lördag 13 juni 2015

Svar på tal #1

Johanna: Ja så sjukt trist när ingen orkar kommentera från mobilen.. SÅ jobbigt är det ju inte.
Men ok fråga... Vad är det för nytt spännande projekt du har på G? Och tänker du dig att du slutar med, eller bara tar en paus från, journalistiken?

Mitt nya spännande projekt är än så länge hemligt, jag vill få klart allt innan jag outar det, så du får vänta lite på svar där. Hehe. Men eftersom jag kommer vara min egen så är det ju upp till mig om jag vill fortsätta med journalistandet vid sidan av, men då kommer det säkert enbart vara i form av enstaka "Tjenare, jag har en helt ÅSM historia som era läsare skulle älska"-sälj till magasin när andan faller på. Enligt min revisor kan jag ha flera olika inriktningar i min enskilda firma, så jag behöver inte försvinna helt, även om jag kommer ha en helt annan huvudsyssla.

Frida: OK. Vad har du att säga till mig, som efter 12 år som forskare har gett mig in på att vara journalist (jag vet själv att det är puckat och jag jobbar mest som kommunikatör, men kan inte sluta drömma om ett vetenskapsjournalistjobb)?

Jag tänker så här: kör hårt! Jag tror att det är just nischade journalister som kommer klara det allra bäst, varje gång jag är på pressbyrån stirrar jag på alla tidningar och ba: "Hur kan det vara arbetsbrist med alla dess magasin som ska fyllas, DET ÄR ORIMLIGT!"

Jenny: Jag undrar hur det här med en kommentarsfri blogg påverkar dig? Minskar det glädjen med att blogga? Skulle du kunna blogga om bloggen var utan kommentarsfält? Sen har jag en annan fråga jag får ställa nästa gång jag sitter på toa /ensam hemma med två barn

Jag har skrivit dagbok sedan jag var jätteliten och bloggen är ju egentligen en förlängning av det. Det är därför som det är så mycket "tråkigt" i bloggen, för att det är för mitt egna minnes skull. Det är också därför jag tvekar på att hoppa på att skriva på en portal med massa andra sköna människor – för att jag måste få skriva massa tråkiga osköna inlägg ganska ofta utan att känna att "men guuuuud vad tråkig jag är, vem fan vill veta att jag gjorde ditten och datten i veckan" osv. Jag känner redan så ibland men då måste jag påminna mig själv om att detta faktiskt i första hand är ett arkiv över saker som händer i mitt liv, för mig att scrolla tillbaks och minnas i. 

Fast jag skriver ju så klart med vetskapen om att folk läser och då är det ju kul om någon kommenterar, framför allt när jag skriver om tankar och åsikter och ber om er åsikt, men då är ni ganska bra på att kommentera. Det jag tycker är synd är att inte bloggens kommentarsfält blir huvudkommentarsfält till ett inlägg, nu hamnar ju mycket på Insta och Facebook när jag länkar där, det kan jag tycka är både synd och jobbigt, för det tar sin tid att underhålla tre olika trådar om samma ämne. 

1 kommentar:

  1. Ska bli spännande att höra mer när du är redo! :) känner förresten igen mig i ALLT ang varför man har bloggen och känslan av attman inte "får" skriva inlägg om vad man gjort. Jag har också bloggen som en modern dagbok, för minnets skull. Kul att kunna gå tillbaka.

    SvaraRadera