fredag 19 februari 2016

En dag kommer jag titta tillbaks på den här tiden och skratta åt hur jävla hemskt det var. Hoppas jag.

Hon sover så jävla dåligt fortfarande. Tio månader och tio dagar har gått sedan hon föddes och
hon
sover

jävla
dåligt
fortfarande.



Just nu: utvecklingsperiod. I wonderweeks-appen står det att she becomes angry when you put her down, cries more often, is cranky, grumpy or moody. Chats less. Whines more. 

Tre nya tänder på gång i överkäken. Frustration över att hon inte kan stå och gå utan stöd och konstant ett nytt blåmärken i pannan av samma anledning. Krax krax och gnäll gnäll.



Men så mellan varven – kanske egentligen den största tiden bara att sömnbristen börjar sudda bort den insikten – ett ljuvligt litet solsken. Med tjocka kinder som man kan pussa på hur länge som helst och hon skrattar så hon tjuter när man leker tittut eller när hon får uppmärksamhet från Sigge.

Älskade älskade unge. Sov. SOV.



Soooooov.

12 kommentarer:

  1. Jag känner med dig. Det är så jävla fruktansvärt. Att aldrig någonsin ha makt över hur många timmar man får i rad eller totalt. Att stressa över att somna fort man lägger sig så att man inte ligger vaken "i onödan" när barnet sover. Att vakna för minsta ljud. Att inte kunna ha öronproppar eftersom man inte vill att gny:et ska hinna övergå till skrik. Att förtvivlat tänka på saker man borde orka med dagen efter och inse att det kommer att bli så sjukt jobbigt. Tålamodet som inte finns. Surheten som drabbar ens partner som är lika trött. Millimeterrättvisan som är helt ouppnåbar men som blir så väldigt jätteviktig. Blä. Jag kunde verkligen inte föreställa mig precis hur vidrigt det kan bli att leva med barn som inte sover. "Det går över" hjälper så lite också. Man vet ju på ett intellektuellt plan att barnet förmodligen inte kommer att behöva assistans på natten när det är sju, men det spelar så lite roll när tanken på tre nätter till skapar panik.

    SvaraRadera
  2. Kan det här vara till någon hjälp? http://www.netdoktor.se/barn/artiklar/mitt-barn-vill-inte-sova/

    Ann Margret

    SvaraRadera
  3. Det låter som Larven. Tror inte hon missade många minuter av de först ett och ett halvt året i sitt liv!

    Kämpa! Det måste ju vända nån gång.

    SvaraRadera
  4. Kram och jag önskar dig minst en vecka med 8h sömn på raken. ❤️

    SvaraRadera
  5. Fy fan vet exakt hur det där är. Om ungen bara kunde sova lite. Förstår fortfarande inte varför de inte gör det. Varför är de inte helt utmattad? Ger dig, er kärlek och styrka! 💕💕

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sista var hjärtan ❤️❤️❤️❤️

      Radera
  6. Håller tummarna för att du får sova snart!! ( PS. Vad mycket och fint hår Juno har!)

    SvaraRadera
  7. Hoppas sömnen ordnar sig snart...

    En helt orelaterad fråga är om du har lust att skriva hur det gick till när du startade ditt företag? Räknar du med att gå med vinst direkt osv? Jag ligger i startgroparna men fegar liksom ur på det sista steget...

    SvaraRadera
  8. I. hear. you. Vår lillegrabb är nog nästan jämnårig med din jänta och vi är uppe varje natt

    SvaraRadera
  9. För oss hjälpte det att tänka "det kommer inte vara för evigt". På nåt sätt tappade vi lätt perspektiven där i sömnbristdimman. Vår sömnvägrare var vårt första barn och till slut blev det bättre. Så bra att vi faktiskt vågade skaffa en till unge. Som sov! Vi skröt om hur bra hon sov. Sen jämförde vi med andra bebisars sömnvanor och då visade det sig att hon sov helt normalt, inte bra. Men för oss sov hon som en ängel. Nu många år senare har vi en liten eftersläntrare på gång, får se hur hen sover. Om vi får en till sömnvägrare så är storasyskonen iaf helt självgående vilket känns skönt. Måste vara skitjobbigt för er med ett storasyskon som också kräver en massa uppmärksamhet. /Anna

    SvaraRadera
  10. Juno, din lilla göllonge :) soooov sooov.

    SvaraRadera
  11. oow, that's a cute baby.
    whos the name that's the cute one :)

    SvaraRadera