lördag 19 december 2015

Dan före dan!

Jesus, vem bryr sig om honom? Det är ju JAG som är viktigast så här i juletider eftersom jag kom med ljuset den 21 december för ganska exakt 36 år sedan. Så i dag är det dan före dan för mig!

Jag har ofta väldigt svårt att förlika mig med min ålder. Känner mig oftare som en omogen 23-åring än en 36-årig tvåbarnsmamma med körkort och lägenhet och cykel med barnsits. I mina 20-någonting så tänkte jag att det skulle gå över, hela den här känslan av att ABSOLUT INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER känna sig vuxen. Att det skulle gå av sig själv, bara jag slutade säsonga, började betala räkningar i tid, skaffade en fast partner och gick en utbildning för att liksom vara något på riktigt, inte bara råka ha ett jobb vilket som helst.

Men så hamnade jag där och ba: Nähäpp. Jag känner mig inte alls vuxnare nu. Och mamma har alltid skrattat rått och sagt att hon känner precis likadant men jag har tänkt att det ju är helt omöjligt att en liten femtioplustant (förlåt mamma) inte heller skulle tycka sig vara vuxen än. Men just nu känner jag fortfarande noll vuxenskap när jag tänker på min personlighet, och kan inte se varför det skulle ändras i det närmsta!

Däremot så får jag inte längre panik av att tänka på det. Jag är den jag är liksom. Och så är det med det.

Igenkänning någon?

6 kommentarer:

  1. Hell yes!

    När blev jag 33 liksom? Fast jag har ju förlikat mig med det liksom du. Skönt att din mamam tycker så ändå, ung i sinnet!

    SvaraRadera
  2. Yes! Känner igen mig hur mycket som helst och tänkte på det senast häromdagen. Jag fyller snart 41 och känner mig skitbarnslig och som att jag bara lajvar det här vuxenlivet med barn, villa, jobb osv osv.

    SvaraRadera
  3. Och då kan vi ju nämna den 80:åriga morfarn som precis börjat renovera en hälsinge gård. Som var Irak och läste poesi i våras.

    SvaraRadera
  4. Åh! Grattis i förskott! Jag känner mig inte heller ett dugg vuxen...

    SvaraRadera
  5. Skönt att läsa detta. Jag är samma. Kommer aldrig känna mig vuxen. Min mamma är samma. Min kille med. Jag är 34, så himla konstigt. För övrigt så kul att läsa din inledning om att vem bryr sig om Jesus, då bloggen jag läste precis innan handlade om att hen hittat Jesus. Hoho.
    Grattis! :)

    SvaraRadera