tisdag 22 december 2015

Hipp hipp hurra för mig idag!



Fick sol, julgransköpspromenad och middag på lokal med Carolina. Mycket bra dag, bring it on 36!

söndag 20 december 2015

Dom här jävla nätterna förstör mitt liv

Saker sömnlöshet gör med mig:

Jag kan inte tänka ordentligt så jag glömmer saker jämt 
Jag är alltid arg
Jag är lättirriterad
Jag har noll tålamod
Jag blir osocial 
Jag är ful

Det är helt ORIMLIGT att aldrig få sova! Och de nätter Tobbe tar barnen måste jag ändå upp tidigt för att han sticker, så jag kan inte med ord förklara hur skönt det ska bli att han går på föräldraledighet i januari så att jag åtminstone slipper kliva up med dubbelbarn kl 06. Frågan är bara hur många sådana sovmorgnar som krävs för att kompensera för den här sömnbristen. En miljard? Hoppas Tobbe har så många föräldradagar kvar att ta ut. Kanske på lägstanivå?

lördag 19 december 2015

Dan före dan!

Jesus, vem bryr sig om honom? Det är ju JAG som är viktigast så här i juletider eftersom jag kom med ljuset den 21 december för ganska exakt 36 år sedan. Så i dag är det dan före dan för mig!

Jag har ofta väldigt svårt att förlika mig med min ålder. Känner mig oftare som en omogen 23-åring än en 36-årig tvåbarnsmamma med körkort och lägenhet och cykel med barnsits. I mina 20-någonting så tänkte jag att det skulle gå över, hela den här känslan av att ABSOLUT INTE UNDER NÅGRA OMSTÄNDIGHETER känna sig vuxen. Att det skulle gå av sig själv, bara jag slutade säsonga, började betala räkningar i tid, skaffade en fast partner och gick en utbildning för att liksom vara något på riktigt, inte bara råka ha ett jobb vilket som helst.

Men så hamnade jag där och ba: Nähäpp. Jag känner mig inte alls vuxnare nu. Och mamma har alltid skrattat rått och sagt att hon känner precis likadant men jag har tänkt att det ju är helt omöjligt att en liten femtioplustant (förlåt mamma) inte heller skulle tycka sig vara vuxen än. Men just nu känner jag fortfarande noll vuxenskap när jag tänker på min personlighet, och kan inte se varför det skulle ändras i det närmsta!

Däremot så får jag inte längre panik av att tänka på det. Jag är den jag är liksom. Och så är det med det.

Igenkänning någon?

fredag 18 december 2015

Var så goda – min sista krönika någonsin!




Det här är min sista krönika och jag tänkte fira det med att inte vara arg. I stället bjuder jag på en kavalkad av visdomsord och vägledande livsråd i en kall och snårig värld. Tack för allt, och god jul.


Skratta mycket. Skämta om allt men vid rätt tillfälle och med rätt människor. Spar lite till en sämre dag men dela med er till de vars dagar alltid är sämre än era. Gråt om ni behöver, skrik om ni måste, be om hjälp innan ni kraschar.

Dansa er svettyra i skenet av tusen lampor på ett dansgolv och känn basen pulsera i blodet. Stå still i mörkret i en isig skog och se röken från era andetag sväva bortåt i natten. Le. Le inte. Ta körkort, köp en bil och kör ert snabbaste när ingen ser, trampa gasen i botten och känn hur det rusar i kroppen när ett ton metall accelererar över asfalten. Låna en cykel och vingla långsamt fram på en sandig stig mot ett hav.

Orka vara arga.

Var obekväma. Ifrågasätt normer och strukturer. Ha alltid svar på tal, ha aldrig för bråttom. Vet saker. Läs på. Förstå. Inse hur strukturer hänger ihop med reella problem och hur det går att motverka detta.

Sparka aldrig någonsin neråt.

Ät. Drick. Spring så snabbt ni kan tills ni känner hur pulsen dunkar i öronen och blodsmaken ligger tung på tungan. Sitt helt still och känn inåt. Lär er lite om många olika ämnen så att ni aldrig känner er utanför i nya sammanhang. Doktorera i läran om en liten centralamerikansk skalbagge som ingen någonsin hört talas om och strunta i allt annat.

Utbilda er länge, skaffa er tusen högskolepoäng och mängder av diplom till era väggar. Hoppa av skolan, flytta ut i skogen och lev på vad ni själva kan odla. Känn efter långt ner i djupet av själen vad ni vill göra av era liv. Tacka ja till allt. Säg nej till alla.

Lyssna alltid på magkänslan.

Skit i hur ni ser ut. Förstå att kroppen har tusen miljarders uppgifter varav exakt ingen är att vara snygg för någon annan. Kramas. Skaffa en partner, bilda familj, köp en hund och lev ett svennigt familjeliv i förorten. Bo ensam med en leguan på en husbåt i Amsterdam.

Jobba på Ica. Gör karriär som bergsguide i alperna. Vet era styrkor, känn era svagheter och låt aldrig någonsin någon trampa på er. Var medkännande. Lär er när det är läge att lyssna noga, lär er när det är bättre att hålla för öronen. Tro inte på allt du läser. Tro inte på allt du hör.

Minns dina rötter.

Var snälla. Ta ingen skit. Vet ert värde, behandla er själva därefter och omge er enbart med människor som också gör det. Tillåt er att bli vansinnigt kära och att känna hjärtat bulta hårt i bröstet av en ny förälskelse. Våga bli sårade. Lägg er ner och gråt. Res er upp och skrik. Andas.

Lita på er förmåga.

Stå kvar.

Och minns att ni aldrig någonsin är ensamma.

torsdag 17 december 2015

Bättre hår, bättre humör!

onsdag 16 december 2015

Om ungarna. Som driver mig till vansinne och fyller mitt hjärta av så otroligt mycket kärlek om vartannat.

Jag ska torka deras tårar
Jag ska kamma deras hår
Reda ut alla härvor
Försiktigt och så gott det går
Jag ska bada deras fötter
Jag ska tvätta deras sår
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

Jag ska lyfta deras fötter
De ska flyttas tills de går
Den ena efter den andra
tills de trampat upp ett spår
jag ska gå i deras skugga
Om de faller finns jag där
Sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själva hur starka ni är

Jag ska köpa dem pärlor
det finns pärlor utav glas
Det är sådana jag vill skaffa
Sådana som kan gå i kras
Jag ska säga att det vackra
är så skört, så skört som ni
sen ska jag lyfta deras händer och säga
ni ska va' rädda om er nu

Jag ska lyfta deras kronor
de av törne som de bär
Jag befriar deras huvud
från det som tränger, det som tär
Jag ska ge dem varsin gloria
som lyser upp vart än de går
sen ska jag lyfta deras händer och säga
där ser ni själv hur högt ni når

tisdag 15 december 2015

Plingelipling, ur vägen!


Jag har köpt en cykel idag! En röd tantvariant med tre växlar och cykelkorg OCH BARNSITS! Hann inte prova den med Sigge idag men imorgon så! Pling pling! Är helt orimligt peppad på detta ska ni veta! Ska bara fixa hjälm till Sigge, sen kommer vi ha staden för våra fötter (eller ja, hjul) som ingenting, wooopidoo! 

Ignorerar tjuvvarnarligan på insta och ska nu sova gott! Och imorgon ska jag cykla!!

måndag 14 december 2015

Om att byta penna mot laser

På fredag går min sista krönika i Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda och sen är det slutjournalistat för min del. Känns konstigt men mest otroligt skönt. Läs Lukas Ernryds hej då-text här!

söndag 13 december 2015

Tror ni trollmor har Instagram?

När Trollmor har bundit fast dom små trollen i svansen och sjungit de vackraste orden osv tills alla de små trollen somnat - vad gör hon då? 

1) Somnar hon också under läggningen och vaknar någon timme senare med kuddränder i ansiktet och försöker få något gjort på den lilla lilla bit kväll som är kvar av dagen?
X) Kliver hon upp, borstar tänderna och kryper sedan ner bland trollen igen? 
2) Somnar hon också och vaknar någon timme senare men väljer att fortsätta sova eftersom hon inte orkar knyta upp alla svansar? 

Jodå, sånt här funderar jag över på nattningen. O aj aj aj aj buff. 

lördag 12 december 2015

Olaplex = mirakelmedel!



Den här bilden kommer egentligen från instagram där jag skulle visa vilken ful kakelremsa vi har i badrummet (varpå 80% av kommentarerna var NÄ VADÅ DEN ÄR JÄTTEFIN!?! och jag ba: eh nej?) men alltså kolla in mitt hår!

Det är... okej, inte långt, men inte kort heller. Och det mår helt okej. Bättre än okej till och med, det ljusa till trots. Så himla glad att jag köpt hem och börjat använda Olaplex no.3 hemma mellan mina blekningar, det ger verkligen resultat på mitt sorgliga skämt till halmhår. Läs mer om hur det funkar här (och nej, är TYVÄRR inte sponsrad det alla minsta)!

fredag 11 december 2015

Hemläxa i helgen: baka den här!


Har tipsat om denna typ fyra jular i rad MEN DEN ÄR SÅ AWESOME ATT DET FINNS INTE! Och nu börjar liksom mina vänner servera den på sina tillställningar = dubbelwin! 

Saffranskladdkaka med mandelmassa och vit choklad. 

Tips är att hacka chokladen istället för att riva, och att servera med någon slags syrlig grädde typ citron/lime och så jäkligt starkt beskt kaffe för den sö-hö-hööööt. Så kör igång - baka, bjud, bli populärare än tomten. 

torsdag 10 december 2015

Tjatar ganska mycket om tatueringsborttagning nu, men alltså?!

Jag vet inte om ni såg på SVT Plus för några veckor sedan, om en kvinna som fått allvarliga brännskador efter en laserbehandling? Kolla här annars, varning för känsliga bilder bara. Jag bloggade på A Bushel & a Peck-bloggen efter det avsnittet och är så klart ute mycket överlag på nätet och kollar vad som händer i branschen och kan ge ett extra tips också: Gå inte på något som heter "ny metod".

En ny metod är just ny och man vet därför inte vad det innebär i längden för kroppen att till exempel spruta in medel som löser upp färgen och gör att den tränger upp genom huden. Laser har inte heller funnits hur länge som helst, och skulle man lasra en helrygg på endast en sittning så är det så klart inte heller nyttigt, men färgen som lossnar från en normalstor tatuering vid en behandling har kroppen inga problem att ta hand om, förutsatt att man är frisk i övrigt och har ett normalfungerande immunsystem så klart.

Att överhuvudtaget injicera en vätska som ska lösa upp färgen, det låter ju helt befängt? En tatuering är inget slutet system, den där vätskan måste ju försvinna ut i blod och vävnad och om den kan lösa upp färg – vad kan den då mer lösa upp? Uuuuh.

onsdag 9 december 2015

Bloggvärlden = bäst!


Förra veckan stod jag på jobbet i godan ro när det plingade till bland mina Facebookmeddelanden och Colombialiv-Annika frågade om jag ville ses en sväng eftersom hon var nere i Malmö på jobb. MEN JA!

Hon mötte upp mig i studion, vi köpte falafel och sen gick vi hem till flyttkaoset och åt och nattade ungarna ihop. Aldrig träffats innan, ändå bara: Ska jag byta hennes blöja och ta på pyjamas? och jag ba: Ja tack, här är en flaska mjölk om du vill mata henne medan jag lägger Sigge.

Inga konstigheter, men så är hon ju en awesome människa också.

tisdag 8 december 2015

Utvcklingskurvan går rätt upp genom taket

Saker bebisen lärt sig sedan vi flyttade till stan:
1) sitta
2) stå

Tur att jag sänkte botten i spjälsängen i förrgår. He he. 

måndag 7 december 2015

Finfin dag på A Bushel & a Peck!



Alltså, detta att vakna och ba: TJOHO! MÅNDAG! JOBBA! Trodde liksom inte att det gick att vara så här nöjd med sitt jobb. Men så har jag sjukt skojiga kunder och en helt awesome lokal också, och det är ju så klart gött att komma bort från flyttkaos och småbarnsliv i några timmar. Gäller ju att ha tålamod kvar för kvällens mammamammamammamammma-maraton bland ouppackade lådor, golvpapp och inplastade möbler (obs älskar mina barn, ring ej soc).

Ps: Ni följer väl A Bushel & a Peck på Facebook? Och på Instagram? Klart ni gör.

En Malmövecka i nio bilder



1. Båda hundarna är hissproffs
2. Stjärna uppe, nästa sista krönikan skriven under en sen kväll i köket (läs här!)
3. Tidningen levererad till hallmattan = lyx!
4. Gla skit på väg till...
5. ...dop i Bjuv.
6. Hallen fördigmålad i vitaste vitt.
7. Besök av Laura, Sigges äldsta kompis från föräldragruppen på bvc i Kwansta (ni minns onsdagsklubben va?)
8 & 9. Julfeeling med karusellpremiär (!) och ljustjosan på Gustaf Adolfs torg. Intryck overload för ungarna från vildsvinsdungen ute i Häckeberga.

Sammanfattning: Jag ÄLSKAR att bo i stan igen. Hurra!

tisdag 1 december 2015

Att de ens har våra gener?


De här två - såna troopers de varit de senaste dagarna/veckorna. Avsaknaden av släkt som kan släppa allt de har för händer och ta kidsen över en helg märks extra tydligt gånger som denna, trots att vi lyxat till det med både flyttfirma och flyttstäd. För jävlar vad mycket grejer vi har kört till återvinningen/tippen/Erikshjälpen. Plus att det ska fixas en hel del i övrigt inför lämning av ett hyreshus.

Men ungarna alltså, så himla tålmodigt har de väntat och behållt lugnet på ett helt överväldigade sätt medan jag och Tobbe snarare varit i flyttkaosrelaterat upplösningstillstånd och kört hit och dit och släpar och kånkat och burit och svurit.

Men i dag blev allt klart med besiktning och överlämning av huset, och Tobbe och Sigge firade med att mata ankorna i parken. Bra fir. 

Och: Fy fan vad trött jag är. De senaste veckorna har tagit väldigt stora tuggor av mitt tålamodskonto. Nu ska jag chilla lite.