tisdag 27 januari 2015

Tisdag. En dålig sådan. Eller är det tisdag? Jo, det är nog tisdag.

I dag: känner mig som Stefan ser ut. Skev.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det här med att vara gravid är enligt mig så sjukt överskattat. Illamåendet har kommit tillbaks nu (går in i vecka 30 imöra) och i går kunde jag knappt somna för att jag mådde så dåligt. Tobbe fick hämta postafen och vatten och klappa mig på ryggen tills jag somnade. Uuuuh. Och i dag efter förskolelämningen var jag så trött att jag tänkte att jag inte skulle kunna plugga om jag inte sov en liten stund, bara sisådär en 20 minuter för att sedan vakna pigg som en lärka för att kunna carpa dagen. As if. Efter två timmar vinglade jag ner från ovanvåningen med en grav form av postfestivalkänsla i kroppen och den har inte släppt än.

Jag. Är. Så. Sliten.

Ja ja, sassa brassa mandelmassa osv, bara lite drygt två månader kvar nu och sedan har min kropp varit värddjur för sista gången. Längtar ihjäl mig. I går kväll försökte jag tänka lite på Beatatjata och hennes Hyperemesis gravidarum (förlåt Beata, men jag använder ganska ofta din graviditet som en TÄNK PÅ BEATA, HON LIDER MINSANN PÅ RIKTIGT!), även om min hjärna knappt kan ta in hur det skulle vara att må dåligt och kräkas 40 veckor i sträck.

Längtar efter vår och sol och frisk klar luft, det har regnat konstant i flera månader nu, halva majsfältet har varit en sjö sedan i oktober (!) och det har till och med börjat växa någon form av vass (!!) ute i blötan på fältet. Det här är ju inte normalt ens med skånska mått mätt. Väck mig när krokusarna börjar spira, okej?

4 kommentarer:

  1. Blööh, tråk att du har en pissdag, här (Västerås) är det vårigt töväder och strålande sol! Skickar lite tröstpepp till dig: Jippi tjoho och så vidare! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Sol! Längtar efter sol! Tack!

      Radera
  2. Bikt:

    Läste första delen av inlägget, sen var jag tvungen att läsa postafen-delen högt för min man och så skrattade jag rått och högt. Han sa att jag inte får håna andra för de har det också jobbigt, på sitt sätt, alla kämpar på olika sätt. Och det har han förstås rätt i.

    Sen läste jag vidare och såg att du skrivit om mig. Skuldkänslor, ridå.

    Och sen finns det ju så många som faktiskt lider PÅ RIKTIGT! Som kämpar för sitt liv och så. Men jag uppskattar ändå att du tänker på mig och att du, och kanske några till, numera vet vad HG är :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är fri att håna vem du vill så länge du mår dåligt! Och det går inte att bara tillåta de absolut mest utsatta människorna att må dåligt, vi andra normalstackare måste ju också få klaga! Till och med jag och mitt mesiga postafenillamående :)

      Radera