söndag 12 juni 2016

Race report – Malmöloppet 2016


I går var det dags, premiärlöpning för sommarens första lopp – Malmöloppet – stod i kalendern och eftersom jag inte är någon riktig löpare (vad är en riktig löpare?) ägnade jag hela förmiddagen åt att hjälpa en kompis att flytta och åt smörgåstårta och drack cider som uppvärmning. Helt lagom!

Start och mål i Tallriken i Pildammsparken som är en av Malmös alla stora parker. Många toaletter, ganska många tält med olika sponsorers erbjudanden och smidig väskinlämning. Blev sugen på att köpa ett äkta flipbelt istället för min visserligen helt okej ÖB-kopia, men de roliga färgerna var slut i min storlek. Aja. 


Här är precis före starten, ballongerna visar i vilken startfålla man ska stå beroende på vilken tid man siktar på (40, 50 eller 60 minuter) men det framgick nog inte riktigt, plus att man sprang genom målet (den vita porten) precis efter starten (den mindre gröna) så många var förvirrade där i början innan fållan hade fyllts upp ordentligt. 

Startskottet gick på utsatt tid och vi kutade iväg över John Ericssons väg och ner mot Dammfri. Benen kändes lätta och bra, smörgåstårtan låg fint i magen och det var soligt men lite småkyligt, inte alls samma sommarvärme som det varit de senaste veckorna, och lite växlande molnighet = perfekt löpväder. Vid 2-kilometersmarkeringen stod en DJ och öste på musik som gav lite extra styrka i taxbenen inför stigningen upp mot Limhamnsfältet och Ribban. Här började jag tänka att jag skulle sikta på springa på sub 70 och inte bara "springa hela vägen" som ju var mitt egentliga mål. 

Jag hade oroat mig för motvind längs med Ribban men det var helt okej och jag tänkte att jag håller mig under 7 min/km så länge jag orkar helt enkelt. Det skulle vara vatten vid 3.5 och 7 km och en snabb uppskattning sade mig att det skulle vara vatten på Ribban och vid Lugnet. Jag har bara sprungit milen två gånger sedan Juno föddes, och båda gångerna har jag planerat in toabesök på Ribban bara ifall ifall, så jag hade druckit lite dåligt inför loppet för att inte börja noja över kissnödighet mitt i alltihop. I vanliga fall behöver jag inte dricka på ett millopp om det inte är supervarmt men nu kände jag att jag behövde någon klunk för jag var ganska torr i munnen. 

Efter Ribban sprang vi in i Slottsparken och plötsligt ser jag hur de tidiga löparna kommer från andra hållet längs med vattnet. Vaffan? Jag har ju sprungit bansträckningen en gång innan, visserligen baklänges från mål till start, men då var det inga dubbla slingor genom parken? Blev väldigt fundersam men fortsatte tragga på. Från 5 och fram till 8 kilometer gick det riktigt trögt. Sprang över Lilla Torg och genom centrum och folk satt på uteserveringarna och glodde utan att heja. Vid Gustav Adolfs torg viftade jag med armarna och ropade KOM IGEN NU, VAD ÄR DET HÄR FÖR HEJARKLACK!?! och så fick vår klunga applåder en liten bit i alla fall. Tips: ser du en löpare med nummerlapp som springer förbi din öl på en uteservering, bjussa på ett HEJA! och några handklapp, det är mer uppskattat än du tror!

Sen var det seeeegt genom parken, inga pom poms, ingen musik, inte något alls, och jag längtade efter vattnet vid 7 kilometer som kom först vid typ... 8.5? Då är man ju nästan i mål, så himla konstig placering? Med en kilometer kvar möter vi en snubbe med medalj som tjejen före mig känner och hon frågar vad han sprang på och får svaret 42 minuter. "Det springer vi på nästa år" säger jag när jag kommer upp jämsides med henne. Hon berättar att hon satsar på att komma under 1 timme och 18 minuter eftersom hon sprungit på det båda sina två sista Midnattslopp. Jag berättar att vi har en kvart på oss att ta oss den sista kilometern så det ska vi väl klara och när vi närmar oss målet och ser hon klockan blir hon helt överlycklig över att den inte ens slagit om till 1.10.00 där borta. Jag peppar oss till en spurt och springer in strax under 1.11, helt slut i mina ben!

    
Glömde slå av både klockan och Runkeepern direkt, så jag var väldigt nyfiken på vad loppets racetimer skulle ge mig för tid. Åt en banan, drack energidryck, kollade på folk och beundrade min medalj som matchade min klocka. Har för övrigt kopplat in den i datorn och konfigurerat den så nu funkar den perfekt, den matchade kilometermarkeringarna i banan helt exakt. 


GLAD TJEJ!


Älskar ju statistisk, så ska bli kul att se hur det tar sig nu när löpsommaren är igång! Men vad sade racetimern då? 1.09.46! JAG KLARADE DET! Måste alltså dra ner ganska prick en minut per kilometer fram till slutet av augusti men det ska jag väl klara? 

Dessutom är väl Midnattsloppet tusen procent roligare, det här loppet är utan tvekan ett av de tråkigaste jag sprungit! Förutom DJ-killen vid den andra kilometern så hände INGENTING under hela loppet. Trodde att det skulle vara mer som Malmömilen som ju verkligen var en löparfest med jippon och grejer efter vägen men det här var helt dött? Dessutom började dom plocka ihop i målfållan ganska snabbt efter att jag kommit i mål, så de som kom på 1.20 och däromkring möttes ju inte av klang och jubel direkt. Trist. 

Men om vi bortser från det – tusen tummar upp för min egen prestation! 

4 kommentarer:

  1. Men SHIT vad peppande, jag blir helt sugen på att springa! :D Och HURRAAA för dig och ditt resultat!!! Helt awesome ju!

    SvaraRadera
  2. Härligt att hettan gav med sig!
    Grattis till ett kanonlopp!

    SvaraRadera
  3. Himla bra gjort! Varför inte låta arrangörerna ta del av dina synpunkter, verkar finnas en hel del att göra för att höja stämningen.

    Ann Margret

    SvaraRadera