söndag 22 mars 2015

En försmak på vad som komma skall?

TRIGGERVARNING – läs ej om du är trött småbarnsförälder!




Vi vaknade av förtvivlad gråt orsakad av en läckande blöja klockan 01:32 i natt. Och efter tvätt, blöj- och pyjamasbyte trodde vi att han skulle somna om mellan oss i vår säng med hjälp av flaska mjölk.

HAHAHA!

Efter att ha mysdruckit sin flaska i en timme (en timme där ingen av oss vuxna kunde somna om) satte han sig spikrak upp i sängen och ba HEJHEJ! "Mmmm... hej hej Sigge, nu ska vi sova, det är natt, okej?"

Men det var inte okej, så den där allra härligaste sovtiden mellan klockan 02:30 och 04:45 låg jag plötsligt i soffan i vardagsrummet och kollade på en dokumentär om en isbjörn som vandrade runt och letade späck på Antarktis medan Sigge sprang och hämtade bok efter bok efter bok som jag fick läsa, och sedan åt jag lite müsli och tänkte att nu måste han ju ändå vara trött och så gick jag och lade oss igen. Och då somnade han faktiskt.

Ganska prick klockan 07:00 kom ett nytt piggt HEJHEJ! men då var det pappans tur att ta honom och jag vinglade inte ner förrän vid 9:30-tiden när hela gänget kom hem efter en hundpromenad. Och sen satt vi helt hålögda och hällde i oss kaffe och pratade om vilka chanser vi egentligen har att Kejsarinnan ska bli ett lika bra sovbarn som Sigge eftersom vi uppenbarligen är så oerhört dåligt rustade för att klara av sömnlösa nätter.

Jag förstår ju att det här sticker i ögonen på föräldrar som har jobbiga nätter varje natt (om någon nu inte tog triggervarningen på allvar), men jag får smått panik vid tanken på att det kan bli så här varje natt efter att bebisen kommer. KANSKE I FLERA ÅR!?! Visst, nu sover ju Sigge hela nätterna – i natt var ju verkligen ett undantag – så det kommer ju bara bli jobbigt varannan natt eftersom vi kommer dela på det, men ändå. När jag satt där med mitt kaffe i morse fick jag en liten glimt av hur otroligt jobbigt det kanske blir framöver och hur värdelösa vi är på att klara av sömnbrist.

Oh lord. Jag hoppas verkligen att barnen har samma sovgener. Snälla säg att syskon oftast har det?

9 kommentarer:

  1. Nej, det är inte min erfarenhet i alla fall, är jag rädd. Men det jag lärde mig, var att det INTE var för att vi var så tydliga och duktiga föräldrar som ettan sov bra, och att det (efter ett lååångt tag) stod klart att alla "säkra" sovrutiner bara var skräp om man inte har ett barn som kan sova. Vi höll fast vid vissa principer alldeles för länge när vi bara skulle ha släppt och lytt minsta motståndets lag. Och allt löser sig till slut. Numera sover även tvåan som en stock på nätterna, fast vi trodde att bebisen skulle gå genom livet med max 90 minuters sömn i stöten.

    Så mina tips är att göra det som känns enklast även om det strider mot tips och råd en fått, och att tänka på att det är övergående. Om det nu mot förmodan skulle bli jobbigt med sömnen, vilket det säkert inte blir. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Och ÅH, det är jag så himla glad för redan, att vi inte på något sätt tror att det är vår förtjänst att Sigge sovit så bra sedan start. Vilket antiklimax det hade varit att tro att det bara skulle vara att göra likadant för att få lillasyster att sova också!

      Radera
  2. Min erfarenhet är också att syskon ofta är olika varandra. Vi har en sömntuta och en sömnmarodör. Det som gäller i händelse av sömnkrånglande barn är att ta emot all hjälp som erbjuds så man hinner vila ikapp då och då. Men låt oss nu hoppas att ni har tur och slipper sömnlösa nätter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi är ju inte jätteoroliga eftersom vi iaf kommer få sova ikapp varannan natt, men vi håller tummarna för att det kommer vara okej även med bebisen!

      Radera
  3. Syrrans två (tre förresten) sover hyfsat alla tre, äldsta har varit väldigt mkt mer närhetstörstande dock, och hennes matpreferens har bestått av varm gröt, så från 7-16 månader var det upp en gång varje natt för att rodda gröt och mata unge. Men mot hur många andra har det så låter det ändå helt ok. Och i min bok så så länge en får sova 2x3 timmar per natt så klarar en sig helt ok och då spelar det ingen roll om det är gröt eller samsovning involverat (mittenungen har dock älskat sin egen säng och ville sova i eget rum från 2 och har då även lagt sig själv helt utan metoder och trix) sista ungen sover och äter utan problem, några amningspauser per natt.

    Men ja, en funkar dåligt på lite sömn men man fixar det, har ju inte så mkt annat val. Vi undrar ju lite hur tvåan ska bli här. första sov ju ingen annanstans än på någon första 7-8 månaderna av sitt liv. Vi utgår lite ifrån att det blir lite hell första året eller mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om det här lät sjukt neggigt nu? Men kontentan var att iaf att ni ju visst kan få en unge till som sover bra, men får ni inte det så roddar ni det med. Lovar att peppa via blogg och insta isf. :P

      Radera
    2. Haha, vi stålsatte oss inför Sigges ankomst och ba: OKEJ, NU BÖRJAR DET JOBBIGA, OOOOHHH! men så blev det ju inte. Och därför är vi likadana nu, DEN HÄR GÅNGEN KOMMER DET BLI SKITJOBBIGT, VI KAN INTE HA SAMMA TUR TVÅ GÅNGER! och det känns som att det ändå är nyttigast för hjärnan. Att förbereda sig för det värsta men utan att oroa sig.

      Radera
  4. Jag tänker att man visst kan ha samma tur två gånger, vi hade ju tex samma, eh vad ska jag kalla det, otur (?) att få två ASKASST sovande barn två gånger i rad. Men OM nu kejsarinnan skulle få för sig att inte vilja sova så bra, så är min enda tröst att man vänjer sig vid zombiemode...typ.
    Men nu håller vi tummarna!!!

    Josefin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh era stackare! Men då håller jag tummarna för att det blir samma en gång till!

      Radera