måndag 25 maj 2015

Anledningen till att småbarnsföräldrar måste vara de absolut bästa anställda:

I dag ska jag och Sigge storhandla på Willys efter förskolan, och jag ser liksom fram emot det? För inte så länge sedan var det typ lika med fest att gå och storhandla själv och lämna Sigge hemma, men nu ba: "Åååh egentid med Sikkan, så mösigt!".

Tänkte på det härom morgonen när Tobbe jobbade dag (då kör han hemifrån kl 06 och innan dess har vi andra peppar peppar inte vaknat) och jag skulle rodda med följande: Få på två barn nya blöjor och rena kläder, få i ett barn frukost och ett annat barn en flaska mjölk eller två, se till så att hundarna kissat och bajsat, byta minst två blöjor på minsta barnet, plocka upp allt som hundarna riskerar att förstöra medan vi är på förskolan och sedan på få på ett barn ytterkläder och skor, sätta det andra barnet i babysittern, få ut båda barnen i bilen utan att glömma skötväskan och inte komma för sent till förskolan.

Phu.

Alltså, tänk att det fanns en tid – så kort tillbaks i tiden som drygt ett år – då det var stressande att vara två vuxna på ett barn. Nu ba: En vuxen på två barn och två hundar och förutom några mindre psykbryt så funkar vardagen kanske inte helt klockrent men i alla fall inte sämre än vad den gjorde då.

Jag säger då det, effektivitet, stresstålighet och multistasking, det är typ mina bästa grenar nu. Mvh/Superwoman.

2 kommentarer:

  1. Är skitimpad, du är kickass!

    SvaraRadera
  2. Det där är en ekvation som inte går ihop i mitt huvud. Impad som fäään! :) Superwoman är ordet!

    SvaraRadera