lördag 16 april 2016

"Vila mjukt nu Tigerflicka"

Ja, så skrev Krutrutlisa på instagram och den kommentaren ihop med alla andra jag fått ligger som en liten varm boll i hjärtat. Kärlek till ett djur, så många som har det alltså. Stefan tar det hela ganska lugnt så här dag tre, han letar lite efter henne ibland och tittar bakom en när man kommer hem för att se om hon är där, men annars så verkar han okej.

Mer än okej också faktiskt, i alla fall på vissa sätt. Han är mycket lugnare nu när inte Gillas stress påverkar honom. Det är vi alla faktiskt, det är en helt annan stämning här hemma, inte lika hetsig. Nu märks det verkligen hur dåligt hon mådde och hur det i längden påverkade oss alla, och det gör ont i hjärtat varje gång jag tänker på hur länge hon hade ont i onödan för att det två första klinikerna ställde fel diagnos på henne. Men nu är det över, nu ska vi landa i det här och tänka att vi i alla fall räddade henne från misären på irland och gav henne ett och ett halvt år av fantastiskt hundliv här hos oss.

Nu har hon inte ont. Är inte rädd. Och hon vilar mjukt, tigerflickan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar