torsdag 7 januari 2016

På begäran, chokladbollskrönika i repris!

I övermorgon är det enligt ett Facebook-event ”Negerbollens dag”. En fikahögtid som rimligtvis bara kan firas av människor som spenderat de senaste decennierna under en mörk sten i en mörk skog utan någon som helst internetuppkoppling eller interaktion med andra människor.

Jag såg inbjudan till det här eventet på Facebook och kunde inte låta bli att gå in och läsa.

Jag vet. Det var dumt.

Men det är samma sak som med Paradise Hotel, Lady Dahmers kommentarsfält och trafikolyckor, det går inte låta bli att kolla trots att man vet att man riskerar att se något som kan få en att må dåligt för resten av livet.

Vet ni hur många som i skrivande stund har tackat ja till eventet? Över 15 000 stycken. Nu vägrar ju företrädarna för Svenskarnas parti konsekvent att ange hur många medlemmar de har, men en vild chansning är att vi har svaret där. Sidan är en smetig orgie av lågbegåvade kommentarer i stil med ”är det inte lika rasistiskt att säga vitlök?”, ”får man säga turkisk peppar?” och den mest korkade av alla – ”varför får man inte säga n-boll när man får säga finska pinnar?”.

Men snälla människor, är ni höga på socker och kakao hela gänget eller? När miljoner och åter miljoner människor världen över blir kränkta av ett ord som vanligtvis inte kopplas till ett bakverk utan till vidriga maktstrukturer, kolonialisering och slavhandel, då väljer man ett annat ord. Punkt slut.

Men det har ju alltid hetat så, säger någon då. Men är det något argument som faller platt i alla diskussioner så är det just "det har alltid" eftersom ett samhälle och dess strukturer är i ständig rörelse.
Vi lär oss av historien. Vi utvecklas. Moderniseras.

Hade ”det har alltid” fått styra samhällsutvecklingen så hade vi fortfarande suttit i en grotta och stirrat in i elden och det hade aldrig ätits en chokladboll någonsin eftersom ingen hade fått uppfinna båten och åkt och hämtat kakao åt oss.

Det är 2014 nu. Om man föddes samma år som Pippis pappa blev kung i Söderhavet så har man vid det här laget hunnit vara pensionär i ett år, exakt så länge sedan är det vi levde i ett samhälle där det här språkbruket var norm.

Och så här är det – det spelar ingen roll om du lägger exakt noll värdering i ordet eftersom du som vit inte har tolkningsföreträde inom det här området. Det inte är du som bestämmer om något är kränkande för någon annan. Hänger du med?

Det. Är. Inte. Du. Som. Bestämmer.

Det är otroligt sorgligt att se hur många som anser att deras rättighet att använda n-ordet är viktigare än deras skyldighet att aktivt ta avstånd från systematiskt förtryck och främlingsfientlighet. Och medan nazister marscherar på gatorna sitter tiotusentals personer på Facebook och käftar om sin rätt att slippa börja säga chokladboll.

Toleransnivån för vardagsrasism i det här landet alltså. Man häpnar ju.


Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet 140509
(och *hosthost* delad över 70 000 gånger på Facebook)

3 kommentarer:

  1. Fo sho fo sho, ett stycke vardagsvisdom som jag personligen ej kommer lida av att tvinga på nära o kära. I tonåren älskade jag att debattera just detta, tillsammans med tusen andra ämnen som fantastiskt nog ingen i min ålder då kunde driva längre än: så har det alltid vart, sagts, gått till väga

    SvaraRadera
  2. Gillade den då och gillar den lika mycket nu.

    Eller ännu mer nu när jag lyckats läsa ännu mer dumheter överallt..

    SvaraRadera
  3. Så jävla bra är den! och välförtjänta 70 000 delningar! Då du skriver "n-ordet" flera gånger så undrar jag om det är ok att skriva ut hela ordet i ingressen (heter det så? den fetstilta texten i vart fall!)? Jag tror du vet sånt här bättre än jag, men vill göra dig uppmärksam på det om du inte redan visste (jag är nog inte först nu när minst 70 000 pers har läst det, men none the less!)
    /Cim

    SvaraRadera