torsdag 17 mars 2016

Hemma!

Vi försvann inte i Berlin utan kom hem som planerat på tisdagkvällen, trots att en bil exploderade mitt i centrum vår sista dag i stan. Inget av barnen verkar ha lidit någon större skada av att vi försvann i tre dagar, barnvaktandet hade gått som en dans för morföräldrarna. Sigge hade frågat efter Tobbe när han vaknade den andra/sista natten men mig hade ingen saknat tydligen.

Joråsåatteh, det känns ju inte alls i mammahjärtat. Jag har ju bara byggt honom inuti min egen kropp och sedan pressat ut honom genom densamma, men skit i det. Mutad med en sopbil med tillhörande soptunna och morsan är ett minne blott. Håhå jaja. Otack är världens lön.


1 kommentar:

  1. Sigge ville kolla på mormors telefon och titta på filmen där vi matar fåglarna och varje gång du dök upp sa han mamma. Glömde säga det. Kram

    SvaraRadera