torsdag 5 februari 2015

Hur löser ni det så kallade livspusslet?

I tisdags märkte vi att Sigge var lite sliten efter helgbesöket med tillhörande aktiviteter så i går struntade jag i att plugga på dagen och lät honom vara hemma från förskolan så vi fick en dag hemma för att landa lite i all logistik med besök, Tobbes skiftjobb osv. Det märktes så himla väl att han behövde det och det känns så extremt lyxigt att distansplugga/frilansjobba och faktiskt kunna göra så.

Men sen då?

Jag la upp en bild från soffan och skrev att jag fejkvabbade lite med en icke-sjuk unge och fick några kommentarer om att barn nog behöver det ibland, men hur gör vi i framtiden när det liksom inte går? Om några veckor går jag på föräldraledighet och sedan kommer vi vara hemma med lillasyskonet i över ett år – MEN SEN DÅ?

Hur gör folk? Om vi bortser från att jag inte ens vet vad jag ska jobba med, ska vi jobba heltid båda två? Tobbe jobbar antingen 7-16 eller 13-22, vilket gör att jag inte kan ha ett jobb som innebär kvällsjobb ifall det krockar. När Tobbe kommer hem 16:30 så är det 2.5 timme kvar innan Sigge ska sova, ska vi bara träffa våra barn två och en halv timme per dag? När ahn börjar 13 ses dom bara snabbt på morgonen. Hur gör man om båda jobbar heltid, ska våra barn vara på förskolan från 6 till 17? Jag får panik av att tänka på det.

Nu vet vi ju inte vad jag ska göra och Tobbe måste så klart inte jobba heltid, men han är ju sjuksköterska och ska han gå ner i tid så kommer han inte kunna ändra sina arbetstider utan får jobba färre dagar istället och då blir ju dagarna lika långa som nu? Sigge är på förskolan från strax före 8 till 13:30 nu (sover 12-13:30) och det tycker jag känns som en lagom tid för ganska länge framöver.

Och om jag ska fortsätta med frilanslivet så hamnar vi direkt i den klassiska kvinnofällan med en mamma som dels jobbar deltid och dessutom går hemma och plockar och fixar bara för att hon är hemma, och en pappa som är borta på jobbet långa dagar och bara träffar sina barn 2.5 timmar på kvällarna om ens det. Vill typ gråta när jag tänker på det.

HUR GÖR FOLK? Hur gör ni? Kommentera mer än gärna och berätta hur många procent av en heltid ni jobbar och hur länge era barn är på förskolan och hur det känns. Ni får gärna vara anonyma men jag skulle gärna vilja höra vad andra tycker och löser det?

Mysigt fejk-vab i soffan bara för att vi kan. Och för att förtydliga, fejk-vab som i "mamma pluggar ikapp när pappa kommer hem från jobbet"-fejk. Mvh/vän av ordning.

Och just det: Vi har ju anpassat vår ekonomi efter att vara en student och en föräldraledig, så det känns skönt att slippa vara tvungen att jobba 100 procent rent ekonomiskt (även om vi lever på marginalerna nu, så lite mer pengar är välkommet). Men samtidigt saknar jag att ha en arbetsplats, jag saknar att vara en del av ett sammanhang som bara är mitt, och jag är sju-hu-hukt less på att jobba hemifrån, även om det är lyxigt.

34 kommentarer:

  1. Så här funkar det för oss:
    Vi har lyxen att ha jobb med viss flexibilitet. Så vi hämtar och lämnar varannan gång. När jag lämnar kommer jag till jobbet nio och går ca 17. Äter bara lunch vid skrivbordet, eftersom jag vill hämta i tid. Det gör mig ingenting. Om några år kommer jag få mer tid till lunch, det är ändå en begränsad period i livet. Och den andra dagen är jag på plats 7-7.30 och går 16 för att hämta senast 16.30.

    Och tro mig, jag älskar mina barn, och att vara med dem, men att få 2,5 halv timme efter jobbet med dem känns alldeles precis lagom faktiskt. Kanske är det något man inte får säga och tycka, men jag uppskattar även de andra delarna i mitt liv, de där barnen inte är med. Och självklart hjälper det oerhört mycket att veta att mina barn älskar sin förskola och sina kompisar.

    Jag hoppas ni får ihop det, för efter ett tag vänjer man sig också vid det livet, och så länge barnen har det bra behöver man ju inte misströsta tänker jag.

    Och särskilt tycker jag att det är viktigt att inte betrakta förskolan som någon slags förvaring, det är och skall vara en plats med en pedagogisk plan som kräver långsiktighet och kontinuitet, och då är det också bra om de får ta del av det.

    Men visst förstår jag dig, det är skitkonstigt att lämna sina barn i början, men det är också ascoolt att se dem få ett sammanhang som är helt deras eget och som de uppskattar.

    Och en mamma som jobbar heltid med två små barn hemma betraktar varje timme på jobbet som semester. I alla fall jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, jag håller HELT med om att förskolan inte är förvaring! Och jag märker ju att Sigge trivs jättebra och dessutom utvecklas på ett sätt som han inte gjorde när han var hemma, men jag hade nog inte pallat 2.5 timme per dag-umgänget, speciellt inte när det är de tröttaste och gnälligaste timmarna av dagen, hehe.

      Jag försöker också tänka att det är en begränsad period i livet, och just därför vill jag jobba så lite som möjligt. Men ändå inte bli galen av att bara vara hemma liksom.

      Radera
    2. Din Sigge kanske är en snäll och behaglig pojke...! Min Sigge, och min Gunnel också för den delen, är helt skräckintensiva, vardagar som helg. Men också, skulle jag gå ner i tid, skulle jag vara tvungen att ta igen det på kvällar och helger. Tyvärr, för det går inte för mig att inte göra jobbet. Jag har precis börjar nytt liv, där jag deklarerat för min arbetsgivare att de får 40 timmar av mig i veckan. Tidigare har det blivit både 50 och 60, för jobbet tar aldrig slut. Som tur är gillar jag det, men jag vill ju också vara med familjen.

      Men det viktigaste är att man gör det man tycker är bäst för en själv, det mår man alltid bäst av i längden. Och även barnen. Och det finns inga rätt eller fel.

      Radera
  2. Jag har ett barn. Men oavsett det så fungerar i vårt liv inga heltidsjobb. Det är bara att inse. Vi jobbar 80 % och det känns tillräkligt mycket. Oavsett jobb som sjuksköterska eller annat går det att ha kortare dagar, eller man behöver inte förutse det. Vi har vår 2 åring på föris 8-16, 3 dagar i veckan. Tillräckligt långa dagar. Vi har möjlighet att flexa endel, och det känns lyxigt.

    Vi ställdes oss frågor kring om hur vi ville ha livet som familj med förskolebarn. Sedan försökte vi göra så resultatet blev så nära vi önskade. Jag tror inte amma på att heltidsjobb fungerar alls i vår familj nu eller på många år. Jag behöver lite fri tid i allt annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag utgår från 80% var då, på två föräldrar? Och det är ju verkligen överkomligt, även om jag hellre har barnen på förskola alla dagar fast kortare tid. Och jag vet inte hur det skulle lösas på Tobbes jobb att han gick hem efter lunch vissa dagar, hur skulle ett sånt schema lösas rent praktiskt, de jobbar ju i lag och någon måste i så fall komma och ta över hans sista tre timmar på dagens pass, det är nog inte det lättaste att få igenom? Och håller med, flex är verkligen lyx!

      Radera
    2. Håller med dig hellre kortare dagar alla dagar i veckan. Men pga av restid till jobb så är det en bra lösning ändå då förskolan är väldigt skoj tycker S. 80 % för bägge oss föräldrar. Men vi har som sagt möjlighet att ändra om behovet finns. Förstår att det är så mycket klurigare med kvällsjobb.

      Radera
  3. Jag (mamma) jobbar 80% ledig en dag/vecka.
    Min man, pappan, jobbar 85% och slutar två timmar tidigare tre dagar/vecka. Han börjar sju, jag börjar åtta. Så jag lämnar och han hämtar. En dag i veckan har vi lyxen att hans föräldrar (farmor och farfar hämtar). Detta innebär att barnet (16 månader) går i förskolan 4 dagar/vecka 7.40-14.20. Vi har nyss skolan in och alltså nyss startat livet med förskola men hittills känns det väldigt bra. Och jag tror inte du kommer behöva "fejk-vabba" i framtide, iaf inte vad jag hör från andra föräldrar, snarare är det mest vab var och varannan vecka vecka. :) spännande att följa hur det kommer bli för er. /Marie H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååååh, det låter ju superbra, lyckost er! Vi har tyvärr ingen släkt som kan rycka in, men just det där att lyckas få till korta dagar på förskolan är ju verkligen något jag strävar efter! Och 165% jobb låter perfekt.

      Radera
    2. Ja jag känner jättestor tacksamhet över farmor och farfar. :) tycker ni har så väldigt kloka tankar om ekonomi. Vi försöker också tänka på att inte dra på oss några höga utgifter, bor i hyresrätt t ex. Tycker sånt här är så intressant. Livspusslet. Hur en ska leva. Hur gör alla andra? Så tack för inlägget, följer kommentarsfältet!

      Radera
    3. Det behöver ju inte vara släkt som rycker in och hämtar. Jag hämtar ofta Fines på förskolan. Vi är inte släkt. Jag är kompis med hennes föräldrar och jobbar 50% så jag har tid att hämta på eftermiddagar utan stress.

      Radera
  4. Vi jobbar ca 80/90% var, båda med "kontorstider" men väldigt flexibla jobb. Vi har haft varannan fredag ledigt hemma och lite mindre arbetstid övriga dagar. Vi har också hjälp från våra föräldrar som hämtar varsin dag i veckan. Det innebär att vår 2,5-åring från att han började förskolan vid 15 månader gått måndag-torsdag ca 9-15.30 vilket känts alldeles lagom. Eftersom vi bara hämtat varsin dag är det inget problem att gå tidigt och annars har vi slutat ca 17 och hunnit hem till middagen. Visst har blivit en del kvällar framför datorn för att få ihop det men inte allt för mycket. Jag är verkligen för att ha en hel dag ledig i veckan för att få lite mer kvalitetstid tillsammans och möjlighet att hitta på roliga saker som är lite mer tidskrävande. Det har varit perfekt med varannan fredag hemma för den veckan man jobbar är det skönt att få lite extra arbetstid och den veckan man är hemma är det skönt med lite extra barntid. Win-win!

    Sen förstår jag att man hamnar i en helt annan situation om man inte har flexibla jobb och fasta arbetstider som inte är "vanlig" kontorstid. Men å andra sidan om man börjar 13 kan man ju lämna mycket senare på förskolan och få en härlig lugn morgon tillsammans, även om man missar kvällen den dagen.

    SvaraRadera
  5. F börjar ju förskolan i augusti, så vet ej ännu alls hur det blir för oss. Men upplägget och tanken är såhär:
    - vi gör som Bitter beskriver: hämtar/lämnar varannan dag
    - vi jobbar båda nära hemmet och förskolan, vilket gör att vi antagligen kommer ha kort tid mellan arbete och dagis
    - vi har ju lite tvärtomupplägg ekonomiskt/sysselsättsmässigt än det traditionella, då jag är den som tjänar mest och är minst flexibel egentligen. det är... intressant.

    SvaraRadera
  6. Jag jobbar i fsk och jag jobbar 80%
    Just nu är fortfarande maken fl med den lelle mwn efter det blir deras tider ca 8.30-15.30 med lite variationer. Vissa dagar till 16, andra till 13.15 :) jag tycker det känns bra att jobba 80%. Inte bara flr kidsen utan för egen del med. Jag har liksom fritd ;) nu har vi ekonomisk möjlighet att vi båda skulle kunna jobba 80% men det har inte alla.

    Hittar du en bra förskola så var lugn med att tillvaron är bra där. Men jag förstår gnaget, jag ville också träffa kidsen mer än 2 timmar per dag.

    SvaraRadera
  7. Mina systrar är lite drastiska och säger att småbarnsföräldrar borde vara förbjudna att jobba heltid. Jag kanske inte drar det så långt (valfrihet osv osv) men de har en poäng.

    Personligen har jag efter två utmattningssvängar insett att jag inte fixar heltid och ett liv. På sätt och vis rätt skön insikt.

    Nu är jag ju preggo och sjukskriven och allt du vet... men annars har vi jobbat 90% båda två. Ett tag jobbade jag 80% och det är nog egentligen optimalt för mig. Min man kör lastbil och kör till Norge vilket innebär att han är hemma dagtid två dagar i veckan. Då har liten inte förskola och stor slipper fritids. Jag jobbar kontorstid och vi byter av då när jag kommer hem, han åker till jobbet vid 17 och kommer hem nästa dag vid 16-17. De dagarna går barnen från ca 7-16/17 på förskola och fritids. Tre dagar i veckan alltså. Sen har vi världens bästa farmor som bor kvarteret bredvid vårt. Hon är pensionär och hämtar ibland tidigare, hjälper till på mornar om jag råkar ha ett supertidigt möte när min man jobbar och hjälper tom till vid vab och så. Lyx.

    Den enda nackdelen är att jag och maken går om varandra ett par kvällar i veckan men nu har vi haft det så i typ 6 år och fördelarna överväger absolut. Det blir lite mer ensamrodd när det ska skjutsas till aktiviteter och så men svärmor finns ju ofta standby. Det ordnar sig, helt enkelt.

    Efter trean tänker jag nog att jag fortsätter på 80% och maken på 90%. Han har mest tid hemma och med barnen, sköter många sysslor osv på sina "lediga" dagar men eftersom vi går om varandra är det guld värt att få vara lediga ihop varannan fredag som det blir då. Varannan helg blir lyxig långhelg.

    Pengar är alltid en faktor. De pengar som "försvinner" på det hör upplägget är ju de roliga pengarna. De man kan shoppa för, spara till resor, göra saker för. Om vi går ner totalt 30% så går det ihop och vi kan förhoppningsvis (fast jag hoppas vi slipper...) laga bilen om den pajar. Typ. Inget lyxliv. Fast det är det ju, om man jämför med majoriteten av världens befolkning... Och så får vi något viktigare - tid ihop och tid för återhämtning så att den ömma modern slipper bli deprimerad och utbränd.

    Får väl se om det här funkar bra med tre barn också :-)

    SvaraRadera
  8. Nu ska jag berätta för dig, att vi om ca 3 veckor står inför exakt det problemet du beskriver. Och mitt svar är: JAG VET FAN INTE. Jag jobbar heltid samma tider som Tobbe och min man dagtid. Minsta barnet börjar hos dagmamman och kommer alltså vara sjuk JÄMT hela första året. Mellanbarnet är kroniskt sjuk och kommer alltså vara sjuk JÄMT för alltid. Äldsta barnet går i skola. Så hur gör man? Ett kungarike till den som kan svara på det. Jag blir galen bara av tanken på det så jag fortsätter förtränga medan mannen fortfarande är föräldraledig.

    SvaraRadera
  9. En sån svår grej det är det här! Jag hade sådan ångest när vår Love skulle börja på förskola nu i januari 15 månader gammal. Så vi bestämde att jag skulle gå ner i tid, jobbar som förskollärare själv och att gå ner till 80 % ger en dag i veckan ledigt. Så jag är hemma onsdagar. För att kunna umgås med Love. Pappan jobbar skift så han har både schemalediga veckor, då det blir mycket tid att umgås men även kvällsveckor med den kul tiden 15-24 och ofta måste han stanna över vilket leder till att han och sonen inte träffas alls vissa dagar tyvärr. Så ja, hur fan löser man livspusslet utan det ständigt gnagande dåliga samvetet?

    SvaraRadera
  10. Vi jobbar heltid båda två och så här efter den första förisveckan för båda på heltid, så kan jag väl säga att det kommer se ut ungefär så här:

    Jag lämnar dem cirka 7.30-7.45 och Pärre hämtar dem runt 16. Vi kan inte rucka så mycket på när vi lämnar och hämtar - jag måste vara på jobbet senast 9, men vill hellre komma tidigare så jag slipper sitta senare, och Pärres tider är fasta. Men på fredagar slutar Pärre tidigare och kommer senast hämta dem vid 14 , ofta lite tidigare.

    Men jag vet inte. Det är långa dagar óch jag leker med tanken att gå ned på 80% och ha en ledig dag i veckan med barnen, för det skulle vara ganska gött.

    SvaraRadera
  11. Vettefan hur folk gör. Jag jobbar 80%, N är borta två veckor och hemma två och vi hinner inte med allt som ska göras. Tror det är nåt fel på oss.

    SvaraRadera
  12. Åh, livspusslet, det är klurigt!
    Vi bestämde oss för att båda gå ned till 80%, en av oss är ledig måndagar, den andra fredagar.
    Vi jobbar dagtid och har båda flextid, vilket vi ser som en klar fördel.
    Så ena veckan börjar jag tidigt och hämtar tidigt (ca 15-15.30) medan pappan lämnar runt 8-8.30 och då får jobba något längre på eftermiddagen.
    Skönt både den veckan en får lugna mornar och skönt den veckan en hinner hänga några timmar efter förskolan.
    Så har vi också ett stort nätverk med familj som ställer upp om/när det krisar vilket ju är en grym förmån!

    SvaraRadera
  13. Detta livspussel! Vårat är väldigt bra, men lite pilligt. Har 4 barn (vartav 2 sköter sig själva, när det kommer till detta iaf) och ett stycke stor hund. Så här ser vårat livspussel ut.

    Låt mig presentera våran ängel; farmor!

    Måndag- Torsdag så lämnar min man barnen på dagis, mellan 6:45 (måndagar) och 7:30. Vill påpeka att våra barn är MYCKET pigga barn, så de är vakna och det är ytterst (ytterst!!) sällan som de behöver väckas på morgonen.

    På måndagar och torsdagar så kommer farmor vid 12:30, då går hon ut med vår hund och sedan går hon och hämtar 2-åringen och 5 -åringen på dagis och går hem till oss. Hon förbereder även middagen.

    Tisdagar och Onsdagar så jobbar jag hemma. Börjar så tidigt som jag kan. Sedan hämtar jag 15:40 på tisdag och 14:40 på onsdagar. Mannen är hemma vid 17:15 varje dag.

    Fredagar är han föräldraledig med barnen.

    När de stora barnen är hos oss så spelar dem fotboll 16:45, två dagar i veckan. Då behöver dom få i sig middag INNAN, det är nog det jag tycker är mest stressigt. Det och planera middagarna...

    Varannan söndag-måndag så är de små barnen hos farmor och farfar (dvs lediga från förskolan) och det är samma söndag som stora barnen åker till sin pappa=varje söndag eftermiddag/natt är vi barnlediga (!!!!).

    Vi har en fantastisk tur.

    Till hösten så börjar 5-åringen (som då blir 6 år) förskoleklass. Då har de stora barnen sagt att de hemskt gärna lämnar henne på skolan och/eller hämtar henne. Vilket gör mig till den lyckligaste mamman ever!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den enda jag kan ha dåligt samvete för är farmor (min mans mamma). Men hon säger att hon vill/orkar/kan i alla fall i ett år till.

      Radera
  14. Min man har ofta ganska flexibelt schema vardagar (han driver ett bokningsbolag och är istället borta nån helg här och där) vilket gör att han ofta kan både hämta och lämna. När vår dotter gick som längst dagar gick hon 8-15.30. Det är nog mitt max faktiskt, har full respekt för att folk behöver ha sina barn längre tid, men vår unge mår inte ens bra av den längden på dagar. Just nu går hon 9-15 och det känns ganska lagom. Men när lillebror ska börja i höst vill jag helst att han får gå 9-14 i början och då får såklart storasyster också följa med hem.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker att det är oerhört viktigt att man som familj får hitta en lösning som fungerar i det individuella livet, men jag vill också höja ett varningens finger till de familjer där man inte delar deltiden mellan sig. Den som arbetar mindre får också mindre sjukersättning om man skulle bli sjuk, men framför allt mindre pension i framtiden. Så om man inte har möjlighet att dela deltiden så är det viktigt att den som arbetar mer kompenserar den andra parten med ett separat pensionssparande. Låter tråkigt, men så som det nuvarande pensionssystemet är uppbyggt är det väldigt få som kommer ha möjlighet att gå i pension vid 65 om man jobbat deltid en längre period. Så stötta varandra även ekonomiskt i livspusslet, inte bara med praktiska göromål.

    SvaraRadera
  16. Vi är sjuksköterskor båda två och jobbar båda 100%. Vi lägger våra scheman så vi träffas någon kväll per vecka men på det hela stora blir det mycket tid själv med barn och hund. Barnet som är knappt två år går på förskola oftast 6.30-15.30 alt 11-16 och är hemma på våra lediga dagar vi har mitt i veckan. Sen jobbar vi olika helger också..

    Trivs inte alls med detta och vill gå ner i tid (pga stressigt jobb och lite tid till familjeliv) men så vill vi bli fler i familjen så jag tänker att det får vänta till efter nästa barn som förhoppningsvis inte dröjer så länge till. :)

    SvaraRadera
  17. Jag & sambon jobbar nästan som i skift. Jag är gravid i 23 veckan & jobbar på 3 olika jobb. Hemtjänsten,personlig assistent & massör på hotell tylösand här i Halmstad. min sambo jobbar som personlig assistent & jobbar oftast kvällar medans jag oftast jobbar dag. Och jag tycker det är förjävligt när vi knappt ser våra barn (eller iaf jag som går upp 05 varje morgon)
    Men man löser det. man får det att funka. Hur jobbigt det än är. Tur att det kommer lov osv när de blir äldre ;)

    SvaraRadera
  18. Bara en fundering... Varför ska barnen vara på förskolan från morgonen om tex Tobbe börjar kl 13? Då lämnar väl han innan han sticker till jobbet?

    När mina barn var i den åldern jobbade jag oregelbundna tider inom vården och sambon 7-16, med viss flex.
    Tack vare mina oregelbundna tider var barnen aldrig mer än max 25timmar i vecka fördelat på 3-4 dagar. Vi träffades inte hela familjen varje kväll i veckan, men barnen fick mycket tid hemma.

    Under ett halvår innan inskolning på förskolan jobbade jag och en kompis "om varandra" och tog hand om varandras barn. Så antingen jobbade jag och hon hade alla barnen eller tvärtom.
    Även om det var slitigt att sällan vara ledig så var det så värt det. Barnen var 2 och 4 år när de började på förskola.
    Ni kommer hitta en bra lösning tror jag när det väl är dags!
    /CC

    SvaraRadera
  19. Jag jobbar typ som tobbe. När jag börjar 13 lämnar jag 10.30. Kan inte lämna senare för de äter 11. När jag är ledig mitt i veckan har jag sonen hemma med mig. Annars jobbar jag 6-15 och då hämtar jag 15.45. Så barnet går ca 9-16. Ganska långa dagar visst (hhan är 18 månader) men han är också hemma med mig säkert en dag i.veckan i snitt samt min sambo är lärare och är ledig på loven
    Vi jobbar 100 procent men kanske går ner i tid till hösten

    SvaraRadera
  20. Jag och mina två bröder är uppväxt med föräldrar som jobbade heltid. Till det spelade alla fotboll och andra sporter samt gjorde sina läxor. Gick alldeles utmärkt som i de flesta andra familjer. Förskolor är ju allt som oftast öppet till kl 18. Flextid underlättar ju så klart. Man ska nog inte stressa upp sig så mycket helt enkelt! Det blir som bra tillslut.

    SvaraRadera
  21. Jag jobbar 90% , enbart på vardagar, J jobbar 80 % både vardag och helg, vilket ger minst en vardag ledig i veckan för barnet, och förskoledagar mellan 6.30 / 8 och 16.15. Än så länge har jag även jobbat säsong, så jag har gått på a-kassa på vintrarna, och jag säger lite som Fifi skriver, vi hinner ändå inte med allt...

    SvaraRadera
  22. Jag tycker att det är så otroligt fascinerande, jag har liksom en bild av att det är så himla LÄTT i Sverige, men det verkar det ju inte alls vara på alla kommentarer. Jag tänker, bara lyxen att kunna gå ner i arbetstid (och kunna leva på den lönen), att få vabba, osv, osv. Jag har liksom föreställningen om att vårt liv kommer lösa sig helt magiskt när vi flyttar till Sverige.

    Nu är det såhär: Hämtning/lämning varannan dag, den dag man inte hämtar jobbar man ikapp = träffar mitt barn på kvällen kanske varannan dag, eller max en halvtimme på senjobbardagarna. Vabb existerar inte, så om barnet är sjuk en dag så är det ett himla pusslande med sista-minuten-barnvakt, eller farmor och farfar, eller "jobba" hemifrån. Hemifrån-jobb som man sen får ta igen på helgen. Ganska ofta, minst en helg i månaden är Gael hos sin farmor och farfar en hel dag för att Oscar och jag ska kunna sitta hemma och jobba.

    Det går ju, men jag tänker att riktig, fast arbetstid, och VAB och sånt. Så himla revolutionerande det kommer att bli för våra liv.

    SvaraRadera
  23. Jag var ju ensamstående med Dante fram till han blev 5. Sedan blev jag sambo med en man som veckopendlade. Det gjorde han i drygt ett år och nu pendlar han från Kosovo.. vad kallar man det? 'Nio veckor emellan pendlande'?
    Iaf, man kan ju med ganska gott samvete säga att jag kör racet ensam. Jag jobbar heltid och Dante har varit på dagis 100 % i stort sett sedan han började. Alltså 7-16.30, förutom under en period då jag tog ut föräldraledigt en dag i veckan för att inte ätas upp av ångest.
    Jag hatade att lämna honom så många timmar varje dag i veckan när han var liten och jag hatar det fortfarande fast han är förskoleklassbarn och inte pytteliten längre..
    Jag kommer aldrig att tycka eller tro att det kan nyttigt att vara ifrån sina föräldrar så många timmar om dagen när man är liten (därför blir jag oxå högst provocerad av föräldrar som har barnen på förskola och har 'lite egentid' doh! Men det är en annan diskussion) men jag inser dock att alternativen för min del har varit högst begränsade.
    Jag är extremt glad över perioden jag jobbade fyra dagar / vecka och hoppas kunna göra en sådan igen, om än bara under ett par månader.. Nu har jag ju inte så lång tid kvar att ta föräldradagarna och behöver inte heller tänka på att spara dem för oförutsedda tillfällen på samma sätt som jag behövt ha i bakhuvudet innan.

    SvaraRadera
  24. Detta har inget o göra med hur man löser livspusslet, utan är en påminnelse till alla föräldrar som pluggar och tar studiemedel. När ni är hemma för vårdnad av barn, ring till csn och meddela detta! Man får hem en enkel blankett att fyllda i. Skulle barnet vara sjukt i mer än 7 dagar så ska ni skicka in ett läkarintyg.. Skulle man missa vissa tentor eller inlärningar så är det mycket enklare att förklara på särskilda skäl nästa gång man söker studiemedel om man meddelat detta. Har man dessutom varit hemma en längre tid så räknas dessa veckor bort i resultatkravet.

    SvaraRadera
  25. Detta livspusslet alltså... Jag begriper verkligen inte hur man reder ut att ha två barn, min hjärna får liksom inte ihop det. En är mer än tillräckligt för tillfället... Vår son har precis fått förskoleplats(han är ett år nu, börjar förskolan i maj), 5 min från hemmet. Till en början kommer han vara där antingen må-fre 09-14, eller må, tis, ons samma tider. Jag kommer jobba ungefär 50% (7:30-13,må-fre)och mannen som är journalist får jobba desto mer. Det betyder att jag och mannen kommer se varandra mindre, men sonen kommer få egentid med både mig och med maken. Plus stimulans från förskolan.

    SvaraRadera