söndag 24 april 2016

Hej då älskade hund



Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd. 
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten. 
Jag är milda stjärnor om natten. 

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död. Jag gav mig av.

2 kommentarer:

  1. Alltså så fint och så sorgligt. Snyft. /Linda

    SvaraRadera
  2. Vilken vacker och rörande dikt. Förstår att det känns mycket vemodigt och sorgligt.

    Ann Margret

    SvaraRadera