lördag 23 april 2016

Imorgon ska vi sprida hennes aska

Lilla Gilla. Jag trodde att jag skulle må otroligt dåligt av tanken på att hon skulle kremeras, att vår fina lilla hund liksom skulle eldas upp? 

Men hon var ju inte kvar i sin kropp. Ända sedan hon avlivades har hon varit med oss här på något vis, att hennes kropp har legat i en påse i ett kylrum någonstans har inte känts hemskt eftersom det bara var hennes döda kropp. Gilla, hon ligger inte i något kylrum, hon är någon annanstans. 

Men ändå. Att gå förbi hatthyllan i hallen och veta att det i pappåsen står en papplåda med askan från en liten hund som hade universums lenaste kinder, det är inte lika lätt att tänka bort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar