torsdag 9 juni 2016

Barnet/-n som aldrig somnar, the never ending story

Sigge var exemplarisk med sömnen innan vi flyttade, från att han var fyra veckor somnade han klockan 19 varje kväll, men nu är klockan 21:23 och han är klarvaken. I förrgår somnade båda barnen klockan 23:30 (!). Är det ljuset? Är det värmen? Fast i dag är det normalvarmt så just i dag går det inte att skylla på det. Han sover absolut max en timme på förskolan, ska vi ta bort dagvilan helt? Men då blir han ju skitsur och grinig istället, och det är ju ännu värre för både honom och oss.

Kvällarna som vi förut hade tillsammans för lite återhämtning med någon trevlig serie och snacks och soffhäng bara passerar revy, jag somnar nästan alltid när jag väl lyckas lägga Sigge och jag börjar få panik över att se hur mitt egna liv bara långsamt försvinner utan att kunna göra något åt det förutom att läsa ännu en bok så långsamt som det bara går, eller släcka ner i lägenheten så mycket som det bara går, eller söva med eter så fort det bara går. Nä skoja bara på det sista. Eller?

Jag vet inte om det är för att vi har så tätt mellan barnen, men för varje dag som går så blir jag mer och mer oförstående inför människor som har fler än två barn. Eller är det bara jag som alltid (alltså verkligen alltid, långt innan jag blev förälder) har ett mycket större behov av håll käften och låt mig vara ifred-tid jämfört med andra människor? Hur gör folk egentligen, är det bara att bita ihop och lägga ner allt av egen-/ensamtid de kommande åren eller hur funkar det?

GE MIG NÅGOT SOM GÖR ATT JAG ORKAR FORTSÄTTA ORKA!

11 kommentarer:

  1. En puss och en kram kan du få.

    SvaraRadera
  2. Skickar styrkekramar! (Och för oss blev nattningen mycket mycket bättre när vi tog bort dagvilan, prova ett tag om ni orkar!)

    SvaraRadera
  3. När vi tog bort dagvilan på vår son född september -13 i vintras gick vi från hemska två-tretimmarsläggningar till att natta på en kvart. Rena himmelriket! Vi har en son född maj -15 också, så man behöver verkligen den där varva ner-tiden.
    Hoppas att ni får bättre kvällar hur ni än gör!
    /Helena

    SvaraRadera
  4. Alexis somnar så sent om han vilar länge på dagen. Nu vilar han max 20 minuter på förskolan men hemma på helgen sällan något alls. När han somnar typ 23 sover han jättedåligt på nätterna med så total sömntid per dygn blir mycket mer om han inte vilar eller vilar väldigt lite på dagen.

    SvaraRadera
  5. 23:30 är sent! Du har mina sympatier...
    Har två barn födda augusti 2013. På förskolan sover de max 45 minuter, och det mycket för att förskolan tycker det behövs. På kvällarna somnar barnen kl 20 om vi har tur. Om vi har otur blir klockan närmre 21.

    När de är hemma sover de väldigt sällan på dagarna. Sover de, beror det oftast på att vi åker bil vid fel tidpunkt på dagen (läs: eftermiddag). Hemma-dagar utan dagvila är nattningarna mycket smidigare och snabbare. Då känner jag att jag får livet tillbaka ;)

    Jag tycker dagvila blir lite av en ond cirkel. Sova på dagen = somna senare = trött på morgonen (i alla fall våra som måste upp senast 0630) = blir trötta på dagen och vill sova = somnar senare på kvällen - och så rullar det på.

    SvaraRadera
  6. Jag tror som de andra, minska dagvilan. Men visst kan man väl söka hjälp också för detta? Fråga på BVC? Ni ska inte behöva ha det så här!

    Ann Margret

    SvaraRadera
  7. Ta bort dagvilan. De första veckorna kommer eftermiddagarna bli ett helvete troligtvis, framförallt middagen på kvällen var katastrof hos oss (din Sigge är lika gammal som vår Love, typ på dagen nästan har jag för mig). Men nu ser vi ljuset i tunneln! De senaste två veckorna har varit betydligt trevligare, och nattningen vid 19.30 ca går på tio minuter. Ha-le-lulja!!!

    SvaraRadera
  8. Vi tog bort Doris dagvila när hon var 2 år pga liknande situation. Sedan några månader tillbaka somnar hon jättesent, tidigast 21:30. Sen måste hon väckas på morgonen. Vi har försökt allt. Jag saknar också min kvällsegentid!
    Mitt bästa tips för att utnyttja tiden (vi måste ligga bredvid D tills hon somnar) är att läsa e-böcker på telefonen. Jag lånar från Malmö stadsbibbla, det finns inte allt men ett hyfsat brett utbud. Läser just nu Freak, biografin om Freddie W. Skärmen kan vara på night mode och samtidigt sätter en på en saga på Spotify till barnet. Tips: Tänk om, med Nina Persson. Eller valfri Alfons eller liknande.

    SvaraRadera
  9. Har en son som är född någon dag efter Sigge och vi hade liknande nattningar som ni har nu fram tills för 5 veckor sedan när vi (i samrådan med förskolan) tog bort dagvilan. Vilken skillnad! 10-minuters nattningar vid 19-19:30. Han är trött på eftermiddagarna med fixar det, ett tips är att försöka få i honom en frukt eller liknande direkt när ni kommer hem från förskolan för att få upp blodsockret och undvika sammanbrott. Lycka till!

    SvaraRadera
  10. Jag får ta på mig rollen att försvara dagvilan då eftersom ingen annan gör det. Ägnade mig åt att läsa om människans sömnbehov för ett tag sen och tydligen är vila på dagen viktigt för alla som känner att de behöver vila på dagen men speciellt viktigt för de som växer och utvecklas. Vi vuxna tillåts ju oftast inte det pga arbete. Det sämsta med att arbeta kontorstider är ju att inte få dagvila. Och skulle jag få höra att någon tvingat mig vara vaken på dagen fast det fanns möjlighet till sömn skulle jag gå bersherk. Men det är ju skitjobbigt med ungar som inte sover när man själv vill men fan kommer de någonsin göra det och har ingen aning om hur man orkar men uppenbarligen går tiden jävligt fort ändå så jag antar att det går över?

    SvaraRadera
  11. Mitt bästa tips: ligg inte bredvid. Gå ut ur rummet och kör den berömda 5-mintersmetoden som numera anses vara så hemsk. Jag har gjort det med två barn och resultatet är att de är trygga med att vara själva och de somnar mycket fortare. Jag har gått in kanske 20 ggr de första kvällarna. Varit lugn och sagt Godnatt, älskar dig. Klappat på kinden och gått ut. Om och om igen. Efter tre kvällar lugnar det sig och till slut somnar de själva efter en liten stunds pratande med sig själva.
    Min minsta blev helt lycklig och superpigg när jag stannade i samma rum på kvällen. Det kunde ta flera timmar innan hon somnade. Nu är hon två år och tre, fyra kvällar i veckan ligger hon själv och småpratar tills hon somnar tio minuter senare. Tre, fyra kvällar går jag in kanske fem, sex gånger och stoppar om henne när hon ropar. Helt mjukt men konsekvent. Nu är det dags att sova. Punkt. Jag upplever att mina barn är trygga och somnar alltid själva (även om det kräver några god natt innan). De är fem och två år.

    SvaraRadera