tisdag 8 september 2015

Bye bye Assmountain!

Nej men hörrni, det här med att bo i hus, det är ju inte optimalt för oss har vi märkt. Vi sa när vi flyttade hit att vi skulle ta ett provår och bo här igenom alla årstider för att se om det var vår grej och nu, snart ett och ett halvt år efter att vi glädjeskuttande bar in våra möbler i huset, så känner vi att... nä.

Vi kan ta en plus och minus-lista som förklaring.

PLUS
  • Det är tyst och finns inga störiga grannar så långt ögat kan nå.
  • Det är jättefint. Bildbevis: 

MINUS
  • Vi kör överallt hela tiden. Förvisso ingen överraskning eftersom vi bor där vi bor, men vi är mer trötta på det än vad vi trodde att vi skulle vara efter så här kort tid. Och jag kan få panik på att jag inte får någon vardagsmotion eftersom det liksom är ut, in i bilen, köra till förskolan, parkera vid förskolan, köra till affären, parkera vid affären osv. Och det är nästan en mil enkel väg in till byn, så det är inte rimligt att cykla heller. 
  • Det är väldigt mörkt. Alltså verkligen VÄLDIGT mörkt. Inte just nu kanske, men snart börjar det mörkna vid fyrasnåret och det är utan att överdriva över åtta kilometer till närmsta gatlykta. Det betyder att all utomhusaktivitet eftermiddag- och kvällstid under hälften av året blir näst intill omöjlig eftersom...
  • ...VILDSVINEN KOMMER OCH TAR EN. Eller ja, det kanske dom inte gör, men det är inte omöjligt. Över tio stycken bor det i den där idylliska dungen på bilden ovan och med det gänget som grannar går man inte ut och hundpowerwalkar med en trevlig pod i öronen direkt. 
  • Också på minuslistan: resten av bo på landet-djuren, som fästingar, mördarsniglar och husspindlar stora som kastruller till exempel.
  • Trädgården. Jajaja, det är jättekul att bo i hus och att åka på växtloppis och plantera nya blommor och odla i pallkragar och yadayada, men det är inte bara nöje kan jag lova. Det är så jäkla mycket jobb att jag blir utbränd bara av att tänka på det. Och hade det varit ens största intresse här i livet så hade det ju varit all good, men vi har cirka en miljon andra saker som vi hellre vill göra och då blir trädgårdsfixet bara en jobbig stressfaktor. Lägg till att väder och vind och mördarsniglar har dödat ALLT som jag planterat (förutom några gängliga luktärtor på framsidan) och inse irritationen över detta. 
  • Det är ensam. Oooootroligt ensamt. Det tar i och för sig bara en halvtimme att köra hit från stan, men mentalt är det jättelångt. Och har man inget körkort (jag kollar på dig Lotta!) så går det liksom inte att åka ut eftersom bussen inte går hela vägen och då ska man ha skjuts och så ska alla barn och barnstolar släpas med på bussen och nä. Det är inte så att folk dyker förbi objudna direkt. 
  • Jag kan inte träna. Eller jo, det kan jag ju så klart, men jag vill ju inte bara ligga och svettas bland duploklossar på ett hundhårigt vardagsrumsgolv eller springa för livet i vildsvinsskogen, jag vill träna pass också. Träffa folk och ta i och sporras av andra utan att bli slickad i ansiktet av sällskapssjuka hundar.
  • Hundarna måste vara kopplade utanför gården eftersom det är naturvårdsområde. Det är dom ju också 99 % av tiden men det känns trist att dom inte får springa omkring särskilt mycket, går vi ut nu så ställer dom sig ju bara och äter gräs eller ligger och solar.
  • Det är förjävla dyrt. Eller ja, själva huset är inte så farligt dyrt med tanke på storlek, läge osv, men med två bilar och pendlingen så stannar boendekostnaden på drygt 20 000 i månaden. GULP. När vi flyttade hit var tanken att Tobbe skulle jobba i Ystad och att jag skulle frilansa och jobba lite i Malmö, så då bodde vi ju perfekt mitt emellan, men nu kommer båda ha heltidssysselsättning i Malmö och då blir det ju löjligt att bo kvar. Och så har vi snackat om att det ju så klart är härligt för ungarna att växa upp så här men det slutar alltid i detta: Vi kommer aldrig ha råd att gå ner i arbetstid. Och då är det ju inte bäst för barnen att bo så här om det innebär långa dagar på förskolan fem dagar i veckan. Dom kommer ju inte ens märka att dom bor här eftersom eftermiddagarna kommer bestå av att åka hem och äta fiskpinnar och kolla på bollibompa och sen gå bums i säng.

Någon (jag minns inte vem, upplys mig gärna) skrev något så himla bra på instagram häromdagen, nämligen att det är märkligt att folk flyttar till hus när de bildar familj, för är det någon gång i livet som man inte direkt har något överflöd av tid så är det ju under småbarnsåren. Och precis så är det ju. Vi älskar tanken med hus och trädgård men det ligger liksom inte särskilt högt på vår prio-lista och det tänkte jag kanske inte på innan, att verklighet och intentioner kan krocka ganska mycket. Och ja, vi fick ju ett barn till medan vi bodde här, så tiden blev plötsligt ännu mer dyrbar.

Och det har känts ganska mycket som ett nederlag att känna att vi "inte klarar av" att bo i hus, men när vi insåg att det inte handlar om att kunna, utan om att vilja, så kändes det mindre loser-aktigt. Och det var ju det som var tanken, att hyra ett hus för att se om det var vår grej. Vilket det tydligen inte var. 

Så efter att ha pratat om för- och nackdelar och vägt fram och tillbaka så insåg vi att det som är rätt för oss, det är en fyra inne i stan och om några år en sommarstuga som komplement. En liten rackare då, med pytteträdgård som inte ger gröna fingrar-ångest och panik, utan bara blir ett göttigt ställe att åka och slappa på. 

Så sagt och gjort, förra måndagen sa vi upp huset och om någon undrar var vi ska bo sen så är svaret att vi inte vet. Däremot så vet vi var vi vill bo, och det är på Ribban. Nära till havet, nära till hundfältet som är ett jättestort fält med egen strand för hundarna att kuta runt på och nära till både mitt och Tobbes jobb. Och ja, allt det där andra som man som barnfamilj gillar – minimalt med sprängdåd, lugnt och fint och nära till stranden.

Vi söker lägenheter som galningar och hoppas ju innerligt att vi får napp innan vi måste flytta i november, men har en plan B med en jätteliten lägenhet vi kan bo i så länge om det kniper, men vi hoppas ju att vi får slippa det och gå direkt på plan A.

Så ligger det till alltså, den 1 december bor vi inte här längre och även om det känns aningens sorgligt så känns det mest helt himla otroligt fantastiskt att få bli Malmöbo igen! Sen är det fanimig slutflyttat för alltid.

15 kommentarer:

  1. Så himla bra plan. Vi vill inte heller bo i hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men eller hur?! En liten sommarstuga blir bra!

      Radera
  2. Men vad händer med Assmountain Runners nu då??????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kommer alltid vara Assmountain Runners Linnéa! Och vi kommer säkert få till de där två gemensamma passen per år även när jag är Malmöbo!

      Radera
  3. Vi känner det samma. Jag vet att det ev finns en femma på gång att bli ledig i vårt hus. Samma lägenhet som vi har. Tantan behöver dock en mindre lägenhet i byte.

    Vi kommer hellre aldrig bo i hus. Jag har då ist möjlighet att jobba 80%, något som är guld värt för oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi bor ett stenkast från kronprinsen ;) vill du att jag ska kolla med tanten om hon har flyttplaner på g?

      Radera
  4. Bor i hus med renoveringsbehov (avlopp/tak/utbyggnad) och två ungar under 2,5 och jag tycker ni gör helt rätt! Iofs bor vi i Stockholm och köpte hus på "landet" så det blev mycket billigare än det vi hyrde innan. Vilket är helt galet. Heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju lite olika beroende på pendlingsmöjligheter. Vi måste ju ha två bilar och det är ju inte gratis vare sig att äga bil eller tanka stup i kvarten.

      Radera
  5. Vet du. Vi gjorde precis samma resa. Fick möjligheten att hyra ett jävligt stoet och dyrt hus, renoverade röven av oss för att få det som vi ville och det var verkligen idyllen på många sött och vis men också en del på minussidan, precis som ni har.
    Så vi bestämde oss för att byta hyreskontraktet och det var kanske ett "nerbyte" men det passade oss då.
    Nu. Några år senare provar vi hus igen. Men denna gången att äga. För det var ju oxå en grej som kändes sådär med att hyra ett så dyrt hus, att det var dyrare att hyra än att äga.

    Känn ingen ångest. Alla vet vad som är rätt för dem själva. Och vi har flyttat så många gånger att vi snart räknas som nomader.
    Folk skojar liksom om att "ja, nu får vi se hur länge ni ska bo där"... Haha.
    Men det enda man kan göra är ju att prova sig fram... Och. Olika boenden passar vid olika tillfällen i livet.

    Vi mellanlandade i lägenheten efter huset vi hyrde. Kunde spara lite pengar och Nu köpa ett hus. Vi provar hus under lite andra förutsättningar den här gången.
    Man lär sog ju alltid något om sig själv och livets pussel.

    Lycka till!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att äga gör ju också skillnad på hur mycket tid/engagemang/pengar man är villig att lägga ner också. Vi hade kanske tänkt annorlunda om vi hade fria händer, men jag vet inte...
      Lycka till i huset!

      Radera
  6. FAN vad skönt å få alla mina förutfattade skräckscenarier med att bo i hus på landet bekräftade :D tack!
    /Obotlig stadsivrare.

    SvaraRadera
  7. Fy fasiken vad roligt! Jag älskar när folk ändrar sig och inte biter fast av princip. Ni kommer att ha det så jäkla bra i stan!

    SvaraRadera
  8. Jag trodde jag kunde allt med hus efter som jag växt upp i ett, men insåg att jag inte fattade mycket. Mina föräldrar har räddat mig detta året med erbjudande om gratis bostad och mat i utbyte mot trädgårdsarbete. Nästa år hoppas jag att jag har lite bättre koll själv. :) Jag ser inte ens när saker vissnar eller när det växer upp felaktiga saker i rabatten.. Skulle dock inte byta ut det med efterblivna grannar, discokungar och morgonpigga dansbandspensionärer... :P

    SvaraRadera
  9. Jag har dock inga vildsvin i häcken utan en katt som heter Sigge (skojigt nog) som utövar psykologisk terror mot min guldfiskdamm och ibland forcerar nätet för att fånga en fisk och slicka på den en stund för att sedan lämna den åt fåglarna.

    SvaraRadera
  10. Skönt med ett beslut! Ni kommer att få det svinbra i Malmö. Jag bor på just Ribban med min familj och så har vi en kolonistuga på andra sidan Malmö som komplement. Älskar det! Och det finns bra skolor, förskolor, havet, ja verkligen allt man kan önska sig. Lycka till med lägenhetsletandet, det kommer ni lösa - finns massa hyresrätter i området! //Kirsten

    SvaraRadera