söndag 10 maj 2015

Hur funkar en hjärna? När slutar man kämpa?

Positivt tv-häng idag, först såg vi ett program om Förintelsen och på nyheterna pratade dom om missbrukande ensamma gatubarn i Marocko.

Varför orkar vissa människor ens försöka fortsätta leva? Som i arbets- och dödslägren i Polen efter, säg, fyra år. Man väger 24 kilo och hela ens familj är död. Varför kämpar man? Eller på gatan i Rabat, ensamma åttaåringar som sitter och sniffar lim. Varför tar dom inte livet av sig?

Och för att förtydliga (det här är ju ändå internet), jag VILL alltså inte att dom ska ta livet av sig, jag undrar vad som gör att någon så... dödsdömd, i brist på bättre ord, inte ger upp. Jag hade gjort det.

3 kommentarer:

  1. Det där funderar jag jätteofta på. Vad är det som får en att känna att livet är värt att fortsätta leva i sådan extrem misär?

    SvaraRadera
  2. Jag brukar också tänka så men jag tror att vi är så oändligt mycket mer anpassningsbara än vad vi i vår relativt bortskämda del av världen generellt tror, överlevnadsinstinkten är liksom det mest grundläggande vi har. Man gör det bara. På samma vis som man går vidare efter ett vidrigt uppbrott, en nära anhörigs död. Man går vidare när man kanske förlorar sitt eller sina barn, när ens hus brinner ner med de man älskar och allt man äger i det för det är vad vi är designade att göra. I fallet med de sniffande barnen har dom heller ingen som helst referensram på vad ett liv kan vara. Klart de ser och kan tänka att andra har något annat, något bättre men är man åtta och har levt sitt liv i en dimma bland andra barn kämpandes för att bara överleva tills nästa dag så vet man inte vilket vidrig otur man hade i "vart ska du födas"-lotteriet och hur trygghet känns i jämförelse till det man har.

    Men jag fattar hur du tänker.

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte men det är ju den verkligheten de lever i och vet inget annat.

    SvaraRadera