måndag 31 oktober 2016

MAMMA SLÄCKTE ELDEN! Ja det gjorde jag verkligen.



Vi har en ny lägenhet. Hej då skitjobbiga etagevåning med alldeles för mycket yta och alldeles för mycket saker och HEJ HEJ fina femman med fiskbensparkett, dubbla balkonger och mer fönster än vägg! Har bytt lägenhet med några killar tre hus bort så vi bor kvar på samma gata, vi handlar på samma lill-Ica, vi leker i samma park och går samma väg (fast aningens kortare) till och från förskolan. Win på så många plan!

Och jag har rensat så mycket den senaste tiden alltså. Slängt och skänkt och sålt och det är så otroligt sköööönt! Jag gillar ju prylar egentligen, men på senare tid (sedan vi fick barn?) så orkar jag liksom inte med alla grejer. Röran i hemmet smittar av sig till mitt huvud och jag blir helt... snurrig. Hittar inte grejer och får lägga mängder av tid på att leta och rota och plocka. Alltså det här satans plocket, jag blir TOKIG. Hur många timmars plock per dygn ska man gå med på innan man blir galen på riktigt? Nej, släng och skänk och sälj och sen bara BANG BANG BANG fixa praktisk förvaring till resten. Där är jag nu. Det är ju fortfarande fullt flyttkaos med saker överallt här och inte lika spartanskt som på bilden, men ni fattar kanske känslan?

Men så i morse kunde Juno ha gjort allt detta arbete ogjort då hon slog igång inte bara en utan två plattor på vår nya spis som inte har barnspärr. Tobbe var ute med Stefan och jag satt i soffan och höll på att klä på ungarna för att skicka dom till förskolan när jag plötsligt känner en doft av typ varm plast. Fattar direkt att det är från spisen, slänger mig ut i köket för att se att det är mörkgrå rök överallt och det ligger saker och brinner på största plattan, alltså verkligen en brasa med öppen låga rätt upp i fläkten och på överskåpen. Ungarna kommer och då börjar brandvarnaren tjuta (satt ingen i köket, bara i hallen, fail), ungarna skriker och gråter hysteriskt, jag öser ner elden på golvet och häller en kastrull vatten på, öppnar en balkongdörr och försöker slå ner den förbannade brandvarnaren med en galge samtidigt som grannarna kommer och frågar om de ska ringa brandkåren.

Puh.

Men slutet gott, allt gott: Försäkringsbolaget tar allt så vi får ny spis, fläkt, bänkskiva och nytt golv (eld plus plastmatta = dålig kombo) och jag är dagens hjälte hos lilla brandbilsälskande treåringen som skanderat att MAMMA SLÄCKTE ELDEN! typ hela dagen.

Men mina nerver. Och alla "tänk om?". Tänk om hon satt plattan på ettan och jag hade hunnit lämna ungarna till Tobbe och gå in i duschen? Tänk om det hade tagit sig i överskåpen så att jag inte hade kunnat släcka själv? Tänk om... ja jag vet inte. Fy fan vad läskigt det hade kunnat bli. Juno alltså, vi har kallat henne för Juno The Destroyer sedan hon började bli rörlig eftersom hon alltid förstör allt hon får tag i, men detta var ju i värsta laget även för henne.

Och med detta inlägg säger jag hej då oktober och hej november. Nu jävlar ska det (inredning)bloggas hörni, håll i hatten!



12 kommentarer:

  1. Ni får snabbt döpa om Juno till något lämpligare. Tur att det gick så bra. Fast Sigge hade nog blivit mer imponerad om brandkåren hade dundrat in. Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja då hade han svimmat på fläcken!

      Radera
  2. Oj, hjälp, vad läbbigt! Stackars er och fattar verkligen att nerverna fick sig en omgång där. Skönt det gick bra! Fint m lgh, ser jättefint ut. Och heja m (anti)pryljakten, fattar precis. KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja lägenheten är jättefin, skönt att vi fick bo här längre tid än ett knappt dygn!

      Radera
  3. Och plötsligt vaknad min vilja att köpa en liten brandsläckare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi HAR en liten brandsläckare, men just vid den här relativt lilla branden hade den nog gjort mer skada än nödvändigt, det där medlet är ju inte så fräsigt att spraya in köket med om det inte verkligen behövs... :)

      Radera
  4. Oj! Modigt och rådigt! Hjälte!

    SvaraRadera
  5. Ja fy fan va' läskigt! Brandsläckare och välplacerade brandvarnare FTW.

    I helgen visade Frank intresse för spisen för första gången och det hade kunnat sluta i katastrof för det stod en kastrull kokande vatten på hällen. Så tänk-om-rädd som jag blev då har jag nog inte varit sedan han föddes.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fy fasen! Vi fick ett barnskydd till den nya spisen, det känns superbra att ha både hängslen och livrem efter den här lilla incidenten!

      Radera