måndag 15 juni 2015

Jag är nu officiellt en tant!



Okej. Hade tydligen nyss en lång utläggning för killen i Coop-kassan om att alla godispåsar minsann var så här små när jag var liten. Även fraser som "jag minns hur vi stod och pekade i kiosken" och "din generation har ju vuxit upp i ett helt annat samhälle" yttrades, medan jag samtidigt såg mig själv liksom utifrån, och förgäves försökte skrika åt mitt inre jag att hålla tyst. 

Alltså, NÄR blev jag en tant som delade med mig av barndomsminnen till random folk i kassan på affären? Är det för att jag bor på landet? För att jag börjar bli gammal? För att jag är föräldraledig och pratar med vuxna människor alldeles för sällan? Oavsett så hör jag varningsklockor ringa, och de låter ganska högt. Jeez.

7 kommentarer:

  1. DING DONG! Men det är bara att omfamna det, livet rullar på oavsett vi vill det eller inte. Det är bara att försöka hänga med! OBS, säger hon som vägrar inse att det är mindre än ett halvår kvar till 30.

    SvaraRadera
  2. Haha! Plus en här, jag är precis likadan, och lika förvånad över det som du! :) Jag tänker att man får omfamna sina små galenskaper o se dom som härliga istället!

    SvaraRadera
  3. Ha! Ha!
    Nu måste jag se ditt SkämsByrån-klipp igen!

    SvaraRadera
  4. Se det från Coopkassakillens perspektiv: det är inte alltid man får serva en trevlig tant som vill småprata en stund. Kan faktiskt vara rätt skön omväxling med någon som inte bara vill veta hur mycket hen ska betala...

    SvaraRadera