tisdag 17 februari 2015

Jaha, och där kom foglossningen också

När jag var gravid med Sigge så kom foglossningen tre månader efter att han föddes. True story. Jag skulle kliva upp på soffans armstöd för att hänga upp en stjärna i fönstret minns jag, och det kändes som att mitt bäcken gick av på framsidan, strax ovanför snippy. Och sedan fortsatte det göra ont. Fattade att det var framfogen när jag googlat ett tag och bland annat fattat att det förvärrades av att flytta saker med hjälp av fötterna, och är det något som man gärna gör när man konstant går runt och bär på en bebis så är det att man liksom föser saker åt sidan för att komma fram. Eller försöker flytta babygymmet genom att sätta foten på och dra det över golvet. Ja, ni fattar.

Beklagade mig på Move it mama-bloggen och fick ett svar som ledde till detta inlägg med övningar och efter ganska ihärdig träning så gick det faktiskt till min stora glädje över efter ett tag. Halleluja.

Den här gången behövde jag inte vänta tills bebisen kommit ut utan har faktiskt börjat känna av fogarna redan nu i vecka 32. Värst är när jag suttit still länge på en vanlig stol (typ här vid köksbordet där jag pluggar), men även när jag suttit för länge i soffan så känner jag mig skev och öm när jag kliver upp. Jag har ju endast kunnat sova på vänster sida i någon månad och nu börjar det göra ont när jag kliver upp på morgonen också. Och om jag har stått eller gått lite för länge.

Så ja, med andra ord så gör det lite ont hela tiden nu, eftersom det inte finns många fler sätt att existera på än att sitta, stå, gå och ligga ner. Är SÅ redo för april nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar