lördag 25 april 2015

Wow wow wow

Det bloggas dåligt här i dagarna, något som mest beror på att ett framplockande av mobilen i 99 fall av 100 genererar ett WOW WOW WOW vilket är Siggespråk för "kära mor (/far), jag skulle ytterst gärna vilja få titta på The wheels on the bus-klippet på youtube om det går för sig tack?".

Men det går ju faktiskt inte för sig att kolla på våra telefoner HELA tiden, vilket i sin tur genererar i olika grader av psykbryt hos både barn och vuxna, och då är det bättre att telefonerna får ligga gömda i fickor och bakom soffkuddar och plockas fram väldigt sporadiskt. Fick göra några magiska moves för att finta ungen och kolla banksaldot via mobilen när vi var på Biltema imorse, det är inte klok vilken föräldraninja man blir efter lite övning.

Saker jag däremot MÅSTE öva mer på: mitt tålamod med Sigge. Känner mig som världens sämsta mamma minst tio gånger om dagen och det är ofta det inte märks att jag är den vuxna av oss. Så himla värdelöst av mig. Jag minns inte riktigt när han fick en egen vilja, när han var runt ett år kanske? Före det kände jag mig aldrig kass som förälder, men då visste han väl inte att det gick att protestera utan han hängde glatt med på allt. Nu är det lite mer nääää-ää över allt som inte faller honom i smaken, och då får man börja med Välja Sina Strider™-köret istället, och det är ju fan vad trött man blir av att försöka lirka och locka och muta med grejer hela tider.

Men i går så hade vi i alla fall mysigt på vägen hem från förskolan, bara han och jag. Vi stannade vid sjön och kastade pinnar och tittade på vitsipporna och det var skönt att göra något helt ensamma och ge honom full uppmärksamhet. Jag försöker läsa lite om utvecklingen för en 18-månaders och tror att det hade varit mer eller mindre så här även utan att han fått ett lillasyskon (det började så smått före Juno kom), men det underlättar ju inte att krydda det hela med sömnbrist och hormoner á la nyförlöst morsa.

Och just det, wow wow wow är alltså "round and round", alternativt att bebisen på bussen skriker whaa whaa whaa. Och dinosaurier säger WOW och inte ROAAAR, precis som lejon och andra stora djur med många tänder. Det är förjävla festligt med barn som börjar prata ju!

Men ja, det vore ju ännu festligare om han började prata på riktigt så att han kunde förklara vad han ville så vi kanske slapp hälften av allt drama här hemma... Tar tacksamt emot eventuella tips på hur vi kommer igenom den här fasen utan att någon av oss blir galen på kuppen. Tack!

8 kommentarer:

  1. Om du får några tips så ge dem gärna vidare hit! Love blev precis 18 månader, jesus vilken vilja som hoppa fram då!

    SvaraRadera
  2. Utan att vara expert ett enda dugg
    Läs mycket, gärna bilderböcker. Samma texter och bilder ofta, ofta.
    Och egentid med gossen, ofta.

    Markattan

    SvaraRadera
  3. Har inga tips alls. Men så blev jag galen på kuppen också :D

    SvaraRadera
  4. Min son som är nån månad yngre än Sigge ÄLSKAR the wheels on the bus... Och har gjort det ett antal månader och jag sliter snart mitt hår om han snart inte vill börja titta på nånting annat på mobilen/ipaden!!

    SvaraRadera
  5. 1. Ställ inte frågor av typen "ska vi gå hem nu" utan säg "nu ska vi gå hem".
    2. Förbered barnet på vad som ska hända lite innan det händer, "snart stänger vi av tv:n för vi ska gå till förskolan".
    3. Var konsekvent.
    4. Om det inte alltid går att vara konsekvent, förklara varför. "Du får inte nappen nu, den får man ju bara när man ska sova". "Eftersom du snart ska sova så får du nappen".

    Lika ofta som det funkar, lika ofta funkar det inte. Acceptera läget och var inte för hård mot dig själv.

    SvaraRadera
  6. Tyvärr ingen bra lösning på lager...min unge är 4 och det är fortfarande kamp, DRAMA och humörmässig bergochdalbana varje dag. För att få ha mobilen ifred skaffade jag en billig surfplatta, men det var först när han fyllde 4. Men herregud så skönt!! Det föder ju då naturligtvis nya konflikter, men jag behöver inte vara rädd att mobilen ska paja iallafall. (Obs att han inte vet att den är hans, herregud, då skulle han ju bli KRÄNKT om jag tog den ifrån honom...nejnej, han får "låna den"...förälder med makt etc osv)

    SvaraRadera
  7. Babytecken aka Guds gåva till oss som inte har barn som pratar flytande på en gång. Kallas också för stödtecken och är helt enkelt att man tecknar (förenklat teckenspråk) vissa ord samtidigt som man säger dem. På så sätt kan ungarna förmedla det väsentligaste även fast snacket inte har lossnat. Det är inte negativt för språkutvecklingen utan tvärtom ett bra sätt att konkretisera något så abstrakt som språk faktiskt är. Min sju månaders tecknar "lampa" när han ser lampor (mvh, mor till ett GENI). Bra skit!

    SvaraRadera
  8. Ja vad är det som händer där vid 18 månader? Så himla mkt egen vilja som plötsligt kommer fram. Kan tipsa om Petra Krantz Lindgrens blogg och bok, hon har mycket vettigt att säga om föräldraskapet och har gett mig otaliga aha-upplevelser.

    Jag tror mkt på att välja sina strider. Jag låter t ex T ha nappen hur mkt han vill, han får klättra på möbler och springa runt i lägenheten när han äter. Jag tkr inte om det, men det är inga viktiga grejer för mig. Tids nog lär han sig. Sen finns det vissa saker jag är mkt noga med, som att han inte får slåss t ex. Jag försöker säga "jag vill inte att du..." istället för "du får inte..." för att jag tror barnet blir mindre obstinat då.

    SvaraRadera