söndag 14 juni 2015

Svar på tal #2

Fiat: Jag vill veta vad jag ska skriva om. Eheheeeheee. Nej men jag är lite avis på ditt chill. HUR GÖR DU FÖR ATT VARA SÅ CHILL MÄNNISKA? Mvh, Inte så chill person

Nänänä, vad babblar du om? Jag är ju extremt o-chill, på gränsen till neurotisk, framgår inte det i bloggen? Du får nog utveckla detta om jag ska kunna ge ett annat svar!


Kära Syster: Hejsan! Jag vill veta mer om din (får jag anta) briljanta företagsidé och hur planerna går där. Fast jag gissar att du kanske inte kan säga så mycket om det än? För då hade du redan gjort det? I övrigt saknar jag inlägg om hundarna och om din stil (frisyr och kläder) bara för att vi är så totalt olika och det gillar jag! /Anna

Åh, hundarna ja, dom kanske borde få lite mer tid i rampljuset nu när du säger det (OBS! alla följer väl stefan_the_stray på Insta?) och min stil kan också få synas lite mer så fort jag får på mig några kläder igen! Cliffhanger: jag ska göra en hemmablekning på tisdag. Och företaget ja, så fort tiden är inne så kommer hela världen få veta, men just nu: TOP SECRET. I alla fall på blöggen.


Maria: Jag vill också veta mer om ditt nya företagande. Vad ska du göra? Hur gör man? Är det läskigt med f-skattesedel och moms osv?

Svar del 1: se ovan. Svar del 2: Jag har en revisor som heter Peter som sköter allt sånt åt mig redan nu, så det tycker jag inte. Jag har frilansat från och till i ganska många år men alltid haft ett proffs som fixat det där, jag är bra på ord och Peter är bra på siffror, så då känns det bäst att vi gör det som vi kan. Men nu ska jag faktiskt gå kurser som Skatteverket och Nyföretagarcentrum ordnar så att jag vet mer, det blir mer att hålla reda på än att bara skicka fakturor på text.

Som tur är har jag internet, och Linn har varit en ekonomiklippa som hjälpt mig med att förklara begrepp som likviditetsbudget och annat läskigt nu när jag skrivit affärsplan. Och vet ni – det var ju inte ens hälften så krångligt som det lät, så nu är jag sjukt pepp på att lära mig bokföra (ja, jag skrev just det där, är förvånad själv!) och lära mig fler krångliga grejer som egentligen är jättelätta (du är varnad, fru Stollinger).

Anonym: Jag vill ha tips på hur man kan göra för att lära känna andra föräldrar när 
1) föräldragruppen jag är med i är jättetrevlig men ingen vill ses oftare än varannan vecka och jag hade gärna tagit barnvagnspromenader en gång i veckan 
2) närmsta öppna förskolan är kyrklig, känns lite daterad och ger mig ingenting?  
3) närmsta vännerna med barn har nu tvååringar och ingen av dem är dagledig längre. Det blir alltså så att mina veckor blir lite väl enformiga och jag hade som sagt önskat mer av det enkla spontana umgänget som t ex barnvagnspromenader.

INTERNET! Googla "[din ort] + blogg" och se om du hittar några fräsiga typer som du kan fråga om du får börja hänga med? Mitt un-der-bara Kwansta-gäng Onsdagsklubben bestod av en (1) tjej från bvc-gruppen och resten var lite löst folk om jag hittade genom att snoka runt lite, kolla insta och sånt (jag skrev tex en kontaktannons där). Var inte orolig för att tänka lite som vid ett jobbsök, precis som att din kompis brorsons sambo kanske är personalrekryterade på företag X så kanske din kompis brorsons sambo nyss fått barn och sitter i samma sits som dig? Sök på Facebook också, jag är spontant lite allergisk till grupper av typen "Vi som ska få en liten guldklimp i januari 2014" men det är ju inte helt omöjligt att det finns någon trevlig människa med tillhörande bebis där? Lycka till! Och just det, om du bor i Lund/Malmö/Ystad så kan jag gå ut och gå med dig så länge du inte är en galen styckmördare!

Onsdagsklubben där bland andra Womance ftw-Anna är medlem! (Åh, Alfie...)

2 kommentarer:

  1. Alltså jag tycker att du är lite som jag inbillar mig att Jessica Clarén skulle vara om man någonsin träffade henne. Så jäkla avslappnad och trygg i sig själv att man smittas lite av det. Känner mig alltid som en mycket bättre människa efter att jag har träffat dig, eftersom att du är så lugn och chill. Lite axelryckig. Gör lite vad du vill och vågar tro att det funkar, utan att måla upp femton olika skräckscenarion som kan inträffa de närmaste tre åren. Som jag gör. Mycket avis på din "det löser sig"-inställning. Som du i alla fall ser ut att ha, sedan kanske du döljer ett supernojigt inre - vad vet jag ;)

    SvaraRadera
  2. Tack för tipsen! Och nej, jag är ingen galen styckmördare men bor tyvärr inte nära dig, annars hade jag gärna promenerat med dig. Din energi inspirerar!

    SvaraRadera