söndag 17 maj 2015

Juno, en månad!

Dag 1.
Okej, lite längre tid än en månad har det ju gått sedan den här lilla cirkusapan blev en del av vår familj, men någon form av sammanfattning kan hon ju få ändå. Tror att jag orkade uppdatera om Sigge i tio månader så vi får se hur länge detta pågår, stackars lilla eftersatta andrabarn.

Zzzzznark.
Till skillnad från vårt förstabarn så sov hon heeeela tiden under de första två-tre veckorna typ. Så fort hon inte åt så sov hon, så mycket att jag till och med kollade vad som sades på Familjeliv och eftersom jag inte varit den första mamman som undrat hur mycket en nyfödd egentligen kan sova utan att det blir onormalt (svar: extremt mycket) så försökte jag lyda rådet "passa på att njuta" så gott det gick. Och det gick rätt bra, kolla bara lilla möskorven här ovanför.

På nätterna har det i och för sig varit helt upp och ner och noll skillnad från dagtid. I början vaknade hon och åt och somnade om typ varannan timme och nu är det bättre men vissa nätter tar matning, blöjbyte, kräkklädsbyte, matning, blöjbytning osv tre timmar, men de två senaste nätterna har hon bara vaknat en gång och ätit ganska lite, i går var vi vakna 40 minuter från halv tre och i natt en timme från halv fyra, sedan sov hon vidare till sju i går och åtta i morse. Håller tummarna för att hon blir likadan som Sigge med sovningen även om jag knappast vågar hoppas på det.

Napp och trasa, hela dan varje dag.
Hon kräks väldigt mycket. Det tog ett tag innan vi fattade att hon var en sugbebis eftersom Sigge konstant vägrade napp, men det blev lättare att inte övermata henne när man kunde plugga in nappen med jämna mellanrum för att se om hon faktiskt var mätt och bara ville snutta eller om hon var mer hungrig. Tvättmaskinen går konstant och vårt förråd av kräktrasor, minikläder och vuxentröjor är i konstant omlott, det går direkt från tvättlina till kropp till tvättkorg, helt sjukt. Är så innihelvitti trött på det men har inte vågat kolla med Familjeliv hur lång tid det tar innan den där himla magmunnen är okej. Hoppas på snart.

Gullighet overload!
Sigge ÄLSKAR sin syrra! Eftersom hon aldrig skriker (bara när maten inte kommer i samma microsekund som hon önskar) och mest sov i början så fick han en mjukstart som storebror eftersom hon knappt märktes. Men så fort hon är vaken och kollar sig omkring så säger han HÄÄÄÄJ och vill pussa och klappa på henne. Har märkt noll avundsjuka, men eftersom jag inte helammar (ammar lite på dagen och mer på natten) så har jag ju heller inte suttit fast i soffan med henne så mycket. Och ja, att hon kan sova ensam i nestet har ju också underlättat för hela umgås med Sigge-grejen. Att Tobbe först var ledig i knappt fem veckor och att min mamma kom en vecka gjorde ju också att han fick fasas in i tvåbarnskänslan ganska lugnt. Så otroligt tacksam för det!

Yey, sele är bäst!
Juno (och vi) älskar vår Ergobaby! Hon är ju fortfarande inte över fyrakilosstrecket utan rätt pluttig så vi varvar sjalen med selen men jag gillar nog ändå selen bäst eftersom jag bara kan knyta på ett sätt och då måste man stötte huvudet när man böjer sig ner, i selen har hon ju spädbarnsinlägget som håller hela henne på plats och det känns mycket smidigare när man typ lagar mat och plockar in och ur i diskmaskinen och sånt. Hon är stark i nacken och sitter gärna upprätt med huvudet och kollar på lampor och fönster och sånt när man går runt med henne. Eftersom jag ammar ganska lite så blir hon ofta matad av sin pappa och gör ingen skillnad på vem av oss hon helst vill vara hos.
Idyll! 
Och – hon gillar vagn OCKSÅ, inte bara att bli buren. Himla A-barn detta! Så här ser det ut när vi hämtar posten, hur mycket skånsk idyll går det egentligen att få in på en och samma bild? I det stora hela är hon väldigt lik sin bror, dom var ju små båda två (Juno har fortfarande storlek 50 även om en del 56:or börjar passa nu), med hår som gärna blir tuppkam och dom skriker bara om inte maten serveras fort nog. Och Juno har napp. Det enda som skiljer mycket är nog att Sigge inte ville sova om han inte fick sova på oss i början (sen började han ju istället sova i egen säng och kunde inte sova med oss alls när han var drygt fyra veckor), att Juno kräks mer och att det tog längre tid för Sigge att acceptera vagnen.

Sammanfattningsvis så här en månad efter ankomst så får jag väl säga att precis ALLT gått och går över förväntan. Mycket över. Så otroligt tacksam för det.

11 kommentarer:

  1. Hahaha ja stackars andrabarn, de får vara glada att man kommer ihåg att de finns . ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan du inte skaffa en trea, det skulle vara extremt underhållande att läsa om när du glömde hen lite överallt!

      Radera
  2. Härligt! Så himla söt hon är alltså.

    SvaraRadera
  3. Weeee vad mysigt! Jääääklar vad fort tiden går! :O

    SvaraRadera
  4. Men fina Juno! <3 Sluta kräkas nu bara så blir ju allt helt perfekt.

    Älskar att det verkar gå så himla fint med syskonrelationen också, vilken dröm!

    SvaraRadera
  5. Halloj! Vilken modell av Ergon använder du?

    SvaraRadera
  6. "Eftersom jag ammar ganska lite så blir hon ofta matad av sin pappa och gör ingen skillnad på vem av oss hon helst vill vara hos."

    Intressant! Detta vill jag också prova om vi får barn! Men hur gör man så att bäbisen inte vägrar ta bröstet efter att ha fått suga på nappflaska? Jag gissar att man vänjer barnet vid bröstet först innan man fasar in flaska? Jag vill nämligen inte att det ska bli så här: http://casaannika.blogspot.se/2014/08/amningen.html

    SvaraRadera