tisdag 21 juli 2015

Så. Trött. På. Ljud.

Har som alltid när jag åker tåg bokat plats i tyst kupé eftersom jag hatar ljud. Tobbe har alltid musik eller tv eller annat skrän på i bakgrunden och har tjatat i snart sex år om att det är begravningsstämning när jag är ensam hemma men alltså: 

JAG. ÄLSKAR. TYSTNAD. 

Min hjärna måste ha det, jag blir helt snurrig annars. Och hemma är det ju aldrig tyst nu för tiden. Är det inte Siggan som gastar så är det Juno som knorrar eller så är det ljudet av åtta peppade tassar på parketten. Jag får panik. 

Och nu sitter jag här i tyst kupé och personen i stolen framför mig klickar jättehårt med sin externa mus. Oregelbundna klick dessutom.
Klickklick-klick-klick-klickklickklick-klick-klickklick-klick-klick-klick osv, i över två timmar.

Jag kontrade med att köpa chips när tågvärden kom med sin lilla vagn och nu har jag ett litet ljudbattle med personen framför mig, fast utan att hen vet om det. Alltså vann jag. 

*segerteckenemoji*

2 kommentarer:

  1. Jag älskar tystnad också. Vi ska inreda gästrummet ordentligt så jag kan låsa in mig där när karln ska spela spel eller titta på härjiga filmer, så jag kan njuta av ickeljud ett tag. Har ju inga barn men min kära man är nästan som ett barn i vissa aspekter, han älskar att ha ljud omkring sig hela tiden konstant tillochmed när han sover. Jag blir galen. Att stå ute på altanen och bara höra ett kvitter av en fågel eller sitta inne i torpet där ingenting brummar eller susar, det är äkta downtime för mig.

    SvaraRadera
  2. Åååå, tystnad..! Det är himmelriket det. Har också fantiserat om ett ljudisolerat rum. En gång köpte jag hörselskydd, jag snackar traktorkörandebondelurar, med det hjälpte inte ett smack. Plus att huvet plötsligt väger bly med såna på :) /Monna

    SvaraRadera