tisdag 5 maj 2015

Klockan 03:23 en tisdagsmorgon. I helvetet.

Ni vet den där känslan när man preciiiis somnat om efter att ha matat bebisen vid 02-snåret, och plötsligt vaknar av att en av ens hundar har lämnat sovrummet för att den tror att vaken bebis = morgon? Och när man kliver upp för att säga åt hunden att den för helvete ska gå och lägga sig igen istället för att stå och gny vid grinden till trappan?

Ni vet när man gör det, och i samma millisekund som man sömndrucket snubblar upp och tänker "vad fan är det som luktar?" kliver i något mjukt och ljummet?

Ni vet när man bara vill skrika rakt ut av trötthet och frustration men inte kan eftersom det kommer väcka barnen, utan i tysthet tvingas torka upp det där bajset medan man klöks så tårarna sprutar för att det är så jävla äckligt? Och man öppnar fönstret och försöker göra en avvägning mellan att vädra ut så mycket lukt som möjligt, men utan att förfrysa bebisen? Och går och lägger sig och måste ligga kvar och försöka somna om i skitlukten eftersom det inte finns några andra ställen att sova på med en bebis. Som för övrigt börjar vakna lite och låter som att den snart vill äta igen. Och man ber till Gud att det lilla ynkliga mamma? som man nyss hörde från rummet bredvid bara sades i sömnen.

Ni vet den känslan? Den har jag nu.

3 kommentarer:

  1. Oh din stackare vilken hemsk natt!

    SvaraRadera
  2. Jätteroligt att skratta åt nu i efterhand men just precis DÅ - då är det så jävla synd om en själv! "MEN JAG DÅ?!?!? *uppgiven min*" Livet alltså. <3 (Från en 2-barnsmorsa till en annan)

    SvaraRadera