måndag 24 augusti 2015

Sigge Scott - en tvååring!!!

Med W i en Malmöpark.
Han blir två år i dag! Dags för en minnesanteckning med andra ord.

Sigge är aldrig stilla. Inte ens när han sover. Vi kallar honom rulltårtan eftersom det har hänt fler än en gång att han ramlat ur sängen på natten och en kväll sprang vi upp för att han skrek i panik från sitt rum – då hade han rullat in sig som en svettig burrito i sitt påslakan och kom inte loss.

Han är en snäll kille som oftast tycker att det är helt okej att andra barn leker med hans grejer och han är generös och delar gärna med sig av sånt han äter. Det tycker vi är en trevlig egenskap som vi gärna uppmuntrar, vilket ju leder till att man med jämna mellanrum får tugga i sig smaklösa majskrokar och torra bokstavskex för att hålla god min. 

Snacket har gått ganska trögt men det börjar lossna nu och i veckan sa han sin första treordsmening: ÄNN BUMM HÄTT! En brun häst alltså, som han såg från bilen. Han kan massa ord och börjar fatta att det är gött att kunna förmedla sig genom att använda dom istället för att bara vråla DÄÄÄÄ och tro att vi ska förstå vad han vill. 

Han kan räkna till tio också: EN, TVAU, TE, NANNA, MAN, SECH, SCHAU, ÅTTA, MIMMI, DIDDI! Och det låter som hittepå, men ser han en femma så säger han MAN osv, så det är ju rätt. Genibarn rakt igenom med andra ord. 

Feffe och Jajja. Och Idde.
Han älskar hundarna. Men ni vet, empatin är inte helt utvecklad i en tvåårshjärna och han klättrar och klänger aningens för mycket på dom så fort ingen vuxen ser, men hittills så bryr dom sig inte. Jag kan redan nu få panik av att Stefan och Gilla kommer dö när han är typ... ja vad kan det bli, 10-ish? Han kommer bli förkrossad stackaren! Om ni följer mig på Instagram (@mirijam_geyerhofer) så vet ni redan att han också gärna tuggar på pinnar när dom gör det, och i går stod han och grävde som en hund. En blond Mowgli, det är Sickan det!

Far och sons favoritdjur. 
Han älskar alla andra djur också, men mest av allt i världen så älskar han olika former av fordon. Ambulansen på bilden är en favorit som hänger med lite överallt och som synes så är det säkrast att ha en bil i andra handen också, bara för att. Detta gör honom aningens begränsad i sitt grejande när vi till exempel är i affären, vilket är väldigt skönt. Med händerna fulla är det inte lika lätt att riva stället. 

Så ja, sån är han. Glad, fordonsgalen, rullig och sprallig. Och snäll. Han älskar sin lillasyster och hon får mängder av pussar och kramar varje dag. 

Tänk att det hinner bli så mycket människa av den där lilla kålroten som läggs upp på ens bröst i förlossningsrummet, på bara två år! Förutom det livsomvälvande i att bli förälder så gör man ju inga framsteg värda att nämna på så kort tid i sitt liv, men Sigge har gått från 3250 gram tröttmössa till typ 13 kilo myror i brallan-spexare sedan den där lördagen för prick två år sedan i dag.

Ja herregud, två år alltså. Så här gick det till när han kom, den 24 augusti 2013. Vi älskar honom helt makalöst mycket, på ett sätt som inte riktigt går att greppa. En kärlek som ändrat karaktär under de här två åren, från den där rena beskyddarkänslan när han var helt ny, till älsket av alla personlighetsdrag och det som liksom är Sigge nu. Jag hoppas att han känner det, att han vet det hela tiden, även under de mest stressiga, gnatiga, irriterade måndagsmorgnarna, de älskar mig mest av allt.

För det gör vi. Sigge Scott, du är världens bästa barn.

3 kommentarer:

  1. Det här är det finaste jag har läst på länge. Så fint, att kaffet började smaka lite salt! GRATTIS älskade Sigge.

    SvaraRadera
  2. En underbar liten person sån vi älskar otroligt mycket/ hälsar mormor och morfar

    SvaraRadera
  3. Åh gos! Vår Sigge blev 1,5 år i söndags - vad hände??!! Han kallar sig själv för Titti vilket jag tycker är underbart och hoppas blir ett sånt där smekis som hänger med för alltid :)

    SvaraRadera