lördag 30 juli 2016

Race report - Fäboloppet 2016

I somras anmälde jag mig till Fäboloppet som går från en gård i en liten by och upp genom skogen i 7 km till ett par fäbodar. Hade blivit förvarnad om att det var uppförsbacke typ hela vägen och min kompis som jag skulle springa med var tvungen att avboka så vid morgonkaffet i morse så var jag inte så där jättepepp på att springa. Tycker att det är lite läskigt att leta parkering och hitta nummerlappar och sånt ensam, men efter att ha sms:at med en av mina lokala vänner och fått berättat hur det funkade så vågade jag mig på att köra iväg själv och kolla så fint!




Så himla bra ordnat allting, superbra skyltat (tur det, för det ligger ju mitt ute i tjottahejti) och en hel lägda klippt för parkering och lätt att hitta nummerlapp så det var ingenting att oroa sig för, och dessutom fick jag låna toalett av de som bor på gården, så det var high life hela vägen från start!

 
Startpistolen. Inga konstigheter. Han gick ut långt på en åker och sköt åt andra hållet som tur var. Norrland as it's best.

Klockan 11 small det till över skogen och vi stack iväg. De som var anmälda i tävlingsklassen stod först i fållan och vi i motionsklass efter. Den första kilometern var bred grusväg så där delades startfältet ut och efter en ganska bra backe uppför och över en gård så var vi inne i skogen. "Skönt med skugga" tänkte jag men nix, ingen större skillnad i värme där inne, snarare bara mer kvavt.

Sen var det en blandning av upp och... mindre upp. Och alltså, det här med traillopp? Det är ju jättesvårt att springa i terräng? Stock och sten och myr och spång och rötter och mossa och på kalhyggena dallrade luften och det luktade varma hallon.


En stig som syns.


En stig som inte syns lika mycket.

Ville fota mer pga extremt fint, men fipplade inte allt för mycket med kameran eftersom jag hade som mål att komma upp till fäbodarna på på under timmen, något som säkert hade gått om det inte var så svårsprunget. På vissa ställen var jag tvungen att gå även om jag hade orkat springa, medan jag på vissa andra ställen inte orkade springa alls eftersom det var så himla brant och mina Malmöben ba HALLÅ JA, DETTA KÄNNER VI INTE IGEN, KOPPLA PÅ MJÖLKSYRAN!


Så här såg det ut, normalfart första kilometern och ganska jämt drag kilometer 2-3-4 men sen blev det brant på riktigt. Det mörkblå strecket är stigningen och det ljusblå hackandet är mina taxben som snubblar fram genom terrängen. Dipparna på 2.5 och 5 km beror på vätskekontroll eftersom jag inte kan dricka och kuta samtidigt. 


Men i mål kom jag, på tiden 1.04.40 och som nummer 12 av de 41 deltagarna i motionsklassen (obs, mixad klass, så både dam och herr)! Så himla slut när jag passerade mållinjen och fick mitt diplom, en kexchoklad, banan och en flaska Loka. Det lottades även ut priser från sponsorerna och sen erbjöds det skjuts tillbaks till starten för de som inte hade folk i egna bilar som väntade. Och allt detta för bara hundra spänn? Helt sjukt ju!

Jätteglad att jag inte fegade ur, och nu väntar mer skogslöpning under de tio dagarna vi är kvar här, nu ska låren härdas lite inför Midnattsloppet!

5 kommentarer:

  1. Shiiiit vad mysigt med löpning i skogen! ÅH! Och superbra jobbat att dra iväg själv på det där viset. Hurra! :)

    SvaraRadera
  2. Ä L S K A R startpistolen!

    SvaraRadera