare fl jag kom och till slut blev det krissamtal. Jag påbörjade vaginal men funkade det inte fick jag säga stopp och då blev det snitt. Hann aldrig.. Plötsligt kom hon.
    Allt detta för att jag är så glad att du stått på dig. INGEN ANNAN FÅR DÖMMA en kvinna som har magkänslan rätt. Det kommer gå finfint. Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt det där att inte bli lyssnad på är jag också rädd för, nu händer det ju inte i nio fall av tio direkt, men så här med andra och sista barnet så tycker jag inte att det är värt att chansa. Min magkänsla är jag rädd om och glad att min läkare respekterade!

      Radera
  11. Perfektion! Pratar gärna kejsarsnitt med dig om du vill ha ytterligare boost att detta blir toppen. Har ju oönskat stor erfarenhet från svårigheter kring ämnet och kan bara hålla med dig i alla smartheter ovan. 8 v rehab med snitt, 8 mån med vaginal förlossning. Kejsarsnitt ftw!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja OJOJOJ vad jag vill ha boost! Har du tips på hur man tränar så bra som möjligt FÖRE ett snitt så tar jag tacksamt råd om det också! Puss!

      Radera
  12. Grattis! Så himla skönt att få sån besked.

    Jag ville få snitt till andra barnet själv men fick inte pga jag hade normal fl med första. Inte ens vid tredje barnet fick jag det. Nu har jag bestämt mig att få det vid 4ende barnet, då jag är fortfarande lika rädd. Är förbannad över att de inte ens lyssnade på mig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är förjävligt! Stå på dig, kräv en second opinion (det har man rätt till) och byt landsting om det krävs! Och läs igenom rapportn jag länkade till så har du bra grund för dina argument baserat på deras siffror!

      Radera
  13. Alltså först: GRATTIS! Men samtidigt - så himla störd att säga grattis till en sån grej! Det borde ju vara självklart. Vad är det för jäkla överförmynderifasoner att man inte får välja kejsarsnitt om man känner att det är det bästa för en själv?
    Suck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja om man verkligen har läst på och känner att det är det enda alternativet så tycker jag att dom ska lita på att man själv vet vad som kommer funka bäst för en!

      Radera
  14. Vad skönt att det är bokat så ni slipper ha ångest över detta resten av graviditeten! Och häftigt att ha ett datum liksom?! Kejsarinnan har tur som har så genomtänkta och kloka päron. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte fått datum än, det kommer några veckor innan, men JA SÅ SKÖNT!

      Radera
  15. "men jag vill inte skrämma upp någon i onödan." :(
    Är livrädd för vaginal förlossning nu. Trots 2 tidigare utan några som helst komplikationer.
    Är dessutom livrädd för kejsarsnitt också, så hur 3an i magen ska komma ut nu blir ett mysterium...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast om du haft två "utan några som helst komplikationer" så är risken väldigt liten att det kommer hända något den tredje gången. Min förra förlossning var helt okej medicinskt sett, men eftersom jag öppnas så otroligt snabbt (vanlig anledning till skador) och varit så EXTREMT mycket på sjukhus i samband med de här graviditeterna för att mäta min livmodertapp så pallar jag inte med tanken på fler undersökningar och eventuella fel med snippy.

      Radera
  16. Hurra vad skönt för er! Starkt att du står på dig för vad du behöver. Lider själv av en hel del förlossningsskräck så jag hoppade över delar av texten. Min första förlossning var i princip komplikationsfri men det hjälps inte. Det är fortfarande en match man ska ta sig igenom med liv och snippa i behåll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är ju så och oftast går det ju bra. Och om mina graviditeter inte redan varit så kantade av otaliga sjukhusbesök så hade jag inte valt att be om snitt.

      Radera
  17. Yeey, vilken lättnad för dig att du redan fått det bekräftat. Här i Norrland är det hopplöst att få planerat snitt (knappt ens igångsättning, en kan få gå 3 v över tiden innan de mixtrar med förlossningen) och en måste gå på flera möten med läkare och barnmorskor och de flesta blir övertalade till att föda vaginalt. Du kommer säkerligen få en fantastisk förlossning med lillasyster, nu när du får göra den som du önskar. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy, har läst om många sådana fall på nätet, så himla hemskt att inte känna sig trodd och bekräftad i sina önskemål!

      Radera
  18. Skönt att det blir som ni önskar!

    SvaraRadera
  19. JÄTTEBRA att blixa mfl skriver om sina problem, men herregud vad jag ångrar att jag klickade på länken såhär 8-9 v före förlossning..hehe. Hjälp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag med lite. Men tänker att det är så himla olika för alla. Jag har förutsättningar att få en bra vaginal förlossning så en måste ju testa liksom! Det här med cp-skada hade jag inte tänkt på för än nu och det blev lite ångest. MEN! Det föds ju många friska barn också.

      Vad härligt för er, Mirijam! Grattis till snittet! :)

      Johanna, vi peppar på att allt kommer gå fin-fint :)

      Radera
    2. Man får ju också tänka på att blogginlägg som hennes blir en ventil för alla som också drabbats men inte vågar prata om det, plus att hon var med på nyheterna och det fick jättestort genomslag i media, hon får nog inte 600 kommentarer på varje inlägg hon gör. Att vara peppad och inställd på att förlossningen går bra är ju en förutsättning för att det ens ska funka och det föds mängder av barn varje dag utan komplikationer för varken mamma eller barn. Man får läsa på och vara påläst så man vet vad man ger sig in på, oavsett val.

      Radera
  20. Hej och stort grattis!
    Jag är gravid med nr. 2 nu och vill också ha snitt. Min första förlossning var inte jätte snabb men inte heller jätte långdragen, men jag upplevde det ändå som väldigt traumatiskt! Har varit på ett möte med en förlossningsläkare och fick verkligen kämpa för att hon skulle lyssna på mig. Det verkade det som att hon tog det väldigt personligt när jag la fram min önskan om snitt och mina rädslor för ytterliggare en vaginal förslossning. Hon tyckte att jag var helknäpp. Tillslut fick hon väl nog och sa bara: Jaja du får väl som du vill, känns det bra nu eller??! Dock så envisas hon med att jag ändå ska gå på aurorabesök och där hon vill att dem ska försöka övertala mig igen (hennes ord).. Blir så less, vill bara kunna slappna av och känna mig lugn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men herregud, har hon lovat så har hon väl lovat, sedan kan det såklart vara bra att gå och prata med någon om sina upplevelser, det hade jag nog också behövt egentligen.

      Radera
  21. Jag blir så sjukt provocerad när folk säger att "så här är det!"
    Jag har tre barn, varav den förste är i år 16, och i 16 år har jag från och till haft problem med sköra slemhinnor, fissurer som kommer och går och klåda som sjukvården i princip rycker på axlarna åt och säger att "så är det, vi kan inte göra mer".
    Jag förlöstes vaginalt, blev klippt, något som jag blev informerad om i efterhand, mycket beroende på att jag fått epidural och var mycket värksvag och grabben hade hotande asfyxi, så ja, för min sons skull hade jag gjort allt det där igen, men med dagens backspeglar hade jag gjort mycket annorlunda. Jag var ung och ovetande.
    Jag har därefter fött ytterligare två barn vaginalt och det utan några större problem, men jag skyller mina bekymmer på den där första förlossningen.
    Visserligen börjar det lägga sig nu, inte lika jobbigt som det har varit, men hallå, 16 år!
    För att inte tala om hur knepigt det känns med ett ärr i muffen.
    Jag önskar dig all lycka och håller tummarna för att allt förflyter smidigt. Älskar din blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men eller hur. "Så här är det för mig" eller "Så här kan det vara" är två bra sätt att starta sina konversationer på. Skönt att det gick bra med tvåan och trean, tänker att det kanske hinner hända en del med vården på 16 år? tack för pepp!

      Radera
  22. Så skönt för er!
    Jag tror så här, att om allt funkar som det ska, om graviditet och förlossningen är utan komplikationer så är nog alla överens om att det är det bästa för både bebis och mamma. Jag tycker inte att man ska gå på samma linje som USA där det är mer regel än undantag att de förlöses med snitt. MEN. Är man livrädd av en eller annan anledning kan man ju inte slappna av och låta processen ha sin gång liksom.. Jag var rädd innan förlossning av olika anledningar, gick på Aurora samtal osv, men blev nekad snitt. Förlossningen som följde gick ju käpprätt åt helvete, det blev ett urakut snitt och de slet ut en bebis som inte andades och jag höll på att förblöda på kuppen.. Nu gick allt bra till slut tack o lov, men HUR många gånger har jag ältat 'OM de bara lyssnat på mig' 'OM jag bara tjatat lite till' 'OM jag inte gett mig..' Jag kan fortfarande inte prata om min förlossning utan att börja gråta.
    Glad att ni träffade läkare som lyssnade. Lycka till! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, självklart är det väl vaginal bäst om allt är som det ska, men jag tror faktiskt inte att någon kämpar för att få ett snitt utan att faktiskt vara rädd på riktigt. och då är det ju bra att aurorasamtal finns, för jag tror att mycket av rädslan bottnar i okunskap, att man inte VET vad som ska hända, vet man det så är det lättare att förstå varför det gör ont osv.

      Så jävla hemsk din förlossning låter alltså, riktigt mardröm! Så skönt att det gick bra!

      Radera
  23. Hurra så himla skönt alltså!

    SvaraRadera
  24. Åh! Shit vad bra att ni blev beviljade! Fan, det här är så sjukt intressanta tankar alltihop. Säger jag som barnlös och ogravid. Jag börjar på riktigt överväga tanken att kanske aldrig vara gravid, trots att jag alltid tänkt att jag vill det. För det verkar inte värt det. Det är rörig röra, som får svamla omkring ett tag innan jag formulerar mig. Kul att du delar med dig av ditt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, det ÄR ju värt det, annars hade ju alla kvinnor bara skaffat ett barn osv. Grejen är väl snarare att vården borde funka så pass bra att det inte ska "vara värt det", det är väl samma sak som att genomgå en... levertransplantation med mängder av komplikationer och sen ba: "Jo men jag överlevde ju och jag fick min nya lever, så det var ju värt det". Att något är värt det betyder inte att resan dit ska vara hur jävlig som helst när det går att undvika.

      Radera
  25. Men fy sjutton vad skönt! Ska bokmärka detta inlägg och ha som pepp om/när vi blir gravida igen. För trots att det nu står inskrivet i min journal att jag bör överväga planerat snitt så räknar jag med att få kämpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Btw, hatar den där "tänk om"-känslan. Var ju rätt nära planerat snitt sist för att Frans låg med huvudet åt fel håll så länge, och ibland tänker jag på hur det hade varit om han inte hade vänt sig.

      Radera
    2. Ja man är ju expert på att älta, det har jag också gjort, fast åt andra hållet då, tänk om något gått riktigt illa. Skönt att du fått det inskrivet i journalen, tycker att Sthlm verkar vara en bra stad att bo i också när det kommer till att få hjälp.

      Radera
  26. Tack för att du orkar kämpa och gör det lite mer... okej? med kejsarsnitt. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram tillbaks! Och självklart är det okej med snitt!

      Radera
  27. Stort grattis!! Vilken lättnad för dig! Jag födde första vaginalt och var nära att gå under själv. Sprack till tusan och sen infekterades såret efteråt och sprack upp igen osv osv. Och dottern var också nära att stryka med. Kunde sen heller inte sköta henne på flera veckor då jag var så dålig. Här i Finland diskuteras inte kejsarsnitt lika ivrigt som i Sverige, upplever jag iaf. Hade ingen tanke på det men i sista stund under min andra förlossning med sonen blev det akut kejsarsnitt eftersom han låg med ansiktet uppåt och med tanke på min första svåra förlossning. Och det var underbart! Jag sov utan barnet första natten på sjukhus då jag var så trött men då jag vaknade var jag så pigg och kände mig stark. Var uppe på benen direkt och har inte haft nåt problem efter kejsarsnittet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, då är ju du en sån där som folk glömmer bort, som fött på båda sätt och mått bättre efter snitt! Att det inte pratas så mycket om det i Finland är kanske för att ni har så sjukt bra statistik på förlossningsskador, i svenska forum skriver ju kvinnorna att de vill åka och föda i Finland för att era barnmorskor är så duktiga på att förlösa!

      Radera
  28. Hurra och grattis! Så skönt att slippa ångest kring förlossningen. Jag har ju två kejserliga ungar (och dessutom sovsnitt) och själva förlossningarna upplever jag som väldigt positiva. Även efter. Det är mycket mindre laddat att ha ont i magen än att ha ont i fitty(sorgligt nog). Hoppas ni får en jättefin upplevelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller VERKLIGEN med, litar även mer på eftervården gällande sår i magen och sår i snippy, om vi ska snacka komplikationer alltså. Kul att du är nöjd trots sovsnitt!

      Radera
  29. Psst kände ju också ett visst behov att "försvara mig" inför lillebrors ankomst http://ohemul.blogg.se/2013/november/snippy-vs-snitty-eller-ett-litet-brandtal.html
    Okej kram igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen i försvarsklubben! Känner ju att det hade varit rätt gött att kunna säga att jag måste snittas eftersom folk inte snackar lite mycket goja då, men får se det som att jag står på snittbarrikaden och banar väg för mina medsystrar istället!

      Radera
  30. Bra att du står på dig och tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det känns skönt att få lov att följa sin magkänsla!

      Radera
  31. jag tycker verkligen du gör rätt!! jag födde min unge med kejsarsnitt för 5 veckor sedan, dock akut efter en hemsk igångsättning men asså den smärtan jag genomled i 36 timmar innan läkaren kom in och sa ok vi måste nog göra snitt den vill jag aldrig mer vara med om. jag vill inte ens bli gravid igen nu när jag tänker på det (+ att jag hade en helvetesgraviditet) men skulle jag bli det igen om några år så kommer jag garanterat vilja ha snitt igen. no more pain!! och min lilla son mår hur bra som helst av snittet, han hade dock inte mått så bra om jag hade behövt kämpa 10 timmar till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att ni mår bra nu, förstår att det var en förjävlig upplevelse! Och det är klart att sådana förlossningsstarter drar ner snitten för hur mammor och barn mår efter ett snitt, det finns ju nästan inga studier på endast planerade snitt, utan såna här akutsnitt som du gjort är ju också med i statistiken. Hur tycker du att du återhämtat dig på de här veckorna som gått hittills?

      Radera
  32. Tänk att man känner sig manad att dela med sig av sina erfarenheter i detta ämne. Eller kanske vad bra att många känner sig manade. Annars skulle vi nog fortfarande vara kvar i en värld där förlossningar är livsfarliga och många stryker med.

    Själv är jag snittad två gånger. Första blev ett akutsnitt efter närmare två dygns värkarbete.

    Andra snittet blev ett planerat snitt, jag fick välja mellan igångsättning (även om de är restriktiva med igångsättning efter snitt) eller planerat snitt. Det var aldrig några betänkligheter från sjukvården i mitt fall, till och med min barnmorska tyckte jag borde överväga snitt!

    Och det här snittet är det mest makalösa jag har varit med om i hela mitt liv! Det var helt underbart! Till och börja med fick jag Spinalbedövning den här gången och kände inte Någonting av själva snittet, Bebis gallskrek redan på vägen ut ur magen, jag fick ha henne hos mig på en gång (och hon luktade sååå gott), dessutom hade jag inte speciellt ont efteråt, började så smått kunna vifta på tårna efter några timmar och klarade mig på alvedon och ipren (på schema). Det blev en förlossning jag skulle kunna göra om vilken dag som helst! Jag är fortfarande lite lätt euforisk såhär åtta månader senare :D

    ja du kanske kan läsa mellan raderna ungefär vad som hände vid första förlossningen, men vi mår båda bra idag och det blev inga långvariga komplikationer förutom en viss förlossningsrädsla hos mig och resulterade 5,5 år mellan barnen. (Och ett visst förakt för Epiduralbedövning samt stor kärlek till Spinalbedövning, helt partiskt.)

    På det stora hela kan jag nästan känna mig lite smått avundsjuk som har det hela framför dig, Stort Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad skönt att du fick en sådan bra förlossningsupplevelse andra gången, blir så irriterad när folk hävdar att det inte KAN kännas bra, när vissa andra – som du – benämner det med "det mest makalösa jag varit med om i hela mitt liv". Nu är jag ännu mer pepp på att det ska bli april!

      Radera
  33. Jag har en pojke född 2012, snabb förlossning där jag sprack mycket och hade riktigt ont i flera veckor efter. I augusti 2014 fick vi våran andra pojke. . Då hade jag försökt ta upp och ventilera min oro och försöka diskutera kejsarsnitt med flera olika läkare men ingen tog mig riktigt på allvar utan sa bara "en vaginalt förlossning kommer gå bra".
    Blev igångsatt denna gången och när värkarna börjat bli regelbundna kommer en läkare in och säger "jag läste i ditt förlossningsbrev att du är rädd för att spricka mer än sist, jag kan snitta dig nu med en gång om du vill?"

    Trevlig sits man hamnade i då, ståendes med en förlossning som satt igång och skulle plötsligt kunna välja snitt.. Som man i 9 månader försökt få prata om och väga för och nackdelar. Valde slutligen att fortsätta vaginala förlossningen. Jag sprack men inte lika mycket som gången före och hade inte alls speciellt ont efteråt.
    Lite sur över hur allt hanterades, men glad över att det gick bra.

    Va skönt att du blivit beviljad snitt så får du slappna av och bara se fram emot första mötet med er andra skatt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så jävla provocerad av just den inställningen, att kvinnors oro avfärdas så otroligt lätt med ett "det kommer gå bra ska du se" *klapp klapp på huvet*

      Och – när värkarna väl har satt igång kanske man inte är som allra mest klartänkt i huvudet heller, det är ett beslut som man måste kunna ha klart för sig i tid känner jag.

      Skönt att det gick bra till sist, och ja – jag är cirka en miljard gånger mer avslappnad nu! tack!

      Radera
  34. Ska erkänna att jag i sann självdestruktiv anda sökte mig till detta kommentarsfält för att bli provocerad och lite arg-i-soffan heehe.. Men där gick jag bet! Så jävla härligt att läsa all uppmuntran till en kvinna och hennes, enligt mig, självskrivna rätt att bestämma över egna kroppen.

    Har själv ett planerat kejsarsnitt i bagaget. Tack vare läkare som lyssnade på den som känner min kropp bäst, JAG SJÄLV, fick jag uppleva en helt fantastisk förlossning och första tid med sonen. För att inte tala om det du nämner, lättnaden och lugnet som infinner sig och som gjorde sista tiden som gravid helt magiskt avslappnat :)

    Är det lagligt att vägra en kvinna kejsarsnitt? Det verkar råda delade meningar om det.. När diskussioner fördes inför min förlossning pratades det om vissa etiska aspekter som skulle beaktas i beslutet. Borde kunna åberopa rättviseprincipen om inte annat, att man ska behandla och bemöta alla patienter med samma behov lika. Inte beroende på var i landet man nu råkar bo?

    Länkar till ett, enligt mig, bra och sakligt debattinlägg som jag sparat i en mapp döpt till KÄMPA haha. Den hjälpte mig att förstå vad som beaktas i ett beslut och kunna argumentera för min sak i samtalen som ledde till beviljat kejsarsnitt. Ett konstaterande från SOU citeras i artikeln " [...] det vore inkonsekvent om patienten skulle få noggrann och förståelig information [ i detta avseende gällande olika förlossningssätt ] men sedan inte kunde välja utifrån sin förvärvade kunskap."
    http://ww2.lakartidningen.se/ltarkiv/1999/temp/pda20135.pdf

    Nåja, ännu ett grattis till beviljat snitt! :) Önskar dig, ja alla gravida, en fantastisk förlossning oavsett hur bebis nu föds <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det är faktiskt lagligt, man har rätt att avstå från saker, men inte rätt att begära. Det står tydligt i det där rapporten jag länkar till. Så rent juridiskt är det okej, men det råder ju delade meningar om huruvida någon "får" neka, men lagen ger tyvärr inte kvinnan rätt att bestämma själv.

      Jag är också förvånad över det här kommentarsfältet, hade räknat med att få kriga lite mer, men är ytterst tacksam över att rätt folk hittat hit, och för att mitt beslut respekteras.

      Tack för grattis, och tack för länktips, ska spara det i min egen KÄMPA-mapp (som faktiskt bara heter snitt) och dela vidare till behövande som efterlyser råd! <3

      Radera
  35. Vad skönt att läsa! Sitter och googlar som en galning hur andra tjejer har haft det med sina upplevelser om planerade KS. Födde dottern -11 och efter fyra dygn med värkar avslutades fl med sugklocka, sambon sprang ut för han klarade inte mer då och jag fick en så kallad sfinkter ruptur (spricker heeela vägen och halva ringmuskeln gick itu) är nu i v. 37 med en fullt rörlig bebis som inte vill ner i bäckenet (precis som dottern) och har nu bokat läkartid för att be om planerat snitt och min bm tycker jag ska föda vaginalt för risken är inte så stor att det händer igen, kan säga att "risken är inte så stor" är långt ifrån den tryggheten jag ville ha. Har tid hos läkaren om en vecka och är så jäkla nervös! Vad gör jag om hon säger nej!? Eller kan dom verkligen göra det efter vad jag gick igenom sist? Så glad för din skull att du blev beviljad det måste kännas hur bra som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hjälp, hoppas att du få planerat då ifall bebisen ändå ligger och snurrar omkring! Om du verkligen vill bli snittad så stå på dig om det, låt dom inte övertala dig till något du inte vill gå med på, SPECIELLT inte med tanke på hur din förra förlossning var. Läs på i dokumentet jag länkade till så att du vet vilka eventuella risker det är med snitt, för det kommer dom garanterat fråga om du övervägt! Stort lycka till!

      Radera
  36. Hej! Det var jag som skrev kommentaren ovan, ligger på BB nu med fina, fina lillebror som kom i onsdags med planerat kejsarsnitt. Helt otrolig upplevelse! Idag blir det hemgång till pappan, storasyster och hundarna <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så härligt att höra, stort stort grattis! Och skönt att du blev tagen på allvar då tydligen! Lycka till med nya tvåbarnslivet!

      Radera
  37. Hej
    Känner du till om man kan göra en utredning om planerat kejsarsnitt innan man har blivit gravid? För mig hänger allt på kejsarsnitt om jag överhuvudtaget kommer våga bli gravid. Har redan ett barn som blev till med KS så jag vet ändå vad jag ger mig in på.

    SvaraRadera