tisdag 26 april 2016

Zoely - en resa från störtblödande PMS-monster till mensfri och rätt trevlig tjej!

Jag. 
Har du mens eller? NEJ, det har jag faktiskt inte, eftersom jag börjat äta p-pillrena Zoely igen. Skriver igen eftersom jag fick dom av min förra barnmorska som jag hade när jag var preggers med Sigge eftersom min PMS blev helt galen efter den graviditeten. Alltså, heeeelt galen. Styckmördarhumör i en hel vecka runt ägglossning och sen jätteledsen tills mensen kom och då ba: AHA! JUST DET! Det är hormonerna som vill döda alla runt omkring mig, inte jag. 

Så min förra BM skrev ut Zoely vid efterkontrollen eftersom – som hon uttryckte det – "vissa behöver hormoner för att jämna ut sina egna hormonrelaterade toppar och dalar". Och oj vad det hjälpte, kände verkligen hur humöret över månaden jämnades ut, men utan att det hände något annat med kropp eller knopp. Magi! Men så skulle vi ju försöka få syskon och då slutade jag med dom, och så blev jag gravid med Juno.

Och nu efter att hon föddes blev PMS:en om möjligt ännu värre. Och jag blödde jättemycket och fick mensvärk och kramper rakt från det brinnande helvetet, det var som att livmodern var förbannad och ville ge igen för två täta graviditeter med tillhörande snitt.

Men nu efter två månaders p-pillerätande så är livet gött igen. Är tudelad till att inte ha någon mens alls eftersom jag ändå tycker att det är trevligt att få lite bekräftelse på att maskineriet funkar som det ska, men om alternativet är att leverera en syndaflod och dö av ont och samtidigt hata hela världen så visst. Jag klarar mig utan.

Ni då – hormoner, ja nej? Styckmördat någon på sistone?

18 kommentarer:

  1. Inga mord tack vare Premalex! Utan är jag ett monster.
    Skippar preventivmedel pga behöver ej just preventivdelen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner en annan som går på det också och är sjukt nöjd!

      Radera
  2. Så himla rädd för hormoner efter att jag slutade med p-piller i typ 25-års åldern och plötsligt insåg att det inte var mitt normaltillstånd att bli hysteriskt ledsen ett par ggr/månad helt utan anledning utan att det var relaterat till pillren. Men nu när barn nr 2 kommit och jag definitivt inte vill riskera att bli preggers igen funderar jag mycket över bästa preventivalternativet, är inne på spiral men får höra så himla skilda historier och vet inte vad jag ska tro..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan rekommendera kopparspiral! Har inte fött barn men eftersom jag absolut inte ville messa med hormoner, så var det det bästa alternativet. Klart obekvämt att sätta i & om man har sjukt mkt mens+mensont är kopparspiral lite sämre då det initialt ökar menssmärtan & mensmängden litegrann. För mig återställdes det dock efter cirka ett halvår & jag har nu haft den i 4 år & älskar den! Inga problem alls, inga hormoner, inte preggo :D

      Radera
    2. Jag tyckte också att hormoner borde vara min fiende eftersom det var hormonerna som fuckade upp allt från första början, men så måste det inte vara tydligen. Men spiralen här som Andrea tipsar om verkar ju schysst!

      Radera
    3. Lutar åt kopparspiral helt klart, tack för tips!

      Radera
    4. Lutar åt kopparspiral helt klart, tack för tips!

      Radera
  3. För nåt år sen var jag in på apoteket och frågade om det fanns nåt pmslindrande, tjejen som jobbade där såg livrädd ut när jag sa "att jag typ vill ta livet av mig en gång i månaden" och hon sa att jag nog borde ta kontakt med nån läkare.. Hahaha hahaha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar ibland på om folk på allvar tror att jag VILL styckmörda någon, men det vill jag ju inte.




      Eller?

      Radera
  4. Jag har ju aldrig haft så mycket PMS som när jag satte in en hormonspiral. Den var helt fel för min kropp, det började med att jag blev lite ledsen och sedan spårade det ur till den värsta PMS:en i världen. Dessutom gick jag upp 15 kilo på ett år. Tack för det hormonsprialsjävel. PMS:en höll i sig ett tag efter... men NU! TVI TVI TVI TA I TRÄ, har det varit lugnt i ett par månader.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja alltså det där med att kroppen ba: TJOHO JAG SKÖTER MIG SJÄLV NU och bara typ vrider på massa knappar, vad är det? Skönt att det känns bättre nu!

      Radera
  5. Jag är livrädd för hormoner. Det hela började med att jag pga extreeem mensvärk och mycket blod blev satt på p-piller vid 13 års ålder. Det funkade fint i några år tills jag träffade min nuvarande partner vid 17 år och började glömma pillret vissa dagar. Då jag hade sex väldigt ofta så blev det en osäker situation och jag gick över till p-stav. Helvetes jävla stav från djupaste avgrund. Min mens slutade och det var ju skönt, men gick runt med konstanta ilskeutbrott, gråtattacker och allmänt hade det hemskt. Min kärring till barnmorska vägrade ta ut den på över ett halvår "för det tar ju tid att vänja sig". Till slut så fick jag gå till någon annan som tog ut helvetet. Till råga på allt annat så gjorde p-staven att jag gick från hög sexlust varje/varannan dag till ingen alls. Nu har jag varit utan staven i snart två år men lusten är fortfarande inte som den ska. Ofta så blir jag så himla kåt i sinnet men kroppen hänger inte med vilket skapar frustration från min sida. Så jag har stor rädsla för att prova något med hormoner igen efter den upplevelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh men nej fy vad sorgligt! Får du någon hjälp av den nya barnmorskan då så att du blir liksom återställd? Jag hade också p-stav ett tag för några år sedan men tog ut den eftersom jag hade mens två dagar här och tre veckor där och en dag här och tre dagar där och lika oregelbundna uppehåll emellan så det kändes verkligen helkonstigt. Hoppas det löser sig med din sexlust!

      Radera
  6. Har inte vågat skippa mensen, även om den vore skön att slippa. Undviker hormoner öht. Men skulle jag ha humörsvängningar och ont skulle jag inte tveka en sekund!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppades att jag skulle tillhöra kategorin som fick pyttelite mens under de fyra dagar man äter sockerpiller, men som jag skrev – jämfört med alternativet så är detta gött.

      Radera
  7. Efter år av IVF försök, litervis med hormonsprutor och kilovis med hormontabletter som gjorde att jag ändå inte fick fram ett ynkans fungerande ägg gav vi upp, lade barnlängtan i det där svarta hålet av sorg man har inom sig, låste och slängde bort nyckeln. Efter det har jag vägrat mer hormoner. Jag vägrar tillsätta mer, det räcker med de jag producerar på egen hand för att stöka till det i kroppen. Dessutom har jag en jävla endometrios cysta som bara ligger och väntar på att ställa till med sitt lilla helvete i livmodern igen. Orkar inte ens tänka på hormoner. Jag har inte ätit några hormoner alls på 1 år och sex månader och jag har inte fått tillbaka mens än. Det skulle förvåna mig om jag fick den igen.
    Jag hatar hormoner.

    SvaraRadera
  8. Började med p-piller (zoely) efter att i många år ha varit skeptisk till hormonella p-piller. Varför mixtra med kroppen, liksom. Men kondom fungerar uselt för min nuvarande partner och jag blev ganska snabbt tvungen att hitta en annan lösning (jag skriver jag, för den enda lösning män kan hitta är ju just kondom). Blöder normalt väldigt mycket vid mens och kan därför inte ha kopparspiral, så jag tänkte att jag väl måste testa p-piller innan jag dömer ut dem.
    Trivdes jättebra med zoely de första månaderna, var så förtjust över att det gick så bra. Ingen påverkan på sexlusten, kanske till och med lite bättre humör i vintermörkret än jag brukade ha, ingen viktuppgång och en underbart kort och sparsam mens. Men sedan fick jag lite känningar av sköra/känsliga slemhinnor och efter ett par veckor en riktigt ordentlig svampinfektion. Behandlade bort den (min partner behandlade sig också) och tror verkligen inte att jag har svamp längre, men har fortfarande problem med slemhinnorna. En lite obekväm känsla om jag t.ex. böjer mig framåt, och ofta problem med sveda vid samlag. :( Trodde det berodde på zoely, vilket var en sorg eftersom jag varit så nöjd med dem till en början. Gynekologen skrev ut Gestinyl åt mig eftersom de hade en lite högre östrogenhalt. Stundvis mådde slemhinnorna bättre med Gestinyl, men i stället blödde jag väldigt mycket vid mens och under andra kartan blödde jag mer eller mindre varje dag. Inte små stänkblödningar som första månaden med zoely, utan påtagliga småblödningar. Stod inte ut med mer än två månader av Gestinyl, fick inte tag på min gynekolog och bytte på eget bevåg tillbaka till Zoely. Har ätit dem i två månader nu och har inte fått mens en enda gång den här vändan. Men har tyvärr fortfarande problem med sveda under de flesta samlagen, vilket i sin tur påverkar sexlusten. Så jag skulle säga att om det är p-pillren som ligger bakom svedan har de en indirekt påverkan på min sexlust eftersom jag börjat se samlag som något som inte är så renodlat positivt. :(

    SvaraRadera